671 Sishur-Sismondi 672 Sishur [sijoV], bergtopp. Se Himalaya, sp. 705. SisFnnius, påfve, f. i Syrien, regerade endast 20 dagar 708. Siskonkorf 1. Prinskor f, kokk., göres af kalf- och svinkött, salt, hvitpeppar, kryddpeppar, ingefära, grädde, mjölk och buljong. Blandningen stoppas med s. k. korftratt i smala kalftarmar, som afknytas, minst två tillsammans, 5-7 cm. De kunna användas till finare grönsaker och raguer. Siskonkorfvar brukas äfven till smörgåsmat o. s. v.: de ugnstekas, sedan skinnet aftagits och korfvarna inrullats i smördeg. Sisksläktet, Acanthis, zool., är ett undersläkte af F i n k s l ä k t e t (se d. o.), Fringilla, fam. Fringillidce, ordn. Passeriformes inom fåglarnas Mass. Munvikarna sakna borsthår; näbben, utan häk bakom spetsen, är hoptryckt med skarp rygg. Stjärten är klufven. I Sverige häcka följande arter: 1) Gråsiskan 1. Alsiskan (A. linaria}: öfre kroppsdelarna gråaktiga med mörkare -fläckar; hjässa och panna röda, vingarna med ljusare fjäderkanter; hakan svart; hannens bröst roseuiödt, honans gulgrått. Kroppslängd 130- 140 mm. Gråsiskan häckar hos oss endast i den högre norden, blott undantagsvis i Sveriges sydligare delar. Mot vintern flyttar den, stundom i stora skaror, söderut, en del ända till Tyskland och Frankrike, medan andra ej lämna Sverige. Under vintern lefver den i synnerhet af alfrön; dessutom förtär den ogräsfrön och insekter; med de senare uppges den äfven uppföda sina ungar. Boet bygges i mindre träd. - 2) Grönsiskan (A. spinns): ofvan grön (honan gröngrå) med mörka fläckar, bröstet gulaktigt (hos honan hvit-aktigt) med mörka fläckar; hannen har hufvudets öfversida och hakan svarta, honan saknar denna svarta färg. Kroppslängd 120-130 mm. Grönsiskan häckar allmänt i södra och mellersta Sverige, mera sällan norrut. Till lefnadssättet liknar den mycket den föregående. Äfven den drager under vintern mot söder. Liksom den föregående har den stor förmåga att klänga. Den sjunger mycket bättre än gråsiskan och kläcker sannolikt vanligen två kullar om året. - 3) Steglitsan 1. Stiglitsan (A. carduelis): ofvan brunaktig; pannan och strupen röda; vingarna svarta med ett bredt höggult band; undersidan hvit med brunaktig anstrykning och storbruna fläckar. Kroppslängd 140-150 mm. Steglitsan förekommer i Sverige företrädesvis i de södra och mellersta provinserna. Under stränga vintrar lämnar kanske en del landet. Den lefver mest af allehanda slags frön, med särskild förkärlek för sådana af tistlar och kardborrar. Efter sin lockton har den fått sitt namn. Den liksom grönsiskan frambringar i fångenskap bastarder med kanariefågeln. - Fångst och dödande af siskor äro (enl. Domänstyrelsens cirkulär 25 april 1916) förbjudna l mars-15 sept. L-e. Sislar, zool. Se S i se l s l ä k t e t. Sisley [-lä], Alfred, fransk målare, f. af engelska föräldrar i Paris 1839, d. 1899, studerade 1860-63 i Gleyres ateljé, där han hade Monet och Renoir till kamrater. Han målade små landskap närmast i Corots och andra af Fontaine-.bleaumästarnas anda, enkla motiv från Paris' ut- kanter, vinter- och vårstämningar. I midten al 1870-talet slöt han sig till impressionisterna, i synnerhet visar han sig då påverkad af Claude Monet i sina ljusa, luftiga landskapsstämningar. Han är representerad i Louvre (15 nummer), i Luxembourgmuseet af 8 flod- och kanalmotiv, i Berlins nationaigalleri af Fransk bygata med ny-jallen snö, i Stockholms nationalmuseum af Vid Loing-kanalens stränder (1896), i Glyptoteket i Köpenhamn af Öfversvämning. Allén, som anses vara hans yppersta verk, är af sin egare testamenterad till Louvre. G-g N. SiSma^ov [jij-], I. Se S j i s j m a n o v. Sismondi [-må'n-], Jean Charles Leonard Simonde de (hette eg. Si mön de, men tillade namnet de S. efter en, som han förmodade, befryndad italiensk släkt), schweizisk nationalekonom, historieskrifvare, f. 9 maj 1773 i Geneve, d. där 23 juni 1842, vistades till följd af revolutionen med sina föräldrar först (1793-94) i England, sedsrmera i Italien, där hans fader inköpte en landtegendom i närheten af Florens. Där samlade S. material för sitt första ekonomiska arbete Tableau d''agriculture toscane (1801). Återkommen till Geneve, utgaf han Richesse commer-ciale (2 bd, 1803), i allmänhet grundadt på Ad. Smiths verk. Hans förnämsta ekonomiska arbete är Nouveaux principes d'économie politique ou de la richesse dans ses rapports avec la population (2 bd, 1819; 2:a uppl. 1827). Längre fram skref han Etudes sur les sciences sociales (3 bd, 1836 -38). Tills, med Fix (se d. o. 1) utgaf han "Revue mensuelle d;économie politique" (1833- 36). S. stod i många afseenden kvar på sin ursprungliga smithianska ståndpunkt, samtidigt med att han ur etisk synpunkt opponerade sig mot den klassiska skolans starkt egoistisk-individualistiska anda. Skolans syfte vore, enligt S., obegränsad produktion, men för förmögenheten ("la richesse") glömde den människan och hennes fysiska välbefinnande, hvilket senare dock måste utgöra den ekonomiska vetenskapens mål. Han bekämpade den enkannerligen i J. B. Says teori om afsätt-ningens vägar (se S a y, J. B.) inlagda uppfattningen, att produktionens resultat i och för sig skapade efterfrågan. Med en i öfrigt ohållbar sär-skillning mellan nationalprodukt och nationalinkomst sökte han bevisa faran af en af maskinerna alltmer främjad allmän öfverproduktion, hvilken utgjorde orsaken till kriserna. S. lade synbarligen hufvudvikten på frågan om förmögenhetens fördelning; och i sin teori om "mieux-value" - ett slags mer-inkomst, som 'den rike" tillskansade sig på "den fattiges", på den otillräckligt aflö-nade arbetarens bekostnad - kan han i viss mån anses ha föregripit Marx' mervärdelära, ehuru S. ingalunda häfdade, att arbetet skulle vara den enda värdeskapande faktorn. I samband med denna åskådning stod hans förslag, att arbets-gifvarna skulle åläggas att garantera arbetarna underhåll i sjukdomens, arbetslöshetens och ålderdomens dagar. Staten måste inskrida med lagstiftning om en dylik nödvändig lön och ingripa för en jämnare förmögenhetsfördelning i allmänhet. - S:s positiva förslag gingo dock i regel icke långt. Han önskade bereda det lilla jordbruket vidsträckt utrymme; han var motståndare