651 Sinn Fein-Sinningia 652 slöt han sig till den teosofiska rörelsen och har sedan 1895 med ett kortare uppehåll varit vice president i Teosofiska samfundet (Adyar). S. har gjort sig mest känd genom teosofiskt författarskap. Hans Eso-teric buddhism (1883, 2:a uppl. 1885; "De invigdes lära", 1887) är den första systematiska framställningen af den moderna teosofiens läror. Af hans öfriga arbeten kunna nämnas Theoccult worlddSSl-, "Den dolda verlden", 1887), Incidents in the life of Madame Blå-vatski (1886; "En sier-skas öden", 1887), The growth of the soul (1896), Naturel mysteries (1901), Occult essays (1905), In the next world (1914; "Världen på andra sidan", 1916) och berättelserna Karma (1886; sv. öfv. 1899) och United (1886; "Förenade", 1890). G. H. L. Sinn Fein [ji'n fcYn], gael., eg. "vi själfva ensamma", lösenord och partibenämning för den radikala ytterlighetsgruppen bland anhängarna af Irlands politiska oberoende. Urspr, tillkom denna rörelse som ett uttryck för irländska själfständig-hetssträfvanden på det ekonomiska området. Dess initiativtagare ville sålunda exempelvis uppmuntra Irlands befolkning att i största möjliga utsträckning använda inhemska varor i st. f. importerade; de uppgjorde planer för höjandet af landets linneindustri och bearbetandet af dess malmfyndigheter samt läto 1906 inregistrera ett särskildt nationellt varumärke för irländska varor. Redan 1905 fingo emellertid deras sträfvanden en med åren alltmer utpräglad politisk karaktär, och från 1907 har rörelsen gjort sig bemärkt som en allt våldsammare opposition mot det af J. Redmond (se d. o.) ledda nationalistpartiet och dettas parlamentariska metoder. 1907 öfvergingo tre nationalistiska underhus-ledamöter (bland dem partiets "förste inpiskare", sir Th. Esmonde) till Sinn-Fein-riktningen. Dennas ledande män förordade, att de irländske parlamentsledamöterna ej längre skulle deltaga i det brittiska parlamentets förhandlingar, utan att på Irland i stället ett frivilligt "nationalråd" skulle upprättas i samband med konstituerande af frivilliga domstolar för afgörande af civilrättsliga tvister mellan irländare, tillsättande af privata "irländska konsuler" i utlandet o. s. v. Till detta passiva motstånd mot den brittiska förvaltningen af Irland skulle komma bojkottning af engelska varor, hvarjämte man skulle i största möjliga utsträckning genom agitation söka förmå irländare att ej låta värfva sig till armén eller taga anställning vid polisväsendet. För dc^sa idéer verkade det nya partiets organ, veckotidningen "Sinn Fein" (den var en kortare tid 1909 daglig, men blef från 1910 ånyo veckotidning) Partiet, som i allmän uppfattning hade starka beröringspunkter med den på 1840-talet verksamma sammanslutningen Young Ireland, fick rask anslutning särskildt bland de irländska städernas medelklass och räknade 1908 ej mindre än 115 ortsföreningar. Dess chef är professorn i irländsk forn- och medeltidshistoria vid University college i Dublin, John M a c n e i 11, som äfven grundlagt den starkt politiskt färgade nationella språk- och litteraturföreningen Gaelic league. Sinn-Fein-riktningens män anordnade 1911 en demonstration i Dublin mot Georg V:s kröning och förhöllo sig kyligt likgiltiga mot Asquiths 1912 framlagda home-rule-bill, hvilken de betraktade som en halfmesyr, närmast försvårande uppnåendet af det stora slutmålet, Irlands fullständiga oberoende af det brittiska riket. Då 1913 spänningen mellan Ulsters unionister och de irländske nationalisterna tilltog i skärpa och de förre organiserade en frivillig armé, organiserades mot denna efter samma grunder Irish volunteer force, och med dess upphofsmän, kapten J. R. W h i t e och sir Roger C a s e m e n t (se d. o. Suppl.) upprättade Sinn-Fein-männen samverkan, äfvensom med J. L a r k i n, ledaren för den syndi-kalistiska strejkrörelsen bland Dublins arbetare. När Världskriget utbröt (aug. 1914), motarbetade Sinn-Fein-partiet genom våldsam muntlig och flygbladsagitation den af Redmond understödda frivilliga rekryteringen på Irland =?amt vållade genom utspridande af rykten om allmän värnplikts införande rätt stark tillväxt af emigrationen från Irland till Amerika. En splittring inträdde bland de frivillige, hvilkas flertal under namnet National volunteers följde Redmond, medan minoriteten med bevarande af det ursprungliga namnet okt. 1914 organiserade sig på ett af Macneill ledt möte. Detta uttalade sig bl. a. för "upphäfvande af systemet att styra Irland från Dublin castle och upprättande i dess ställe af en nationell regering" samt för att "motstå alla försök att tvinga irländare till militärtjänst, innan en nationell regering af irländska folket bemyndigats att behandla denna fråga". Under 1915 fick rörelsen allt tydligare upprorisk karaktär. Den torde genom sir R. Case-ment ha trädt i förbindelse med tyska regeringen, de frivillige samverkade med Larkins "medborgar-armé" i Dublin (militärt organiserade medlemmar af irländska transportarbetarförbundet, under Larkins frånvaro i Amerika1 ledda af J. T h. C o-n o 11 y) och med sammanslutningen Irish republic, en liten fenisk terroristgrupp med lifliga förbindelser med irländare i Amerika. Partiets agitation kom rekryteringen på Irland för aimén att väsentligt minskas, och dess upprorstendenser kulminerade i utbrottet af en resning i Dublin 24 april 1916 (se därom Irland, Suppl.). I samband med resningens undertryckande afrättades Conolly och häktades Mackneill, hvarjämte Sinn-Fein-föreningarna såsom 'olagliga förklarades upplösta. Till följd af myndigheternas stränghet vid behandlingen af de upproriske fick emellertid under månaderna närmast efter den misslyckade resningen Sinn-Fein-rörelsen, om än mestadels i det fördolda, afsevärdt ökad anslutning. V. S-g. Sinni, flod i italienska prov. Potenza, upprinner på Monte del Papa, flyter i östlig riktning och faller ut i Tarantobukten. 80 km. lång. S. är forntidens Siris, vid hvars stränder Pyrrhos från Epirus besegrade romarna 280 f. Kr (slaget vid Heraklea) J- F- N- SinnPngia Nees, löt., örtsläkte med underjordisk knölstam, hörande till fam. Gesneriacece, underfam.