Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 25. Sekt - Slöjskifling / 529-530 (1917) Tema: Reference Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sillfiske ...

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

söderut i Kattegatt. 1915 började det 2 sept. vid
Koppargrund, strax s. om Læsö. Från början af
sept. till midten af dec. bedrefs det s. och n. om
Anholt vid Koppargrund och östsidan af Læsö, vid
Nidingen och uppemot Tistlarna. Sedermera under
vintern pågick snörpvadsfisket utanför Vinga,
Hamneskär, Måseskär och Hållö. Mot slutet af
fiskesäsongen i mars månad fiskades n. och v. om
Skagen. Ungefär detta förlopp har vadsillfisket haft
de senaste vintrarna. En del småsill har fångats
äfven inomskärs med landvadar. Fångsterna vid
ett snörpvadskast växla till storleken. Fångster
om 200–300 hl. äro vanliga. Den största kända
fångsten i ett kast torde vara 1,440 hl. Ofta
misslyckas också kasten fullständigt. Och ej
sällan fastnar vaden i bottnen och kommer upp
sönderrifven eller med stora stycken borta. Vid
gynnsam väderlek kunna dagsfångsterna bli ganska
stora. En sammanlagd dagsfångst på 40,000–60,000
hl. är ej så sällsynt. Under höstmånaderna försiggår
fisket under dagen, men senare på vintern mest om
natten. Sillen går då högre upp i vattnet och nås
lättare med vadarna.

Efter en god fiskedag finner man vid
sillpackningsplatserna på aftonen och natten ett
arbete under feberaktig brådska. Sillen lossas och
packas i lådor. Hvar och en har härvid sitt bestämda
arbete alltifrån sillens ösande i hektolitermåttet
till lådornas igenspikande. Det gäller att så fort
som möjligt få sillen lastad ombord på de väntande
lastångarna, som skola föra den till England eller
Tyskland. En stor del sprids äfven med järnvägarna
till olika platser inom landet.

Öfversikt öfver fångsten vid vadsillfisket och dess
värde de sista 5 säsongerna:

1911–12	663,905	hl.	2,782,280	kr.
1912–13	663,461	»	3,600,070	»
1913–14	375,404	»	3,165,122	»
1914–15	404,447	»	3,025,000	»
1915–16	427,660	»	12,339,640	»

Den stora afkastningen af sista säsongens fångst beror
på de under Världskriget rådande ovanligt höga prisen.

Sedan 1909 har sillfisket på västkusten bedrifvits
äfven med trål, och detta fiske tilltog ganska
starkt. Under jan.–mars utgör sillen numera
hufvudmassan i trålarnas fångster. Vintrarna
1914–15 och 1915–16 fångades med trål resp. 139,395 och
125,800 hl. Dessa båda vintrar ha 58 ångtrålare
deltagit i detta fiske, hvarjämte äfven en del
motorbåtar på senvintern efter vadfiskets slut bruka
egna sig åt sillfiske med trål.

I början af 1880-talet infördes sillfiske med
drifgarn till västkusten från Skåne. Det försiggick
på hösten i aug.–okt. i öppna sjön utanför kusten
från Anholt upp till Hållö. Rikligast var detta
fiske 1906, då det till västkusten inbragte 608,341
kr. Därefter har drifgarnsfisket starkt aftagit på
västkusten och är nu blott för fiskarna i Halland af
större betydelse.

Utom vid ångtrålfiske, där fartyg och redskap i regel
egas af rederier, bedrifves allt sillfiske i Sverige
kooperativt. I regel äro alla medlemmarna i ett vadlag
delegare i redskap och båtar, och alla åtnjuta lika
stor del i förtjänsten. Ej ens förmannen, som utför
det maktpåliggande uppdraget att
känna efter sillen och beordrar vadens utkastande,
får större lott i fisket än de öfriga. Alla äro
likställda, alla äro fullt fria arbetare, som ensamma
njuta frukterna af det sträfsamma arbetet. Sedan viss
del af den gemensamma förtjänsten afdragits till
driftkostnader, underhåll af utrustningen och till
afbetalningar på densamma, delas resten lika mellan
vadlagets medlemmar. Denna jämnställdhet i arbetet
och förtjänsten har säkerligen också mycket bidragit
till sillfiskets utveckling. Den har sporrat fiskarna
till ökad företagsamhet och intensivt arbete.

Sedan 1906 ha svenskarna årligen fiskat sill äfven
vid Island med snörpvadar.

Det norska sillfisket bedrifves längs hela kusten,
i fjordarna, i skärgården och på öppna hafvet
utanför kusten. Efter sillens beskaffenhet skiljer
man på småsillfiske (längs kusten, men i tilltagande
betydelse norrut), fetsillfiske (hufvudsakligast i
sept. och utöfver hösten till alldeles öfvervägande
del på sträckan från Trondhjemsfjorden till
Tromsö amt), storsillfiske (under nov.–jan. utanför
Söndre Trondhjems och Romsdals amt) och vårsillfiske
(under jan.–april, hufvudsakligen på Västlandet, mest
koncentreradt till trakten af Haugesund). Med undantag
af att vissa fjordraser finnas, tillhöra de olika
sorterna samma sillras. De skilda benämningarna afse
olika stadier i sillens utveckling. Fetsillen är ännu
ej fullt utväxt, har små rom- och mjölkesäckar samt
hög fetthalt. Storsillen är fullsill med ännu ej mogna
könsorgan. Vårsillen är i eller nära lek mager. Vid
vadfiske, som förekommer längs hela kusten, men är
viktigast för vårsillfisket, göras ofta med landvadar
stora sillstäng på 8,000–10,000, ja upp till 18,000
hl. sill. På senare åren har snörpvaden kommit i
bruk vid vårsillfisket och såväl sätt- som drifgarn
användas vid detta fiske. Drifgarnsfisket har dock
sin största betydelse för stor- och fetsillfiskena,
och det bedrifves såväl med segelfartyg som med ång-
och motorfartyg. Norrmännen delta ock under sommaren
i sillfisket vid Island med drifgarn och snörpvadar
och, ehuru i ringa utsträckning, i sillfisket med
drifgarn i Nordsjön. Sillfiskets afkastning framgår
af följande siffror för 1913:

Vårsill	1,534,094	hl.	3,498,169	kr.
Storsill	428,912	»	3,842,896	»
Fetsill	278,081	»	2,586,470	»
Småsill	502,731	»	1,865,140	»
Nordsjösill	18,108	»	199,275	»
Islandssill	137,462	»	1,385,099	»
Summa	2,899,388	hl.	13,377,049	kr.

All Islands- och Nordsjösill är saltad. Af vår-, stor-
och fetsill saltades s. å. resp. 361,500 hl., 294,375
hl. och 106,284 tunnor. S. å. deltogo i vårsillfisket
17,015, i storsillfisket 4,000 och i fetsillfisket
17,132 personer.

Världens största sillfiske försiggår emellertid i
Nordsjön, och däri deltaga hufvudsakligen skottar,
engelsmän, fransmän, holländare och tyskar. Detta
bedrifves till allra största delen med drifgarn. Både
segel- och ångfartyg användas, och på senare åren
ha äfven motorfartyg kommit i bruk. Segelfartygen
äro försedda med en liten ångmaskin för garnens
inhalning. Garnen äro nämligen så stora, ofta 27

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>