finnes vanligen och står genom smärre ben i förbindelse med örat. De till denna synnerligen formrika familj hörande fiskarna lefva i de tempererade och tropiska regionernas sjöar och floder. De äro glupska roffiskar. Sveriges största sötvattensfisk, malen (se Malsläktet), hör till dem. Bland de många brasilianska siluriderna må nämnas Doras, Callichthys (se d. o. med fig.) och Hypostomus. <tab>L—e. Silurisk kalksten, petrogr., geol. Se Kalksten, sp. 643. Silursystemet l. Silurformationen, geol., i dess allra vidsträcktaste bemärkelse, det äldsta af de paleozoiska systemen eller undre och större delen af hvad som förr kallades öfvergångsformationen. De undre lagren afskiljas dock numera vanligen under benämningen kambriska systemet (se Kambrium), och de mellersta och öfre som ordovicium (f. d. undersilur) och öfversilur. Silursystemet har fått namn efter silurerna, ett gammalt brittiskt folk, som bodde i de delar af Wales, hvarest dithörande bildningar först urskildes som ett eget system. De detsamma sammansättande bergarterna utgöras hufvudsakligen af skiffrar, kalkstenar och sandstenar af olika slag samt en mängd olika eruptiv, af hvilka diabas är det allmännast utbredda. Floran är fattig och utgöres af kalkalger; i de yngsta lagren äro dock några former funna, som möjligen tillhöra högre växter. Som växter ha ock flera former (Eophyton, Cruziana m. fl.) beskrifvits, hvilka dock ingalunda äro alger, utan endast spår i leran eller sanden af djur eller andra föremål. Faunan är ganska rik och omväxlande. Som de viktigaste djurgrupperna, hvilka med ett par undantag alla äro marina, kunna nämnas: spongier, graptoliter, koraller (både Rugosa och Tabulata), cystidéer, krinoidéer, brachiopoder, bryozoer, lamellibranchiater, gastropoder, cefalopoder, ostrakoder, bladfotingar, trilobiter, några insekter och skorpioner samt i de allra yngsta lagren lågt stående fiskar. I Storbritannien, där Silursystemet noggrannare studerades först af Murchison och Sedgwick i Wales och angränsande grefskap, ha under arbetenas fortgång hufvudsakligen följande underafdelningar urskilts. 1) Harlech och Longmynd, 2) Menevian, 3) Lingula Flags, 4) Tremadoc, 5) Arenig, 6) Llandeilo, 7) Bala-Caradoc, 8) Llandovery, 9) Wenlock, 10) Ludlow, af hvilka de 3 första numera allmänt räknas till det kambriska systemet, de öfriga fördelas i 2 grupper, den under- och den öfversiluriska, mellan hvilka gränsen ofta lägges midt i 8 (Llandovery), hvars öfre (öfversiluriska) del oftast kallas May hill. Vidkommande nomenklaturen inom denna del af systemet råder stor brist på öfverensstämmelse. Här må endast nämnas, att den Sedgwickska skolan låter kambriska systemet omfatta alla led ända upp till undre Llandovery samt att Lapworth föreslagit en sådan fördelning, att de lägre lagren, t. o. m. Tremadoc, räknas till kambriska systemet, till det siluriska endast de öfre fr. o. m. Llandovery, under det att de mellanliggande sammanfattas under benämningen ordoviciska eller ordoviska systemet. Lagerbyggnaden är i Wales mycket rubbad och störd, och en mängd eruptiv förekommer. Graptoliterna uppträda där ej på så många skilda nivåer som i nordliga Britannien och ha därför ej heller haft samma betydelse för systemets utredning som där. Något olika utvecklade äro silurbildningarna i Cumberland och Westmoreland (Lake district), af hvilkas bildningar Skiddaw ungefär motsvarar Arenig, Coniston-kalken Bala-Caradoc och Kendal Rocks Ludlow; i Skiddaw liksom i Conistonskiffrarna spela graptoliterna en viktig roll. I Skottland har Silursystemet noga undersökts i södra delen, i det s. k. Moffatdistriktet. Lagerbyggnaden är mycket starkt rubbad och störd; bergarterna utgöras hufvudsakligen af skiffrar, som hysa rika och hvarandra ofta aflösande graptolitfaunor. På grund af dessa har Lapworth urskilt en mängd graptolitzoner, som fördelats på följande hufvudgrupper: Glenkiln, Hartfell, Birkhill och Gala-Taranon, motsvarande ungefär lagren från och med Llandeilo till och med Wenlock. Silursystemet i Böhmen har utredts af Joachim Barrande, som ofvanpå Primordialfaunan, C, som nu räknas till kambriska systemet, urskilt Andra faunan, D, och Tredje faunan, omfattande E, F, G, H. De med de 3 sista bokstäfverna betecknade etagerna anses dock numera vanligen bilda öfvergången till devoniska systemet och sammanfattas under benämningen Hercyn. Andra faunans lager (D) motsvara ungefär undersilur, Tredje faunans (E) öfversilur. På flera ställen fann Barrande skiffrar med en graptolitfauna (hufvudsakligen Monograptus-arter), som tillhörde E, omslutna af skiffrar, hvilkas fauna tillhörde D. Dessa sålunda omslutna faunor kallade han kolonier och sökte förklara företeelsen så, att koloniens fauna, som redan vid tiden för afsättningen af etagen D lefde utom Böhmen, tidtals inträngde dit och bosatte sig inom D-faunan, ehuru endast för kortare tider, enär den snart åter utdog, för att först sedermera, när D-faunan utdött, så att säga på fullt allvar taga Böhmen i besittning. Detta förhållande och Barrandes tolkning däraf (teorien om kolonierna) väckte på sin tid stor uppmärksamhet och föranledde mycken strid. Nu vet man emellertid, att förhållandet beror därpå, att delar af etagen E vid de stora lagerrubbningar, som egt rum, genom förkastningar pressats in mellan lager tillhörande etagen D. Lagerbyggnaden i Böhmen är starkt rubbad, och diabas förekommer i stor myckenhet. I de ryska Östersjöprovinserna, särskildt Estland, finnas silurbildningar i orubbadt läge och utan eruptiv. Dessa bildningar ha studerats i synnerhet af Fr. Schmidt. Bland deras många underafdelningar må särskildt framhållas vaginat- eller ortoceratitkalken (Pleta), brandskiffern och Ösel-lagren; de visa nära öfverensstämmelse med svenska lager, de senare ock med Böhmens E och Englands Wenlock. Utom i nämnda länder förekommer silursystemet mer eller mindre fullständigt i Belgien, Frankrike, Thüringen, Östalperna, Sardinien, Spanien, Portugal m. fl. ställen i Europa, synnerligen rikt och fullständigt i New York, Canada m. fl. ställen i Nord-Amerika, dessutom på några ställen i Asien, i Victoria m. fl. st. På Skandinaviska halfön förekommer silursystemet rikt utveckladt på en mängd större eller mindre, spridda områden såväl i Sverige som i