Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sikhstaten ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
nibbāṇa), fullständig ro, som mål. Själen hindras
emellertid af de af materien betingade gärningarna
(karma), hvilka hålla den fången i själavandringens
kretslopp. Universum behärskas af illusionen
(maya), som framkallar den falska föreställningen
om individualitetens tillvaro som skild från det
ena absoluta. Driffjädrar i människans handlande
äro de tre s. k. guṇa’er (sattva, tamas och rajas,
se Sāṁkhya), och handlingarnas specifika
karaktär är bestämd af, huru dessa egenskaper äro
fördelade. Alla yttre fromhetshandlingar (askes,
vallfärder, offer o. s. v.) äro utan värde. Det
bärande är hängifvenheten (bhakti) i gudomsväsendet
(Hari, Vishnu) med mystisk försjunkning, som
verkar, att själfva nämnandet af den heliges namn
i kärleksfull hängifvenhet innebär frälsning
(mokṣa). Men endast de, som guru’n (sektens
öfverhufvud) finner därtill värdiga, kunna med
afsedd verkan bruka den heliges namn. Sikhen skall
underkasta sig mästarens lydnad, hvarpå således den
enskildes frälsning beror. Egentligen saknas således
möjlighet för ett etiskt handlande; målet är frihet
från allt handlande. I sikhernas heliga skrift röjas
emellertid äfven andra åskådningar, särskildt sådana,
som härstamma från Kabir (se d. o.) och utbildats
af den 5:e guru Arjun. Gud är, enligt denna
riktning, mera teistiskt tänkt som en personlig
försyn för skapelsen. Denna åskådning har utformats
till tron på en personlig gud, som styr världen
med eliminering af de hinduistiska panteistiskt
tänkta specialmakterna. – Sekten förkastade religiösa
ceremonier; men utbildad till ett samfund af krigare,
införde den åtskilliga egendomliga, med krigarlifvet
sammanhängande bruk. Den var en förening af med
hvarandra likställda bröder, hvadan kastväsendets
betydelse är uppgifven. Detta krigiska broderskap
vann utbredning och makt företrädesvis i Punjab bland
jatstammen, där det äfven spelat en viktig politisk
roll in på 1800-talet. – Nu är emellertid såväl deras
religion i tillbakagång som deras politiska roll
utspelad. Sikhernas religionshistoria är i främsta
rummet knuten till guruerna. Nānak (f. 1469,
d. 1538) efterträddes af sin tjänare Angad (1538–52),
hvars efterträdare Amar Dās (1552–74), af krigar-kast
med vetenskaplig utbildning, lämnade värdigheten till
sin måg Rām Dās (1574–81). Under dennes tid växte
sekten väsentligt i makt och omfattning, och under
den 5:e gurun, Arjun (1581–1606), fick den såväl sin
fasta organisation i allmänhet med förenande religiös
helgedom i Amritsar som särskildt den religiösa
skriftkanon (Adi-Granth) slutredigerad. Arjuns son
Har Govind stärkte den militära organisationen,
och anhängarnas antal växte betydligt. Har Rai
(1638–60) öfverlämnade guruvärdigheten till sin
omyndige son Har Kisan (1660–64), hvarefter en
son af Har Govind, Tēg Behadur (1664–75) erhöll
densamma. Till följd af mogul-kejsaren Aurangzebs
segerrika uppträdande i Punjab nödgades han mestadels
lefva i landsflykt, och slutligen greps han och
afrättades af denne. Hans son Govind Singh
(1675–1708) var sektens siste guru. Under ständiga
strider med mogulriket utvecklades sikhernas starka
stam- och enhetskänsla. Frihetsstriden pågick ett
halft århundrade efter Govind Singhs död. Anföraren i denna strid Bandā
tillfångatogs och dräptes 1716, och sikherna utsattes
för våldsam förföljelse. Men med mogulrikets
förfall steg deras makt så, att de 1764 behärskade
Lahore och blefvo det härskande folket i Punjāb.
De bildade tolf själfständiga samhällen, misaler
(med egna höfdingar, sirdarer), som genom kulten
sammanhöllos till en teokratisk federativ republik.
En särskild afdelning, Akāli, slog sig ned i
Amritsar som religionens speciella väktare. Vid
1700-talets slut grundlade Ranjit Singh (1800–39)
ett oberoende, med stark despotism styrdt rike
med Lahore som hufvudstad. Militärdespotismen
under hans tre söner urartade och gaf engelsmännen
anledning till inblandning. Dessa besegrade
vid Sutlej 1845 sikherna, som efter förnyade uppror
1848–49 blefvo fullständigt kufvade. Nu
fortlefva sikherna endast som religiös sekt. Deras
antal uppgår till något öfver 2,2 mill., hvaraf
största delen bor i Punjab. Jfr J. D. Cunningham,
”A history of the sikhs, from the origin of the
nation to the battles of the Sutlej” (1849),
Trumpp, ”The Adi-Granth or the Holy scriptures
of the sikhs” (öfv. med inledning; 1877) och
”Die religion der Sikhs” (1881).
K. F. J.
Sikhstaten. Se Sikher.
Si-kiang, Hsi-kiang (”västra floden”),
södra Kinas största flod, upprinner på östra delen
af Junnan med två källfloder, Hung-kiang och
Jü-kiang, som mötas i prov. Kwang-si, hvarefter
S. med många forsar genomflyter denna prov. och
prov. Kwang-tung samt faller inom den senare ut
i Sydkinesiska hafvet bildande ett vidsträckt delta.
Vid en af dettas armar ligger fördragshamnen
Lappa (se d. o.), vid en annan, Tschou-kiang (l.
Pärlfloden), staden Kanton Längd 1,800 km.;
flodområde 400,000 kvkm. Den öfversta fördragshamnen
vid S. är Wu-tschóu (öppnad 1897), dit
ångbåtar på 800 ton kunna komma. Se vidare
Tschou-kiang.
J. F. N.
Sikinnis, grek. Se Dans, sp. 1315.
Sikinos, grekisk ö bland södra Cykladerna, v.
om Ios, en 600 m. hög bergmassa, bestående af
marmor, glimmer och epidotskiffer. Det är den
otillgängligaste af alla Cykladerna. Areal (enl.
Strelbitsky) 48,9 l. (enl. Wisotzki) 42 kvkm. Omkr.
700 inv. Enda bebodda orten är Chora, i öns
lägsta insänkning (270 m. ö. h.).
Sikkim, indobrittisk vasallstat, på Himalayabergens
södra sluttning, gränsar i n. och ö. till
Tibet, i s. ö. till Bhutan, i s. till indiska distriktet
Darjiling och i v. till Nepal. 7,298 kvkm. 87,920
inv. (1911), af hvilka 58,675 hinduer, 28,915
buddister samt 285 kristna. Lepcha (se d. o.),
hvilka betraktas som urinvånare, äro endast omkr.
8,000, de öfrige äro invandrade inder, bhutaner
och nepaler. Landet kan i korthet karakteriseras
som floderna Tistas och Rangits uppsamlingsområde;
det är uppdeladt i en serie djupa dalar,
öfver hvilka ligga öppna platser, skilda från
hvarandra af höga och branta berg, 300 m. ö. h.
i s., 5,000–8,000 i n. (Jamu, 7,715 m., Kanchanjanga,
8,582 m.), och har alla klimat, från det
tropiska till den eviga snöns, liksom dess ytterst
rika flora (4,000 arter) innehåller typer af hvarje
flora mellan tropikerna och polerna (på ett område
af Medelpads storlek). Befolkningen är företrädesvis
jordbrukande, endast de invandrade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
