617 Sinding-Larsen-Sindjibu 618 ScJierzo och Allegro. Jfr monografi af M. Rapsil-ber (Berlin, 1902). - S:s hustru Anna Elga Augusta, född Betzonich, f. 1859 i Köpenhamn, gift 1885 (sedermera skild), skådespelerska, var anställd vid K. teatern 1875-1907, gjorde stor lycka i subrettroller i danska och franska stycken, bl. a. i Moliéres, Holbergs och Hostrups komedier. 3. Kristian S., de föregåendes broder, tonsättare, f. 11 jan. 1856 i Kongsberg, studerade vid konservatoriet i Leipzig 1874-77 violin-och pianospel, men med än större ifver musikteori, vistades ånyo där 1879 och studerade vidare med statsstipendium 1880-82 i Mimenen, där han skref bl. a. sin pianokvartett. Med den praktfulla pianokvintetten i E moll vann han ett erkändt namn i Norge, och ett antal pianostycken och sånger vid samma tid talade ock ett kraftigt tonspråk. Efter en ny stipendieresa till utlandet Kr. Sinding. Efter en kol- framträdde han med teckning af E. Werenskioid. pianokonserten (Dess dur) och D-moll-symfonien samt erhöll af stortinget ett årligt tonsät-targage, som möjliggjorde för honom att egna sig uteslutande åt kompositionsverksamhet, som han 1 hemlandet har flitigt fullföljt. Till alstren däraf höra några orkesterdikter (Épisodes chevaleres-ques, Rondo infinito), en andra symfoni (i D dur), 2 violinkonserter, 3 violinsonater, 2 violinromanser, Legend för violin och orkester, 3 sviter för violin och piano, Serenad för 2 violiner och piano, en stråkkvartett, 2 pianotrior, variationer i Ess moll för 2 pianon, några duor för 2 pianon, en pianosonat (öp. 91), en pianosvit, många häften smärre pianostycken, körverket Til Molde, några 3-stämmiga damkörer, omkr. 200 sånger vid piano samt operan Det hellige bjerg (1912, uppf. i Dessau 1914). - S. väckte från början uppmärksamhet genom det dristiga och högtflygande i sina ingifvel-ser och den klara, säkra formgifningen. Hans af manlig energi präglade stil är i det hela själfständig, uppfinningen frisk, rytmer och än mer harmonier fängslande nog. I hans större arbeten råda patetisk bredd och något enformig kraftutveckling; orkesterverken visa ganska stark påverkan af Wagner, men instrumentationen är tung, ej nog skiftande och genomskinlig. Djupt poetiska äro emellertid hans andantesatser, särskildt i kvintetten och pianokonserten. Hans många smärre pianostycken och sånger te sig till sitt värde ojämna, i synnerhet de förra, och han upprepar sig ofta i vissa figurer och det strömmande klangfulla passageverket liksom i de täta modulatio-nerna, som dock äro sundt naturliga och oftast meningsfulla. Största betydelse för musikodlingen torde S. ega som sångkompositör. Han tolkar med stort uttryck sorgmodiga stämningar, med anklang af allmänt nordisk, icke specifikt norsk, folkviseton, men återger lyckligt äfven lefnadslust och stolt kraftkänsla samt har t. o. m. funnit rätta toner för en sådan skildring som Heines bittert galghumoristiska "Ein weib". Hans musikaliska deklamation är i regel förträfflig, ackompanjemanget klangrikt och målande. Själfva afslutningen af sångerna kunde dock vara konstrikare och därigenom mera verkningsfull. S. har tonsatt dikt-serier af Drachmann, J. P. Jacobsen, V. Krag, N. Collett Vogt, norska landsmålsdiktare, Riickert, G. Keller, Bierbaum, Fitger, "Des knaben wun-derhorn" m. fl. De flesta af hans större arbeten och många bland hans sånger ha introducerats i det svenska konsertlifvet. S. blef 1900 led. af Mus. akad. i Stockholm. 4. Elisabeth S., de föregåendes kusin, målarinna, f. 1846 på Nes, Romerige, bosatt i Dresden och München 1868-83, har utfört förtjänstfulla djurtaflor (Hästar, 1883, i Kristiania natio-nalgalleri). 5. Sigmund S., son till S. l, målare, f. 1875 i Munchen, studerade från 1890 i Berlin och en kort tid i Paris samt i Norge för Verenskiold m. fl. Han gjorde djupa studier efter gamla mästare, bl. a. Botticelli och Velasquez. Hans målningar - historiska kompositioner, landskap, porträtt - äro hållna i mörk kolorit och ega stark personlig stämning. S. är representerad i Kristiania nationalgalleri. Han utgaf 1911 berättelsen Sorte traade. 1-2, 4-5. G-g N. 3. E. F-t. Sinding-Larsen. 1. Christian Magnus Falsen S., norsk läkare, f. 17 april 1866 i Kristiania, sedan 1899 öfverläkare vid och chef för kustsanatoriet ("kysthospitalet") för skrofulösa barn i Fredriksvaern samt sedan 1911 direktör för Rikshospitalet, är specialist i tuberkulösa och andedräktsorganens sjukdomar och har härom offentliggjort en rad arbeten, hvaribland Beitrag zum studium der hilftgelenktuberkulose ("Nord. med. arkiv", 1905-06), en afh., på hvilken han 1907 vann med. doktorsgrad. - Hans broder Birger Fredrik S., f. 1867, sedan 1911 chef för infanteriets skjutskola, har skrifvit bl. a. Den norske krigsskoles historie i celdre tider (1900). - 2. Peter Andreas Holger S., den föregåendes broder, arkitekt, f. 1869 i Kristiania, studerade där och i Berlin och är från 1893 praktiserande arkitekt i Kristiania. Bland hans arbeten där märkas Vaalerengens kyrka, Zoologiska museet, universitetsbiblioteket, universitetets nya festsal (den sistnämnda i samarbete med H. Bödtker). Bland hans öfriga verk var Norges paviljong på världsutställningen i Paris 1900. S. är ledare af Akershus' restaurering och har arbetat energiskt för bevarandet af landets historiska byggnader. - 3. Kristofer S. de föregåendes broder, målare, f. 1873 i Kristiania, blef student 1891, studerade i konst- och handtverksskolan 1893--94 och för Harriet Backer samt 1895-98 i Italien och därefter i Paris Närmast påverkad af Zahrtmann och J. Rohde, tog S. sin utgångspunkt i italienskt ungrenässansmåleri, sträfvade efter dekorativ hållning, fast teckning och formens skönhet. Han har målat figurtaflor, porträtt och landskap. 1. K V. H. 2-3. G-g N. Sin-djiang (Sin-tschian, Hsin-tschian). Se Öst-Turkestan. Sindjibu. Se Sendschibu.