Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sillsläktet ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Silurisk kalksten-Silursystemet
finnes vanligen och står genom smärre ben i
förbindelse med örat. De till denna synnerligen
formrika familj hörande fiskarna lefva i de
tempererade och tropiska regionernas sjöar och
floder. De äro glupska roffiskar. Sveriges största
sötvattensfisk, malen (se Malsläktet), hör till
dem. Bland de många brasilianska siluriderna må nämnas
Doras, Callichthys (se d o. med fig.) och Hypostomus.
L-e.
Silurisk kalksten, </i>petrogr., geol.</i> Se Kalksten,
sp. 643.
Silursystemet l. Silurformationen, geol., i dess
allra vidsträcktaste bemärkelse, det äldsta af de
paleozoiska systemen eller undre och större delen af
hvad som förr kallades öfvergångsformationen. De
undre lagren afskiljas dock numera vanligen under
benämningen kambriska systemet (se Kambrium), och de
mellersta och öfre som ordovicium (f. d. undersilur)
och öfversilur. Silursystemet har fått namn efter
silurerna, ett gammalt brittiskt folk, som bodde i
de delar af Wales, hvarest dithörande bildningar
först urskildes som ett eget system. De detsamma
sammansättande bergarterna utgöras hufvudsakligen
af skiffrar, kalkstenar och sandstenar af olika
slag samt en mängd olika eruptiv, af hvilka diabas
är det allmännast utbredda. Floran är fattig och
utgöres af kalkalger; i de yngsta lagren äro dock
några former funna, som möjligen tillhöra högre
växter. Som växter ha ock flera former (Eophyton,
Cruziana m. fl.) beskrifvits, hvilka dock ingalunda
äro alger, utan endast spår i leran eller sanden af
djur eller andra föremål. Faunan är ganska rik och
omväxlande. Som de viktigaste djurgrupperna, hvilka
med ett par undantag alla äro marina, kunna nämnas:
spongier, graptoliter, koraller (både Rugosa och
Tabulata), cystidéer, krinoidéer, brachiopoder,
bryozoer, lamellibranchiater, gastropoder,
cefalopoder, ostrakoder, bladfotingar, trilobiter,
några insekter och skorpioner samt i de allra yngsta
lagren lågt stående fiskar.
I Storbritannien, där Silursystemet noggrannare
studerades först af Murchison och Sedgwick i
Wales och angränsande grefskap, ha under arbetenas
fortgång hufvudsakligen följande underafdelningar
urskilts. 1) Harlech och Longmynd, 2) Menevian, 3)
Lingula Flags, 4) Tremadoc, 5) Arenig, 6) Llandeilo,
7) Bala-Caradoc, 8) Llandovery, 9) Wenlock, 10)
Ludlow, af hvilka de 3 första numera allmänt räknas
till det kambriska systemet, de öfriga fördelas i 2
grupper, den under- och den öfversiluriska, mellan
hvilka gränsen ofta lägges midt i 8 (Llandovery),
hvars öfre (öfversiluriska) del oftast kallas May
hill. Vidkommande nomenklaturen inom denna del af
systemet råder stor brist på öfverensstämmelse. Här
må endast nämnas, att den Sedgwickska skolan låter
kambriska systemet omfatta alla led ända upp till
undre Llandovery samt att Lapworth föreslagit en sådan
fördelning, att de lägre lagren, t. o. m. Tremadoc,
räknas till kambriska systemet, till det siluriska
endast de öfre fr. o. m. Llandovery, under det att
de mellanliggande sammanfattas under benämningen
ordoviciska eller ordoviska systemet. Lagerbyggnaden
är i Wales mycket rubbad och störd, och en mängd
eruptiv förekommer. Graptoliterna uppträda där ej på så många skilda nivåer som
i nordliga Britannien och ha därför ej heller
haft samma betydelse för systemets utredning som
där. Något olika utvecklade äro silurbildningarna
i Cumberland och Westmoreland (Lake district),
af hvilkas bildningar Skiddaw ungefär motsvarar
Arenig, Coniston-kalken Bala-Caradoc och Kendal
Rocks Ludlow; i Skiddaw liksom i Conistonskiffrarna
spela graptoliterna en viktig roll. I Skottland
har Silursystemet noga undersökts i södra delen,
i det s. k. Moffatdistriktet. Lagerbyggnaden
är mycket starkt rubbad och störd; bergarterna
utgöras hufvudsakligen af skiffrar, som hysa rika och
hvarandra ofta aflösande graptolitfaunor. På grund af
dessa har Lapworth urskilt en mängd graptolitzoner,
som fördelats på följande hufvud-grupper: Glenkiln, Hartfell, Birkhill och Gala-Taranon, motsvarande
ungefär lagren från och med Llandeilo till och med
Wenlock.
Silursystemet i Böhmen har utredts af Joachim
Barrande, som ofvanpå Primordialfaunan, C, som
nu räknas till kambriska systemet, urskilt Andra
faunan, D, och Tredje faunan, omfattande E, F, G,
H. De med de 3 sista bokstäfverna betecknade etagerna
anses dock numera vanligen bilda öfvergången till
devoniska systemet och sammanfattas under benämningen
Hercyn. Andra faunans lager (D) motsvara ungefär
undersilur, Tredje faunans (E) öfversilur. På flera
ställen fann Barrande skiffrar med en graptolitfauna
(hufvudsakligen Monograptus-arter), som tillhörde E,
omslutna af skiffrar, hvilkas fauna tillhörde D. Dessa
sålunda omslutna faunor kallade han kolonier och
sökte förklara företeelsen så, att koloniens fauna,
som redan vid tiden för afsättningen af etagen D
lefde utom Böhmen, tidtals inträngde dit och bosatte
sig inom D-faunan, ehuru endast för kortare tider,
enär den snart åter utdog, för att först sedermera,
när D-faunan utdött, så att säga på fullt allvar taga
Böhmen i besittning. Detta förhållande och Barrandes
tolkning däraf (teorien om kolonierna) väckte på sin
tid stor uppmärksamhet och föranledde mycken strid. Nu
vet man emellertid, att förhållandet beror därpå,
att delar af etagen E vid de stora lagerrubbningar,
som egt rum, genom förkastningar pressats in mellan
lager tillhörande etagen D. Lagerbyggnaden i Böhmen
är starkt rubbad, och diabas förekommer i stor
myckenhet. I de ryska Östersjöprovinserna, särskildt
Estland, finnas silurbildningar i orubbadt läge
och utan eruptiv. Dessa bildningar ha studerats
i synnerhet af Fr. Schmidt. Bland deras många
underafdelningar må särskildt framhållas vaginat-
eller ortoceratitkalken (Pleta), brandskiffern
och Ösel-lagren; de visa nära öfverensstämmelse
med svenska lager, de senare ock med Böhmens E och
Englands Wenlock. Utom i nämnda länder förekommer
Silursystemet mer eller mindre fullständigt
i Belgien, Frankrike, Thüringen, Östalperna,
Sardinien, Spanien, Portugal m. fl. ställen i Europa,
synnerligen rikt och fullständigt i New York, Canada
m. fl. ställen i Nord-Amerika, dessutom på några
ställen i Asien, i Victoria m. fl. st.
På Skandinaviska halfön förekommer silursystemet
rikt utveckladt på en mängd större eller mindre,
spridda områden såväl i Sverige som i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
