467 Sijt-kales-Sikher 468 der Eddaliederen (1887), Heldensage (i Pauls "Grundriss der germanischen philologie", bd 2, 1890; 2:a uppl. 1898). S. har dessutom utgett en textupplaga af "Kudrun" (i "Altdeutsche textbib-liothek", 5, 1883; 2:aförbättr. uppl. 1914) samt, i förening med H. Gering, "Die Heder der Edda" (bd l, text. l:a hälften, "Götterlieder", 1888) samt Einleitung (1906). S. Hbrd. Sijt-kales. Se Mytologi, sp. 176. Sik, zool. Se Siksläktet. Sikaban, ö. Se Men ta w i. Sikanderabad [-doräbä'd], Secunderabad, engelsk militärstation i indiska vasallstaten Haida-rabad, 9 km. n. om staden Haidarabad, till hvilket stadssamhälle den räknas. J- F. N. Sika'ndrä (eng. Secundra), by i United pro-vinces Agra and Oudh, Indien, 8 km. från Agra med Akbars mausolé. Denna ligger i en stor park, som omges af en hög mur af röd och hvit marmor, på hvar och en af sina fyra sidor försedd med en praktfull portal, hvarifrån vägar leda till mausolén Akbars mausolé i Sikandra. (se fig.), näst Egyptens pyramider den största, som blifvit uppförd öfver någon människa, och en af Indiens märkvärdigaste byggnader. Den är fyra våningar hög, de tre nedre af ljusröd sten, den öfversta af hvit marmor. Se vidare H. Wacht-meistcr, ''Turistskizzer från Indien" (1894). Sikäner (lat. sicäni), Siciliens urinvånare. Se Sicilien. Sikar [sikäV], befäst stad i engelsk-indiska rajputstaten Jaipur. 22,317 inv. (1911). Sikehamn. Se Kapelludden. Sikel (hebr. schékel, grek. siklo's 1. siglofs, lat. siclus), "vikt", särskildt för guld och silfver hos hebréer (judar), assyrier och babylonier, under den äldre tiden, då ännu ädla metaller uppvägdes som penningbetalning, innan prägladt mynt hade kommit i bruk. Sikelns penningvärde växlade under olika tider, men redan i Moseböckerna synes, att det vid tiden för deras författande var fixeradt med underordnade penningvärden, dock svårt, nästan omöjligt att reducera till modernt myntvärde. Rätt tidigt gjordes skillnad mellan "guldsikel" och "silfversikel" ; den senare förhöll sig till den förra ungefär som l till 20. Präglade siklar förekommo, så vidt man vet, först under makkabéertiden. Sådana finnas ännu kvar af silfver och koppar fr°n 143 f. Kr. (se M a k k a b é e r-m y n t med fig.). På Jesu tid var en silfversikel af samma värde som stater eller 2 dubbeldrachmer, d. v, s. som 4 drachmer eller denarer (se D en ar). I Jerusalems helgedom var sikeln (äfven "halfsikeln" och "kopparsikeln") det gångbara myntet, som tempelbesökare fingo växla sig till af de på den yttersta förgården sittande växlarna. J- &. Sikeli'a (grek. 2iKeUa), grekiskt namn på Sicilien. Sikelö, fornnordiskt namn på Sicilien. Sikem. Se Dina och N a b u l u s. Sikeå, tullplats och hamn. Se Robertsfors. Sikfors. 1. Bruks- och landtegendom i Hällefors och Grythytte socknar, Örebro län, vid Sörälgen och nära Sikfors station vid Bergslagernas järnvägar, omfattar 6,33 mtl i Hällefors och 1,2 mtl i Grythytte socken, tax. till 812,300 kr., samt annan fastighet, masugn, anriknings- och briketterings-verk, kvarn, såg och elektrisk kraftstation samt grufvor och linbana mellan S. och Sirsjöberget, tax. till 377,000 kr. (1914). S. hytta anlades på grund af 1631 meddeladt tillstånd för finnar från Nås att bygga i strömmen mellan Norr- och Sörälgen. 1650 uppges bergmästaren F. Lybecker som egare, men han sålde efter ett par årtionden bruket till assessor H. J. Hildebrand (d. 1714), hvars son och sonson egde det till 1808, då det genom arf och testamente öfvergick till släkten Bonde och efter några år genom köp till kammarherre V. Virgin. 1829 såldes det till kapten Ax. Uggla, hvilken ökade godset och ombyggde bruksgården. Hans änka bildade 1872 ett aktiebolag. Stärbhuset efter sonen öfverintendenten K. J. R. Uggla samt öfriga meddelegare öfverläto 1895 alla aktierna till Hällefors bruks a.-b. - 2. Vattenfall i Pite älf, Piteå socken, Norrbottens län, med en fallhöjd af omkr. 20 m. Fallet har de senare åren utbyggts till en kraftstation, tillhörig S. kraft-aktiebolag och levererande omkr. 4,900 turbinhäst-krafter, som distribueras till industrier i trakten, bl. a. till trämassefabrik i Luleå. Stationen är tax. till 1,197,000 kr. Sikhall, hamn vid Vänern. Se D a l, sp. 1133. Sikher (af hind. sikh, sanskr. çikṣa, lärjunge), ett indiskt religionssamfund. Stiftare af sekten var Nanak (se d. o.) och läran, delvis utbildad af Nanaks efterträdare, kodifierad i sektens kanoniska skrift Granth l. Adi-Granth (d. v. s. den första boken). Läran innebär i allmänhet ett försök att upplifva den indiska panteismen (se Vedanta) och riktar sig härmed såväl emot de moderna indiska utväxterna af hinduismen (särskildt Çivaismen) som mot muhammedanismen. Läran är starkt eklektisk med element hämtade från olika håll, särskildt från buddismen och andra filosofiska system, men framför allt från andra religiösa rörelser i det moderna Indien, hvilka gå ut på att i ett enhetligt åskådningssätt sammanföra det lika och förenande i olika religionsåskådningar, särskildt med hänsyn till uppfattningen af gudomligheten som en. Detta ena högsta väsen benämnes mest Hari som immanent i världen, hvilken fattas som en utvidgning (pasara) af det absoluta. De individuella väsendena äro endast manifestationer af det absoluta, som framkallar och tillintetgör dem i ett evigt kretslopp. Själen, som är odödlig, är en emanation (utflöde) ur det absoluta, skild från materien, och bestämd att återgå till sitt ursprung, med nirban (sanskr. nirvaṇa, pal.