Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 25. Sekt - Slöjskifling / 503-504 (1917) Tema: Reference Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Silfverstolpe ...

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

5. Magdalena (Malla) Sofia S., född Montgomery,
f. 8 febr. 1782 i Finland, d. 17 jan. 1861 i
Uppsala, dotter till öfverste Robert Montgomery
(se Montgomery 1, sp. 1016), vardt 1807
gift med David Gudmund Silfverstolpe,
brorson till S. 1, f. 1769, d. 1819 som öfverste
i generalstaben. 1783 flyttade hennes fader
till Sverige, och den moderlösa ettåriga dottern
uppfostrades där, framför allt af sin mormoder,
Magdalena Rudbeck på Edsberg. Hennes äktenskap
var icke lyckligt, i synnerhet sedan hennes makes
ärftliga "mjältsjuka" förvärrats. Sedan 1812 bosatt
i Uppsala, kom hon småningom att intaga en betydande
plats i denna stads då synnerligen rika och andligt
betydelsefulla sällskapslif. I hennes hem samlades de
vittra och vetenskapliga kretsarna likaväl som den
högre societeten och märkliga utlänningar, och det
var under ett par årtionden icke blott en sällskaplig
medelpunkt, utan äfven en samlande och sammanhållande
makt inom de svenska romantiska kretsarna. Själf en i
högsta grad mottaglig och bildningsintresserad natur,
vardt hon, ehuru uppfostrad i fransk bildning,
fullkomligt medryckt af den nya, romantiska
kulturen. Sitt verksamma understöd lämnade hon också
åt denna riktnings företrädare; bland dem, som hennes
storslagna mecenatskap kom till del, kunna nämnas
P. U. Kernell och A. F. Lindblad. – På grundvalen
af sedan barndomen förda dagboksanteckningar skref
fru S. memoarer, som påbörjades 1822 efter Kernells
enträgna uppmaningar. I utdrag ha dessa af fru
Malla Grandinson utgetts i fyra delar (1908–11;
I och II i 2:a uppl. 1914) och mottagits med stort
bifall. De äro synnerligen rikhaltiga som person- och
kulturhistoriska skildringar; hela den värld, hvari
våra förnämsta kulturpersonligheter lefde under hennes
tid, tecknas af henne med utomordentlig förtrogenhet,
beundrande och finkänsligt, med viktiga bidrag till
karakteristiken af bl. a. Almquist, Atterbom, Geijer,
Lindblad, A. F. Skjöldebrand, Tegnér, Törneros och
Wallin. Äfven från Tysklands förnämsta kretsar ger
hon liffulla och betecknande förstahandsintryck på
grund af sin vistelse där 1825–26 (tysk uppl. med
inledning af Ellen Key, 1916). Hon är hos oss den
förnämsta kvinnliga representanten för den förfining
och utveckling af det högre umgängeslifvet, som
romantiken medförde. – Till henne skrefvos flera
dikter, af bl. a. Atterbom, Geijer ("Reseda") och
J. O. Wallin. I striden om Almquists "Det går an"
deltog hon med Månne det går an? (1840), en blid,
af Atterbom genomsedd motskrift.

6. David Ludvig Silfverstolpe, kusins son till S. 2–4,
militär, f. 1793, d. 1877, deltog som kornett vid Lifregementets
dragonkår i tyska kriget 1813–14 samt avancerade vid kåren
till öfverste och sekundchef 1845. Han var militärbefälhafvare
i fjärde militärdistriktet 1856–62 och därjämte 1858–70 chef för
Stuteriöfverstyrelsen. 1862 blef han generallöjtnant.
S. var led. eller ordf. i flera militära kommittéer samt
led. af Krigsvet. akad. (1833) och Mus. akad. (1858).


7. Fredrik Otto Silfverstolpe, son till S. 2,
ämbetsman, f. 25 aug. 1795 i Stockholm, d. där 24 nov. 1882,
blef filos. magister 1818, anställdes i riddarhuskansliet
1816 och var riddarhussekreterare 1832–44. Dessutom var han
militär, med tjänstgöring vid Skånska karabinjärregementet,
blef 1824 ryttmästare i generalstaben
och 1835 major i armén, hvarifrån han tog afsked
1838. Han var riksgäldsfullmäktig 1837–44. 1844
kallades S. till ecklesiastikminister. Som sådan
framlade han ett förslag till läroverksreform, hvari
ferierna inskränktes, lärarlönerna ökades, och höjande
af kvinnobildningen påyrkades. 1848 utgick han ur
ministären och var 1849–63 landshöfding i Västmanlands
län, där han arbetade nitiskt för folkskolans höjande
och slöjdens utveckling. Biogr, af H. Wieselgren i
"Några ant. om adliga ätten S." (1884).

8. David Vilhelm Silfverstolpe, den föregåendes syssling,
militär, f. 1798, d. 1875, blef underlöjtnant i Göta
artilleri 1813, var fälttygmästare 1835–46 och chef för
Göta artilleri 1845–60 samt blef gen.-major 1860. S. deltog
i flera kommittéer och verkade som lärare
vid militärläroverk. 1867 utgaf han Samling af
gällande författningar rörande arméen, dess styrelse
och förvaltning (bihang 1870), hvarjämte han skref
smärre uppsatser i Krigsvet. akad:s handl.

9. Gudmund Leonard Silverstolpe, brorson till
S. 2–4, författare, f. 5 juli 1815 i Stockholm,
d. där 27 sept. 1853 i kolera, blef student i Uppsala
1834, aflade kansliexamen 1837 och inskrefs s. å. som
e. o. kanslist i Krigsexpeditionen. 1850–52
var han kammarskrifvare i Krigskollegium
och utnämndes 1853 till andre riddarhuskanslist.
Med fin, humoristisk iakttagelseförmåga och
blixtrande kvickhet, var S. medelpunkten i
en glad kamratkrets, som han lifvade med
tillfällighetsdikter och mångahanda upptåg.
Hans rika skaldebegåfning nådde väl ej sin
fulla utveckling, men om densamma vittna bl. a. de
af varm fosterlandskärlek besjälade dikterna Väringens
hemfärdssång, Sång för skärgårdsflottan, Hägring,
Sverge och Svea, de fantasirika, till innehållet

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>