533 Sillmäsen-Sillsallat 534 ni., ha flera exemplar strandat vid Norges kuster, ett vid Sveriges. L-e. Regalccus glesne (sillkung). Sillmåsen, zool. Se Måssläktet, sp. 224, Sillnot. Se F i s k r e d s k a p, sp. 451, N o t och P å s e n o t samt Sillfiske. Sillogräf (af grek. si'llos, ett slags parodierande, hånfull dikt, och gra'fcrm, skrifva), författare af siller (silloi, se Grekiska litteraturen, sp. 210). Sillon [sija'], franskt katolskt ungdomsförbund, var ett moment i reformkatolicismens och ameri-kanismenb framträngande i Frankrike. Dess stiftare, M are Sangnier (f. 1873), hade redan under sin studietid i College Stanislas i Paris gripits af socialdemokratiska reformintressen och ville förena dem med mystisk katolsk religiositet. 1893 bildade han en krets ungdomar, som han ledde med sin stora vältalighet ("en ny Jaurés"). Mötesplatsen var en krypta; målet var att erkänna demokratiens rätt och eröfra den för katolicismen. Det hela bar ett ungdomligt romantiskt drag, med allmänt brödraskap, äfven för kvinnor, och personligt social-religiöst arbete i fattigkvarteren. 1894 började man utge en tidskrift, "Le sillon" (Plogfåran), efter hvilken förbundet fick sitt namn. Sangnier kom från Stanislas till Ecole polytech-nique och därpå i militärtjänst i Versailles och blef sedan underlöjtnant i Toul. öfverallt spred han sin hänförelse; snart egnade han sig ock uteslutande åt sin uppgift att försona modern demokrati med romerska kyrkan. Raskt uppväxte i alla Frankrikes större städer afdelningar af Sillon (1908 funnos omkr. 500 afdelningar med öfver 8,000 medlemmar). Nationalkongresser höllos hvarje år (1909 en hel "cité silloniste" under 14 dagar), och Sangnier blef en faktor att räkna med i Frankrike, särskildt då han 1909 inträdde i det politiska lifvet som demokratisk republikan. Från 1905 hade en ny orientering begynt inom Sillon, i det att den upptog praktisk-ekonomiska företag, bl. a. kooperativa restauranger i Paris, och uppsatte den inflytelserika revyn "L'éveil démocra-tique" med en rad socialt verksamma katoliker af rang som medarbetare. Man sökte påverka alla, från syndikalisterna till armén och prästerskapet. Men då rörelsens "modernistiska" färg allt klarare framträdde, bl. a. i betoningen: icke lära och dogmer, utan lif och handling, började den bekämpas ej blott af nationalister, ateister och socialister, utan framför allt af kyrkan, som den ville tjäna. Pius X, som förut gynnat Sillon, svängde om i samband med de stora edikten mot modernismen 1907. Sillons brott var bl. a., att den i moraliskt arbete samverkade med protestanter och att den leddes af lekmän. 1910 kom dödshugget från påfven. Sangnier och hans medhjälpare befalldes afträda sina ledarplatser till biskoparna och upplösa Sillon i dess förutvarande form. Sangnier underkastade sig och drog sig tillbaka. Sillons korta, men vackra historia var slut. Biskopliga "sillons catholiques" kunde ej ersätta den, - Litt.: M. Sangnier, "Discours" (1891-1906, 1909), N. Aries, "Le Sillon et le mouvement dé-mocratique" (1909); mot S. ifrigt polemiska äro Ch. Maurras, "Le dilemme de Marc Sangnier" (1906), E. Guy-Grand, "Le Sillon" (i "Pages libres", 1909), E. Barbier, "La décadence de Sillon" m. fl. böcker 1907-10. Sympatiskt yttra sig K. Petander i "Le Sillon" ("Vår lösen", 1910) och N. Söderblom i "Religionsproblemet" (s. å.). Hj. H-t. Sillrökning torde vara det äldsta sättet att af sillen bereda en hållbar handelsvara. Man skiljer mellan kallrökning, som begagnas vid de holländska, engelska och amerikanska rökerierna, och varmrökning som används vid de tyska och svenska. Den holländska sillen, som rökt kallas "bokking", rökes hel och ogälad vid 17-21° temperatur under 12-70 timmars tid alltefter sillens beskaffenhet, kundernas smak och längden af den tid man önskar, att sillen skall hålla sig. Den engelska sillen rökes hel och ogälad, s. k. red herrings (hårdröki) eller bloaters (lättrökt), eller också fläkt, s. k. kippered herrings 1. kippers (lättrökt). Bloaters rökas under 10-12 timmar vid omkr. 25° temp., kippers under 12-24 timmar vid 28° temp. och red i 4-6 veckor vid 14-19° temp. Den tyska varmrökningen utgör eg. ett slags kokning af sillen hel och ogälad i varm rök vid 120-140° och medför den förmånen, att sillen kin ätas sådan, som den kommer från rökeriet, utan att först bräckas eller på annat sätt tillagas, hvilket särskildt arbetsklassen sätter högt värde på. Den sålunda varmrökta sillen benämnes buckling (böckling). I Tyskland har sillrökningen på senare tiden genomgått en storartad utveckling, och där finnas nu stora fabriksanläggningar för ändamålet. Årligen rökas där omkr. 600,000 hl. Ungefär hälften af de stora sillmängder, som från Sverige exporteras till Tyskland, rökes. I Sverige används den tyska metoden, och på västkusten ha på senare tid uppstått flera rökerier, ehuru sillrökning i Sverige dock ej nått någon större utveckling. På samma sätt som sillen rökes äfven skarpsill, ehuru alltid hel och ogälad (ej fläkt). I Tyskland rökes mycket skarpsill, som går i handeln under namn af Kieler-sprotten. A. V. L. (K. A. A-n.) Sillsallat, kokk., tillagas vanligen af i tärningar finskuren sill, stekt eller kokt kött, hårdkokta ägg, kokt potatis, rödbetor, äpplen, inlagda gurkor, syltlök, socker, ättika, grädde, med eller utan skarpsås. Skall sallaten vara riktigt fin, kan däri