691 Siöhielm-Sjachovskoj 692 ämbetet till sin död. S. inlade mycket stora förtjänster om artilleriets förkofran, framför allt i fråga om materielens förbättring, och författade det antagligen första svenska artillerireglementet (1690). Jfr L. G. T. T[idander]:s artikel öfver S. i "Sv. biogr. lex. Ny följd" (X, 1890). - 5. Erik Karlsson S., friherre, den förres broder, sjömilitär, f. 1647 i Halmstad, d. 1725, utnämndes till amiral och amiralitetsråd 1676. Under Karl XI:s danska krig anförde han Göteborgseskadern, blef 1677 vid Mön slagen af Juel och tillfångatagen, men utväxlad 1679. S. blef 1683 landshöfding i Blekinge län och 1700 guvernör i Bohus län. På grund af där föröfvade försnillningar dömdes han 1711 från lif, ära och gods, men benådades till lifvet 1718 och frigafs följande år. - 6. Karl Georg S., den föregåendes son, sjömilitär, f. 2 nov. 1683, d. l sept. 1754, blef underlöjtnant vid amiralitetet 1699, befordrades snabbt och blef 1710 schoutbynacht samt efter hand Viceamiral, amiral och öfveramiral. 1734 utnämnd till landshöfding i Blekinge län, kallades S. 1739 till riksråd, men undanbad sig; 1740 blef han landshöfding i Malmöhus län och öfverkommendant i Skåne. Under sin tjänstgöring vid flottan deltog S. i åtskilliga "sjötåg och skärmytslingar", bl. a. som befälhafvare för en afdelning af flottan, som 27 juli 1720- mot order - anföll en mycket öfverlägsen rysk sjöstyrka vid Ledsund (se d. o.). Svenskarna förlorade 4 fartyg, men tillfogade fienden mycket stora förluster och hejdade för afsevärd tid hans framryckning. S. blef för orderbrott ställd under åtal och dömdes att mista lönen under 6 månader, men blef f. ö. frikallad från allt ansvar. 1-2. Fr. W. 5. (H. W-l.) 6. H. W-l. Siöhielm, Henrik Gerritsen, sjömilitär, f. (födelseåret okändt) i Zeeland, Nederländerna, d. 18 juni 1668 i Nederländerna, anställdes som amirallöjtnant på den af Louis De Geer 1643 i Holland utrustade hjälpHottan och befordrades till amiral 1655 samt adlades 1658 med namnet S. (han hette förut Gerritsen). Han anförde tredje eskadern af svenska flottan i sjöslaget i Öresund 8 nov. 1658 emot sina förutvarande landsmän. 1663-65 företog S. på svenska regeringens befallning en mycket egendomlig expedition med skeppet "Falken" "emot turkar och morer". I Goa fann han sig emellertid föranlåten att försälja skeppet och afdanka besättningen samt begaf sig därefter till Holland. För detta förhållande ställdes S. under åtal inför en särskild k. kommission. Utgången är ej bekant (se "Handl. rör. Skand:s historia", XXXII, s. 314- 368). n. W-l. Siöstierna, Anders, sjömilitär, riksråd, f. 3 april 1682, d. 18 okt. 1739 i Karlskrona, son till Otto Kroger, 1693 adlad S. (f. 1653 i Ly-beck, 1703 vice amiral, d. 1709 i Karlskrona), gjorde sig som sjöofficer känd för duglighet och befordrades till vice amiral. Då vid hattpartiets uppstigande till makten på våren 1739 ett större antal lediga platser i rådet skulle besättas, öfverens-koms, att ett rum skulle beklädas af en representant för sjövapnet, hvarför på förslaget till denna plats uppfördes tre sådana, bland dem S., som af konungen utnämndes till riksråd 14 april 1739. Någon politisk roll hade han icke förut spelat och kom ej heller att göra det såsom riksråd, i det att han afled några månader efter sin upphöjelse. Den adliga ätten S. utgick 1811 på svärdslinjen. L S. 8. J., förk. för lat. Societas Jesu, Jesu sällskap, Jesuitorden; i dagspressen stundum förekommande förkortning f or Statens järnvägar. Sjaak [Jak]. Se Sk j a ak. Sjablon. Se Schablon. Sja'chmatov [-tåff], Aleksej Aleksandrovitj, rysk språkforskare, f. 1864 i guv. Sara-tov, skref redan under gymnasietiden de i "Archiv fur slavische philologie" (bd 5-7, 1881-82 o. 1884) publicerade studierna Zur kritik der altrussi-schen iextet Zur textkritik des codex Sviatoslai vom j. 1073 och Beiträge zur russischen grammatik. I ryska vet. akad:s handlingar 1884 inflöt Izsljedovanija o jazykje novgorodskich gramot XIII i XIV vjekov 1890 blef S. docent vid Petersburgs universitet, 1894 filos, doktor och adjunkt vid vet. akad., sedermera akademiker och professor i ryska språket vid Petersburgs universitet. Bland hans många vetenskapliga afh. märkas Izslje-dovanija o oblasti russkoj jonetiki (1893-94), Njeskolko slov o nesterovom zjitii Feodosija, Kievo-petjerskij paterik i petjerskaja Ijetopis, Drevnjej-sjija redaktsii Povjesti vremennych Ijet (1897) samt andra textkritiska studier af den s. k. Nestorkrönikan, K istorii serbsko-chorvatskich udarenij (1888, 1890) och undersökningar om bildandet af ryska dialekter (K voprosu ob obrazovanii russkich narjetjij, 1899). I vet. akad:s ordboksarbete och filologiska "Izvjestija" (bulletins) har S. flitigt medverkat. Han anses som en af de ypperste ryske språkforskarna. Han tog initiativ till den förberedande sia vistkongressen 1903 och deltog vid utarbetandet af programmet för "Entsiklopedija slavjanskoj filologii". A-d J. Sjacho'vskoj, rysk furstefamilj, som leder sina anor från Rurik. - 1. Jakov P et ro vi t j S., f. 1705, d. 1777, öfverprokurator för heliga synoden 1742, generalkrigskommissarie 1753 och justitieminister 1762, efterlämnade viktiga Zapiski (memoarer), utg. af Katjenovskij 1810 (ny uppl. 1875). - 2. IvanLeontievitjS., militär, f. 1776, d. 1860, gjorde sina första fälttåg under Suvorov, blef generallöjtnant efter slaget vid Leipzig (1813) och deltog som kårbefälhafvare i polska kriget 1831, där han utmärkte sig vid Ostrolenka och vid stormningen af Warschau. 1848-58 var han president för militärdepartementet inom riksrådet. - 3. Aleksandr Aleksandrovitj S., dramatisk författare, f. 1777, d. 1846, begynte sin litterära verksamhet 1796 och fick sedan anställning vid kejs. teatern. Hans mot Karamzin riktade satiriska komedi Kovarnyj (Den baksluge; 1804) hade stor framgång; sedan författade han libretter till flera operor och komedier och öfversatte Voltaires "Zaiire" och "L'orphelin de la Chine". Den största sceniska framgången hade hans patriotiska stycken efter kriget mot Napoleon: Kazak-stichotvorets (Den kosackiske poeten) och Krestiane ili vstrjetja nezvanych (Bönderna eller De objudnas möte). 1818 lämnade han sin plats vid teatern, men förblef ännu produktiv och skref inalles 60 teaterpjäser af blandadt värde. Jämte A. S. Sjisjkov tillhörde han den konservativt akademiska litteraturföreningen "Besieda ljubitelej