21,17 proc. och för läroverken 69,08 proc. På landsbygden utgöra de simkunniga i folkskolor 17,92 proc. och i läroverken 64 proc., i städerna resp. 27,13 proc. och 69,34 proc. Folkskolor och läroverk tillsammans - d. v. s. småskolor, döfstumskolor, blindskolor och liknande skolor undantagna - visa en simkunnighetssiffra af 28,22 proc. Räknar man enbart landsbygdens folkskolor och läroverk är motsvarande procenttal 18,49 proc., och räknar man enbart städerna, får man ett simkun-nighetstal af 40,56 proc. Gossarna visa större simkunnighetstal än flickorna, och detta gör sig särskildt i hög grad gällande i skolor för folkundervisningen såväl i städerna som på landsbygden. E. B-ll. Simla [si'mla], stad i indobrittiska divisionen Delhi, Punjab, bildar med sin omgifning ett distrikt, 261 kvkm., med 39,320 inv. (1911). På grund af sitt behagliga klimat (juli 20° och jan. 5°) är staden under den heta årstiden talrikt besökt och sedan 1864 vicekonungens sommarresidens. Stationen ligger på ett utsprång af nedre Himalaya på en höjd af 2,000-2,600 m. ö. h., högst i ö., där de flesta bungalows ligga. Vicekonungens hus ligger på Observatory hill. Det första europeiska huset i S. byggdes 1819, och staden har småningom blifvit den förnämsta sundhetsstationen för indiska ämbetsmän, med två större sjukhus, flera skolor, teater, konsertsal, många kyrkor, bibliotek och andra institutioner, bl. a. indiska meteorologiska departementets centralanstalt, hvarifrån väderleksmeddelanden utsändas till hela Indien. 5 km. v. om S. ligger lägerplatsen Jatogh. Simla. Se Semla. Simle, no., renko. Simlinge, socken i Malmöhus län, Vemmenhögs härad. 680 har. 262 inv. (1915). Annex till Bösarp, Lunds stift, Skytts kontrakt. Simmagister. Se Simpromotion. Simmande hufvudet, zool. Se Klumpfisksläktet. Simmare, tekn. Se Simapparat. Simme [si'm-], flod. Se Simmental. Simmel [si'm-], Georg, tysk filosof, f. 1858 i Berlin, blef privatdocent, sedermera e. o. professor i Berlin och 1914 ord. professor i Strassburg. Han är en af det nutida Tysklands skarpsinnigaste tänkare och har utvecklat mångsidig filosofisk forskning. I början utvecklade han en åsikt, som sedan kallats "pragmatismen", och gjorde därvid gällande, att de sanna föreställningarna grunda sig på ett biologiskt urval, hvarvid släktets intressen bestämma skillnaden mellan sant och falskt. En liknande relativism gjorde han vid denna tid gällande äfven inom etiken, i det han förnekade möjligheten af en vetenskaplig värdesättning af de mänskliga handlingarna. Men längre fram, efter 1900, har han öfvergått till en absolutistisk ståndpunkt, som erkänner ett "de ideella innehållens rike" och "ideala fordringar" med öfverindividuell giltighet. Först dokumenterade sig S. som sociolog med Über soziale differenzierung (1890; 4:e uppl. 1910) och Das problem der soziologie (i Schmollers "Jahrbücher", 1894); sedermera utgaf han Soziologie (1908). Han försvarar sociologiens själfständighet som en rent formell disciplin, hvilken handlar om formerna för människornas inbördes förhållanden och samverkan. Däremot har denna vetenskap att h. o. h. bortse från samhällslifvets innehåll. I Einleitung in die moralwissenschaft (1892; 3:e uppl. 1911) bestämmer han moralvetenskapens uppgift som en beskrifning af det gifna etiska lifvet och underkastar sådana begrepp som egoism och altruism, sedlig skuld och förtjänst, lycka, kategoriskt imperativ o. s. v. skarpsinnig analys, noggrant af hållande sig från alla värdeomdömen. I Die probleme der geschichtsphilosophie (1892; 3:e uppl. 1907) uppställer han som denna vetenskaps uppgift att lämna en historiens kunskapsteori och sålunda besvara frågan: huru är historien såsom vetenskap möjlig? Samma uppfattning, som Kant gjort gällande om matematiken och naturvetenskaperna såsom grundade på aprioriska förståndskategorier, genomför S. här rörande historien, hvilken enligt hans åsikt principiellt är något annat än en afbildning af den upplefda verkligheten. Den är liksom naturen en skapelse af människotanken, som med det "historiska a priori" som funktionsformer syntetiserar de isolerade historiska fakta. Han förnekar historiska lagar, som skulle vara analoga med naturlagarna. S:s Philosophie des geldes (1900; 2:a uppl. 1907) är icke ett kapitel ur nationalekonomien, utan en historisk skildring af de fenomen, som penningen framkallat, och en psykologisk förklaring af dess verkningar i samhällslifvet och på den enskilde. Bland S:s många öfriga skrifter må nämnas Die religion (1906), i hvilken han framställer religionen som sociologiskt fenomen, Kant-vorlesungen (1903; 3:e uppl. 1913), i hvilka han särskildt utvecklar betydelsen af ett kunskapsteoretiskt a priori, som strängt skiljes från det psykologiska subjektet, Hauptprobleme der philosophie (1910; 3:e uppl. 1913) och Philosophische kultur, gesammelte essays (1911). S-e. Simmengruppen [si'm-]. Se Fribourg-alperna. Simmental [si'm-], en för naturskönhet och rika alpbeten berömd dal i västra delen af Berner Oberland i Schweiz. Den genomflytes af Simme (51 km.), en biflod till Kander, som faller ut i Thunsjön. Nära 19,000 inv. J. F. N. Simmentalboskapen, husdjurssk., en af Europas förnämsta nötkreatursraser, tillhör västra Schweiz, särskildt kantonen Bern (se Simmental), hvarifrån den spridt sig öfver hela världen; i Sverige har den dock aldrig fått fast fot, utan alldeles undanträngts af andra för svenska förhållanden mera lämpliga raser. Rasen är storvuxen och har kombinerad arbets-, göd- och mjölktyp. Fullvuxna kor väga i medeltal 650 kg. och tjurar ända till 1,200 kg. Mjölkafkastningen per ko och år uppgår i genomsnitt till 3,500 kg. med 3,75 proc. fett. Färgen är gul- eller rödfläckig. Jfr Galizisk nötboskap och Miesbachboskap. H. F.