bhutanerna idka boskapsskötsel, med flyttande hjordar. I dalarna odlas bomull, hvete, majs, ris, te, kardemumma, bananer; skogen är mycket värdefull. Af mineral brytes endast kopparmalm. Hufvudstad är nu Gangtok (förr Tumlung). Genom mellersta S. går från n. till s. en dal, Tistadalen, som bildar hufvudvägen från Indien till Tibet. Härigenom eger det stor betydelse både i kommersiellt och politiskt afseende. Redan Ostindiska kompaniet förvärfvade sig 1817 protektorat öfver landet, men det brittiska väldet led flera gånger afbräck genom uppror och tibetanernas infall. I ett fördrag i mars 1890 erkände Kina det brittiska protektoratet, hvarigenom brittiska regeringen har direkt och uteslutande kontroll öfver förvaltningen. Fursten af tibetansk härkomst, bär titeln maharaja. Statsinkomsterna utgöra omkr. 14.500 pd st. per år. J. F. N. Sikkimi, Sikkimin, farm. Se Stjärnanis. Siklöja, zool. Se Siksläktet. Sikoro. Se Segu. Siksläktet, Coregonus, zool., tillhör fam. laxfiskar (Salmonidæ) och ordn. blåsmunnar (Physostomi) inom fiskarnas klass. Kroppen är hoptryckt, täckt med medelmåttigt stora, tunna cykloidfjäll. Munöppningen är liten; öfverkäksbenen, höga och korta, räcka ej bakom ögonens bakre kanter. Till skillnad från laxsläktet äro tänderna rudimentära och sitta endast på tungan samt stundom på mellankäken, underkäken och gombenen. Stjärtfenan är djupt klufven. Äggen äro små. Yttre könsskillnader saknas eller äro föga utpräglade. Liksom laxarna leka sikarna i sött vatten, där de flesta arterna stanna ständigt, medan somliga företa periodiska vandringar ut till hafvet; för lekens förrättande komma de om hösten upp i älfvarna. De tillhöra de nordliga och tempererade delarna af Europa, Asien och Amerika. De lefva företrädesvis af ryggradslösa djur, men stundom ock af småfisk och rom. De ha hvitt, välsmakande kött och utgöra flerstädes (t. ex. i Lappland) ett af befolkningens viktigaste näringsämnen ; på somliga ställen insaltas de för vinterns behof. Af en hithörande art (siklöjan) säljes den saltade rommen som kaviar under namn af löjrom. Rörande begränsningen af detta släktes arter råder stor villrådighet, då variabiliteten, beroende på ålder, lokala förhållanden, större eller mindre tillgång på föda o. s. v. är synnerligen stor. F. A. Smitt har offentliggjort en mönstergill undersökning öfver de genetiska förhållandena inom laxfamiljens olika grupper. Han urskiljer bland de i Sverige förekommande sikarna två arter, nämligen siklöjan och siken. Siklöjan (C. albula) har underkäkens spets skjutande framom öfverkäken. Tänder förekomma endast på tungan och underkäken. Gälhinnans strålar äro i allmänhet 7. Storleken öfverstiger sällan 30 cm. Siklöjan förekommer i Sverige öfver hela landet i sjöar och större strömmar samt i vår östra skärgård. I några större sjöar fångas den med nät och not i stor myckenhet. - Siken, gråsiken l. hvitsiken (C. lavaretus) har icke underkäkens spets skjutande framom öfverkäken. Tänder förekomma vanligen på mellankäksbenen och tungan. Gälhinnans strålar äro vanligen 8-10. Denna art, som blir ända till 90 cm., förekommer i alla våra större insjöar och strömdrag, men också i hafvet vid Sveriges öst- och sydkust samt stiger upp i floderna för att leka.

Sik (Coregonus lavaretus). Liksom den föregående arten lefver den af små vattendjur. Hit räknas flera underarter, såsom blåsiken (C. Nilsonii), som lär finnas blott i Ringsjön i Skåne, och näbbsiken (C. oxyrhynchus) med konisk eller trubbspetsad nos, utdragen långt framom nosspetsen - den förekommer hufvudsakligen i Vänern -, m. fl. L-e. Sikström, Götrik. Se Handtverksskolan för blinda. Sikt. 1. Hand. (ty. sicht, eng. sight), uppvisande af växel till betalning eller accept i uttryck som (betalbar) 'vid sikt' (= 'a vista', se d. o.) och (så och så lång tid) 'efter sikt' (= 'a viso', se Växel). Om kort sikt se Korta papper. -. 2. Maskinb. Se Kvarn, sp. 364-365. - 3. Sjöv. (ty. sicht), luftens grad af genomskinlighet. Då sikten är god och föremål utan svårighet synas, brukar man säga: "luften är siktig"; är genomskinligheten ringa, säges det vara "dålig sikt." 1. Å. W:son M. 3. R. N.* Sikta. 1. Krigsv., rikta ett skjutvapen. Se vidare Riktmedel. - 2. Sjöv., få sikte af eller på något föremål, komma inom synhåll af detsamma. 2. R. N.* Sikte, krigsv, och jaktv. Se Riktmedel och Riktning Siktlinje, krigsv. Se Riktmedel och Riktning. Siktmedel, krigsv. Se Riktmedel. Siktning. 1. Se Kvarn, sp. 364-365. - 2. Krigsv. Se Riktning. Siktplan, krigsv., det lodplan, som bestämmes af ett eldvapens siktlinje. Jfr Riktmedel. Siktskåra, krigsv. Se Riktning. Siktväxel (jfr Sikt), hand., växel, som betalas vid uppvisandet. Likbetydande är "avistaväxel". Jfr f. ö. Dagväxel, Eftersiktväxel samt Växel. Sikula (Sicula), paleont Ge Graptoliter sp. 142. Sikuler, italiska folk på Sicilien. Om dem och deras språk se Italiens fornspråk, sp. 1066, och Sicilien, sp. 349. Sikyon 1. Sekyon (grek. 2ixva>v 1. Sexv&v, lat. Sicyon), urgammal stad på norra kusten af Peloponnesos, vid Korintiska viken, lär tidigast ha kallats Mekone (äfven Aigialeia och Telchinia), men sedan fått namnet Sikyon ("gurkstaden"), med anledning af den där energiskt bedrifna trädgårdsodlingen. Dess af floden Asopos genomströmmade landområde (Sikyonia) begränsades i ö. af