693 Sjackel-Sjavli 694 russkago slova", som trädde i skarp opposition till Zjukovskij och det romantiska "nyhetsmakeriet". - 4. Aleksej Ivanovitj S., militär, f. 1812, d. 1894, deltog som befälhafvare för ll:e armékåren i rysk-turkiska kriget 1877-78 och i striden?a framför Plevna samt blef 1881 generaladjutant och chef för l:a gardeskavalleri-divisionen i Petersburg. l, 2 o. 4. (A-d J.) 3. A-d J. Sjackel, sjöv. Se Schackel. Sjadrinsk, kretsstad i ryska guv. Perm, vid Tobols biflod Isetj. 11,678 inv. (1897). Handel, tillverkning af pälsar, mössor m. m. (J. F. N.) Sjafarik. Se S af å fik. Sjaffat (Sch af f a t), bantustam. Se Bantu, sp. 877. Sjafirov [-råff], Petr Pavlovitj, baron, rysk diplomat, f. 1669, enligt uppgift af judisk härkomst, d. 1739, hade i unga år uppmärksammats af tsar Peter och jämte sin fader anställts vid utrikeskansliet (posolskij prikaz). S. följde tsaren på dennes första utländska resa och sedermera ofta under fälttågen och resorna på Stora nordiska krigets tid. Han användes tidigt i de diplomatiska ärendena, t. ex. i förhandlingarna 1701; efter 1706 är han öfver hufvud tsarens förnämsta verktyg i utrikespolitiken. 1709 fick han titeln vicekansler och blef 1710 baron. Som statsman och diplomat visade S. oförneklig skicklighet, men gjorde sig därjämte känd för illslughet, arrogans och stor hänsynslöshet i fråga om valet af medel. Sin förnämsta diplomatiska bedrift utförde han 1711 vid Prut, där han som tsarens utskickade inledde och afslutade de underhandlingar med storvesiren Me-hemed pascha, hvilka resulterade i, att tsaren och den ryska armén lössläpptes ur sitt förtviflade läge. S. själf måste jämte den yngre Sjeremetiev medfölja som gisslan till Konstantinopel. S. fick stanna där till hösten 1714 och blef under denna vistelse en af hufvudpersonerna i det invecklade politiska spel, hvarigenom Karl XII:s orientaliska planer slutligen omintetgjordes. S. var under den turkiska politikens växlingar härunder själf flera gånger i fara. Han deltog 1716 bl. a. i Köpenhamn i de rysk-danska förhandlingarna, sedermera i tsarens underhandlingar med Preussen och med Frankrike samt var verksam vid åvägabringandet af giftermålet mellan hertig Karl Leopold af Mecklenburg och tsarens brorsdotter Katarina. S. kom i fiendskap med furst Mensjikov, och detta bidrog säkerligen i sin mån till det olycksöde, som, icke alldeles oförtjänt, drabbade honom, då han för förseelser i sin ämbetsförvaltning ställdes inför en särskild kommission af senatorer; han dömdes till döden, men fick nåd på själfva af rättsplatsen (febr. 1723) och förvisades till Sibirien, hvilken förvisning dock mildrades till internering i Nizjnij Nov-gorod. Katarina I återkallade honom strax efter sin tronbestigning (1725), säkerligen ej minst på grund af hans vid Prut inlagda förtjänster, åter-gaf honom hans egendomar och gjorde honom till president i kommerskollegiet. Han fick äfven i uppdrag att låta sammanställa tsar Peters historia. 1730 afslöt han som rysk befullmäktiead en traktat med persiska regeringen. 1733 blef han åter senator och användes äfven därefter i diplomatiska värf. S. skref Razsuzjdenu o pritjinach vojnye (1716), där bl. a. kriget med Sverige framställdes som en af statens vitala behof framkallad nödvändighet och den satsen förfäktades, att kriget ej kunde afslutas, förrän Rysslands maktställning vid Östersjön vore tryggad. A- S. Sjagarin. Se S al a d en. Sjahrastäni, författare. Se Arabiska litteraturen, sp. 1282 (där mindre riktigt står Sjaraståni). Sjakå. Se S c h a k å. Sjalja'pin, F e dör Ivanovitj, rysk bassångare, f. 1873 i guv. Vjatka. Son till en bonde, blef S. korgosse, men lyckades 1890 få medfölja Se-menov Samarskijs resande teatersällskap till Ufa och kom 1890 till Kaukasien, där han hade till kamrat Maksim Gorkij. 1893 uppträdde han i Moskva och 1895 på Mariinska teatern i Petersburg. Sedan dess stadgades hans rykte som Rysslands förnämste operasångare, och som Mefistofeles i Boitos opera skördade han lagrar i Milanos La Scala. S:s konstnärliga verksamhet är företrädesvis fäst vid kejs. operan i Moskva. A-d J. Sjaman, Sjamanism. Se Schamanism. Sjamblonbräder, trav. Se Bräder, sp. 407. Sjammär, beduinstam. Se Schammar. Sjamplun (Schamplun). Se Schablon. Sjamponera. Se Schamponera. Sjangalla, folk. Se Schangalla. Sjangeli koppargruffält ligger i Jukkasjärvi socken, Norrbottens län, Lappland, nära norska gränsen och omkr. 40 km. från hafvet. Dessa fyndigheter äro kända från 1696. Det förnämsta grufarbetet egde rum på 1840-talet, då malmen bearbetades vid Vuolosjoki hytta i närheten af Kurravara. Malmen utgöres af brokig kopparmalm, kopparglans och kopparkis samt åtföljes flerstädes inom fältet af magnetisk järnmalm. Bergarten är hornbländeskiffer liggande i andra kristalliniska skiffrar af olika natur. I dessa träffas malmen dels insprängd som större eller mindre korn, dels samlad i rikare partier. Malmtillgångarna, som under senaste tider endast försvarsvis bearbetats, äro icke ringa, och fältet erbjuder många och goda förutsättningar för en lönande drift. Svk. Sjant-ajk, Sjant-meatmas, Sjant-ruhtnas. Se Mytologi, sp. 171. Sjara, biflod fr. v. till Njemen i Ryssland, står genom Ogińskikanalen i förbindelse med Jasolda (till Dnjepr) och faller ut 70 km. s. ö. om Grodno. 226 km. i längd. I närheten af floden, som tyskarna gingo öfver i sept. 1915, utkämpades 1915--16 under Världskriget heta strider, särskildt i juli, aug. och okt. 1916. J. F. N. L. W:son M. Sjararaka, zool. Se B o t h r o p s. Sjari, flod. Se Sch ar i. Sjarkara. SeAlai-bergen. Sjas, flod i Ryssland, rinner upp ur träsk i guv. Novgorod, flyter åt n. v. in i guv. Petersburg och faller ut i Ladoga efter ett lopp af 246 km. Floden är segelbar under en sträcka af 100 km. samt står genom en kanal i förbindelse med den af Volga och dess tillflöden bildade stora vattenvägen mellan Kaspiska hafvet och Östersjön. (J. F. N.) Sjatsk, kretsstad i ryska guv. Tambov. 13,840 inv. (1897). J. F. N. Sjatt el-arab. Se E u f r a t. Sjavli (lit. Šiauliar, ty. Schaulen), stad i ryska guv. Kovno, vid järnvägen Libau--Vilna. 16,128