595 Simsjölandet-Simson 596 ner. Själfständiga arbeten al honom äro eposet Wieland der schmied (1835; 3:e uppl. 1851), Ge-dichtQ (1844, 1863), Kriegslieder (1870), Lieder vom deutschen vaterland (1863; ny uppl. 1871), Rheinsagen (1836; 10:e uppl. 1891), Handbuch der deutschen mythologie (6:e uppl. 1887), Quellen des Shakespeare (1831; 2:a uppl. 1870), Die deutschen volksbucher (1839-43; 2:a uppl 1878-80) m. fl. S:s Ausgewählte werke utgåfvos af G. Klee i 12 bd 1907. Se biogr, af N. Hocker (1877). (R-n B.) Simsjölandet, kronopark i Åsele socken, Västerbottens län, tillhör Västra Åsele revir af Härnösands öfverjägmästardistrikt. Kronoparken har enligt bestämmelserna i K. M:ts befallningshaf-vandes i Västerbottens län afvittringsutslag 23 dec. 1884 bildats af kronoöfverloppsmark. Areal 14,297 har (1910). S-r. Simskakel, konstind. Se Kakel, sp. 574. Simskola. Se Simidrott och Sim ku n-n i g h e t. Simsnäppor, zool. Se Simsnäppsläktet. Simsnäppsläktet 1. Simsnäppor, Phalaro-pus, zool., ett fågelsläkte, tillhörande fam. Tota-nidcz och ordn. Charadriiformes. Släktet, som stundom innefattas i en särskild underfamilj Phala-ropince, utmärkes förnämligast därigenom, att "tår-sen" är från sidorna hoptryckt med en tandad kant längs baksidan och att framtårna ha sim-flikar, som förena deras baser. Till sin allmänna habitus öfverensstämmer Simsnäppsläktet nära med småsnäpporna. Honan är större än hannen. I Sverige häckar endast en art: smalnäbbade Simsnuppa. simsnäppan, P. hyperboreus (se fig.): näbben smal, mot spetsen jämnt afsmalnande; baktån utan simflik; ofvan skiffersvart med en liten hvit fläck öfver ögat och rostgula band på ryggen; kräftrakten och kroppssidorna äro askgrå med inblandadt rödbrunt; vingpennorna äro svarta; längd 172-198 mm. Den häckar från Lappland till fjälltrakterna i Jämtland; sydligare har den anträffats endast under flyttningarna. Den lifnär sig af små vatten-djur. Mest ser man den simma i flockar på hafvet, ofta i närheten af land; dessa flockar bestå om sommaren nästan uteslutande af gamla honor, hvilket beror därpå att, så snart äggen äro lagda, honan öfverlämnar bestyret med dessas rufning och ungarnas vård åt hannen. - Brednäbbade simsnäppan, P. fulicarius, skiljer sig bl. a. från den föregående därigenom, att näbben mot spetsen är bredare och därefter tillspetsad, att baktån har simflik samt att kroppslängden är större. Denna art lefver som häckfågel vid Ishafvets stränder; endast under flyttningarna har den några gånger anträffats i Sverige. L e. Simson (S a m s o n) är en af hjältarna under den s. k. domaretiden i Israel (se Domare). Berättelserna om honom och hans bedrifter, där kärlek, kvicka infall och vilda äfventyr spela huf-vudrollen, skilja sig bestämdt från berättelserna om de öfrige domarna. Han tog en filisteisk kvinna till hustru och förelade bröllopsgästerna gåtan om det af honom dödade lejonet, hvilken gåta ingen kunde lösa, förrän hans hustru aflockat honom förklaringen och förrådt den till de filisteiska gästerna; han band eldfacklor i svansarna på 300 räfvar och släppte dem in på filistéernas mognande sädesfält, dödade 1,000 filistéer med en åsnekäke, lyfte af stadsporten i Gasa och bar den bort emot Hebron, fattade sedan kärlek till en annan kvinna, Delila, som aflockade honom hemligheten om hans styrka (att denna låg i håret), hvarefter han fängslades af filistéerna, bländades och dömdes att som en trälande kvicna draga kvarnen, till dess att det återväxta håret gett honom igen hans förra styrka, då han vid en fest i Dagons tempel, dit man fört honom, för att han måtte förlusta filistéernas höf-dingar, kom hela templet att störta ned öfver de där församlade och själf omkom med alla de andra (Dom. 13-16). S. har uppenbarligen icke mycket, om ens något, gemensamt med G. T:s stora religiösa personligheter, och det är först senare bearbetningar af äldre källor, som i Domarebokens berättelser sökt jämställa honom med de egentlige folkhjältarna (domarna) under domaretiden. Flera ha velat göra honom h. o. h. till en mytisk figur, jämförlig med en Hcrakles och Gilgames. Sannolikt var dock S. en historisk personlighet, om hvilken en mängd hjältesagor och hvarjehanda (kanske äfven främmande) legender bildade sig, så att det nu är svårt att skilja historien från sagan. S:s öden ha ofta gett ämnen åt den bildande konsten. Hans bragder framställdes af Fr. Verdier i 40 teckningar (delvis graverade) 1698 och af Decamps i 9 stora kolteckningar. S. sönderslitande lejonet har målats af Luca Giordano (Madrid) och Kubens (Stockholm; se fig. 6 å pl. II till art. Kubens). S. brytande sina bojor har återgetts i en målning af L. Glaize och en staty af J. B. D. Dupuis. S. dödande filistéerna medelst en åsnekindbåge gaf ämne till målningar af Guido Reni (Turin, Bologna), Giulio Romano (Dresden) och G. C. Procaccini (Madrid). Delilas förräderi (S:s tillfångatagande) har dock mest inspirerat målarna: Rubens (Mimenen), van Dyck (Wien), Renibrandt (Kassel), Turchi (Stuttgart), skulptören Dausch m. fl., och S. kullstötande filistétemplet har målats af L. Carracci (palazzo Rospigliosi i I^om), Rubens (palazzo Corsini i Florens), P. Vero-nese (palazzo Grillo Cataneo i Genua). - S. är hjälten i Hans Sachs' sorgespel "Der richter S." (1556), i Miltons gripande drama "Samson Ago-nistes" (1671) samt i Saint-Saens' omtyckta opera "Samson et Delila" (1877) och har inspirerat Handel till ett oratorium ("Samson", 1742). E. S-e. Simson, Martin Eduard von, tysk politiker, f. 1810 i Königsberg af judiska föräldrar, d. 1899 i Berlin, blef redan 1833 e. o. och 1836 ord. professor i juridik i sin födelsestad, där han sedan