645 Sinnessjukvård 646 å fristående anstalter ett ej ringa utrymme. Dessa kommunalanstalter, bland hvilka Stockholms stads å Långbro, det å Stockholms stads försörjningsinrättning (Fleminggatan 22) samt Katarina sjukhus och Göteborgs sinnessjukhus vid "Gibraltar" äro de förnämsta, voro urspr, afsedda att vara provisoriska upptagningsanstalter för sjuka, som i mån af utrymme skulle öfverflyttas till statshospital. På grund af ännu rådande platsbrist å statens hospital ha emellertid alla dessa anstalter kommit att få karaktären af en själfständig kommunal sinnessjukvård af rätt stort omfång, och det har t. o. m., hvad hufvudstaden vidkommer, bragts på tal att h. o. h. lösgöra sinnessjukvården från beroendet af statsmakterna. De svenska statsanstal- Medicinalstyrelsen, på hvilken omsorgen om sinnessjukvården å hospitalen 1876 öfverflyttades, har förtjänsten af nyssnämnda snabba utveckling af statens sinnessjukanstalter, och det var under generaldirektörerna A. A l m é n s (1888-98) och Kl. Linroths (1898-1913) chefskap och på deras initiativ, som sinnessjukvårdens kraf på ett storartadt sätt af riksdagen främjades. Den något ensidiga hushållning, som utmärkte den förre, fick under den senare vika för ett vidsynt tillgodogörande af de sjukes fördelar, sådana dessa enligt den moderna sinnessjukvårdens friare och verkligt humana anda behjärtats. Vid Linroths sida verkade outtröttligt medicinalrådet (1901-09) J o-hanGeorgSchuldheis(f. 1864, d. 1909). Fig. 1. En af öfvervakmngsafdelningarna för manliga patienter å Stockholms hospital (Konradsberg). terna för sinnessjuka utgöras (enligt K. M:ts stadga angående sinnessjuka) af dels hospital, d. v. s. kuranstalter för botliga fall, dels asyler, d. v. s. vårdanstalter för de obotliga och kroniska fallen. Denna skillnad mellan hospital och asyler har dock småningom börjat försvinna, så att tillgängliga platser numera tagas i bruk utan hänsyn till fallens akuta eller kroniska art. (I ofvannämnda förteckning omfattar därför beteckningen hospital flerstädes "hospital och asyl".) Förutom statens och kommunernas sinnessjuk-anstalter finnas för de sinnessjuke jämte en mängd smärre privathem några anstalter af privat karaktär, hvilka stå under statens (Medicinalstyrelsens) kontroll. De förnämsta af dessa äro Solna sjukhem (urspr. "Tufvan") och Karlshäll. båda i närheten af Stockholm. Antalet af de å enskilda anstalter vårdade sinnessjuka utgjorde llö år 1914. De nya principerna i sinnessjukvården utgingo under 1880-talet från Tyskland och inneslutas i det lösenord: "bort med cellerna!", som fr. o. m. denna tidpunkt kan sägas behärska sinnessjukvårdens senaste utvecklingsskede. Långt efter den tid, då utdömandet af tvångströjan och andra grofva former af mekaniskt tvång begynt inverka mildrande på de sinnessjukes behandling, fortfor man att isolera de sinnessjuke i celler och ensamrum, och det gällde på sin tid som en oe?tergiflig grundsats i sinnessjukvården, att dylika celler icke kunde undvaras. Genom denna isolering af de sjuke förvärrades i månget fall deras oro, benägenheten för sinnesvillor (hallucinationer) stegrades, hvarigenom våldsamma sjuka gjordes ännu våldsammare och de ängsliga ännu ängsligare. Äfven sådana sjuka, som behärskades af förstörelselusta, osnygghet och andra skadliga tendenser, blefvo under isoleringen,