Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sirocko ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
protestantisk biskop. I äldre tid var S. förnämsta
handelsplatsen i Alaska, men förlorade sin
rörelse efter upptäckten af guld vid Jukonfloden
på 1890-talet, ehuru den återvunnit något
efter upptäckten 1905 af guld på Chikago-ön, 80
km. från S. Ehuru beläget 57° n. br., har S. högre
medeltemperatur (+ 6° C.) än Stockholm, och klimatet
är mera jämnt: månadsmedia variera mellan + 1/2° för
jan. och + 13 1/2° för aug.,
och ytterligheterna ligga mellan - 20° och
+ 30 1/2°. Men nederbörden är mycket stor (2,800
mm.). – Gamla S. l. Fort Archangel Gabriel, 10 km. från nuv. S.,
anlades 1799, men förstördes 1802, hvarefter S. 1804
anlades på sin nuv. plats och var till 1867 den
förnämsta hamnen i Alaska och efter Kodiak säte
för den ryska förvaltningen samt 1867–1906 för
den amerikanska (nu Juneau, 1,644 inv. 1910).
Wbg.
Sitkacypressen bot. Se Chamsecyparis.
Sitkagran, bot., namn på Picea sitchensis.
Sit mo’dus in rebus!, lat., "måtta i allt"! Jfr
Meden ägan.
Sitofobi, med. Se S i t i o f o b i.
Sitofy’lakes (af grek. si’tös, säd, och fy’lax,
väktare), "spannmålsfogdar", kallades i det forna Aten
vissa ämbetsmän, som hade till uppgift att öfvervaka
införseln af spannmål och tillse, att såväl spannmål
som mjöl och bröd såldes efter laglig vikt och till
fastställda pris. Dessa ämbetsmän voro 10 för det
egentliga Aten och 5 för hamnstaden Peiraieus. Äfven
i några andra grekiska stater funnos ämbetsmän af
liknande slag. A. M. A.
Sits, ridk. 1. Kyttarens ställning till häst, det
viktisrastö i ridkonsten; utan en säker och god sits
äro riktig inverkan på och herravälde öfver hästen
omöjliga för ryttaren. Sitsen skall i främsta rummet
vara en balanssits, som tillfälligt kan understödjas
genom fastare anslutning af lår och knä intill sadeln,
t. ex. då hästen gör våldsprång; att ständigt klämma
med benen medför spänning och stelhet
MMimiimHiiiiiumiiiiim
Fig. 1. Ryttarskelettets rätta ställning till häst.
samt omöjliggör följsamhet och riktig
inverkan. Kyttarens ställning till häst skall
således gå ut på följsamhet och säkerhet i sadeln
samt dessutom
medge en god, för soldaten en militärisk,
hållning. Under olika tidsperioders kraf på
den militära ridkonsten har man emellertid haft
väsentligt olika fordringar på ställningen till häst
(se S k o l r i d-n i n g). Af nutidens ryttare
begäres, att han skall sitta väl ned i radeln med
ljumskarna framskjutna och höfterna lodrätt öfver
sätet, men sitsen skall vara föränderlig efter olika
omständigheter. Ryttaren skall kunna förlägga tyngden
mera på hästens fram- eller bakdel, allteftersom
det behöfs. Man skiljer därför mellan lodrät,
lätt och djup sits. Under den lodräta sitsen (jfr
fig. 1) håller ryttaren sitt öfverlif rätt upp och
ned, fördelande tyngden lika på fram- och bakdel;
denna sits är den allmängiltigaste. Vid den lätta
sitsen föres öfverlif vet något framåt, sätet lyftes
obetydligt ur sadeln och hålles väl fram, så att
hästens rygg och bakdel lättas och tyngden för-lägges
närmare manken, hvarvid knänas anslutning till sadeln
och stödet i stigbyglarna något ökas. Under den djupa
sitsen lutar ryttaren öfverlifvet obetydligt bakåt med
sätet väl under sig, sättande sig djupt ned i sadeln,
hvarigenom belastningen af hästens rygg och bakdel
ökas. Alla öfverdrifter af de skilda sitstyperna böra
på det noggrannaste undvikas; såväl öfverlifvets som
sätets verksamhet skall inskränkas till minsta möjliga
ändamålsenliga grad. Särskildt på kapplöpningsbanan
och vid moderna prishoppningar kan man dock ofta få
se mycken karikatyrartad öfverdrift af den lätta
Fig. 2. Öfvergifven s. k. lätt sits.
sitsen (se fig. 2). Om olika slags sits se i öfrigt
Skolridning. - 2. öfre delen af en sadel (se d. o.).
1-2. B. C-m.
Sits, ett bomullstyg med tryckta mönster, liknande
kattun, fastän finare. Begagnades för några tiotal
år sedan mycket allmänt till sommarklänningrar m. m.
G. A. W.
Sitsputa. Se Sadel.
Sitt, Hans, bömisk musiker, f. 1850 i Prag, utbildad
vid konservatoriet där, verkade som violinist och
kapellmästare i olika städer, blef 1883 lärare vid
konservatoriet i Leipzig och dirigerade 1885-1903
Bachföreningen där. Han har kompo-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
