Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sirocko ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
669
Slrocko-Sisera
mot sin ordens lära om tyrannmordets rätt. Han visade
ock en viss dragning till gallikanism. 1637 blef han
Ludvig XIIIis biktfader. Han är berömd som utgifvare
af gammalkristna och äldre medeltida skriftställare
och af "Concilia generalia eccle-siae catholicas"
(1608-12) samt som kyrkohistoriker (predestinationens
historia, 1648, botens historia 1651, fortsättning
af Baronius’ "Annales"). Se A. de Backer och
C. Sommervogel, "Bibliothé-que de la compagnie
de Jesus", VII (1896), och P. Feret, "La faculté
de théologie de Paris et ses docteurs", IV och V
(1906-07). Hj. H-t. j
Siro’ckc (Scirocco, Sirocco), meteor.,
j syd-öst-vinden i Italien och på Afrikas
nordkust. Denna heta och torra vind, som kommer
från norra Afrikas öknar, anses skadlig för hälsan,
i det den verkar tröttande och förslappande. När
den blåser, undviker syditalienaren så mycket som
möjli »t att vistas ute i det fria. ’
R- R-*
Sirohi [slarå~u’i], brittisk-indisk vasallstat i
Raj-putana, på ömse sidor om Aravallibergen, till
stor del bestående af djungler. 5,087 kvkm. 189,127
inv. (1911). En mängd ruiner bär vittne om statens
forna välstånd och civilisation. Fursten, med titeln
Maharao, gör anspråk på att härstamma från den siste
hindukonungen i Delhi.
Sirolin, sirap innehållande thiokol. Se Kreosot.
Siröna, astron., en af småplaneterna.
Sirre, ett träskområde. Se Hamun.
Sirrhae. Se S e r e s.
Sirsa [sfosa], stad i brittisk-indiska distriktet
Hissar, prov. Punjab, vid Kajputanajärnvägen
Hissar-Firozpur. 15,8CO inv. (1901).
Sirventes (fr. sirvente), provensalsk diktart. Se
Provensalska språket och litteraturen, sp. 438.
Sirverk. Se S p r ö j s v e r k.
Sisak (hebr. sisak 1. Su(o)sak), egypt. SoSenk,
den förste regenten af 22:a dynastien, mottog
upp-rorsmakaren Jerobeam, när denne måste fly för
att undgå Salomos (se d. o.) straff (l Kon. 11: 40),
och öfverföll sedan dennes okloke efterträdare
Reha-beam med krig, hvarvid templets skatter
plundrades (l Kon. 14: 25 ff.). Enligt ett af
S. själf uppsatt monument öfver hans eröfringar
i Palestina skall han emellertid ha intagit flera
städer äfven i Israels rike, hvaraf alltså tyckes
framgå, att det uteslutande var egoistiska grunder
(att minska Israels makt), som förestafvade hans
uppträdande. Möjligen berodde dock infallet i Israels
rike därpå, att S. velat hjälpa sin skyddsling
Jerobeam mot rivalen Rehabeam och att detta icke
klart kommit till uttryck i den egyptiska inskriften.
E. S-e.
Sisälhampa, Henequén, löt., fibrerna af bladen af
Agave rigida, inhemsk i Yucatan, hvars viktigaste
produkt denna fiber är. Om fiberns användning
seDomingohampa. G. L-m.
Si’scia, forntida stad. Se Sissek.
Siselsläktet, Spermophilus, zool., hör till
fam. ekorrar och ordn. gnagare inom däggdjurens
klass. Hithörande djur öfverensstämma med
murmeldju-ren, men äro mindre och smärtare än dessa
och likna till kroppsformen mera ekorrarna. Svansen
är ofta kort. De äro försedda med väl utbildade
kindpåsar samt ha fem kindtänder i öfver- och
fyra i underkäken. De talrika arterna förekomma i
Nord-Amerika, Sibirien och östra Europa. Den mest
bekanta är den europeiska s i s e l ru,
Europeiska siseln (Spermophilus citillus).
S. citillus. Denna är knappt så stor som den vanliga
ekorren (kroppslängd 22-24 cm.) samt har ytterst
små öron och kort svans. Färgen är ofvan gulgrå,
med små fläckar, undertill rostgul; hakan och
främre delen af halsen äro hvita. Sisein föredrar
torra, trädlösa slätter med sand- eller lerjord;
i skogs- och sumptrakter lefver den aldrig. Den
gräfver rör och hålor i marken, ofta ända till 2
m. djupa, hvilka tjäna den som förråds-kammare och
hvarest den ligger i dvala under vintern. Djupast
äro honans rör, kanske för att erbjuda ungarna
större skydd. Hvarje håla har blott en öppning. Vid
höstkylans inträdande till-täppes denna öppning;
och innan djuret faller i vinterdvala, gräfver
det ett nytt rör, som når nära under jordytan, men
först nästa vår öppnas för att under den kommande
sommaren användas som ordinarie in- och utgång. Siseln
lifnär sig af rötter, säd, bär m. m., men försmår
ej heller djurföda, såsom råttor och möss. Till
vinterförråd insamlar den rötter och säd. Om våren
födas 4-8 ungar. Siseln ätes och anses af de ryske
stäppborna som delikatess. Dess utbredningsområde
omfattar sydöstra Tyskland, sydliga Ryssland,
Syd-Sibirien och turanska stäppen ända till Altai.
L-e.
Sisenna, L. C o r n e l i u s, romersk
historieskrifvare, pretor 78, d. 67 f. Kr.,
författade Historice, ett hufvudarbete öfver den
sullanska tiden. Arbetet lofordas till en viss grad
af Cicero för sin stil. Sallustius både berömmer och
härmar S. Äfven fanns under S:s namn en novellsamling
(Milesice) i den slappa "milesiska stilen": den var
en öfversättning från grekiskt original. Fragment af
S. äro samlade hos H. Peter, "Historico-rum romanorum
reliquiae" (1870-1906). J. C.
Sisera var enligt Dom. 4 en härhöfvitsman under
konung Jabin i Hasor, som dödades af Jael (se denna),
under det han sof i hennes tält. I Dom. 5: 19, 28
ff. (som är äldre) gör S. snarare intryck af att
vara en konung, och här dödas han af Jael, medan
han står upprätt i hennes tält, v. 25 ff. Andra
olikheter äro, att enl. kap. 4 endast Sebulon och
Naftali deltaga i striden, enl. kap. 5 alla stammarna
omkring Jisreelsslätten. Förmodligen beror denna
olikhet därpå, att Dom. 4 utgör en sammansmältning
af två berättelser: en, som talade om ett krig mot
konung Jabin i Hasor, och en annan, som handlade
om ett krig med Sisera, konung i Haroset-Haggoim.
E, S-e
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
