det korintiska området, i v. af Achaia och Arkadien, i s. af de små staterna Flius och Kleonai, i n. af Korintiska viken, vid hvilken det egde en med konst utgräfd hamn. Staden låg i äldre tider på en bördig slätt, vid foten af en bergshöjd, hvilken tjänade som borg (akropolis). Men Demetrios Poliorketes, hvilken 303 f. Kr. gjorde sig till herre öfver S., tvang dess invånare att öfverge denna

Silfvermynt från Sikyon. lägre stad och i stället på den rymliga bergsplatån bygga en ny, hvilken efter sin upphofsman under någon tid bar namnet Demetrias. Af denna reguljärt anlagda stad återstå ännu betydande fornlämningar, bl. a. en tämligen väl bibehållen teater. Utgräfningar ha på 1880- och 1890-talen företagits af Amerikas arkeologiska skola i Aten. - Enligt sägnen urspr, grundlagdt af jonier från Aigialeia, erhöll S. dock tidigt ett tillskott af dorisk befolkning. På det Joniska folkelementet grundade sig Ortliagorldernas envälde, hvilket utmärktes genom mild och vis styrelse, hvarigenom det äfven egde bestånd i fulla 100 år (ung. 665--565 f. Kr.). Med Orthagoridernas störtande genom spartanerna ock det doriska elementet övervikten. Men från denna tid var S. mestadels ett osjälfständigt bihang till Sparta, tills dettas öfvermakt bröts af Epameinondas. Däremot intog det fortfarande en framstående plats som en hufvudort för konst och industri. Målarskolan i S. var en af de äldsta och berömdaste i Grekland, och sikyoniska metallvaror, däribland konstnärligt gjutna bronsstatyer, för hvilka hufvudsakligen koppargrufvorna i Asoposdalen lämnade råämnet, stodo i högt anseende. Bland handtverksyrken var skofabrikationen ryktbar för sin utsökta elegans. I B:e årh. f. Kr. vann S. åter en viss politisk betydelse som medlem af det akaiska förbundet. Efter Korints förstöring (146 f. Kr.) gynnades staden af romarna, men tyckes det oaktadt snart nog ha förfallit, hvartill en härjande jordbäfning bidragit. A. M. A. Sikån, revir i Skellefteå öfverjägmästardistrikt, omfattar af Jokkmokks socken, Norrbottens län, trakterna vid Sikåns, Vitbäckens och Vargisåns område n. om Sikån nedom Junka. Det är indeladt i fyra bevakningstrakter. 110,851 har (1915), hvaraf 100,902 har kronoparker. S-r. Sil, socken i Skaraborgs län, Kinne härad. 873 har. 238 inv. (1915) Annex till Kinne-Klefva, Skara stift, Kinna kontrakt. Sil, flod. Se Minho. Sila. Se Selaön. Sila, La, en bergig skogstrakt i Kalabrien, Syd-Italien, ö. om Cosenza, 60 km. i n. och s., 40 km. i ö. och v. Namnet går tillbaka till den grekiska forntiden och tillkom då antagligen ett större område än nu. Trakten lämnade då virke till grekiskt skeppsbygge, men skogarna ha nu efterträdts af betesmarker, ehuru en del, statsdomän, har bibehållits. Medelhöjden är 1200-1300 m.; högsta punkten är Botte Donato, 1,930 m. I geologiskt hänseende äro dessa berg, som bestå af granit, gnejs och skiffer, den italienska halföns äldsta del. Wbg. Silamäggi, pass i Estland, besattes i slutet af okt. 1700 af en rysk styrka, men utrymdes 18 nov. efter en kort strid med svenskarna, ehuru det var synnerligen väl egnadt för ett hårdnackadt försvar. 30 april 1704 besatte ryssarna bron i passet för att hindra svenskarna att undsätta Narva västerifrån. L. W:son M. Silanion (grek. 2davtcov), grekisk bildhuggare från Aten, 4:e årh. f. Kr., var en skicklig porträttör. De arbeten, som gå under hans namn, t. ex. Platon (i Vatikanen) och Sapfo, äro troligen kopior. J. C. Silanus, romersk släkt. Se Junius. Silao [sila'å] de la Victoria [-tå'ria], stad i mexikanska staten Guanajuato, vid järnvägen Queretaro-Leon, från hvilken vid S. utgår en bibana till den 30 km. aflägsna staden Guanajuato. 32,745 inv. (1910). Silfvergrufvor, textilindustri. J. F. N. Silarus, flod. Se Sele. Silas är i Apg. förkortning af samma namn, som i N. T:s bref uppträder under namnet Silvanus. Han var en ansedd predikant och egde likasom Paulus romersk medborgarrätt samt sändes efter apostlamötet tillika med Judas (med tillnamnet Barnabas) af församlingen i Jerusalem till Antiokia i Syrien (Apg. 15: 22, 27, 32 f.; 16: 37 f.), var sedan Paulus följaktig på hans 2:a missionsresa ända till Korint och namnes därför i 2 Kor. 1: 19. S. nämnes emellertid också som närvarande vid affattningen af l Tess. (v. 1), 2 Tess. (v. 1) och l Petr. (5: 12). E. S-e Silaus Bess., bot., örtsläkte af fam. Umbelliferæ, underfam. Apioideæ, med 1 art i Sverige, S. selinoides, sällsynt förekommande på pilvallar i Skåne. Det är en glatt, ända till meterhög växt med de nedre bladen 3 gånger parbladigt delade, 5-12-stråliga flockar af blekgula blommor, med snart affallande allmänt svepe och enskilda svepen af många, smala hinnkantade blad; frukten har hvasskantade åsar. G. L-m. Silay [sila'j], stad på nordvästra kusten af ön Negros bland Filippinerna. 22,000 inv. (1903). Sockerrörsodling samt utförsel af socker. Silben, Os etlimoideum, anat., ett framtill i hufvudskålens midtlinje, i en utskärning i pannbenet samt mellan ögonhålorna beläget, tunt, månghåligt ben (se Hufvudskål, figg. 4, 6 och 7). Dess i bottenmidten af främre hjärngropen belägna horisontala skifva släpper genom sina hål fram luktnerverna, hvilka därnedan i dess labyrintiska hålor (öfre delen af näshålorna) utbreda sig i en slemhinna. Den forntida föreställningen, att genom skifvans nämnda hål vissa hjärnans osunda vätskor utsilades i form af slem, har gett anledning till benets namn. G. v. D.* Silbergroschen, myntv. Se Grosehen. Silbermann, tysk släkt, berömd inom orgel- och klaverbyggnadskonsten. Bland dess medlemmar