Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Silfverhornerts ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
dagen. Äfven vid de följande riksdagarna syntes
S. i främsta ledet; vid riksdagen i Örebro 1810
var han led. af stats- och bankoutskotten samt
tronföljarnämnden och vid 1812 års riksdag af hemliga
utskottet och bankoutskottet.
3. Nils August Silfverschiöld, friherre, den
föregåendes sonson, landthushållare, politiker, f. 12
juli 1816 i Alingsås, d. l maj 1869 å Hede gård i
Älfsborgs län, blef 1831 student i Uppsala, hvarest
han 1835 aflade hofrättsexamen. Han tjänstgjorde
därefter i flera ämbetsverk, men lämnade 1837
tjänstemannabanan och inköpte egendomen Thamstorp
i Skaraborgs län. Efter några år försålde han
hufvudgården och bildade af underlydande hemman
egendomen Frambo. I slutet af 1850-talet började han
biträda sin fader i skötseln af dennes betydande
fideikommissegendomar och flyttade till en af
dessa, Hede. Där blef han en af ortens ledande
män, utsågs 1864 till ordf. i Älfsborgs läns norra
hushållningssällskap och var från 1863 till sin död
led. af länets landsting, som 1867-68 valde honom till
vice ordf. Efter representationsförändringen invaldes
S. 1866 i Första kammaren, där han genast förvärfvade
så stort inflytande, att en samtida minnestecknare
(P. von Möller) tillskrifver honom hufvudsakliga
äran af den från personliga konsiderationer fria
sammansättning, som utskotten erhöllo vid 1867
års riksdag. Själf tillhörande statsutskottet vid
1867-69 års riksdagar, räknades han som ett af De
Geerska ministärens fastaste stöd, mindre genom
sitt uppträdande i debatterna än genom det allmänna
förtroendet till hans humana, nobla och karaktärsfasta
personlighet. – S:s broder kabinettskammarherren Karl
Otto S., f. 1827, d. 1879, var led. af Första kammaren
1868-72. – Dennes son Gustaf Otto Nils S., f. 1864,
d. 1892, gjorde sig bekant som framstående bokkännare
och samlade ett storartadt svenskt bibliotek. – Hans
yngre broder, Otto Baltsar Arvid S., f. 1871, blef
1893 underlöjtnant och 1900 löjtnant (i reserven) vid
Lifreg:s husarer, men tog 1911 afsked. Han har egnat
sig åt skötseln af sina stora fideikommissegendomar
Koberg, där ofvannämnda bibliotek vårdas, och Stora
Alfhem, bägge i Älfsborgs län, samt Gåsevadholm i
Hallands län. S. är landstingsman sedan 1900. Han
var 1906-08 led. i Andra kammaren för Flundre, Väne
och Bjärke härads domsaga och valdes af Älfsborgs
län 1908 till led. af Första kammaren, som han ännu
(1916) tillhör och där han slutit sig till nationella
partiet. Han är vice ordf. i Älfsborgs läns norra
hushållningssällskap (sedan 1913) och i landstinget.
1. (C. G. Bj.) 2. V. M. S. C. 3. V. M.
Silfverskre, zool. Se Ormdrag.
Silfversparre, svensk adlig släkt, hvilken räknar
som sin förste kände stamfader underlagmannen i
Uppland (1432) Suni Joansson. Dennes
ättling i sjätte led, öfversten för Närkes och Värmlands
regemente Isak Axelsson (d. 1649), introducerades
å släktens vägnar 1625 på Riddarhuset under namnet
S. (då Sölwersparre). En medlem af ätten,
hofmarskalken Aron Gustaf S. (f. 1727, d. 1818),
upphöjdes 18U9 i friherrligt stånd enligt § 37 R. F.
1. Nils Persson S. på Holma, sonsons sonson till
den ofvannämnde Suni Joansson, lefde i midten
af 1500-talet och blef genom sitt gifte
bofast i Småland (östra härad) samt stamfader för
den småländska grenen af släkten. Han var en
typ för en viss grupp af den tidens småfrälse i
gränslandskapen, en duglig krigsman, hänsynslös
godsförvärfvare och stor våldsverkare. Han synes
först ha ådragit sig uppmärksamhet genom
sin verksamhet att dämpa Dackeupprorets efterdyningar,
hade i uppdrag att organisera de nyantagne knektarna
i nordöstra Småland och bli deras höfvitsman samt
gjorde f. ö. den lägre frälsemannens vanliga karriär
som fogde och häradshöfding. Om hans lagliga och
olagliga godsförvärf voro berättelserna många
(han hade "taskan full"), och ännu i början
af 1600-talet sökte bönderna i Småland att få hans
köp att återgå. Om hans våldsamheter, som gingo
ända till dråp, berättades ock mycket; men något
strängare straff ådrog han sig veterligen icke.
Under Nordiska sjuårskriget användes han gång på
gång som höfvitsman för det småländska bondeuppbådet
eller andra trupper. Efter Erik XIV:s afsättning
misstänktes han för förrädiska stämplingar och
skickades med sina två söner till Finland, men lär
ha bevisat sin oskuld och användes åter 1571 vid
mönstringar i Småland. S. å. anlitades han af
Johan III om en penningförsträckning i "guld,
silfver, daler eller penningar", eftersom han ansågs
ha "god förmögenhet". Hans dödsår synes vara okändt,
men då i en frälselängd 1573 icke han, men
hans två söner upptagas för Holma sätesgård,
torde han vid den tiden ha varit afliden.
2. Isaac Lars S., militär, hofman, f. 13 jan. 1753, d.
13 jan. 1833 på Tosterup, började sin militära
bana som korpral vid Västgöta kavalleri och
avancerade till öfverste och sekundchef för
Lifregementsbrigadens husarkår 1796, generaladjutant
och chef för Smålands lätta dragoner 1801 och
generalmajor 1810. Han erhöll afsked
ur krigstjänsten 1827 med generallöjtnants
n. h. o. v. Vid sidan af sin militära tjänstgöring
var S. först kammarherre och från 1794 hofmarskalk
hos prinsessan Sofia Albertina. S. gjorde
sig bemärkt genom sin delaktighet i 1809-10 års
tilldragelser. En af Adlercreutz’ följeslagare,
då denne 13 mars 1809 gick in till Gustaf IV Adolf
för att afsätta honom, grep S. konungen om lifvet,
då han sökte försvara sig, och bidrog därmed
väsentligen till hans tillfångatagande. Han fick
sedan på natten föra konungen till Drottningholm,
hade såväl där som på Gripsholm befälet öfver
hans bevakning samt förde honom också vid hans
afresa ur landet till Karlskrona. Året därpå förde
S. som generaladjutant befälet i hufvudstaden 20
juni, då kronprins Karl Augusts lik där infördes.
Hans flathet emot folkmassans upprepade angrepp
på riksmarskalken grefve A. von Fersen och hans
uraktlåtenhet att till deras afvärjande använda väpnadt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
