Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Silfverhornerts ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Silfverhornerts-Silfverprof
490
sekreterare i Kabinettet för utrikes brefväxlingen och
var 1803-07 svensk minister i London. 1818 blef han
led. af Eikets allmänna ärenders beredning. S. var en
af Thorilds anhängare samt tillika med Carlander och
Geijer utgifvare af hans samlade skrifter. Han var ock
ifrig sveden-borgare samt medutgifvare af "Samlingar
för philanthroper". F. ö. utgaf han Inledning
til kunskapen om den animale magnetismen (1787),
"Samlingar för hjertat och snillet" (4 bd, 1789), en
samling öfv. af religiöst sentimentala skrifter m. m.
l o. 3-4. (L- S.)
Silfverhornerts (S i l f v e r h o r n e r z), miner.,
detsamma som hornsilfver (se d. o.).
Silfverhvitt, kem. Se B l y h v i 11.
Silfverhägern, zool. Se Hägrar, sp. 84.
Silfverkanin, zool. Se K a n i n e n, sp. 768 med
fig. 4 å sp. 770.
Silfverkasein, detsamma som argonin (se d. o.).
Silfverklorid, kem., detsamma som klorsilf-ver (se
d. o. och Fotografi, sp. 993).
Silfverklorurmetoden, jot. Se Fotografi, sp. 1001.
Silfverknekt, ej mera använd benämning på de två
lakejer, som biträdde taffeltäckarna under servering
vid det kungliga bordet, men som ej själfva serverade.
B.
Silfverkungen. Se Mackay, J. W.
Silfverlejonet, zool. Se Puman.
Silfverling, Jan Andersson, bildhuggare, f. 1636,
d. 1693, var bild- och stenhuggarmästare samt borgare
i Vadstena. Han är bekant genom ett förträffligt
arbetadt epitafium af sandsten i klosterkyrkan
där, hvilket i hufvudfältet framställer Kristi
gång till Golgata i relief (1684). Äfven utmärkta
grafstenar i Vadstena härröra från honom. - Hans
son, Jonas S., blef stenhuggar-ålderman i Stockholm
och utförde åtskilliga arbeten vid Drottningholm.
-rn.*
Silfvermalmer. Se Silfver, sp. 479.
Silfvermoln, meteor., detsamma som nattmoln (se
d. o.).
Silfvermunstekel, zool. Se R o f s t e k l a r.
Silfvermynt. Se Mynt och Myntverk, sp. 72.
Silfvermyntfot. Se Myntfot och Myntsystem.
Silfverniträt, kem., Lapis infernalis, h e l v
e-t e s s t e n, salpetersyrad silfveroxid, Äg
N03, er-hålles, om man i salpetersyra löser rent
silfver, bringar lösningen att afdunsta till torrhet
samt smälter återstoden. I handeln förekommer
det i form af smala stänger, som äro hvita och
half-genomskinliga. Saltet är lättlösligt i vatten
och smälter vid 218°. Lösningen utmärkes af vidrig
metallsmak, den färgar huden och andra organiska
väfnader, i fall ljuset får inverka, svarta i följd
af saltets reduktion till metalliskt silfver. Saltet
används i medicin till kaustisering af sår (se S i l
f-verpreparat) och, i form af lösning, till gurgling
och insprutningar; det begagnas äfven i fotografi
och galvanoplastik samt på laboratorierna som reagens
för klor, brom och jod. P- T. C.*
Silfveroxid. Se Silfver, sp. 484.
Silfverpoppel, bot. Se P öp u lus.
Silfverpreparat, farm. med., ha numera stor
användning som antiseptiska medel, hvarjämte s i l
f v e r n i t r a t (se d. o.; nitras argenticus,
lapis 1. lapis infernalis), AgN03, tillika nyttjas
som etsande och sammandragande (adstringerande)
medel. Till etsning används lapis i form af en
smal, cylindrisk stång, lapisstift 1. lapispenna,
infattad i ett lämpligt skaft; genom bestrykning
med sådant stift framkallas en ytlig förstöring
af den behandlade väfnaden, som först blir hvit,
men snart svartnar därigenom, att ljuset reducerar
silfver-saltet, hvarvid små mörka korn af metalliskt
silfver afskiljas. Behandlingen, vid hvilken
silfver förenar sig med väfnådens ägghvitämnen,
dödar och förstör de närmast träffade cellerna,
hvarvid framkallas kortvarig, vanligen måttlig smärta,
önskas lindrigare etsning, användes ett stift, som fås
genom sammangjutning af l d. nitras argenticus och 2
d. nitras kalicus, s. k. nitras argenticus miti-gätus
(af lat. mitigäre, mildra). Utspädd lösning af lapis
användes som adstringerande och antiseptiskt medel,
t. ex. invärtes mot magsår och vissa andra mag-
och tarmsjukdomar, som f. ö. kunna behandlas äfven
med lapispiller, samt till indryp-ning innanför
ögonlocken mot inflammation i ögats bindehinna,
konjunktivit, särskildt vid gonorré-smitta i
ögonen. Af stor betydelse är sådan in-drypning af
lapislösning på nyfödda barn (se Blindhetsstatistik,
sp. 692). Indrypning af lapislösning i ögonen
och på andra känsliga ställen är rätt smärtsam,
öfriga silfverpreparat nyttjas väsentligen
som antiseptiska medel vid behandling af sår,
slemhinneåkommor m. m. Här märkas bl. a. kolloidalt
silfver (argentum colloi-dale), kollar gol (se d. o.),
äfven kalladt l y s a r g i n. Kollargol ges stundom
invärtes mot infektiösa mag- och tarmåkommor, mest
dock ut-värtes. Resultaten äro emellertid mycket
växlande. Vidare märkas: silfvercitrat, citras
argenticus (itrol), citronsyrans silfversalt, hvitt,
fint, i vatten svårlösligt pulver, som används till
sårbehandling i utspädd lösning eller som pulver; p r
o t-’ ar gol (se d. o.), en silfver-ägghviteförening
med omkr. 8 proc. silfver. Lösningen af protargol
fälles icke af ägghvita eller koksalt, såsom
en lapislösning gör; den förra bibehåller därför
längre sin antiseptiska verkan och är tillika mindre
retande och smärtsam än den senare. Protargolen
används mest vid infektiösa slemhinneåkommor,
särskildt gonorré i urinröret och i ögonen. Dessutom
kunna nämnas flera andra silfverägghviteföreningar,
mest brukade för sistnämnda ändamål, såsom argonin
(se d. o.) 1. silfverkasein. (4 proc. silfver);
lär-gin (se d. o.; 11,5 proc.); novargan (10 proc.),
äfvensom iktargan, en förening mellan silfver och
iktyol (se Ichthyol), innehållande 30 proc. silfver
och 15 proc. svafvel, ett brunt, i vatten lätt
lösligt pulver, o. s. v. Vid alltför långvarigt
bruk af silfverpreparat (t. ex. silfver-haltiga
hårfärgningsmedel!) kan genom utfällning af silfver
i hud och väfnader uppstå a r g y r i (se d. o.). I
allmänhet äro dock förgiftningar med silfversalter
sällsynta, emedan kroppen i sin halt af koksalt eger
ett verksamt motgift mot de i och för sig starkt
giftiga lösliga silfversalterna. C. G. S.
Silfverprof har till ändamål att utröna silfver-halten
i silfverlegeringar. Detta kan ske antingen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
