Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sinnesslö ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
göra, då vid stark upphettning massan
börjar halfsmälta. Är massan pulverformig,
baka småpartiklarna först ihop sig vid
upphettningen.
E. E.
Sin-tsiang (Sin-kiang, Hsin-tschian),
kinesiskt officiellt namn på Öst-Turkestan och landet
ö. om detta ända till prov. Kan-su, från hvilken
det administrativt skildes först 1884. 1,426,000
kvkm., mest öknar. 1,768,560 inv. (1910).
J. F. N.
Sint Truyden [trö’jden], stad. Se Saint-Trond.
Sint ut sunt aut non sint, lat. Se Jesuitorden,
sp. 1394.
Sinuessa, fornstad i aurunkernas (se Italiska
folk) land i Latium, vid hafvet, ej långt n. om
Savos utlopp. År 296 f. Kr. blef S. romersk koloni. I
närheten låg den mycket besökta, ännu begagnade
badort, som då kallades Aquæ sinuessanæ. Där finnas
ruiner från antiken (nära Mondragone) och nekropoler
från förhistorisk tid.
J. C.
Sinumbra-lampa. Se Astrallampan.
Sinuositet, anat. Se Sinus 1.
Sinus (lat., "vik", "bukt"). – S. arabicus, Röda
hafvet. – S. Codanus, Plinius’ namn på Östersjön. –
S. issicus. Se Issos. - 1. Anat. Ordet
sinus förekommer inom anatomien i olika
betydelser. Så t. ex. betecknar det insänkningen
mellan kvinnobrösten: barmen. Vidare förekommer
det som benämning på utbuktningarna på hjärtats
halfmånformiga valvler. Sinus benämnas ock de i flera
hufvudskålens ben förekommande slemhinneklädda hålor,
som indirekt genom näshålan kommunicera med det yttre
och innehålla luft. Egendomlig är användningen af
namnet sinus för vissa venösa blodbanor inom hårda
hjärnhinnan i kraniet. Denna hinna är så att säga
klufven i två blad, det ena fastväxt vid kraniet,
det andra fritt inåt dess håla. Båda innesluta
mellan sig ett endotelklädt, ofta trekantigt rum,
i hvilket hjärn- och kranievener tömma sitt blod,
och detta flyter i de styfva sinus, utan att genom
ändrad volym eller tryck kunna påverka hjärnan. – Af
detta ord har man härledt det mera moderna
sinuositeter för att uttrycka de ofta oregelbundna,
sinsemellan skilda eller kommunicerande håligheterna
i nybildningar, varhålor m. m. – 2. Mat., den
första af de trigonometriska l. goniometriska
funktionerna. Med sinus för en gifven vinkel A
(tecknadt sin A) förstås förhållandet mellan den
motstående kateten och hypotenusan i den rätvinkliga
triangel, som uppkommer, då från en godtycklig punkt
på den gifna vinkelns ena ben en perpendikel fälles
mot det andra vinkelbenet. Sinus för en reell vinkel
ligger alltid mellan - 1 och + 1. Så är t. ex. sinus
för 30° lika med 1/2 och sinus för 45° lika
med [1/sqrt 2]. Tages punkten på enhetsafståndet från
vinkelspetsen, representeras sinus af själfva
perpendikeln; också betraktades i äldre tider allmänt
sinus, i likhet med öfriga trigonometriska funktioner,
såsom linjer. Användningen af sinus härrör urspr.
från inderna, som kallade den jyārdha eller ardhjyā;
hos araberna fick den, antagligen genom en arabisering
af den indiska benämningen, namnet djība, hvilket
ord skrifves lika med djaib (inskärning, vik), och
härur har genom öfversättning
på latin det nuvarande namnet uppkommit. Den mycket
vanliga förklaringen af sinus ur s. in = semissis
inscriptæ beror på en oriktig konjektur. Inom den
högre analysen hänföres sinus icke till en vinkel,
utan till motsvarande båge x i den cirkel, där
längdenheten är radie. Funktionen sin x är en af
de enklaste entydiga analytiska funktionerna och
kan framställas genom den för alla x konvergerande
potensserien
[formel]
Jfr Trigonometri.
1. G. v. D.* 2. (I. F.)
Sinusbussol [-sål; af lat. sinus, se d. o., och
fr. boussole, kompass]. Se Galvanometer, sp. 671.
Sinusoid (jfr Sinus), mat., kallas den kroklinje, där
ordinatan är lika med sinus för abscissan och hvars
ekvation således är y = sin x. Sinusoiden gör ett
oändligt antal lika oscillationer omkring X-axeln samt
har således ett oändligt antal medelpunkter och axlar,
af hvilka de förra utgöras af skärningspunkterna
med X-axeln.
(I. F.)
Sinusströmmar, fys. Se Växelströmmar.
Sinussvängningar, mek. Se Svängningar.
Sinzendorff, Philipp Ludwig von, österrikisk öfverhof
kansler, f. 1671, d. 1742, tillhörde en adlig släkt,
hvars anor gå tillbaka till 1200-talet. Han var
son till hofkammarpresidenten Georg Ludwig von S.,
som på grund af underslef dömdes till döden 1680
och, benådad, dog s. å. Sonen bestämdes urspr,
för det andliga ståndet, men öfvergick först
till den militära banan och däreftsr till den
diplomatiska. Han blef österrikisk ambassadör i
Paris 1698 och verkligt gehei-meråd 1701. 1705
utnämndes han till öfverhofkansler och behöll
i denna egenskap till sin död ledningen af den
österrikiska utrikespolitiken. Han deltog bl. a. i
underhandlingarna i Gertruidenberg (1710), i Utrecht
(1713) och i Soissous (1728). S. var en rutinerad
och skicklig diplomat, men icke begåfvad och
själfständig nog för att i väsentlig mån bestämma
den allmänna riktningen af sitt lands politik.
N. H- tz.
Siǫfn, nord. myt. Se Sjofn.
Sion, berg i Palestina (se Jerusalem, sp. 1367). –
S. brukas äfven som symbol för Palestina, Israel,
den kristna församlingen och kyrkan.
Sion [siå’], ty. Sitten, lat. Sedunum, hufvudstad i
schweiziska kant. Valais, vid Sionnes utlopp i Rhône
och vid Lausanne–Brigbanan. 6,095 inv. (1910), till
största delen fransktalande katoliker. Biskopssäte,
med katedral, prästseminarium och gymnasium. Vin- och
silkesodling samt halmflätning och tobaksfabrikation
äro hufvudnäringar. På två, staden dominerande höjder
ligga ruiner efter en biskoplig borg (byggd 1294),
ett fornromerskt kastell (Valeria) och ett slott
(Majoria).
(J. F. N.)
Sion [sai’ən], Syon, Sionhouse, engelskt
birgittinkloster. Då Henrik IV:s i England dotter
Filippa anlände till Sverige för att förmälas
med konung Erik af Pommern, medföljde bl. a. den
engelske riddaren Henrik Fitzhugh, herre till
Rawenswather. Vid ett besök i Vadstena (nov. 1406)
beslöt denne att anlägga ett birgittinkloster i
England och anslog därtill en gård i närheten af
Cambridge. När han återkom till England, omfattades
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
