669 Slrocko-Sisera mot sin ordens lära om tyrannmordets rätt. Han visade ock en viss dragning till gallikanism. 1637 blef han Ludvig XIIIis biktfader. Han är berömd som utgifvare af gammalkristna och äldre medeltida skriftställare och af "Concilia generalia eccle-siae catholicas" (1608-12) samt som kyrkohistoriker (predestinationens historia, 1648, botens historia 1651, fortsättning af Baronius' "Annales"). Se A. de Backer och C. Sommervogel, "Bibliothé-que de la compagnie de Jesus", VII (1896), och P. Feret, "La faculté de théologie de Paris et ses docteurs", IV och V (1906-07). Hj. H-t. j Siro'ckc (Scirocco, Sirocco), meteor., j syd-öst-vinden i Italien och på Afrikas nordkust. Denna heta och torra vind, som kommer från norra Afrikas öknar, anses skadlig för hälsan, i det den verkar tröttande och förslappande. När den blåser, undviker syditalienaren så mycket som möjli »t att vistas ute i det fria. ' R- R-* Sirohi [slarå~u'i], brittisk-indisk vasallstat i Raj-putana, på ömse sidor om Aravallibergen, till stor del bestående af djungler. 5,087 kvkm. 189,127 inv. (1911). En mängd ruiner bär vittne om statens forna välstånd och civilisation. Fursten, med titeln Maharao, gör anspråk på att härstamma från den siste hindukonungen i Delhi. Sirolin, sirap innehållande thiokol. Se Kreosot. Siröna, astron., en af småplaneterna. Sirre, ett träskområde. Se Hamun. Sirrhae. Se S e r e s. Sirsa [sfosa], stad i brittisk-indiska distriktet Hissar, prov. Punjab, vid Kajputanajärnvägen Hissar-Firozpur. 15,8CO inv. (1901). Sirventes (fr. sirvente), provensalsk diktart. Se Provensalska språket och litteraturen, sp. 438. Sirverk. Se S p r ö j s v e r k. Sisak (hebr. sisak 1. Su(o)sak), egypt. SoSenk, den förste regenten af 22:a dynastien, mottog upp-rorsmakaren Jerobeam, när denne måste fly för att undgå Salomos (se d. o.) straff (l Kon. 11: 40), och öfverföll sedan dennes okloke efterträdare Reha-beam med krig, hvarvid templets skatter plundrades (l Kon. 14: 25 ff.). Enligt ett af S. själf uppsatt monument öfver hans eröfringar i Palestina skall han emellertid ha intagit flera städer äfven i Israels rike, hvaraf alltså tyckes framgå, att det uteslutande var egoistiska grunder (att minska Israels makt), som förestafvade hans uppträdande. Möjligen berodde dock infallet i Israels rike därpå, att S. velat hjälpa sin skyddsling Jerobeam mot rivalen Rehabeam och att detta icke klart kommit till uttryck i den egyptiska inskriften. E. S-e. Sisälhampa, Henequén, löt., fibrerna af bladen af Agave rigida, inhemsk i Yucatan, hvars viktigaste produkt denna fiber är. Om fiberns användning seDomingohampa. G. L-m. Si'scia, forntida stad. Se Sissek. Siselsläktet, Spermophilus, zool., hör till fam. ekorrar och ordn. gnagare inom däggdjurens klass. Hithörande djur öfverensstämma med murmeldju-ren, men äro mindre och smärtare än dessa och likna till kroppsformen mera ekorrarna. Svansen är ofta kort. De äro försedda med väl utbildade kindpåsar samt ha fem kindtänder i öfver- och fyra i underkäken. De talrika arterna förekomma i Nord-Amerika, Sibirien och östra Europa. Den mest bekanta är den europeiska s i s e l ru, Europeiska siseln (Spermophilus citillus). S. citillus. Denna är knappt så stor som den vanliga ekorren (kroppslängd 22-24 cm.) samt har ytterst små öron och kort svans. Färgen är ofvan gulgrå, med små fläckar, undertill rostgul; hakan och främre delen af halsen äro hvita. Sisein föredrar torra, trädlösa slätter med sand- eller lerjord; i skogs- och sumptrakter lefver den aldrig. Den gräfver rör och hålor i marken, ofta ända till 2 m. djupa, hvilka tjäna den som förråds-kammare och hvarest den ligger i dvala under vintern. Djupast äro honans rör, kanske för att erbjuda ungarna större skydd. Hvarje håla har blott en öppning. Vid höstkylans inträdande till-täppes denna öppning; och innan djuret faller i vinterdvala, gräfver det ett nytt rör, som når nära under jordytan, men först nästa vår öppnas för att under den kommande sommaren användas som ordinarie in- och utgång. Siseln lifnär sig af rötter, säd, bär m. m., men försmår ej heller djurföda, såsom råttor och möss. Till vinterförråd insamlar den rötter och säd. Om våren födas 4-8 ungar. Siseln ätes och anses af de ryske stäppborna som delikatess. Dess utbredningsområde omfattar sydöstra Tyskland, sydliga Ryssland, Syd-Sibirien och turanska stäppen ända till Altai. L-e. Sisenna, L. C o r n e l i u s, romersk historieskrifvare, pretor 78, d. 67 f. Kr., författade Historice, ett hufvudarbete öfver den sullanska tiden. Arbetet lofordas till en viss grad af Cicero för sin stil. Sallustius både berömmer och härmar S. Äfven fanns under S:s namn en novellsamling (Milesice) i den slappa "milesiska stilen": den var en öfversättning från grekiskt original. Fragment af S. äro samlade hos H. Peter, "Historico-rum romanorum reliquiae" (1870-1906). J. C. Sisera var enligt Dom. 4 en härhöfvitsman under konung Jabin i Hasor, som dödades af Jael (se denna), under det han sof i hennes tält. I Dom. 5: 19, 28 ff. (som är äldre) gör S. snarare intryck af att vara en konung, och här dödas han af Jael, medan han står upprätt i hennes tält, v. 25 ff. Andra olikheter äro, att enl. kap. 4 endast Sebulon och Naftali deltaga i striden, enl. kap. 5 alla stammarna omkring Jisreelsslätten. Förmodligen beror denna olikhet därpå, att Dom. 4 utgör en sammansmältning af två berättelser: en, som talade om ett krig mot konung Jabin i Hasor, och en annan, som handlade om ett krig med Sisera, konung i Haroset-Haggoim. E, S-e