den föregåendes syssling, ämbetsman, i. 15 febr. 1816 i Stockholm, d. där 8 febr. 1902, blef 1834 student i Uppsala, där han 1836 aflade examen till rättegångsverken, och utnämndes 1843 till vice häradshöfding. Redan 1835 hade han inskrifvits som e. o. kanslist i Statskontoret, och han avancerade där steg för steg, tills han 1870 förordnades och 1874 utnämndes till president. 1885 tog han afsked från ämbetet, dess siste innehafvare. S. var dessutom sekreterare i statsutskottet vid riksdagarna 1853-54 och 1856-58 samt kamrerare vid Vet. akad. 1862-74. Han satt som led. i kommittéerna ang. hospitalsväsendet (1869) och löneregleringen för ämbetsverken (1874; sedan 1875 ordf.). -- 4. Herman Gustaf af S., den föregåendes kusins son, marinmålare, f. 20 maj 1857 i Stockholm, d. där (genom själfmord) 29 dec. 1908, blef 1876 underlöjtnant vid Flottan, där han avancerade till kommendörkapten af 1:a graden (1901). Bland hans arbeten märkas Flottparad i Kiel vid Kejsar-Vilhelms-kanalens invigning (1895; k. slottet i Berlin), Stockholms ström (konungen af Rumänien) samt Forcera! och Motiv från västkusten (konung Oskar II). 1-2. --rn.* 4. J. K-e.* Sillén, Karl (Carl), musiker, f. 1818, d. 20 dec. 1888 i Stockholm, tog musikdirektörsexamen 1840, var 1858-86 lärare i pianostämning vid konservatoriet i Stockholm och från 1861 Mus. akad:s kamrerare. Han utgaf Rytmiska tonscalor, öfversatte Beyers pianoskola (1857), uppfann en graderad kromatisk stämgaffel och en stämnyckel äfvensom ett instruktionsinstrument för stämning m. m. Han egde i många år ett pianoinstitut i Stockholm. S. blef 1857 led. af Mus. akad. A. L.* Sillén, Oskar Karl Gustaf, handelstekniker, högskolelärare, f. 29 nov. 1883 i Uppsala, aflade studentexamen där 1902, genomgick 1902-03 C-kursen vid Frans Schartaus handelsinstitut och idkade som stipendiat från nämnda institut 1903-05 studier vid Handelshögskolan i Köln, där han aflade diplomexamen 1905. Etter att ha innehaft anställningar dels i London, dels som sekreterare vid Sveriges allmänna exportförening i Stockholm anställdes han 1906 vid A.-b. Separators Stockholmskontor och blef 1907 prokurist och souschef vid Alfa-Laval-Separator i Berlin. 1911 kallades han till docent i handelsteknik vid Handelshögskolan i Stockholm, förordnades 1912 af Stockholms handelskammare till autoriserad revisor och utnämndes 1915 till professor i handelsteknik vid nämnda högskola. Utom sin föreläsningsverksamhet där har S. varit en mycket anlitad föreläsare i handelstekniska ämnen såväl i Stockholm som i landsorten på uppdrag af olika handelskammare m. fl. S. har haft flera offentliga uppdrag rörande bokföring och dithörande frågor. Så biträdde han 1913 vid en utredning ang. omläggning af bokföringen för Stockholms stads förråd, utarbetade s. å. förslag till partiell omläggning af k. telegrafverkets centralbokföring, verkställer sedan 1913 jämte två andra kommitterade förberedande undersökningar ang. förändrad bokföring för statens skogar och domäner, utarbetar sedan 1915, likaledes jämte två andra kommitterade, förslag till omorganisation af bokföring och själfkostnadsberäkning vid Statens järnvägars centralverkstad i Örebro samt sedan 1915, förslag till förändrad bokföring vid Tullverket. På enskildt uppdrag har S. biträdt vid omorganisation af bokföring etc. vid en stor mängd industriella företag och grosshandelsfirmor samt verkställt ett flertal utredningar i finansiella o. d. spörsmål. Genom sin verksamhet som lärare, föreläsare och sakkunnig på det handelstekniska området har S gjort en betydelsefull insats i vårt ekonomiska lif som banbrytare för en modernare och rationellare handelsteknisk organisation. S. har af trycket utgett bl. a. Genvägar och kontrollmetoder vid räkning (1912), Grunddragen af industriell själf kostnadsberäkning (1913), Moderna bokföringsmetoder I (1915; 2:a uppl. 1916) samt Affärsföretagens soliditet (1915). Å. W:son M. Siller (grek. si′lloi). Se Grekiska litteraturen, sp. 210, och ”Sillographorum græcorum reliquiæ” (Leipzig, 1885). Sillerud, socken i Värmlands län, Nordmarks härad. 41,418 har. 3,023 inv. (1915). S. utgör ett pastorat i Karlstads stift, Nordmarks kontrakt. Sillery [sillri], by i franska dep. Marne, 8 km. s. ö. om Reims, har sedan långt tillbaka varit berömdt för sin champagne, hvilken dock numera säljes som lätt fruntimmersvin och står lägre i pris än t. ex. champagnesorterna från Reims. Sillery [sillri], Nicolas Brulart, markis de, fransk statsman, f. 1544, d. 1624, blef 1573 medlem af Parisparlamentet, användes af Henrik III och Henrik IV i maktpåliggande diplomatiska uppdrag samt utnämndes 1604 till storsigillbevarare och 1607 till kansler. Han hörde till dem bland Henrik IV:s rådgifvare, som i motsats till Sully ifrade för förbund med Spanien och kamp mot kättarna. Under Ludvig XIII:s minderårighet bibehöll han till en tid sitt inflytande. Några månader före sin död föll han på Richelieus föranstaltande i onåd. N. H-tz. Sillfiskar, Clupe'idæ, zool., en till blåsmunnarnas afdelning af fiskarna hörande familj, som kännetecknas däraf, att hithörande fiskar äro mjukfeniga, att simblåsan står i förbindelse med tarmkanalen, att buken vanligen är hoptryckt till en mer eller mindre skarp köl, att kroppen utom hufvudet är klädd af stora, lätt affallande fjäll, att fettfena och skäggtömmar saknas, att gällocken äro fullständiga och gälöppningarna stora, att magen är försedd med blindsäck, att blindtarmarna äro många och att äggstockarna äro försedda med äggledare. Sällskaplighet är för familjen ett utmärkande drag, och sillfiskarna uppträda ofta i ofantligt stora stim och ge då upphof till de största fisken. De förekomma mest i hafvet, men några arter äro verkliga sötvattensfiskar. Ett flertal af de i hafvet lefvande arterna vandrar för sin lek upp i färskt vatten. I hafvet ha sillfiskarna stor utbredning i både varma och kalla regioner. Till familjen höra sillsläktet (Clupea), som omfattar vanliga sillen, skarpsillen l. hvassbuken, sardinen l. pilcharden och majfisken m. fl. (om dessa se vidare Sillsläktet). Till denna familj räknas vidare stamsillsläktet (Alosa, ett undersläkte till Clupea), äfven upptaget som undersläkte till sillsläktet (se d. o.), innefattande engelsmännens och amerikanarnas shad, ansjovissläktet (Engraulis; se Ansjovis)