Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 25. Sekt - Slöjskifling / 481-482 (1917) Tema: Reference Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Silfbergit ...

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

afsvalna något. Endast en del af zinken
stannar härvid upplöst i blyet, resten flyter
upp till ytan, medtagande nästan allt silfver
(jämte guld och koppar), som kan ha funnits i
verkblyet. Detta s. k. ”zinkskum”, som innehåller
äfven något bly, upphettas, så att zinken
afdestillerar, och underkastas därpå afdrifning. –
Vid silfverframställning på våta vägen kan man
först öfverföra silfret till klorsilfver genom att
rosta malmen tillsamman med koksalt ("klorerande
röstning") och därpå utlaka klorsilfret medelst varm,
koncentrerad koksaltlösning. Ur den erhållna lösningen
kan silfret fällas som jodsilfver genom tillsats af
jodzink (Claudets metod, 1870). Slutligen reduceras
jodsilfret genom kokning med vatten och metallisk
zink, enligt reaktionsformeln: 2 AgJ + Zn = 2 Ag + ZnJ₂.
Härvid rogenereras alltså jodzinken och kan
användas till utfällning af nya mängder silfver,
så att ingen nämnvärd förbrukning af jod behöfver
ifrågakomma vid denna metod. - Ett väsentligt bättre
lösningsmedel än koncentrerad koksaltlösning för
klorsilfver m. fl. svårlösliga silfverföreningar
(dock ej för svafvelsilfver) är natriumthiosulfat
(se d. o.), hvars verkan beror på uppkomsten
af lösligt, komplext (se Komplexa salter)
natriumsilfverthiosulfat, enligt reaktionsformeln:

Den härpå grundade thiosulfat- l. hyposulfitmetoden
används (t. ex. i Kalifornien och Nevada)
för extrahering af silfvermalmer, sedan dessas
silfverhalt genom klorerande röstning öfverförts
i klorsilfver. Ur lösningarna fälles sedan silfret
som svafvelsilfver medelst svafvelkalcium enligt
reaktionsformeln:

2 Na Ag S₂ O₃ + 2 Na Cl + Ca S
= Ag ₂ S + 2 Na₂ S₂O₃ +
Ca Cl₂.

En väsentlig förbättring af thiosulfatmetoden
är införd af Russell och består däri, att
thiosulfatlösningen försättes med så mycket
kopparvitriol, att saltet Na Cu S₂ O₃ bildas. En
dylik blandning löser nämligen äfven svafvelsilfver
enligt reaktionsformeln:

Ag₂ S + 2 Na Cu S₂ O₃ =
2 Na Äg S₂ O₃ + Cu₂ S.

Äfven gediget silfver löses af natriumkopparthiosulfat.
Efter en modifikation af Russells metod extraherades på 1880- och 1890-talen
af ingenjör A. Heberle betydliga mängder silfver
ur de stora massor affall, s. k. ”after”, som
under flera århundraden hopat sig vid Sala hytta
och ur hvilka äldre tiders slamningsmetoder endast
ofullständigt förmått af skilja silfvermalmen. –
En modern, mycket effektiv silfverextraheringsmetod
är cyanidprocessen (jfr Guld, sp. 581), vid hvilken
den finpulvriserade malmen en längre tid får vara i
beröring med en utspädd (0,1–0,4 procentig) lösning
af cyannatrium. Äfven svafvelsilfver löses härvid,
på grund af att följande reaktion inträffar:

Ag₂ S + 4 Na CN = 2 Na [Ag (CN)₂] + Na₂ S.

Men då reaktionen är omvändbar (se Reaktion 2),
måste den afstanna, så snart en viss mängd Na₂ S
bildats i lösningen. För att hindra detta och sålunda
göra svafvelsilfrets upplösning fullständig inblåses
luft i lösningen, hvarigenom
Na₂ S oxideras till Na₂ SO₄ och alltså
oskadliggöres. Äfven klorsilfver löses af cyannatrium;
likaså gediget silfver i närvaro af luft, enligt
reaktionsformeln:

2 Ag + 4 Na CN + O + H₂ O

= 2 Na [Ag (CN)₂] + 2 Na OH.

Ur de vid cyanidprocessen erhållna silfverlösningarna
utreduceras metallen medelst zink eller på
elektrolytisk väg. - Amalgamering (se Amalgam)
slutligen är en gammal silfverextraheringsmetod,
som användts sedan 1560 och ännu är af betydelse
i Mexico, Peru, Chile m. fl. länder, hvarest man
af brist på bränsle icke kan rosta malmen. Den
amerikanska metoden utföres så, att den med vatten
mycket fint malda malmen försättes med koksalt och
kopparvitriol (i form af rostad kopparkis), hvarefter
under daglig bearbetning små mängder kvicksilfver
inblandas. Detta verkar dels reducerande på klor-
och svafvelsilfver, dels upplösande på metalliskt
silfver. Efter 2-5 månader uppsamlas det bildade
amalgamet och uppdelas genom destillation i
silfver och kvicksilfver, hvilket senare används
för extrahering af nya mängder malm. Metoden har
förbättrats genom kvicksilfrets försättande med ett
par procent metalliskt natrium. Detta reducerar bildad
kvicksilfversulfid och -klorur, hvarigenom amalgamet
blir mera lättflytande och lättare separeras
från den öfriga massan. Emellertid uttränges
amalgameringsmetoden alltmer af cyanidprocessen

Årliga silfvertillverkningen i de förnämsta
silfverproducerande länderna har utgjort:



Englands silfvertillverkning grundar sig så godt som
h. o. h. på importerad malm. Sveriges silfverproduktion

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>