625 Singuljär-Sinndikt 626 larsuccession i en förpliktelse förutsätter i regel öfverenskommelse mellan såväl den hittillsvarande och den nyinträdande gäldenären som ock borgenären; blott undantagsvis tillätes sådan succession utan borgenärens medverkan. - Uttrycket singularsuccession begagnas någon gång (oftare i utländsk juridik än i svensk) äfven om upplåtelse af rättighet (se Upplåtelse), oaktadt genom densamma icke en rättighet öfvergår från en person till en annan, utan en ny (mera begränsad) rättighet stiftas. C. G. Bj. Singuljär (fr. singulier, af lat. singularis], ensam i sitt slag, makalös, säregen, besynnerlig. Singultus, lat., patol., hicka (se d. o.). Singulär (se Singuljär), särskild, egendomlig. -- Singulär punkt, mat., kallas hvarje punkt af en kroklinje eller yta, för hvilken några särskilda förhållanden i afseende på krökning eller kontinuitet ega rum. De vanligaste slagen af singulära punkter äro: inflexionspunkter, isolerade punkter, multipelpunkter, rebroussementspunkter och slutpunkter. Inom teorien för de analytiska funktionerna förstår man med singulära punkter till en i planet representerad funktion de punkter, i hvilkas omgifning funktionen icke kan framställas genom en potensserie med endast positiva potenser. Kan framställningen ske genom en potensserie med ett ändligt antal negativa potenser, kallas punkten oväsentligt singulär, i andra fall väsentligt singulär. Det senare slaget af punkter kallas äfven gränspunkter. -- Med singulär solution till en differentialekvation förstås en sådan solution, som man icke kan erhålla ur den generella solutionen genom att ge de arbiträra konstanterna eller funktionerna särskilda värden. Om de generella solutionerna kunna representeras genom kroklinjer, utgöra de singulära solutionerna vanligen envelopperna till dessa kroklinjer. -- Singulärt omdöme, log. Se Omdöme, sp. 692. (I. F.) Singö, socken i Stockholms län, Väddö och Häfverö skeppslag. 3,426 har. 576 inv. (1915). Annex till Häfverö, Uppsala stift, Närdinghundra kontrakt. På S. finnes en af Svenska sällskapet för räddning af skeppsbrutna 1914 hufvudsakligen för donerade medel anlagd lifräddningsstation, försedd med en däckad motorlifbåt. Sinibaldo Fiesco [-ba'ldå fie'skå], påfven Innocentius IV:s egentliga namn. Sinigaglia [-ga'lja]. Se S e n i g a 11 i a. Sinigaglia [-ga^ja], Leo n e, italiensk tonsättare, f. 1868 i Turin, utbildad i Wien, har anslagit en nationell piemontesisk ton i sina lättflytande kompositioner, bl. a. Danze piemontesi och sviten Piemonte för orkester, Rapsodia pie-montese för violin och orkester, en violinkonsert, en stråkkvartett, violin- och violoncellstycken, kör-och solosånger. Sinigrin. Se Senap. Si-ning (Hsi-ning), stad i kinesiska prov. Kan-su, vid Si-ning-ho, en biflod till Hwang-ho, 100 km. ö. om sjön Kuku-nor, är en i strategiskt och kommersiellt hänseende viktig ort. Omkr. 60,000 inv. S. är omgifvet af en 10 km. lång mur och innesluter många ruiner från dunganernas uppror. Såsom en port till Tibet har S. ofta besökts af forskningsresande, bl. a. S. Hedin (1896). (J. F. N.) SFnis, myt., en i den grekiska mytologien mycket omtalad sagofigur. Han var son till Poseidon och hade sitt tillhåll på Korintiska näset, där han röf-vade och mördade resande, som han dödade genom att böja tillsamman två unga barrträd; han band de olyckliga vid trädtopparna, så att de sönder-sletos, när topparna sprungo isär. Theseus lät S. vederfaras samma öde, som röfvåren beredt så många andra. J- C. Sinism (af Sina, Kina), idiomatiskt kinesiskt ord eller uttryckssätt, i synnerhet då det nyttjas i annat språk (särskildt japanska) än det kinesiska. Sinistra mano [-nå], it., mus., vänstra handen. Jfr Colla sinistra. Sinka (af fr. cinque, fem), spelt. Se Brädspel, sp. 409. Sinka, tekn. 1. Laxstjärtformig tapp, som vid snickeriarbete till behöfligt antal utskäres i ändarna af två trästycken, hvilka skola i rät vinkel förenas med hvarandra och så hoppassas, att topparna å det ena stycket gripa in i mellanrummen å det andra. Sådan "sinkning" används t. ex. vid starkt byggda lådor af trä. För utskärning af sinkor finnas särskilda sinkfräsmaskiner konstruerade. -- 2. Metalltrådhake, använd vid hopfogning af söndrigt porslin, för att ge ökad styrka åt fogen. 1--2. G. H-r. Sinkabirum (af okänd härledning), arrest. Sinkadus (af fr. cinq et deux, fem och två), en femma och en tvåa i samma slag i tärningspel; slump; örfil. Sinkfräsmaskin. Se Sinka 1. Sin-kiang, provins. Se Sin-tsiang. Sinking fund [silkig fa'nd], eng., "sänkande (d. v. s. minskande, reducerande) fond", amorteringsfond (fr. caisse d*amortissement), en för af-betalning af statsskulden genom årlig afsättning af bestämd del af statsinkomsterna bildad fast fond, hvars inrättande försökts i flera länder. Meningen var, att de influtna medlen skulle användas till återköp af statens obligationer, hvilkas ränta emellertid fortfarande skulle utgå och tillfalla fonden, som därigenom beräknades skola växa i rask progression och förr eller senare (alltefter det direkta bidragets storlek och obligationsräntans höjd) så att säga automatiskt utjämna skulden. De teoretiska kalkylerna höllo emellertid af flera orsaker icke streck i praktiken, och öfverallt, där metoden försökts, har den numera öfvergetts eller åtminstone väsentligt modifierats. Första gången sinking fund-systemet kom till användning som fast institution var i England, där Robert Walpole 1716 inrättade en sådan fond. Försöket slog ej väl ut, och när omsider fondens medel började användas till helt andra ändamål än de afsedda, dröjde det ej länge, förr än hela fonden var konsumerad (1735). Trots detta gjordes i England nya försök med systemet af Pitt o. a., men 1828 öfvergafs det definitivt, och man bestämde sig för att för framtiden amortera blott så mycket af skulden, som de öfriga statsutgifterna medgåfve, en princip, som sedermera så godt som öfverallt antagits. Å. W:son M. Sinmara, jättinna. Se Fjolsvinnsmal. Sinndikt (ty. sinngedicht), hos 1600-talets skalder en dikt, som var skrifven med romarnas epigram som förebild. I Sverige författades sådana dikter af t. ex. Stiernhielm.