535 Sillsaltning-Sillsläktet 536 användas äfven kapris, dragon och körfvel samt oliver och ostron. Sallaten kan blandas äfven med kapris och franska ärter och omges med gelé. På liknande sätt göres sallat äfven af finare fisksorter, då det ofvannämnda köttet uteslutes. Sillsaltning har begagnats åtminstone från början af innevarande årtusende, men vunnit verkligt stor betydelse, först sedan saltet genom ökade handelsförbindelser blifvit en jämförelsevis billig artikel äfven i norra Europa. I äldsta tider rundsaltades sillen, och först i midten af 1300-talet lär ett mer fullkomligt sillsaltningssätt med gälning och omsorgsfullare packning ha kommit i bruk. Uppfinnaren däraf lär ha varit en skeppare Willem Beukelszoon från Biervliet i Flandern 'd. 1397). (Genom missuppfattning af ordet haringkaken, hvilket betyder sillgälning och ej Sillsaltning, har man velat tilldela Beukelszoon äran af sillsaltningens uppfinnande, ehuru bruket att salta sill bevisligen var flera århundraden äldre.) Det holländska sillsaltningssättet är utmärkt därigenom, att sillen gälas, saltas och packas i tunnor af fiskarna ombord å själfva fiskefartygen omedelbart efter fångsten samt därefter i land underkastas noggrannare sortering och ompackning. Då sillen alltså genast efter fångsten saltas, blir den också särdeles god. Tyskarna ha upptagit den holländska saltningsmetoden. Sillen sorteras hufvudsakligen efter storleken, och af holländsk och tysk sill urskiljas vanligen följande märken: matjes (ung, ännu ej mogen sill) omkr. 900 st. i tunnan superior 600 sortierte 700-750 prima 800-850 kleine (små) 950 ihlen (tomsill) 950 Det skotska sillsaltningssättet skiljer sig från det holländska genom användning af en fullständigt genomförd arbetsfördelning, så att fiskaren sysslar endast med fångsten, hvaremot särskilda salteriidkare (curers) i kuststäderna, med stor personal af tunnbindare (coopers) gälare (gutters) och packare (packers), ombesörja saltningen i land inom 24 timmar efter sillens fångande. I Skottland sorteras sillen hufvudsakligen på följande sätt: large full omkr. 600-650 st. i tunnan full 750 medium 850 mattie 950 spent 900 Hufvudmassan är fullsill. Spent är namnet för utlekt och alltså tom sill. I senare delen af maj och början af juni fångas på Skottlands västkust en ung ännu ej mogen sill. Den häraf beredda varan benämnes matjessill. Den är lätt saltad och utgör en verklig delikatess. Den går ofta i handeln också under benämningen delikatessmatjessill eller endast delikatessill. Denna sill är ej att förväxla med den holländska eller tyska matjessillen, som är hårdt saltad. Delikatessillen anses vara en helt annan och bättre kvalitet och betingar under vanliga förhållanden 2 à 3 gånger så högt pris som de bästa märkena af annan sill. Äfven i Norge spelar sillsaltningen en mycket stor roll. Där saltas fet-, stor- och vårsill. Vårsillen är i allmänhet mager och lämnar därför såsom saltad ej någon särdeles god vara. Ett godt anseende har däremot salt fet- och storsill. Fetsillen, som ofta benämnes slosill, förekommer i handeln vanligen under märkena: KKKK omkr. 500 st. i tunnan KKK (l strecks) 600 KK (2 » ) 800 K (3 » ) 900 MK (4 » ) 1000-1200 M (5 » ) 1400 Den sorteras alltså efter storleken och är värdefullare, ju större den är. Sillsaltningen i Sverige spelar nu ej någon större roll. 1913 saltades i Skottland ............. 1,342,360 tunnor Holland ............... 794,687 Tyskland ............. 342,000 Norge .................. 159500 vårsill Sverige ................ 37,000 Trots den stora saltningen konsumeras i Storbritannien helt obetydligt af salt sill. Däremot är i Tyskland användningen af salt sill mycket stor. Årligen förbrukas där nu omkr. 1 1/2 mill. tunnor. - Ett sätt att torrsalta sillen användes, ehuru i ringa omfattning, i Bohus län under förra fiskeperioden, efter föredömet af den vid pilchardfisket i Spanien och Portugal brukade "pilchardspressningen". Sillen torrsaltas därvid ogälad mycket hårdt med en half tunna salt till hvar tunna sill och packas därefter lagd på sidan i tunnorna, i hvilka den hårdt nedpressas genom en särskild pressapparat. Tunnorna innehålla sålunda ingen lake, såsom fallet är med den på vanligt sätt saltade sillen. K- A. A-11. Sillsläktet, Clupea Artedi, zool., skiljer sig från andra till sillfiskarnas (se d. o.) familj hörande släkten bl. a. därigenom, att kroppen är hoptryckt från sidorna, att buken är försedd med kölade fjäll, att öfverkäken är kortare än underkäken, att tänderna, då sådana finnas, i allmänhet äro mycket små, stundom affallande, att ryggfenan har sin plats öfver eller något bakom bukfenornas fästen och att gälhinnans strålar äro 6-8. Till detta släkte höra mer än 60 arter, af hvilka fem påträffas i de Sverige omgifvande hafven, nämligen sillen, skarpsillen, sardinen, majfisken och stamsillen. Sillen, <I<Clupea harengus L., skiljer sig från närstående arter genom frånvaron af strålformiga åsar på gällocken, genom ett litet fält tänder på Fig. 1. Sill (Clupea harengus}. plogbenet, ett stort antal ryggkotor (51-60) och därigenom, att bukfenorna sitta bakom ryggfenans främre kant. Sillen har stor utbredning. Den förekommer från Vizcayabukten i s. upp till Spetsbergen i n.; i Norra ishafvet går den i ö. till Jenisejs mynning. Den förekommer längs Norges kust,