Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sikhstaten ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
475
Silbodal-Stlen
47(
märkas särskildt G o 11 f r i e d S. (f. 1683 i
Sachsen, d. 1753 som hoforgelbyggare i Dresden),
som 1714 byggde den 45-stämmiga orgeln i Freibergs
domkyrka och därefter 46 orglar, hvaribland
den stora med tre manualer i Dresdens katolska
hof-kyrka, samt särskildt utmärkte sig för sin
intona-tionskonst, hvarjämte han vann ett namn som
för-bättrare af pianots konstruktion (se Pianoforte,
sp. 803), och hans brorson Johan n A n d r e a s
S. (f. 1712 i Strassburg, d. där 1783), som byggde
54 orglar och skref staden Strassburgs historia.
(E- F-t.)
Silbodal, socken i Värmlands län, Nordmarks
härad. 25,943 har. 2,168 inv. (1915). S. utgör ett
pastorat i Karlstads stift, Nordmarks kontrakt.
Silbojokk ("silfverbäcken"), vattendrag i Pite
lappmark, Arjepluogs socken, faller ut med ett vackert
fall i norra ändan af Sädvajaure. Vid denna punkt
anlades på 1630-talet en smälthytta för Nasafjälls
silfververk äfvensom ett kapell, hvilket fick pastor
1644. Dessa anläggningar förstördes af danskarna
1658, och endast några slagghögar vittna nu om den
forna verksamheten. Kapellet återuppfördes dock
på 1690-talet och fortfor att vara själfständig
församling till 1734, då det lades som annex under
Arjepluog. Det indrogs 1786.
Silchar [si’ltʃā], hufvudstad i Cachar (se d. o.).
Silcher, Philipp Friedrich, tysk musiker, f. 1789
nära Schorndorf i Württemberg, d. 1860 i Tubingen,
kallades 1817 till musikdirektor vid universitetet
i Tubingen och blef 1852 filos, hedersdoktor. Han
ut-gai en mängd sånghäften, bl. a. Sammlung deutscher
volkslieder, som innehåller åtskilliga af honom själf
komponerade, högligen populära melodier, satta badö
för en röst, tvåstämmigt och för manskör (bland dem
Ännchen von T har au, Ich weiss niclit, w as soll es
bedeuten m. fl.). Som kompositör af visor i folkton
var han förgångsman i Tyskland. Han utgaf äfven en
koralbok, komponerade manskörer (Tubinger liedertafel
o. a. samlingar) samt hymner och skref Har-rnonie- und
kompositionslehre (1851; 2:a uppl. 1859) m. m. Biogr,
af Prumers (1910). (E. F-t.)
Silchester [si’ltʃistə],
kommun i norra delen af engelska grefsk. Hampshire,
omkr. 15 km. s. om Reading. Där ligga ruiner af den
romersk-brittiska staden Calleva Atrebatum, hvilka
1890–1909 utgräfdes; men som jorden återfördes till
sin gamla plats, i den mån gräfningarna fortgingo,
synes af ruinerna endast rådhuset. Mindre och
flyttbara föremål ha af platsens egare, hertigen
af Wellington, deponerats i Readings museum.
Sild, ö. Se Sylt.
Sildegapet, en bred, ända till 184 famnar djup,
mot Atlantiska hafvet öppen bukt på sydvästsidan af
halfön Stad (Stadlandet), Romsdals amt, Norge.
I S. ligga öarna Selje (se
d. o. 2) och Silden (se d. o.).
K. V. H.
Silden. 1. En 1,5 kvkm. stor ö, n. om Ulvesundet i
bukten Sildegapet (se d. o.), Romsdals amt, Norge. –
2. En 48,1 kvkm. stor ö s. om Lopphafvet, Finnmarkens
amt, Norge. 59 inv. (1910). 1 o. 2. K. V. H.
Sile, flod. Se Piave.
Silen, Östra och Västra S., insjöar på gränsen mellan
Värmland och Dalsland, med längdutsträckning i n. och
s., den förre 20 km. lång med i allmänhet ringa
bredd, 43,8 kvkm. (hvaraf 13,6 kvkm. i Värmland),
103 m. ö. h., den senare 27 km. lång, likaledes
af ringa bredd, 47,4 kvkm. (hvaraf 25 kvkm. i
Värmland), 96 m. ö. h. Båda sjöarna förenas genom
fallet vid Krokfors och Västra S. genom fallet vid
Gustafsfors med Lelången (93 m.). De trafikeras
på linjen Dalslands kanal, som har slussar vid de
nämnda två forsarna. Äldsta och egentliga afloppet
går till den s. om Västra S. liggande 13 km. långa,
mycket smala Svärdlången (4,3 kvkm., 93,4 m. ö. h.),
som vid Skåpafors faller ut i Laxsjön, hvilken genom
Upperudsälfven afrinner till Vänern.
Silén 1. Silenos (grek. 2edrjvog, lat. Sile-nus),
grek. myt., en med satyrerna närbesläktad
naturgudomlighet och liksom dessa hörande
till Dionysos’ följe, äfven betecknad som hans
fosterfader. S., som urspr, tillhör de asiatiska
sagorna, tyckes från början ha uppfattats som de ur
jorden uppvällande, allt lif närande och befruktande
källornas gudomlighet. Hans natur har två olika sidor,
en lågt sinnlig, odeladt hängifven åt vinets njutning,
och en mera idealt djupsinnig, yttrande sig bl. a. i
den honom tillhörande siargåfvan. Tydligt framträder
denna dubbelnatur i sagan om kon-
Fig. 1. Half rusig Sileu,
antik marmorstaty.
(Mtiiiclien.)
Fig. 2. Silen med Bak-chosbarnet, antik
marmorstaty. (Louvre, Paris).
ung Midas (se d. o.), som fångade S., efter att
ha blandat en källas vatten med vin, hvaraf denne
drack sig rusig, och därefter lyckades afvinna honom
upplysningar om åtskilliga förborgade ting. Hos de
yngre grekiska sagornas S., en son af Pan eller af
Hennes och en nymf, är den lägre, naturalistiska
typen öfvervägande. Han är ett aldrig felande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
