Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Silfverhornerts ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Magdalenas hofmästare och handsekreterare. Emellertid
hade han gjort sig känd som vitter författare:
dels som skald, hvarom mera nedan, dels som
författare af äreminnen och griftetal vid adliga
vapens krossande. Han hade 1787 vunnit Sv. akad:s
accessit för Äreminne öfver Birger Jarl samt
1791 och 1792 dess stora pris för Äreminne öfver
Sten Sture d. y. och för Skaldebref till dem, som
söka ett odödligt namn. Tillika hade han ådragit
sig allmänhetens uppmärksamhet som medarbetare
i "Stockholmsposten" och i "Läsning i blandade
ämnen". 1794 invaldes han i Sv. akad., i ledigheten
efter Fr. A. von Fersen, och tog sitt inträde
1795. S., som var anhängare af upplysningstidens
friare idéer och hyllade konstitutionell frihet,
gaf i sitt inträdestal uttryck åt dessa åsikter. Han
skildrade i mörka färger tillståndet vid Karl XII:s
död och resultaten af hans krigslystnad, uttalade
sympatier för dec tidigare frihetstidens botande
af de refvor kriget vållat och klandrade särskildt
med skärpa det godtycke, för hvilket Fersen 1789
varit utsatt från konungens sida. Reuterholm,
som själf 1789 tillhört oppositionen, men som nu
hyllade mera monarkiska åsikter och dessutom ansåg
sig förbigången vid invalet i akademien, begagnade
detta tal med dess förmenta kränkning af stiftarens
minne till att suspendera akademien. S. afsattes från
sin post vid änkedrottningens hof, hvilken han dock
återfick 1796. Han blef ock 1795 riddarhussekreterare,
en befattning, åt hvilken han senare företrädesvis
egnade sig. Efter statshvälfningen 1809 blef han
kammarherre 1811. 1793 hade han blifvit led. af
Mus. akad. och 1798 af Vet. akad. – I danandet
af vårt nya statsskick tog S. en högst väsentlig
andel. Han utgaf 1809 en broschyr: Hvad synes
allmänna opinionen önska till en, nu möjlig,
förbättring af svenska statsförfattningen, som gaf
uttryck åt hans frisinnade konstitutionella åskådning
och torde varit den mest inflytelserika af de många
småskrifter, som vid denna tid sågo dagen. Som medlem
af konstitutionsutskottet 1809 blef han i tillfälle
att göra denna åskådning gällande vid utarbetandet
af rikets grundlagar (särskildt regeringsform
och tryckfrihetsförordning), och han torde jämte
Adlerbeth ha varit den af utskottets ledamöter, som
näst utskottets sekreterare, Hans Järta, haft största
inflytandet på R. F:s utformande, ehuru hans egna
åsikter stundom gingo mera åt vänster. Han utgaf äfven
ett Försök till utveckling af Svenska regeringssättet
(1812) m. fl. broschyrer. I riksdagen uppträdde han
som led. af ridderskapet och adeln varmt till förmån
för sina frisinnade grundsatser, särskildt nitälskande
för tryckfriheten (han reserverade sig 1812 mot den
då införda indragningsmakten). Han var medlem af 1810
års hemliga utskott och invaldes 1812 i kommittén
för uppfostrings- och undervisningsanstalternas
förbättrande och arbetade där nitiskt bl. a. för
lancastermetodens införande. Hans offentliga
verksamhet såväl som hans enskilda lif vittna om en
aldrig för egna intressen vacklande själfständighet
samt om varm kärlek till frihet och fosterland. Som
skald tillhör S. den Kellgren-Lenngren-Leopoldska
riktningen, och han författade en rad lärodikter,
elegier, sällskapsvisor; skämtstycken, som väl icke utmärka
sig för någon framträdande ursprunglighet eller personlig
individualitet, men som tillhöra tidens bästa
andrarangsdiktning och af hvilka de märkligaste ej
sällan rent af blifvit tillskrifna de mästare, till
hvilka han slöt sig. Nämnas må de genom sin enkla
innerlighet utmärkta elegierna Den åldriges minne
och Ode till Melpomene, de versifierade sagorna Den
snåle presten, Djurkretsen, Elfva tusen jungfrur,
de allmänt sjungna dryckesvisorna Menar du, min bror,
att den är säll – i sitt slag en af genrens yppersta –
samt Yngling, kransa dina hår, vidare efterbildningen
Känslan för fosterlandet (efter Shenstone) samt hans
öfv. af Grays epokgörande "Elegi på en kyrkogård",
hvilken i motsats till N. L. Sjöbergs efterbildning
är hållen på orimmad vers. S:s dikter utkommo i 2
dlr 1801 och 1810 (3:e uppl. 1863). När 2:a delen
utkommit, blefvo de föremål för skarpa angrepp från
nyromantikerna. Inom estetiken uppträdde S. med
Försök till en afhandling om vitterhetens inflytelse
på allmänna förståndsodlingen och sederna (1802, i
Sv. akad:s handl.), där han, som urspr. danats i den
franska vitterhetens skola, visar sig som lärjunge
af Sulzer och Eschenburg och i anslutning till dem
gör gällande en strängt tendentiös uppfattning af
sedlighetens och det nyttigas kraf på vitterheten
liksom fordran på klarhet och lättfattlighet; den
framkallade häftiga angrepp från nyromantikernas
läger. Som filosofisk skriftställare i tidskrifter
och tidningar gjorde S. gällande upplysningstidens
sens-communfilosofi och ger i öfrigt uttryck åt
en människovänlig åskådning, som tagit intryck
af den encyklopedistiska riktningen. S. utgaf
vidare flera läroböcker samt skriften Försök till
en enkel, grundriktig, och derigenom oföränderlig
bokstafverings-teori för svenska språket (1811), där
han hyllar långt gående fonetiska stafningsprinciper
och bl. a. vill införa ett par nya konsonanttecken och
särskilja beteckningarna för de olika k-ljuden. Som
enskild person var S. högt ansedd. Jfr biografi af
O. v. Feilitzen i "Några anteckningar om adliga ätten
Silfverstolpe" (1884).
 |
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
