Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sikhstaten ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
bhutanerna idka boskapsskötsel, med flyttande hjordar. I
dalarna odlas bomull, hvete, majs, ris, te,
kardemumma, bananer; skogen är mycket värdefull. Af
mineral brytes endast kopparmalm. Hufvudstad är nu
Gangtok (förr Tumlung). Genom mellersta S. går
från n. till s. en dal, Tistadalen, som bildar
hufvudvägen från Indien till Tibet. Härigenom eger
det stor betydelse både i kommersiellt och politiskt
afseende. Redan Ostindiska kompaniet förvärfvade sig
1817 protektorat öfver landet, men det brittiska
väldet led flera gånger afbräck genom uppror och
tibetanernas infall. I ett fördrag i mars 1890
erkände Kina det brittiska protektoratet, hvarigenom
brittiska regeringen har direkt och uteslutande
kontroll öfver förvaltningen. Fursten af tibetansk
härkomst, bär titeln maharaja. Statsinkomsterna
utgöra omkr. 14.500 pd st. per år.
J. F. N.
Sikkimi, Sikkimin, farm. Se Stjärnanis.
Siklöja, zool. Se Siksläktet.
Sikoro. Se Segu.
Siksläktet, Coregonus, zool., tillhör fam. laxfiskar
(Salmonidæ) och ordn. blåsmunnar (Physostomi)
inom fiskarnas klass. Kroppen är hoptryckt, täckt med
medelmåttigt stora, tunna cykloidfjäll. Munöppningen
är liten; öfverkäksbenen, höga och korta, räcka
ej bakom ögonens bakre kanter. Till skillnad från
laxsläktet äro tänderna rudimentära och sitta endast
på tungan samt stundom på mellankäken, underkäken
och gombenen. Stjärtfenan är djupt klufven. Äggen
äro små. Yttre könsskillnader saknas eller äro
föga utpräglade. Liksom laxarna leka sikarna i sött
vatten, där de flesta arterna stanna ständigt, medan
somliga företa periodiska vandringar ut till hafvet;
för lekens förrättande komma de om hösten upp i
älfvarna. De tillhöra de nordliga och tempererade
delarna af Europa, Asien och Amerika. De lefva
företrädesvis af ryggradslösa djur, men stundom
ock af småfisk och rom. De ha hvitt, välsmakande
kött och utgöra flerstädes (t. ex. i Lappland)
ett af befolkningens viktigaste näringsämnen ; på
somliga ställen insaltas de för vinterns behof. Af
en hithörande art (siklöjan) säljes den saltade
rommen som kaviar under namn af löjrom. Rörande
begränsningen af detta släktes arter råder stor
villrådighet, då variabiliteten, beroende på ålder,
lokala förhållanden, större eller mindre tillgång
på föda o. s. v. är synnerligen stor. F. A. Smitt
har offentliggjort en mönstergill undersökning öfver
de genetiska förhållandena inom laxfamiljens olika
grupper. Han urskiljer bland de i Sverige förekommande
sikarna två arter, nämligen siklöjan och siken.
Siklöjan (C. albula) har underkäkens spets skjutande
framom öfverkäken. Tänder förekomma endast på tungan
och underkäken. Gälhinnans strålar äro i allmänhet
7. Storleken öfverstiger sällan 30 cm. Siklöjan
förekommer i Sverige öfver hela landet i sjöar och
större strömmar samt i vår östra skärgård. I några
större sjöar fångas den med nät och not i stor
myckenhet. - Siken, gråsiken l. hvitsiken
(C. lavaretus) har icke underkäkens spets skjutande
framom öfverkäken. Tänder förekomma vanligen på
mellankäksbenen och tungan. Gälhinnans strålar äro
vanligen 8-10. Denna art, som blir ända till 90 cm., förekommer
i alla våra större insjöar och strömdrag, men också
i hafvet vid Sveriges öst- och sydkust samt stiger
upp i floderna för att leka.
 |
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
