Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Silfbergit ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
har sedan 400 år tillbaka till
största delen försiggått vid Sala silfvergrufva
(se d. o.)-Produktionsbeloppet uppgick 1908 till
630 kg. och 1912 till 1,668,7 kg. (762,ie kg. från
Sala silfververk, på den torra vägen, och 199,e
från Falu kopparverk, på den våta vägen, samt 707
kg. från Hälsingborgs kopparverk, se Hälsingborg,
sp. 107), med ett uppgifvet värde af 124,588 kr. Då
numera silfvermalmbrytningen i Sala silfvergrufva
(se d. o., sp. 454) så godt som alldeles upphört, har
under de senare åren nästan all bly- och silfvermalm
(2,467 ton i medeltal 1908-12, med en halt af 50
proc. bly, men endast O,oss proc. silfver) erhållits
från Kallmora silfvergrufva i Västmanland. I Norge
producerades 7,635 kg. silfver 1911.
Silfrets pris i förhållande till guld var före
1870 under ett par hundra år (1650-1870) ganska
konstant omkr. l : 15,5, men har sedermera sjunkit
högst betydligt, så att det under senare år utgjort
endast l : 38,s (se Myntsystem, sp. 66) eller
omkr. 60 kr. pr kg. Orsaken härtill äro till en del
förbättrade framställningsmetoder och rikare tillgång
på malm, men i främsta rummet den omständigheten,
att numera nästan alla civiliserade stater öfvergått
till guldmyntfot (se Myntfot).
Fysikaliska och kemiska egenskaper. Silfret har hvit
färg, stark glans och hög eg. v. (10,5?). Det är
af alla metaller den bästa ledaren för elektricitet
och värme. Dess kristallform tillhör det reguljära
systemet, vanligen kuben eller oktaedern. Silfret är
mjukare än koppar, men hårdare än guld samt i högsta
grad smidigt och tänjbart, i hvilka hänseenden det
står tillbaka endast för guldet (1 gr. silfver kan
sträckas till en tråd af 2 km. längd). Dess smältpunkt
ligger vid 960°. Vid 1,955° (t. ex. i knallgaslågan)
kokar det och bildar en blå ånga, bestående (liksom
fallet synes vara med flertalet metaller) af enatomiga
molekyler (jfr Molekylarvikt). Liksom många andra
metaller kan silfret erhållas äfven i kolloidal
form (se Kolloider), genom reduktion eller på
elektrisk väg. Så t. ex. fås kolloidalt silfver,
om en silfvercitratlösning reduceras med alkalisk
järncitratlösning. Kolloidala silfverlös-ningar
äro i allmänhet af brun färg. (Ang. användningen af
kolloidalt silfver se Silfverpreparat) Smältande
silfver syrsattes icke i luften, men det upptar ur
luften syre (ända till 20 vol.), som vid afsvalning
bortgår med sådan häftighet, att metallen stänker
omkring, s. k. "spritsning". Emellertid kan silfver
dock direkt syrsättas, om det upphettas i syrgas
under starkt tryck. Härvid inställer sig en viss
jämvikt, enligt reaktions-formeln, 2 Ag+ O < >
Ag2 O. Vid stigande
tryck förskjutes jämvikten i riktningen –->,
vid stigande temperatur i riktningen <– (jfr
Massverkans lag). Vid vanlig temperatur förändras
silfver icke i luften, om denna är fri från
svafvelväte, men i svafvelvätehaltig luft anlöper
metallen på ytan och blir gul till svart. Att silfver
är en mindre ädel metall än guld och platina, synes
däraf, att det med lätthet löses i salpetersyra,
äfvensom i svafvelsyra, om denna är varm och
koncentrerad. Silfrets kemiska tecken är Ag (af
lat. argentum), svarande mot atomvikten
107,88. Det är ett envärdigt grundämne, i sina
föreningar isomorft med natrium och envärdig
koppar. Med syre ger det två oxider, silfveroxid och
silfversuperoxid. Silfveroxiden, Ag2 O, är en gråbrun
fällning, som bildas, då en lösning af ett silfversalt
försättes med alkali. Redan vid 250° sönderfaller
den i silfver och syre. Den är en starkt basisk oxid
(starkare än t. ex. ammoniak) och ger med syror
salter, silfversalter, som i allmänhet äro färglösa
och vattenfria. Mest bekant bland dem är nitratet
(se Silfvernitrat). Silfversuperoxiden,
AgO, bildas vid inverkan af ozon på metallen samt
vid elektrolys af silfvernitrat; den är svart och
sönderdelas nästan explosionsartadt vid upphettning.
Klorsilfver (se d. o.), Ag Cl, är en hvit,
i syror olöslig, amorf fällning. Brom- och jodsilfver,
Ag Br och Ag J, likna klorsilfret, men äro
gula. Alla färgas i ljuset gråa till svarta, i följd
af reduktion, ett förhållande, hvarpå fotografien (se
d. o., sp. 991) grundar sig. Svafvelsilfver,
Ag2 S, är en blåsvart, metalliskt glänsande massa,
som uppkommer genom direkt förening af silfver med
svafvel. Det bildas äfven, om silfver får vara i
beröring med svafvelhaltiga matvaror, t. ex. lutfisk,
ägg o. d. Silfverpjäser inläggas ofta med en blandning
af silfver och svaf-velsilfver (t. ex. Tulaarbeten,
niello, se d. o.) eller öfverdragas med en tunn hinna
af svafvelsilfver (s. k. oxideradt silfver).
Användning. Silfrets ädla egenskaper ha sedan
uråldriga tider framkallat dess vidsträckta bruk
till prydnadsföremål, mynt och husgeråd. (Om dess
förarbetning till sådana saker se Guldsmedskonsten och
pl. till denna art.) Och ännu mycket större skulle
dess användning för sistnämnda ändamål vara, om ej
dess höga pris utgjort ett hinder. S. k. arbetssilfver
är emellertid ej rent "finsilfver", utan alltid
uppblandadt med något koppar, hvarigenom hårdheten
ökas, så att afnötningen vid föremålens användning
blir mindre. Dylika blandningar visa emellertid
fortfarande ren silfverfärg, så länge kopparhalten
ej öfverstiger 12 proc. Halten af ren metall i
arbetssilfver anges antingen i 1,000-delar, eller ock
(i synnerhet förr) i s. k. lödighet, d. v. s. mängden
rent silfver i 16-delar af blandningen. 12-lödigt
silfver håller således 12/16 rent silfver, d. v. s. 75
proc. Arbetssilfver måste i vårt land vara minst
13 1/4-lödigt, motsvarande 82,s proc. silfver. Det
förses då med statens kontrollstämpel (se
Kontrollstämpling och Guldsmedskonsten,
sp. 610-611). Ang. de svenska silfver-myntens
vikt och halt ("skrot och korn") se Krona, sp. 9;
ang. bestämning af silfverhalten i metallblandningar
se Silfverprof. - Rent silfver har sin förnämsta
användning som skyddande öfverdrag på oädla
metaller, hvilket numera nästan alltid åstadkommes på
galvanisk väg (se Försilfring samt Galvanoteknik);
till beläggning af speglar samt för tillverkning
af silverföreningar, särskildt silfvernitrat (se
d. o.). - På grund af sin oxiderande och förstörande
inverkan på organiska väfnader har silfvernitrat af
gammalt, vanligen i form af "lapisstift", användts som
frätmedel för gamla sår, vårtor etc. De adstringerande
och starkt antiseptiska egenskaperna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
