Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sillfiske ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
533
Sillmäsen-Sillsallat
534
ni., ha flera exemplar strandat vid
Norges kuster, ett vid Sveriges.
L-e.
Regalccus glesne (sillkung). Sillmåsen, zool.
Se Måssläktet, sp. 224,
Sillnot. Se F i s k r e d s k a p, sp. 451, N o t
och P å s e n o t samt Sillfiske.
Sillogräf (af grek. si’llos, ett slags parodierande,
hånfull dikt, och gra’fcrm, skrifva), författare af
siller (silloi, se Grekiska litteraturen, sp. 210).
Sillon [sija’], franskt katolskt ungdomsförbund, var
ett moment i reformkatolicismens och ameri-kanismenb
framträngande i Frankrike. Dess stiftare, M
are Sangnier (f. 1873), hade redan under sin
studietid i College Stanislas i Paris gripits af
socialdemokratiska reformintressen och ville förena
dem med mystisk katolsk religiositet.
1893 bildade han en krets ungdomar, som
han ledde med sin stora vältalighet ("en ny
Jaurés"). Mötesplatsen var en krypta; målet var
att erkänna demokratiens rätt och eröfra den för
katolicismen. Det hela bar ett ungdomligt
romantiskt drag, med allmänt brödraskap, äfven
för kvinnor, och personligt social-religiöst arbete
i fattigkvarteren.
1894 började man utge en tidskrift, "Le sillon"
(Plogfåran), efter hvilken förbundet fick sitt
namn. Sangnier kom från Stanislas till Ecole
polytech-nique och därpå i militärtjänst i
Versailles och blef sedan underlöjtnant i Toul.
öfverallt spred han sin hänförelse; snart egnade han
sig ock uteslutande åt sin uppgift att försona modern
demokrati med romerska kyrkan. Raskt uppväxte
i alla Frankrikes större städer afdelningar af
Sillon (1908 funnos omkr. 500 afdelningar med
öfver 8,000 medlemmar). Nationalkongresser höllos
hvarje år (1909 en hel "cité silloniste" under
14 dagar), och Sangnier blef en faktor att räkna med
i Frankrike, särskildt då han 1909 inträdde i det
politiska lifvet som demokratisk republikan.
Från 1905 hade en ny orientering begynt inom
Sillon, i det att den upptog praktisk-ekonomiska
företag, bl. a. kooperativa restauranger i
Paris, och uppsatte den inflytelserika revyn
"L’éveil démocra-tique" med en rad socialt
verksamma katoliker af rang som medarbetare.
Man sökte påverka alla, från syndikalisterna
till armén och prästerskapet. Men då rörelsens
"modernistiska" färg
allt klarare framträdde, bl. a. i betoningen: icke
lära och dogmer, utan lif och handling, började
den bekämpas ej blott af nationalister, ateister
och socialister, utan framför allt af kyrkan, som
den ville tjäna. Pius X, som förut gynnat Sillon,
svängde om i samband med de stora edikten mot
modernismen 1907. Sillons brott var bl. a., att den
i moraliskt arbete samverkade med protestanter och
att den leddes af lekmän. 1910 kom dödshugget från
påfven. Sangnier och hans medhjälpare befalldes
afträda sina ledarplatser till biskoparna och
upplösa Sillon i dess förutvarande form. Sangnier
underkastade sig och drog sig tillbaka. Sillons
korta, men vackra historia var slut. Biskopliga
"sillons catholiques" kunde ej ersätta den, - Litt.:
M. Sangnier, "Discours" (1891-1906, 1909), N. Aries,
"Le Sillon et le mouvement dé-mocratique" (1909);
mot S. ifrigt polemiska äro Ch. Maurras, "Le dilemme
de Marc Sangnier" (1906), E. Guy-Grand, "Le Sillon"
(i "Pages libres", 1909), E. Barbier, "La décadence
de Sillon" m. fl. böcker 1907-10. Sympatiskt yttra
sig K. Petander i "Le Sillon" ("Vår lösen", 1910)
och N. Söderblom i "Religionsproblemet" (s. å.).
Hj. H-t.
Sillrökning torde vara det äldsta sättet att af
sillen bereda en hållbar handelsvara. Man skiljer
mellan kallrökning, som begagnas vid de holländska,
engelska och amerikanska rökerierna, och varmrökning
som används vid de tyska och svenska. Den holländska
sillen, som rökt kallas "bokking", rökes hel och
ogälad vid 17-21° temperatur under 12-70 timmars
tid alltefter sillens beskaffenhet, kundernas
smak och längden af den tid man önskar, att sillen
skall hålla sig. Den engelska sillen rökes hel och
ogälad, s. k. red herrings (hårdröki) eller bloaters
(lättrökt), eller också fläkt, s. k. kippered herrings
1. kippers (lättrökt). Bloaters rökas under 10-12
timmar vid omkr. 25° temp., kippers under 12-24
timmar vid 28° temp. och red i 4-6 veckor vid 14-19°
temp. Den tyska varmrökningen utgör eg. ett slags
kokning af sillen hel och ogälad i varm rök vid
120-140° och medför den förmånen, att sillen kin
ätas sådan, som den kommer från rökeriet, utan
att först bräckas eller på annat sätt tillagas,
hvilket särskildt arbetsklassen sätter högt
värde på. Den sålunda varmrökta sillen benämnes
buckling (böckling). I Tyskland har sillrökningen
på senare tiden genomgått en storartad utveckling,
och där finnas nu stora fabriksanläggningar för
ändamålet. Årligen rökas där omkr. 600,000 hl. Ungefär
hälften af de stora sillmängder, som från Sverige
exporteras till Tyskland, rökes. I Sverige används
den tyska metoden, och på västkusten ha på senare tid
uppstått flera rökerier, ehuru sillrökning i Sverige
dock ej nått någon större utveckling. På samma sätt
som sillen rökes äfven skarpsill, ehuru alltid hel och
ogälad (ej fläkt). I Tyskland rökes mycket skarpsill,
som går i handeln under namn af Kieler-sprotten.
A. V. L. (K. A. A-n.)
Sillsallat, kokk., tillagas vanligen af i tärningar
finskuren sill, stekt eller kokt kött, hårdkokta ägg,
kokt potatis, rödbetor, äpplen, inlagda gurkor,
syltlök, socker, ättika, grädde, med eller utan
skarpsås. Skall sallaten vara riktigt fin, kan däri
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
