- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 25. Sekt - Slöjskifling /
613-614

(1917) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sinclair ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

utgående nordvästbanan, som följer Indus och från hvilken bilinjer utgå mot såväl ö. som v. Exporthamnen är Karachi. I administrativt hänseende indelas divisionen i Haidarabad, Karachi, Thar and Parkar samt öfre gränsdistriktet (Upper S. frontier). S. är den del af indiska halfön, dit muhammedanerna först inträngde (711), och i nära 300 år lydde de åtminstone nominellt under kalifen. Ehuru eröfradt af Mahmud Ghasna, bevarade det länge ett halft oberoende under lokala dynastier af rajputstam, och först på Akbars tid blef prov. förenad med riket Delhi. När detta föll sönder efter Aurangzibs död (1707), förvandlades det af Muhammed Kalhora till ett i hans släkt ärftligt furstendöme, som var länspliktigt först under Mogulriket, sedan under Afganistan. Efter ständiga yttre och inre strider blef denna dynasti fördrifven 1783, då talpurernas släkt med 4 samtidigt regerande furstar kom till makten. Då dessas ättlingar 1839 brutit med engelsmännen ingångna fördrag, framkallades ett krig 1843, hvilket afgjordes genom lord Napiers segrar vid Miáni s. å. Landet har därefter under brittisk förvaltning raskt utvecklats. 1 o. 2. (J. F. N.) Si'ndaco [-ka], it., italienska kommunens högste styresman. Sindäl (möjl. af sindön, se d. o.), ett slags taft, som var högt skattadt under medeltiden och namnes i folkvisor. Sindelfingen, stad i wiirttembergska Neckar-kretsen, 3,6 km. n. v. om Böblingen. 4,589 inv. (1910). Sinder (Zinder), fransk stad och fort i västra Sudan, vid mellersta Niger med 18--20 tusen inv. -- Ett annat S. (vanl. Zinder) ligger östligare omkr. 9° ö. lgd och 13° 50' n. br. nära gränsen af engelska Nord-Nigeria i en trädrik trakt, 470 m. ö. h. Omkr. 10,000 inv. Det är hufvudort i franska Nigerterritoriet samt en viktig handelsplats, enär karavanvägarna åt v. till Timbuktu och åt n. öfver Air till norra kusten gå genom staden. J. F. N. Sinders (eng. cinders), ett slags affallskol, som erhålles vid kokstillverkning. Sindhi, språkv., ett af de 9 à 10 nyindiska (tertiära) hufvudspråk, hvilka genom prakritspråk som mellanstadium (sekundära) härstamma från fornindiska (sanskrit) och därmed jämställda indisk-ariska fornspråk (primära; se Indiens språk och litteratur, sp. 547). Den prakrit-grupp, hvarifrån sindhi och därmed närmast sammanhängande språk (lahndā) utgått, torde betecknas som en art apabhraṁça (se Indiens språk och litteratur, sp. 546), vrācaḍa apabhraṁça. Det talas af öfver 3 1/2 mill. i prov. Sind vid Indus' nedre lopp, på halfön Cutch och angränsande områden. I vissa hänseenden är sindhi ålderdomligare än öfriga nyindiska språk och har bibehållit vissa prakritiska böjningsformer, men har i ordförrådet genom lån rönt starkt inflytande af persiska och arabiska. Det är starkt splittradt i dialekter (minst åtta kunna särskiljas), hvaraf kachi bildar öfvergång till gujarāṭī; nordliga dialekter öfvergå i kashmīrī, panjābī o. s. v. Hufvud-dialekterna äro 1. lāṛī i Sinds deltaområde; 2. sirāikī 1. hög-sindhī n. om Haidaṛabād; 3. tharēlī i öknen Thar. Sindhī skrifves af muhammedanerna med en af diakritiska tecken modifierad form af arabiska alfabetet, medan den öfriga befolkningen använder flera från äldre sanskritalfabet härledda skriftarter. Den inhemska litteraturen föreligger ännu mest i handskriftsamlingar och består af folksånger, sagor o. s. v. samt i öfversättningar från persiska och arabiska. Jfr Trumpp, "Sindhī litterature. The Divān of Abd-ul-Latīf, known by the name of Shāha jo Risālō" (1866); delvis i R. Temple, "Legends of the Panjab" (1884--1900). Flera bibelöversättningar på olika dialekter finnas tryckta på olika alfabet från 1815 intill våra dagar. -- Grammatiska arbeten: G. Stack, "A grammar of the Sindhi language" (1849), E. Trumpp, "Grammar of the Sindhi language, compared with the Sanskrit-prakrit and the cognate Indian vernaculars" (1872). Ordböcker: Stack, "A dictionary, english and sindhī" (1849), G. Shirt, Udharam Thavurdas och S. F. Mirza, "A Sindhi-english dictionary" (1879). -- I nära sammanhang med sindhī står lahndā l. lahindā ("västlig"), äfven kalladt lahndē-dī-bōlī ("västerns språk"), som talas i västra Punjāb af närmare 3 1/2 mill. Det öfvergår i ö. till panjābī, i s. uti sirāiki, i v. i iranska pašto (afganska). Det går också, såsom räknadt till panjābī, under namn af västra panjābī l. jathkī (se Panjābī) och kallas äfven hindko (i äldre skrifter uchchī). Jfr S:t Clair Tisdall, "Simplified panjabi grammar" (1889), T. Bomford, "Rough notes on the grammar of the language spoken in the western Panjab" (i "Journal of the Asiatic society of Bengal", bd 64, 1895), "Pronominal adjuncts in the language spoken in the western und southern parts of the Panjab" (ibid. bd 66, 1897), A. Jukes, "Dictionary of the Jatki or Western panjabi language" (1900), J. Wilson, "Grammar and dictionary of Western panjabi as spoken in the Shahpur district" (1899). -- Jfr f. ö. Beames, "A comparative grammar of the modern Aryan languages of India" (1--3, 1873--79), Hörnle, "A grammar of the Eastern hindi compared with other gaudian languages" (1880), Kellogg, "Grammar of the hindi language" (2:a uppl. 1893), Grierson, "Linguistic survey of India" (bd VIII) och art. "Sindhi" (i "Encyclopædia britannica", 11:e uppl., bd 25). K. F. J. Sindhia. Se Maratter, sp. 863. Sindhia's dominions [si'ndios dom^njons]. Se G w a Ii o r. Sindhu, sanskr. Se Indus. Sinding, norsk konstnärssläkt. 1. O 11 o L u d-vig S., målare, f. 20 dec. 1842 i Kongsberg, d. 12 nov. 1909 i München, blef student 1860 och juris kandidat 1864, tjänstgjorde i inrikesdepartementet, utgaf en diktsamling Skovstjerner 1862, slog sig på konststudium 1867 och var elev i Eckersbergs skola samt 1869-72 af Gude och Riefstahl i Karlsruhe. 1872-76 vistades han i München, där Piloty till en början var hans lärare. Där målade han hafsbilden Bränningar, Rut och Boas, Slagsmål i ett julgille m. m. 1876-80 vistades S. i Norge och kortare tider i Paris, försökte sig inom Böcklins fantastiska område med Hafsfrun, målade Kristus på korset (i Pauluskyrkan i Kristiania), Slaget vid Svolder (slottet i Kristiania), Den förolyckade och gjorde teckningar till Asbjörnsens och Moes sagor (i norska national-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Oct 21 00:47:44 2026 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nfce/0327.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free