Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sinclair ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
utgående nordvästbanan, som följer Indus och från hvilken
bilinjer utgå mot såväl ö. som v. Exporthamnen är
Karachi. I administrativt hänseende indelas divisionen
i Haidarabad, Karachi, Thar and Parkar samt öfre
gränsdistriktet (Upper S. frontier). S. är den del
af indiska halfön, dit muhammedanerna först inträngde
(711), och i nära 300 år lydde de åtminstone nominellt
under kalifen. Ehuru eröfradt af Mahmud Ghasna,
bevarade det länge ett halft oberoende under lokala
dynastier af rajputstam, och först på Akbars tid
blef prov. förenad med riket Delhi. När detta föll
sönder efter Aurangzibs död (1707), förvandlades
det af Muhammed Kalhora till ett i hans släkt
ärftligt furstendöme, som var länspliktigt först
under Mogulriket, sedan under Afganistan. Efter
ständiga yttre och inre strider blef denna dynasti
fördrifven 1783, då talpurernas släkt med 4 samtidigt
regerande furstar kom till makten. Då dessas ättlingar
1839 brutit med engelsmännen ingångna fördrag,
framkallades ett krig 1843, hvilket afgjordes
genom lord Napiers segrar vid Miáni s. å. Landet har
därefter under brittisk förvaltning raskt utvecklats.
1 o. 2. (J. F. N.)
Si’ndaco [-ka], it., italienska kommunens högste
styresman.
Sindäl (möjl. af sindön, se d. o.), ett slags taft,
som var högt skattadt under medeltiden och namnes
i folkvisor.
Sindelfingen, stad i wiirttembergska Neckar-kretsen,
3,6 km. n. v. om Böblingen. 4,589 inv. (1910).
Sinder (Zinder), fransk stad och fort i västra
Sudan, vid mellersta Niger med 18–20 tusen inv. –
Ett annat S. (vanl. Zinder) ligger östligare
omkr. 9° ö. lgd och 13° 50’ n. br. nära gränsen
af engelska Nord-Nigeria i en trädrik trakt,
470 m. ö. h. Omkr. 10,000 inv. Det är hufvudort i
franska Nigerterritoriet samt en viktig handelsplats,
enär karavanvägarna åt v. till Timbuktu och åt
n. öfver Air till norra kusten gå genom staden.
J. F. N.
Sinders (eng. cinders), ett slags affallskol, som
erhålles vid kokstillverkning.
Sindhi, språkv., ett af de 9 à 10 nyindiska
(tertiära) hufvudspråk, hvilka genom prakritspråk som
mellanstadium (sekundära) härstamma från fornindiska
(sanskrit) och därmed jämställda indisk-ariska
fornspråk (primära; se Indiens språk och litteratur,
sp. 547). Den prakrit-grupp, hvarifrån sindhi
och därmed närmast sammanhängande språk (lahndā)
utgått, torde betecknas som en art apabhraṁça
(se Indiens språk och litteratur, sp. 546), vrācaḍa
apabhraṁça. Det talas af öfver 3 1/2 mill. i prov. Sind
vid Indus’ nedre lopp, på halfön Cutch och angränsande
områden. I vissa hänseenden är sindhi ålderdomligare
än öfriga nyindiska språk och har bibehållit vissa
prakritiska böjningsformer, men har i ordförrådet
genom lån rönt starkt inflytande af persiska och
arabiska. Det är starkt splittradt i dialekter (minst
åtta kunna särskiljas), hvaraf kachi bildar öfvergång
till gujarāṭī; nordliga dialekter öfvergå i kashmīrī,
panjābī o. s. v. Hufvud-dialekterna äro 1. lāṛī i
Sinds deltaområde; 2. sirāikī 1. hög-sindhī n. om
Haidaṛabād; 3. tharēlī i öknen Thar. Sindhī skrifves
af muhammedanerna med en af diakritiska tecken modifierad form
af arabiska alfabetet, medan den öfriga befolkningen
använder flera från äldre sanskritalfabet härledda
skriftarter. Den inhemska litteraturen föreligger ännu
mest i handskriftsamlingar och består af folksånger,
sagor o. s. v. samt i öfversättningar från persiska
och arabiska. Jfr Trumpp, "Sindhī litterature. The
Divān of Abd-ul-Latīf, known by the name of Shāha
jo Risālō" (1866); delvis i R. Temple, "Legends of
the Panjab" (1884–1900). Flera bibelöversättningar
på olika dialekter finnas tryckta på olika alfabet
från 1815 intill våra dagar. – Grammatiska arbeten:
G. Stack, "A grammar of the Sindhi language"
(1849), E. Trumpp, "Grammar of the Sindhi language,
compared with the Sanskrit-prakrit and the cognate
Indian vernaculars" (1872). Ordböcker: Stack, "A
dictionary, english and sindhī" (1849), G. Shirt,
Udharam Thavurdas och S. F. Mirza, "A Sindhi-english
dictionary" (1879). – I nära sammanhang med sindhī
står lahndā l. lahindā ("västlig"), äfven kalladt
lahndē-dī-bōlī ("västerns språk"), som talas i västra
Punjāb af närmare 3 1/2 mill. Det öfvergår i ö. till
panjābī, i s. uti sirāiki, i v. i iranska pašto
(afganska). Det går också, såsom räknadt till panjābī,
under namn af västra panjābī l. jathkī (se Panjābī)
och kallas äfven hindko (i äldre skrifter uchchī). Jfr
S:t Clair Tisdall, "Simplified panjabi grammar"
(1889), T. Bomford, "Rough notes on the grammar
of the language spoken in the western Panjab" (i
"Journal of the Asiatic society of Bengal", bd 64,
1895), "Pronominal adjuncts in the language spoken
in the western und southern parts of the Panjab"
(ibid. bd 66, 1897), A. Jukes, "Dictionary of the
Jatki or Western panjabi language" (1900), J. Wilson,
"Grammar and dictionary of Western panjabi as spoken
in the Shahpur district" (1899). – Jfr f. ö. Beames,
"A comparative grammar of the modern Aryan languages
of India" (1–3, 1873–79), Hörnle, "A grammar of the
Eastern hindi compared with other gaudian languages"
(1880), Kellogg, "Grammar of the hindi language"
(2:a uppl. 1893), Grierson, "Linguistic survey of
India" (bd VIII) och art. "Sindhi" (i "Encyclopædia
britannica", 11:e uppl., bd 25). K. F. J.
Sindhia. Se Maratter, sp. 863.
Sindhia’s dominions [si’ndios dom^njons]. Se G w a
Ii o r.
Sindhu, sanskr. Se Indus.
Sinding, norsk konstnärssläkt. 1. O 11 o L u d-vig
S., målare, f. 20 dec. 1842 i Kongsberg, d. 12
nov. 1909 i München, blef student 1860 och juris
kandidat 1864, tjänstgjorde i inrikesdepartementet,
utgaf en diktsamling Skovstjerner 1862, slog sig
på konststudium 1867 och var elev i Eckersbergs
skola samt 1869-72 af Gude och Riefstahl i
Karlsruhe. 1872-76 vistades han i München, där
Piloty till en början var hans lärare. Där målade
han hafsbilden Bränningar, Rut och Boas, Slagsmål i
ett julgille m. m. 1876-80 vistades S. i Norge och
kortare tider i Paris, försökte sig inom Böcklins
fantastiska område med Hafsfrun, målade Kristus på
korset (i Pauluskyrkan i Kristiania), Slaget vid
Svolder (slottet i Kristiania), Den förolyckade och
gjorde teckningar till Asbjörnsens och Moes sagor
(i norska national-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
