inv. (1897), hvaraf öfver hälften judar. Gymnasium. Handel med säd och lin. Tobaksfabriker, såpsjuderier och kvarnar. -- Under Världskriget besatte tyskarna i maj 1915 S., men nödgades utrymma det 11 s. m., hvarefter strider utkämpades v. om S., tills tyskarna 31 maj vunno en så afgjord framgång, att ryssarna satte eld på S. och drogo sig tillbaka mot Mitau. De återkommo dock snart, och striderna fortsattes, tills de sista ryska befästningarna v. om S. 20 juli stormades af de förbundne, hvarefter 5:e ryska armén slogs i trakten af Rosalin och Sjadov ö. om S. af general v. Belows armé, och härmed var de förbundnes frontlinje i denna trakt definitivt framflyttad åtskilliga mil ö. om S. (J. F. N.) L. W:son M. Sjéin (Sch e i n), rysk släkt, som lär härstamma från en på 12CO-talet invandrad preussare. - 1. Michail Borisovitj S., krigare, vojvod, d. 1634, blef 1609 ståthållare i Smolensk och försvarade staden kraftigt mot konung Sigismunds af polacker, tyskar, tatarer och zaporoger bestående här i 20 månader; men slutligen stormades fästningen 3 juni 1611 efter förräderi af öfverlöparen Andrej Dedisjin, och S. kapitulerade för Potocki. Han fängslades, underkastades tortyr och måste 9 år vistas i Warschau. Under tsar Mikaels regering utnämndes han till storvojvod, belägrade Smolensk, men måste efter hårdnackad kamp ge sig åt konung Vladislav. Efter återkomsten till Moskva afrättades han som förrädare. - Hans namn fort-lefver i den historiska folkpoesien i Ryssland. - 2. Aleksej Semenovitj S., krigare, f. 1662, d. 1700, anförde 1695 i fälttåget till Azov Preobrazjenska regementet, i hvilket tsar Peter tjänade som "kapten", och ledde 1696 belägringen från landsidan, under det att Peter blockerade hamnen med sin i Voronezj byggda flottilj. Efter två månader måste fästningen ge sig, ehuru den krimske kanen Nuradin kom till dess undsättning. I spetsen för Preobrazjenska och Semenovska regementena tillfogade S. 18 juni 1698 de rebelliska strjeltserregementena vid floden Istra, 46 verst från Moskva, ett grundligt nederlag. Hans dagbok om expeditionen till Azov och om anläggningen af Taganrog är tryckt i "Drevnaja russkaja biblio-teka" och af Ruban (1773). 1-2. A-d J. Sjeksna, segelbar flod i Ryssland, guv. Novgorod, aflopp för sjön Bjeloje ozero (se d. o.), flyter åt s. ö. och faller vid Rybinsk ut i Volga. 410 km. Dess viktigaste bifloder äro Suda och Sogosja. S. är ett led i Mariinska kanalsystemet (se d. o.). J. F. N. Sjelagskoj, Kap, en udde på norra kusten af Sibirien under 70° n. br. och 171° ö. lgd. Se Polarexpeditioner, sp. 1166. Sjelja'bov [-åff], A. J., rysk revolutionär. Se Z j e l j a b o v. Sjeliaha, Sjelluh, folkstam. Se Berber, sp. 1401, och'Marokko3 sp. 1029. Sjeller, Aleksandr Konstantinovitj, rysk författare, f. 1838, d. 1900, bekant under märket A. Michajlov, begynte sin offentliga verksamhet som lärare, men öfvergick efter skolans stängning 1863 till litteraturen och företog en resa till Frankrike för att studera arbetsförhållandena där. I tidskr. "Sovremennik" publicerades 1863 hans sociala roman Gnilyja bolota (Ruttna träsk) och 1884 den halft själfbiografiska romanen Zjizn Sjupova. 1877 öfvertog han redaktörskapet af tidskr. "Zjivopisnoje obozrenie", i hvilken han skref en mängd berättelser och sociologiska studier. Dessutom öfversatte han åtskilligt af den tyska och engelska poesien. Som skönlitterär författare var han ojämn och schablonmässig, men typisk för 1860-talets sociala framstegssträfvanden i Ryssland. Hans samlade verk utgåfvos 1895 i 15 dlr. A-d J. Sjemaha (Sjemacha), kretsstad i Kaukasus, guv. Baku, naturskönt belägen 680 m. ö. h., vid stäppfloden Pirsagat. 20,008 inv. (1897), tatarer (75 proc.), armenier och ryssar, som idka trädgårdsskötsel och handel samt tillverka siden- och bomullstyger. Staden förstördes 1734 af Nadir-schah i Persien, hvarefter en ny stad anlades i s. v. (vid foten af bergskedjan), som flera gånger var kanens af Sjirvan residens, men slutligen öfvergafs för den gamla staden. Denna har flera gånger (senast febr. 1902) förstörts af jordbäfningar. (J. F. N.) Sjenitsa [sie-, ej ʃe-], Sienitza, stad i Serbien, omkr. 50 km. v. om Novibazar. Sedan centralmakternas arméer 16 nov. 1915 kastat serberna ur deras bergsställningar n. om Javor och en kolonn lyckats öfvergå det 1,930 m. höga Jankovberget, uppmarscherade avantgardet den 18 s. m. framför S., som besattes den 19, hvarefter montenegrinerna slogos s. v. om S. vid Tresjujevitze den 3 samt dessa och serberna s. om S. den 5 dec. L. W:son M. Sje'nsjin (Sjensjin-Fet), Afanasij A f a n a s i e v i t j, rysk skald, f. 1820, d. 1892, son till en rik godsegare i guv. Orel och en tysk-luthersk moder Foeth, efter hvilken han tog namnet Fet, så länge föräldrarnas äktenskap förklarades vara olagligt i Ryssland. Han studerade vid universitetet i Moskva, där han 1840 publicerade sin första diktsamling, Liritjeskij panteon. 1845-58 var han militär, slog sig därefter ned på landsbygden och var där i många år fredsdomare. Först 1873 fick han rätt att bära faderns namn och tillhöra adelsståndet och utnämndes 1889 till kammarherre. 1850 utkom hans andra diktsamling, som gjorde honom känd i alla litterära kretsar (han umgicks intimt med I. S. Turgenev och V. P. Botkin, med hvars brorsdotter han blef gift 1857). I Moskva utgaf han fyra lyriska diktsamlingar, Vetjernie ogni (1883-91), och öfversatte dikter af Horatius, Juvenalis, Catull , Ovidius, Vergilius m. fi. latinska skalder, Goethes "Faust" I, II (1882, 1888), Heine och flera verk af Schopenhauer. Af litterärt värde äro hans memoarer, Rannie gody mojej zjizni do 18å8 g. (tr. 1893) och Moi vospominanija 1848-1889 (2 dlr, 1890). Som lyriker intar S. en framstående plats i ryska litteraturhistorien genom sin ordknappa, men förnäma stil, det poetiska bildspråket och den plastiska klarheten i naturskild-