Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 25. Sekt - Slöjskifling / 515-516 (1917) Tema: Reference Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Siljan ...

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

eksilkesspinnaren l. eksilkesfjärilen, Saturnia
pernyi Guér., den japanska eksilkesspinnaren
l. bergkokongspinnaren, S.
Yamamayi (om dessa bägge arter se Eksilkesfjärilar),
samt Ailanthus-silkesspinnaren,
S. Cynthia Drury, som i Indien odlas på
bladen af Ailanthus och Ricinus, och andra arter,
som företrädesvis lefva på ek.

Mullbärssilkesfjärilens larvs förvandlingsskeden. Mellerst larver och kokong, nederst puppa. (¾ nat. storl.)

Vid silkesodlingen förvaras äggen, hvaraf 1 uns
(25 gr.) innehåller 35,000–50,000 st., torrt och
svalt, tills mullbärsbladen börja utvecklas, samt
läggas då till kläckning vid en värmegrad, som
småningom stegras till omkr. 28° C. Kläckningen
tar 10–20 dagar. De kläckta larverna
öfverflyttas till späda mullbärsblad, som läggas på
hyllor och dagligen förnyas 3–5 gånger, i den mån
de uppätas eller torka. Larverna bli på 30–38
dagar fullvuxna, med en längd af omkr. 6 cm.,
och förändra därvid färgen från brunt till ljust
grågult med mörkare teckningar. Under utvecklingen
ömsa de hud 4 gånger med omkr. en
veckas mellantid och sitta under hudombytet stilla
under 2–3 dagar utan att äta, hvarefter de åter
få frisk matlust. Efter slutad tillväxt uppsöker
larven lämplig plats till förpuppning, hvartill ljung
eller halm inlägges. Larven frampressar då ur två
vid munnen belägna vårtor en klibbig vätska, som
nästan omedelbart stelnar till ett par fina trådar,
hvilka larven med framfötterna förenar till en.
Denna tråd fäster den vid några kvistar, vänder sig
af och an i 8-formiga rörelser, alltjämt frampressande
ny vätska, och spinner sålunda under 3–4
dagar omkring sig ett nätliknande omhölje (se fig.),
som blir tätare och tätare, tills det slutligen bildar
ett fast, nästan äggformigt skal, kokongen, som
är hvit till gul och når till ett dufäggs storlek
och inom hvilken den förvandlas till fjäril. För
att draga nytta af kokongens silke måste man döda
larven, innan denne som fjäril börjat genombita sitt
omhölje. Kokongen lossas därför efter en vecka från
sitt fäste, och insekten dödas genom upphettning,
helst i ånga. Därefter undergår kokongen torkning,
som minskar dess vikt till en tredjedel. I Kina
och Japan erhållas 3, på Madagaskar t. o. m. 5–6
skördar af silke om året, under det att i Europa,
där blott försommaren är lämplig för odlingen,
endast en skörd erhålles. Äggproduktionen är numera
i Europa förlagd till särskilda anstalter. De
kokonger, ur hvilka afvelsfjärilar skola erhållas,
läggas i ett halfmörkt rum på ett underlag af
ris eller halm och lämna vid omkr. 20° C. efter
3 veckor fullbildade fjärilar, som äro gulhvita
med ulliga ben och smutsfärgade bakvingar, omkr. 20
mm. långa och 40 mm. mellan vingspetsarna, hannarna
(öfverst t. v. å fig.) något mindre än honorna
(öfverst t. h.; båda förminskade). Sedan de parat
sig, flyttas de parvis förenade in i mörkt rum,
där hvar hona för sig, sedan hannarna borttagits,
flyttas för äggläggning till en afskild med trådduk
öfverspänd ram, där äggen afsättas på små lappar af
tyg eller papper. Efter äggläggningen krossas honan,
hennes innehåll undersökes under mikroskopet,
och endast om fläcKsjukans (se nedan) bakterie ej
finnes, tillvaratagas äggen, som desinficieras före
utlämningen. – Om själfva silkesberedningen, som sker
vid särskilda fabriker, se Sidenindustri.

Den europeiska silkesodlingen har sedan midten
af 1800-talet genomgått en kris, förorsakad af
ett par förhärjande sjukdomar hos insekten. Dessa
sjukdomar äro: stelsjuka, svampsjuka l. muskardin
(fr. muscardine), som orsakas af en svamp,
Botrytis bassiana (se Botrytis), hvilken med sina
trådar genomväfver larven, som däraf blir stel
och snart dödas, samt fläcksjuka (fr. pébrine),
framkallad af en bakterie, hvilken som mikroskopiska
korn ("Cornalias kroppar") uppfyller insektens
kropp och äfven öfvergår i äggen och från dem
i larven, som dödas af sjukdomen. Sedan dessa
sjukdomar på 1840-talet tagit sådan fart, att den
franska silkesproduktionen minskades med 4/5,
fick Pasteur (se denne) på 1860-talet i uppdrag
att studera dessa sjukdomar, och han föreslog som
hjälpmedel mot stelsjukan äggens desinfektion, som
dödar svampen, samt mot fläcksjukan mikroskopisk
undersökning af fjärilshonorna efter äggläggningen,
hvarefter äggen efter de fjärilar, som funnits
innehålla sjukdomsbakterier, förstöras. Genom dessa
åtgärder, som kommit till användning såväl i Frankrike
som i öfriga europeiska silkesodlande länder, i
hvilka sjukdomarna uppträdde lika ödeläggande som
i Frankrike, om än något senare, har man lyckats
bekämpa den hotande faran. Därjämte har man äfven
sökt minska denna genom att införa härdiga japanska
stammar. Sedan korsning af dessa med de europeiska
stammarna visat sig förena de förras större härdighet
med de senares större afkastningsförmåga, drifves sådan
korsningsafvel regelbundet.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>