eksilkesspinnaren l. eksilkesfjärilen, Saturnia pernyi Guér., den japanska eksilkesspinnaren l. bergkokongspinnaren, S. Yamamayi (om dessa bägge arter se Eksilkesfjärilar), samt Ailanthus-silkesspinnaren, S. Cynthia Drury, som i Indien odlas på bladen af Ailanthus och Ricinus, och andra arter, som företrädesvis lefva på ek.

Mullbärssilkesfjärilens larvs förvandlingsskeden. Mellerst larver och kokong, nederst puppa. (¾ nat. storl.)

Vid silkesodlingen förvaras äggen, hvaraf 1 uns (25 gr.) innehåller 35,000--50,000 st., torrt och svalt, tills mullbärsbladen börja utvecklas, samt läggas då till kläckning vid en värmegrad, som småningom stegras till omkr. 28° C. Kläckningen tar 10--20 dagar. De kläckta larverna öfverflyttas till späda mullbärsblad, som läggas på hyllor och dagligen förnyas 3--5 gånger, i den mån de uppätas eller torka. Larverna bli på 30--38 dagar fullvuxna, med en längd af omkr. 6 cm., och förändra därvid färgen från brunt till ljust grågult med mörkare teckningar. Under utvecklingen ömsa de hud 4 gånger med omkr. en veckas mellantid och sitta under hudombytet stilla under 2--3 dagar utan att äta, hvarefter de åter få frisk matlust. Efter slutad tillväxt uppsöker larven lämplig plats till förpuppning, hvartill ljung eller halm inlägges. Larven frampressar då ur två vid munnen belägna vårtor en klibbig vätska, som nästan omedelbart stelnar till ett par fina trådar, hvilka larven med framfötterna förenar till en. Denna tråd fäster den vid några kvistar, vänder sig af och an i 8-formiga rörelser, alltjämt frampressande ny vätska, och spinner sålunda under 3--4 dagar omkring sig ett nätliknande omhölje (se fig.), som blir tätare och tätare, tills det slutligen bildar ett fast, nästan äggformigt skal, kokongen, som är hvit till gul och når till ett dufäggs storlek och inom hvilken den förvandlas till fjäril. För att draga nytta af kokongens silke måste man döda larven, innan denne som fjäril börjat genombita sitt omhölje. Kokongen lossas därför efter en vecka från sitt fäste, och insekten dödas genom upphettning, helst i ånga. Därefter undergår kokongen torkning, som minskar dess vikt till en tredjedel. I Kina och Japan erhållas 3, på Madagaskar t. o. m. 5--6 skördar af silke om året, under det att i Europa, där blott försommaren är lämplig för odlingen, endast en skörd erhålles. Äggproduktionen är numera i Europa förlagd till särskilda anstalter. De kokonger, ur hvilka afvelsfjärilar skola erhållas, läggas i ett halfmörkt rum på ett underlag af ris eller halm och lämna vid omkr. 20° C. efter 3 veckor fullbildade fjärilar, som äro gulhvita med ulliga ben och smutsfärgade bakvingar, omkr. 20 mm. långa och 40 mm. mellan vingspetsarna, hannarna (öfverst t. v. å fig.) något mindre än honorna (öfverst t. h.; båda förminskade). Sedan de parat sig, flyttas de parvis förenade in i mörkt rum, där hvar hona för sig, sedan hannarna borttagits, flyttas för äggläggning till en afskild med trådduk öfverspänd ram, där äggen afsättas på små lappar af tyg eller papper. Efter äggläggningen krossas honan, hennes innehåll undersökes under mikroskopet, och endast om fläcKsjukans (se nedan) bakterie ej finnes, tillvaratagas äggen, som desinficieras före utlämningen. -- Om själfva silkesberedningen, som sker vid särskilda fabriker, se Sidenindustri. Den europeiska silkesodlingen har sedan midten af 1800-talet genomgått en kris, förorsakad af ett par förhärjande sjukdomar hos insekten. Dessa sjukdomar äro: stelsjuka, svampsjuka l. muskardin (fr. muscardine), som orsakas af en svamp, Botrytis bassiana (se Botrytis), hvilken med sina trådar genomväfver larven, som däraf blir stel och snart dödas, samt fläcksjuka (fr. pébrine), framkallad af en bakterie, hvilken som mikroskopiska korn ("Cornalias kroppar") uppfyller insektens kropp och äfven öfvergår i äggen och från dem i larven, som dödas af sjukdomen. Sedan dessa sjukdomar på 1840-talet tagit sådan fart, att den franska silkesproduktionen minskades med 4/5, fick Pasteur (se denne) på 1860-talet i uppdrag att studera dessa sjukdomar, och han föreslog som hjälpmedel mot stelsjukan äggens desinfektion, som dödar svampen, samt mot fläcksjukan mikroskopisk undersökning af fjärilshonorna efter äggläggningen, hvarefter äggen efter de fjärilar, som funnits innehålla sjukdomsbakterier, förstöras. Genom dessa åtgärder, som kommit till användning såväl i Frankrike som i öfriga europeiska silkesodlande länder, i hvilka sjukdomarna uppträdde lika ödeläggande som i Frankrike, om än något senare, har man lyckats bekämpa den hotande faran. Därjämte har man äfven sökt minska denna genom att införa härdiga japanska stammar. Sedan korsning af dessa med de europeiska stammarna visat sig förena de förras större härdighet med de senares större afkastningsförmåga, drifves sådan korsningsafvel regelbundet.