Sist<over>e</over>ra (af lat. si'stere, uppehålla), används i svenskan i bet. hejda, t. ex. en sjukdom. Si'stermans, Anton, holländsk sångare, f. 1865 i 's Hertogenbosch, elev af J. Stockhausen i Frankfurt, var 1899—1904 bosatt i Wiesbaden och är sedan 1904 lärare vid Klindworth-Scharwenkas konservatorium i Berlin. Med sin voluminösa, på en gång starka och mjuka basbaryton har han framgångsrikt medverkat som oratoriesångare bl. a. vid en mängd stora musikfester och äfven utmärkt sig som romanssångare. Sisteron [sistər<over>å</over>], arrondissemangshufvudstad i franska dep. Basses-Alpes (Provence), vid foten af en hög klippa, som krönes af ett fäste (förr statsfängelse), på högra stranden af Durance och vid linjen Marseille—Grenoble af Medelhafsbanan. 2,854 inv. (1911; i hela kommunen 3,575). Rester af gamla murar och torn; collège, litet antikvariskt museum; silkesspinneri, papperstillverkning. S. var biskopssäte från midten af 300-talet till 1790. <tab>J. F. N. Sistfödslorätt, jur. Se Minor a t. Sistina, i konsthistorien ofta förekommande förkortning af Cappella Sistina (i Vatikanen i Rom). Se Sixtinska kapellet. Si'stova, stad. Se S v i s t o v. Si'strum, lat. (egypt. seschescht], fornegyptiskt musikinstrument, som nyttjades vid religiösa ceremonier, särskildt vid Isisdyrkan. Det bestod af en metallram med handtag och genom hål i metall-ramen trädda löst sittande stafvar, som vid skak-ning klingade (se fig. å pl. VIII till art. Egypten). Instrumentet begagnades äfven i Rom och lär ännu förekomma i Abessinien. Sisyfos (grek. Σίσυφος, lat. Sisyphus), grek. myt., en son af Aiolos och Enarete, förmäld med plejaden Merope, äldste sagokonung i Efyra (Korint), skildras i sagorna som den slugaste och mest vinningslystna bland alla människor. Yngre sagor beteckna honom ofta som fader till den sluge Odysseus. För mångfaldiga mot gudar och människor begångna illdåd låter sagan honom i underjorden straffas med att uppför ett berg vältra en stor sten, hvilken, så snart den kommit till spetsen, åter rullar ned, så att arbetet måste börjas på nytt. Med anledning däraf brukar man som ett "Sisyfosarbete" beteckna hvarje på en gång mödosamt och lönlöst sträfvande. A. M. A. Sisy'mbrium L., bot., ett till fam. Cruciferce, afd. Siliquosce, hörande släkte af medelstora till tämligen stora örter med parflikiga blad och gula, oftast små blommor. Vägsenapen 1. dufkå-len, S. officinale L., har de nedre bladen par-delade, med ojämnt groftandade sidoflikar och stor äggrund groftandad ändflik, de öfre däremot försedda med spjutlik ändflik. Skidorna äro kort syllika, tilltryckta, växten sträfhårig. S. sophia L., dillsenap, har bladen smalflikiga och långa, nästan trådsmala skidor. Båda dessa arter växa allmänt på odlade ställen, vid vägkanter o. s. v. O. T. S. (G. L-m.) Sita, astron., en af småplaneterna. Sita, ind. sagohist., kung Rāmas hustru (se Indiens språk och litteratur, sp. 538, Rāma och Rāmāyaṇa). Enligt sagan är hon dotter af kung Janaka af Videha. Hon säges ha sprungit fram af fåran (sītā), när han plöjde jorden för ett offer, som han företog för att skaffa sig afkomma. Gift med Rāma, följde hon honom i landsflykt och blef bortröfvad af demonen Rāvaṇa (se d. o.). På samma sätt som Rāma i hinduismen blef en inkarnation (avatāra) af Vishnu, så blef Sītā af Lakshmī. -- Urspr. är Sītā en jord- och åkerbruksgudinna, hemmahörande hos de mera östliga åkerbrukande stammarna i Indien, hvarför hon spelar en jämförelsevis obetydlig roll i vedisk religions- och litteraturkrets, där boskapsskötseln är mera framträdande. Jfr W. Muir, "Original sanskrit texts, II, IV, Hopkins, "The religions of India" (1895), och v. Negelein i "Wiener zeitschrift für die kunde des Morgenlandes", XVI. K. F. J. Sitabaldi [sitäbä'ldl], förstad till Nagpur (se d. o. 3). Si tace [tartje], mus., man pauserar. Si tacuisses, philosophus mansisses, lat., "om du tegat, hade du förblifvit filosof", d. v. s. hade du ej förrådt, hvilken åsna du är, hade man trott dig vara en vis man. Uttrycket uppges vara ett citat från Boëthius ("De consolatione philosophica") och motsvarar ordstäfvet: "tala är silfver, men tiga är guld". Sitalkes. Se O d ryser. Sitapur [sītā'pōə]. 1. Distrikt i United provinces Agra and Oudh, divisionen Lucknow, Indien, ett slättland på ömse sidor om Gogra och Chauka samt genomskuret af Lucknow--Bareilly-linjen af Rohilkand- och Kumaonjärnvägen. 5,827 kvkm. 1,138,996 inv. (1911). -- 2. Hufvudstad i nämnda distrikt, vid ofvannämnda järnväg. 21,578 inv. (1911). Si'taris, zool. SeMeloidse. Sitcher de Mendi, Antonia, sångerska. Se Leonard, H. Si'tesis (grek., "bespisning"). Ett sätt att hedra förtjänta medborgare eller främlingar var i de forngrekiska kommunerna att för kortare eller längre tid (stundom för hela lifstiden) låta dem på stadshuset (prytanéi'on) eller i annan staden tillhörig byggnad Iå gratisbespisning. Så var fallet med kommunala ämbetsmän, olympioniker, medlemmar af främnrmde beskickningar och af teorier (se Teori, 1.) m. fl. J-C. Sitiofob<over>i</over> l. Sitofob<over>i</over> (af grek. siti'on, mat, och fo'bos, fruktan), med., näringsvägran (se d. o.). Sitiolog<over>i</over> (af grek. siti'on, mat, och lo'gos, lära), läran om näringsmedlen. Si'tis, lat., törst. Sitj, ukrainiskt ord (ry. sietj), stundom skrifvet setj, setja, eg. "förhuggning", de zaporogiske kosackernas befästa läger. Jfr Kosacker, sp. 1118, och Nikopol. Sitka [si'tkə], förr Ny Archangelsk, stad i nordamerikanska territoriet Alaska, på västra kusten af ön Baranov, som genom Chatham channel är skild från den innanför liggande Admiralty-ön och genom Sitkasundet från utanför liggande öar. Staden består af ett amerikankskt samhälle (539 inv. 1910) och en indiansk by (omkr. 500 inv., tlinket), har marinhospital, landtbruksförsöksstation, trådlös telegrafstation, magnetiskt observatorium, etnografiskt museum (indianföremål) och slöjdseminarium, grek.-katolsk och