motstånd blefvo därvid en medverkande anledning till det hemska slutspelet, Fersens mord. De undersökningar, som anställdes, riktades emellertid aldrig direkt mot de militära myndigheterna, hvilka ansågos böra svara inför Karl XIII allena, men kronprins Karl Johan visade efter sin ankomst S. sitt misshag öfver det timade. 3. Warner Vilhelm S., den i släktöfversikten nämnde Aron Gustaf S:s sonsons son, kemi-graf, f. 7 aug. 1851 på Ekenäs, Blacksta socken, Södermanlands län, d. 11 juli 1893 på Berg i Nacka socken, blef 1871 underlöjtnant och 1888 kapten vid Södermanlands regemente, var skicklig kartritare och egnade sig vid sidan af sin militära tjänstgöring åt det grafiska yrket. Han lärde sig vid de stora officinerna i Wien, Berlin och Paris den tidens bästa metoder inom fotokemigrafien samt öfvertog 1886 Centraltryckeriets kemigrafiska afdelning och bildade 1889 firman Warner Silfver-sparres grafiska anstalt, som han öfverlät till Warner Silfversparres Nya grafiska a.-b. 1893, då han utnämndes till föreståndare för Riksbankens sedeltryckeri. S. inlade stor förtjänst om de kemigrafiska yrkesmetodernas införande och utveckling i Sverige. Han utgaf samlingsverket "Med pensel och penna" (1885), och från hans anstalt utgick 1:a uppl. af B. Liljefors "Från skog och mark" (1890).

4. Arent Fredrik Herman S., den föregåendes broder, artillerikonstruktör, f. 8 aug. 1856 på Ekenäs, Blacksta socken, Södermanlands län, genomgick Tekniska högskolans fackskola för bergsmekanik 1875-79 och blef efter några års utländska studieresor anställd som ingenjör och konstruktör vid "The Nordenfelt Gun and Ammunition Co." i London. 1885 kom S. till Bofors, där han var anställd först som konstruktör och föreståndare för kanonverkstaden, därefter, fr. o. m. 1894, som öfveringenjör och teknisk chef för hela det stora bruket med dess mångfald af tillverkningar. S. inlade stora förtjänster i fråga om höjandet af stålindustrien i Sverige samt var en synnerligen framstående konstruktör af krigsmateriel. Så t. ex. fick den af honom konstruerade kanonmekanismen med s. k. ogival skruf - en af de första säkert funktionerande snabbeldsmekanismerna -- allmänt erkännande såväl inom som utom Sverige samt antogs på 1890-talet för flertalet af svenska och danska flottornas kanoner. Till följd af det starka uppsving, som under senaste årtiondet af S:s lefnad ägde rum inom svenska flottan, kom S. att förnämligast koncentrera sig på kust- och sjöartilleriet. Fältet för hans verksamhet var ock vid denna tid rikare än någonsin, ty hela artilleritekniken undergick just då en omhvälfning, som karakteriserades af öfvergång till snabbskjutande pjäser med väsentligt större ballistisk effekt än förut. S. konstruerade vid denna tid så godt som alla för svenska flottan antagna 37 mm.-, 12 cm.-, 15 cm.- och 21 cm.-kanoner samt därjämte kustartilleriets 24 cm.-kanoner i själfsänkande lavettage och 12 cm.-kanoner i pansartorn. Under en prof skjutning vid Bofors med en ändrad 15 cm.-kanon och under en snabbeldsserie råkade ett skott genom någon felaktighet i mekanismen (som ej tillhörde någon af hans egna konstruktioner) gå af, innan mekanismen hunnit stängas. Följden häraf blef, att 3 personer ögonblickligen dödades och 5 sårades, bland dem S., som afled två dagar därefter, 26 febr. 1902. 1. ^Ehd. 2. ^{S. C.} 4. ^{G. af Wdt.} Silfverstaten, namn på nordamerikanska staten Colorado (se d. o. 4). Silfverstolpe, svensk adlig ätt, hvars förste kände stamfader är kyrkoherden i Edsleskog (förr oriktigt Hessleskog) på Dal Brynolphus Andreæ (d. 1674), son, uppges det, till en Anders Mascoll, som säges ha öfverflyttat från Skottland till Sverige. Brynolfs barn antogo namnet Hesselgren efter socknen. Hans sonson Gudmund Hesselgren (f. 1678, d. 1756), assessor i kammarrevisionen 1740--47, fick 1747 kammarrevisionsråds karaktär och blef för sin ämbetsmannaverksamhet och sitt nitiska deltagande i de kommissioner, som efter Karl XII:s död hade att utreda rikets gäld, adlad 1751 med namnet S. och introducerad 1752. En gren af ätten skrifver sig Silverstolpe. Se C. Silfverstolpe, "Några anteckningar om adliga ätten S." (1884). 1. Fredrik Silverstolpe, den ofvannämnde Gudmunds son, numismatiker, f. 19 sept. 1732, d. 22 aug. 1812 i Stockholm, blef protonotarie i Riksbanken 1756 och var bankokommissarie 1761-1800. Vid ordnande af bankens myntkabinett utarbetade S. Supplement och fortsättning till C. R. Berchs beskrifning öfver svenska mynt och skådepenningar (tr. 1809--12 i "Journal för svensk litteratur"). Han efterlämnade därjämte i handskrift en Berättelse om bancoinrättningen i Sverige, hvilken 1802 framlämnades till bankofullmäktige.

2. Axel Gabriel Silverstolpe, den föregåendes son, skald, prosatör, politiker, grundlagsstiftare, f. 10 aug. 1762 i Stockholm, d. där 15 sept. 1816. Efter två terminers vistelse i Uppsala aflade han 1780 kansliexamen och ingick i hufvudstadens ämbetsverk, men egnade sig ock åt grundliga studier. Han utnämndes 1782 till förste riddarhuskanslist och kopist i krigsexpeditionen, från hvilken sistnämnda befattning han afgick 1789, antagligen af politiska skäl, emedan han var motståndare till Förenings- och säkerhetsakten och anhängare af Fersenska partiet. Han inträdde nu i Svea hofrätt, men fick sin egentliga verksamhet i Riddarhusets kansli; därjämte tjänstgjorde han vid hofvet som änkedrottning Sofia