sammansatta figurflytningar och andra öfningar i och under vattenytan samt hopp från trampoliner. Särskildt simhoppningen har varit mycket omhuldad, raka hufvudhopp och olika slag af volter gjordes redan för ett halft århundrade sedan ofta vid simuppvisningar från 8 ä 10 m. höga trampoliner. Många hopp ha fått namn efter de personer, som första gången utförde dem, såsom "Mollbergska hoppet" (anlopp och hopp framåt samt volt bakåt emot trampolinen), "Isanderska hoppet" (anlopp och hopp framåt samt half volt bakåt) m. fl. hopp. som "uppfunnos" redan för ett 50-tal år sedan och mer. I fråga om den moderna simidrotten skiljer man på kappsimning, omfattande bröstsim, ryggsim och fritt simsätt, hopp, lifrädd-n i n g, konstsimning och vattenpol o. Det ursprungliga simsättet för människan är detsamma som för de fyrfota djuren, s, k. "hund-sim". Härifrån och till de modernaste snabbsim-ningsmetoderna är steget mindre än från "hund-sim" till bröstsim. Den af alla nutida kappsimmare använda metoden med armarnas framförande öfver vattnet växelvis äro desamma, som nu brukas af alla primitiva folkslag och äfven i forntiden voro de mest vanliga. Den infördes i Europa genom engelsmannen Trudgen, som lärt den af indianerna i Syd-Amerika och visade simsättet f. g. i London 1873. Efter honom har simsättet kallats "trudgenstroke", hvilken benämning småningom öfvergått till "trudgeon" (eng. trudge ön, traska på). Redan 1841 hade dock engelsmannen G. Catlin beskrifvit detta simsätt, som han lärt känna vid resor i Nord-Amerika och som var det enda indianstammarna där anlände. I England hade man redan tidigare öfvergått från bröstsim till sidsim, först med den öfre armen framförd under vattenytan, men sedan med densamma fram- Fig. 2. Schematisk framställning af engelskt öfverarm-sim. förd öfver vattenytan (fig. 2). Sistnämnda sidsim kallas "öfverarmsim" och äfven "engelskt sidsim", i Tyskland af okänd anledning "spanskt sim". Åt alla de kappsimningsmetoder, där båda armarna lyftas öfver vattenytan och växelvis föras framåt, ges den gemensamma benämningen "kast-sim" (fig. 3). Kastsimsmetoderna äro otaliga, men kunna indelas i två hufvudgrupper: trudgeon och krål. Gemensamt för alla de olika simsätt, som gå under benämningen "trudgeon", är, att benen, för hvarje gång ena armen kastas fram, göra ett simtag. Då benen arbeta oberoende af armsimta-get, benämnes kastsimningen "krål" (eng. crawl, krafla), hvarvid benen i regel föras i en sparkande rörelse rakt upp och ned. Principen för båda är, att det icke finns någon död punkt i simtaget, utan att alltid någon af armarna eller benen äro Fig. 3. Kastsiin. i färd med en framdrifvande rörelse, hvarvid de olika lemmarna alltid aflösa hvarandra. Vid trudgeon går simtaget i en viss rytm, och det kan indelas i tre bestämda tempon. Yid krål arbeta armar och ben mera oberoende af hvarandra, och simningen är mera ett enda oafbrutet kraflande framåt i vattenytan; däraf benämningen. Förvånansvärd snabbhet uppnås med detta simsätt. \ Fig. 4. Schematisk framställning af rakt hufvudhopp. Bröstsimningen är såsom grundläggande simsätt lämpligast vid undervisning i elementär simning. Till uppdrifvande af snabbheten tillåter det icke många variationer, enär principen för detsamma är ett liksidigt förande af båda armarna och båda benen. Kombinationen kan icke vara mera än en,