Siilyon-Silphidae 544 1859; från och med detta år erläggas för vrakningen af en tunna sill 4 pence (= 30 öre). Vrakningen är valfri, men anlitas mycket och bibehålies fördenskull äfven, trots att densamma anses strida mot frihandelsgrundsatserna och häftigt bekämpats af särskildt de större salterifirmorna, som hålla sina egna märken för tillräckliga. Hufvudförtjänsten hos den skotska sillvrakningen är, att den åstadkommit en ovanligt likformig och jämn handelsvara af den skotska saltade sillen samt underlättar för nybörjare inom salterinäringen att arbeta sig upp och hindrar de äldre och större firmorna från att i någon nämnvärd grad skaffa sig ett slags faktiskt monopol å skotska sillexporten. Sillvrakningen har vidare utrotat all icke yrkesmässig sillsaltning i Skottland. Äfven i Norge finnas utförliga lagbestämmelser om frivillig sillvrakning, och offentliga sillvrakare äro tillsatta. A. V. L.* Sillyon, forntida bergsstad i Pamfylien, på en plats ö. om Kestros, med ruiner af hus, teater, port, stadion. De där funna inskrifterna tillhöra mestadels romartiden. J- C. Sillön, Stora och Lilla. Se Möja. Silo (sp.) betecknar urspr, en i ett torrt jordlager anlagd grop eller källare till bevarande af otorkad säd eller grönfoder (se Pressfoder), men används äfven för betecknande af djupa schakt i sädesmagasin, silohus (se Lagerhus). Silo (den nu förfallna byn Selun, omkr. 15 km. s. om Nablus) var en ort inom Josefs stamland, där arken till en tid stod i en för den upprest helgedom, vid hvilken Eli fungerade som präst och den unge Samuel växte upp (l Sam. l-3). När arken förlorades till filistéerna (l Sam. 4 ff.), förstörde dessa förmodligen helgedomen (jfr Jer. 7: 12 ff.; 26: 6 ff.). E. S-e. Siloa (hebr. siloah), Siloadammen, Siloakanalen. Se Jerusalem, sp. 1366--67, och kartan samt fig. 11. Siloainskriften, en fornhebreisk inskrift på den ena väggen i Siloakanalen (se Jerusalem, sp. 1367), som torde härstamma från konung Hiskias tid. Den upptäcktes 1880 af några badande gossar, förvaras nu i Konstantinopel och utgafs 1899 af Socin. Däri omtalas, hurusom arbetarna, som möttes midt i kanalen, hörde ljudet af hvarandras hackor, redan då det var tre alnar kvar att genombryta. Därjämte bifogas uppgifter om kanalens längd och den ofvanför befintliga klippans höjd. Se Lidzbarski, "Handbuch der nordsemitischen epigraphik" (1898). K.V.Z. Silohus. Se Silo. Siloti [-lå-], Aleksandr, rysk pianist, f. 1863 nära Charkov, elev af N. Rubinstein, Tjajkovskij och Liszt, tog 1885 initiativet till bildandet af Lisztsällskapet i Leipzig, var 1886-90 professor vid konservatoriet i Moskva och verkade 1901-04 som dirigent där och i Petersburg. Han har vunnit rykte som storvulen Liszt- och Chopinspelare. Silow, Karl Kristian Adolf, militär, gymnast, f. 25 maj 1846 i Malmö, blef 1868 underlöjtnant vid Älfsborgs regemente, där han 1887 befordrades till kapten och hvarifrån han 1899 erhöll afsked, samtidigt utnämnd till major i armén. 1869-71 genomgick han Gymnastiska centralinstitutet och besökte vintern 1871-72 gymnastiska läroinrättningar i Schweiz och Italien. Som gymnastiklärare vid Kristianstads högre allmänna läroverk 1872-83 fullkomnade han sin enastående lärarbegåfning och sin förmåga att väcka och underhålla ungdomens håg för kroppsöfningar. Han arbetade sig grundligt in i gymnastikens alla detaljer, hvilka han som ingen af sina samtida kom att behärska, och blef därigenom en viktig föreningslänk mellan de gamla gymnastiska traditionerna från Lingarnas dagar och en nyare tids strömningar. Som gymnastiklärare vid Virginska flickskolan i Kristianstad 1876-82 blef han i fråga om den kvinnliga ungdomens kroppsliga uppfostran en af de praktiske banbrytarna. 1883-1906 var S. lärare i friskgymnastik vid Gymnastiska centralinstitutet, af hvars direktion han sedan 1908 är led. Samtidigt ledde han gymnastikundervisningen vid flera af hufvudstadens goss- och flickskolor. Hans namn var på det närmaste förknippadt med den gymnastiska utvecklingen under denna tid. 1872 uppdrog K. M:t åt S. att deltaga i utarbetande af gymnastik- och bajonettfäktningsreglementen för armén och flottan, vid hvilket arbetes utförande under loppet af 10 år S. var som föredragande den egentlige författaren. Detta arbete har, hvad särskildt rörelsebeskrifningar, terminologi och figurer beträffar, ett beståndande värde. Han var sakkunnig i 1890 års läroverkskommitté i frågor rörande gymnastik, vapen- och militäröfningar. 1893 utgaf S. tills, med direktör 0. Salomon ett planschverk med text öfver kroppsställningar vid svensk pedagogisk snickerislöjd, och i tidskriftsartiklar har han framlagt frukter af sin stora erfarenhet i fråga om fysisk uppfostran m. m. Han har förenklat och förbättrat gymnastiksalars anordning och inredning; man behöfver blott påminna om de s. k. Silowska golfbommarna, hvilkas förnämsta fördel är att hastigt kunna framskaffas och borttagas, äfven af de minsta barnen. N. F. S. Silpha, zool. Se Silphidae. Silphidae, Asbaggar, zool., familj af medelstora (9-35 mm.), breda, platta skalbaggar med utplattad, skarpkantad halssköld, klubblika antenner, 5-ledade tarser och starkt utstående, kägelformiga framfötter. De flesta hithörande arterna lefva på as och utmärkas af utomordentligt fin lukt, som tillåter dem att långväga ifrån vädra och uppsöka döda djurkroppar. Till denna familj höra dödgräfvarsläktet (se d. o.) och skinnarsläktet (Silpha). Det senare afviker från det förra genom mera långsträckt antennklubba samt vanligen äfven genom baktill afrun-dade täckvingar, som dölja nästan hela bakkroppen och äro försedda med upphöjda längsribbor, ofta med tvärskrynkliga mellanrum. Af särskildt intresse är, att bland de 14 svenska arterna ansenligt olika näringsfång äro representerade. Afvikande från de öfriga genom baktill afstötta täckvingar är den största (15-25 mm.) arten, den helsvarta S. litoralis, som i södra Sverige ej är ovanlig på större kadaver, synnerligen i närheten af vatten. På as lefva äfven de mörkt färgade rugosa, sinuata och dispar, medan den på sin röda halssköld igenkännliga thoracica därjämte vistas äfven på ruttna svampar och exkrementer. På as, men därjämte äfven af sniglar, maskar och insekter lefva carinata, granulata och obscura.