Gesnerioideæ, med 20 arter i Brasilien. De motsatta bladen äro stora. De vanligen stora hvita, violetta eller rosenröda, klocklika eller trattformiga blommorna sitta ensamma eller flera tillsammans i bladvecken. De 4 ståndarna ha upptill sammanhängande knappar, fruktämnet är halft undersittande, frukten är en kapsel. S. speciosa, gloxinia, odlas allmänt som krukväxt i många former

Gloxinia hybrida.

och bastarder (Gloxinia hybrida; se fig.) med stora, praktfulla blommor i olika schatteringar af hvitt, violett och rödt och vackra, mjukhåriga, köttiga blad. ^{G. L--m} Sinnlighet. 1. Filos., den sida hos människan, som till innehåll har den i tid och rum gifna verkligheten, i motsats mot förnuftet (se d. o.). -- 2. Se Sinne. 1. ^S--e. Sino (Sin'), it., mus., ända till. Sinodendron, zool. Se Lucanidæ. Sinolog [-l<over>å</over>g; af Sina, äldre latinis. benämning på Kina, och grek. lo'gos, lära], kännare af, forskare i kinesiska språket och litteraturen. -- Sinologi, vetenskapen om kinesiska språket och litteraturen. Sinon, en släkting till Odysseus, spelar i de cykliska dikterna liksom hos Vergilius en stor roll vid Trojas fall. När grekerna hade timrat den ryktbara trähästen och låtsats draga bort från Troja, lät S. fånga sig af trojanerna. Så lyckades han inbilla dessa, att han blifvit öfvergifven af grekerna och att trähästen vore en tempelgåfva till Pallas Athena; de införde hästen genom en för ändamålet gjord bräsch i muren. Men på natten därefter öppnade S. en lucka i träbelätet och släppte ut de däruti inneslutne grekiske hjältarna. Jfr Troja. ^{J. C.} Sinonia, ö. Se Ponzaöarna. Sinope, turk. Sinob [-nå'p], stad i asiatisk-turkiska vilajetet Kastamuni, på en halfö, Bostepe, vid Svarta hafvet, med förträfflig hamn. Omkr. 10,000 inv. Säte för en grekisk ärkebiskop. Handel med trä, vax, frukt och silke. Den af ett kastell och murar befästa staden är delad i ett turkiskt och ett grekiskt kvarter. Urspr. en assyrisk koloni, vann S. större betydelse, först sedan milesier intagit det 632 f. Kr., då det blef en medelpunkt för tonfiskfångsten och handeln på Svarta hafvet samt moderstad för kolonierna Kotyora, Trapezus, Kerasos m. fl. Sedan 183 f. Kr. hufvudstad i riket Pontos, förskönades det med en mängd praktbyggnader, men förvandlades 45 f. Kr. till en romersk koloni samt eröfrades af seldschukerna 1214 och af osmanerna

Tetradrakm från Sinope. På åtsidan stadsgudinnans bild, på frånsidan Apollons.

1461. 30 nov. 1853 blef i S:s hamn en turkisk flotta under Osman pascha förstörd af ryssarna under amiral Nachimov. Under Världskriget besköts S. 8 jan. 1915 från en rysk eskader. (^{J. F. N. L. W:son M.}) Sinovjev, Ivan Aleksejevitj, rysk diplomat. Se Zinovjev, I. A. Sin-ra, ett rike i Korea (se d. o., sp. 1032). Sin-šar-iškum, assyrisk konung. Se Assyrien, sp. 258. Sinsen, storgods i Östre Akers härad, strax ö. om Kristiania stadsgräns, eges af familjen Schou. Namnet S. nyttjas äfven om villatrakten däromkring, med järnvägs- och spårvägsförbindelse med Kristiania. ^{K. V. H.} Sinsheim [ṡi'nshajm], stad i Baden, kretsen Heidelberg. 3,327 inv. (1910). Vid S. utkämpades 16 juni 1674 en oafgjord strid mellan fransmännen under Turenne och österrikarna under Bournonville. (^{J. F. N.}) Sin-šum-lišir, assyrisk konung. Se Assyrien, sp. 258. Sin-tang. 1. Den östligaste delen af västra distriktet af nederländska kolonien Borneo. -- 2. Stad i nämnda område, vid floden Kapoeas. 1,222 inv. (1905). 1--2. ^{J. F. N.} Sintenis, Wilhelm Franz, tysk predikant, f. 1794 i Dornburg (Anhalt), d. 1859 som förste predikant och pastor (sedan 1831) vid Heiligegeistkirche i Magdeburg. Se Fria församlingar. Sintenis, Karl Friedrich Ferdinand, tysk jurist, f. 25 juni 1804 i Zerbst, d. 2 aug. 1868 i Dessau, vann 1825 i Jena juridisk doktorsgrad samt innehade 1837--41 en professorsstol i Giessen och sedermera åtskilliga högre ämbeten i de Anhaltska staterna. Han öfversatte till tyska dels (i förening med C. E. Otto och B. Schilling) hela "Corpus juris civilis" (7 bd, 1830--33; bd I i 2:a uppl. 1839), dels ock (jämte Schilling) valda delar af "Corpus juris canonici" (2 bd, 1834, 1837). Af hans eget författarskap förtjänar ihågkommas det på sin tid högt uppskattade arbetet Das praktische gemeine civilrecht (3 bd, 1844--51; 3:e uppl. 1868--69). ^{C. G. Bj.} Sinter, geol., petrogr. Se Kalksinter och Kiselsinter. Sintlås. Se Handeldvapen, sp. 1312. Sinto (Shinto), den japanska nationalreligionen. Se bd XII, sp. 1270. Sintra (ty. sintern), tekn., säges en jord- eller bergart eller ett mineraliskt ämne i allmänhet