afsvalna något. Endast en del af zinken stannar härvid upplöst i blyet, resten flyter upp till ytan, medtagande nästan allt silfver (jämte guld och koppar), som kan ha funnits i verkblyet. Detta s. k. ”zinkskum”, som innehåller äfven något bly, upphettas, så att zinken afdestillerar, och underkastas därpå afdrifning. -- Vid silfverframställning på våta vägen kan man först öfverföra silfret till klorsilfver genom att rosta malmen tillsamman med koksalt ("klorerande röstning") och därpå utlaka klorsilfret medelst varm, koncentrerad koksaltlösning. Ur den erhållna lösningen kan silfret fällas som jodsilfver genom tillsats af jodzink (Claudets metod, 1870). Slutligen reduceras jodsilfret genom kokning med vatten och metallisk zink, enligt reaktionsformeln: 2 AgJ + Zn = 2 Ag + ZnJ₂. Härvid rogenereras alltså jodzinken och kan användas till utfällning af nya mängder silfver, så att ingen nämnvärd förbrukning af jod behöfver ifrågakomma vid denna metod. - Ett väsentligt bättre lösningsmedel än koncentrerad koksaltlösning för klorsilfver m. fl. svårlösliga silfverföreningar (dock ej för svafvelsilfver) är natriumthiosulfat (se d. o.), hvars verkan beror på uppkomsten af lösligt, komplext (se Komplexa salter) natriumsilfverthiosulfat, enligt reaktionsformeln:

Den härpå grundade thiosulfat- l. hyposulfitmetoden används (t. ex. i Kalifornien och Nevada) för extrahering af silfvermalmer, sedan dessas silfverhalt genom klorerande röstning öfverförts i klorsilfver. Ur lösningarna fälles sedan silfret som svafvelsilfver medelst svafvelkalcium enligt reaktionsformeln: 2 Na Ag S₂ O₃ + 2 Na Cl + Ca S = Ag ₂ S + 2 Na₂ S₂O₃ + Ca Cl₂. En väsentlig förbättring af thiosulfatmetoden är införd af Russell och består däri, att thiosulfatlösningen försättes med så mycket kopparvitriol, att saltet Na Cu S₂ O₃ bildas. En dylik blandning löser nämligen äfven svafvelsilfver enligt reaktionsformeln: Ag₂ S + 2 Na Cu S₂ O₃ = 2 Na Äg S₂ O₃ + Cu₂ S. Äfven gediget silfver löses af natriumkopparthiosulfat. Efter en modifikation af Russells metod extraherades på 1880- och 1890-talen af ingenjör A. Heberle betydliga mängder silfver ur de stora massor affall, s. k. ”after”, som under flera århundraden hopat sig vid Sala hytta och ur hvilka äldre tiders slamningsmetoder endast ofullständigt förmått af skilja silfvermalmen. -- En modern, mycket effektiv silfverextraheringsmetod är cyanidprocessen (jfr Guld, sp. 581), vid hvilken den finpulvriserade malmen en längre tid får vara i beröring med en utspädd (0,1--0,4 procentig) lösning af cyannatrium. Äfven svafvelsilfver löses härvid, på grund af att följande reaktion inträffar: Ag₂ S + 4 Na CN = 2 Na [Ag (CN)₂] + Na₂ S. Men då reaktionen är omvändbar (se Reaktion 2), måste den afstanna, så snart en viss mängd Na₂ S bildats i lösningen. För att hindra detta och sålunda göra svafvelsilfrets upplösning fullständig inblåses luft i lösningen, hvarigenom Na₂ S oxideras till Na₂ SO₄ och alltså oskadliggöres. Äfven klorsilfver löses af cyannatrium; likaså gediget silfver i närvaro af luft, enligt reaktionsformeln: 2 Ag + 4 Na CN + O + H₂ O = 2 Na [Ag (CN)₂] + 2 Na OH. Ur de vid cyanidprocessen erhållna silfverlösningarna utreduceras metallen medelst zink eller på elektrolytisk väg. - Amalgamering (se Amalgam) slutligen är en gammal silfverextraheringsmetod, som användts sedan 1560 och ännu är af betydelse i Mexico, Peru, Chile m. fl. länder, hvarest man af brist på bränsle icke kan rosta malmen. Den amerikanska metoden utföres så, att den med vatten mycket fint malda malmen försättes med koksalt och kopparvitriol (i form af rostad kopparkis), hvarefter under daglig bearbetning små mängder kvicksilfver inblandas. Detta verkar dels reducerande på klor- och svafvelsilfver, dels upplösande på metalliskt silfver. Efter 2-5 månader uppsamlas det bildade amalgamet och uppdelas genom destillation i silfver och kvicksilfver, hvilket senare används för extrahering af nya mängder malm. Metoden har förbättrats genom kvicksilfrets försättande med ett par procent metalliskt natrium. Detta reducerar bildad kvicksilfversulfid och -klorur, hvarigenom amalgamet blir mera lättflytande och lättare separeras från den öfriga massan. Emellertid uttränges amalgameringsmetoden alltmer af cyanidprocessen Årliga silfvertillverkningen i de förnämsta silfverproducerande länderna har utgjort:

Englands silfvertillverkning grundar sig så godt som h. o. h. på importerad malm. Sveriges silfverproduktion