Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sizebolu ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
697
Sjeremetiev-Sjevtsjenko
698
ringen, buren af musikalisk stämning. Särskildt
är han uppburen som kvinnornas skald, och många af
hans erotiska dikter ha funnit ryska kompositörer
; af Goethe och Heine blef han starkt påverkad,
dock utan den senares "världssmärta" och bittra
sarkasm. Hans versifierade genrebilder af rysk
natui och idealiseradt ryskt landtlif äro i sitt
slag icke öfverträffade, ej ens af Tiutjev. Hans
sociala diktning är däremot betydligt svagare,
och hans versifierade tolkningskonst är
ganska ojämn. Som enskild människa var S. en
originell, god-hjärtad hedersman af den gamla
godsegartypen i Ryssland, men stod främmande
för 1860-talets reformrörelser både i sitt lif
och sin diktning. Hans samlade dikter utgåfvos
1894 (med biografi af K. R., d. v. s. storfurst
Konstantin Konstantinovitj) och 1901 i 3 dlr.
A-d J.
Sjereme’tiev [-ieff], rysk adelssläkt af preussiskt
eller tatariskt ursprung. Se A. Barsukovs skildring
och handlingar om släkten S. (5 bd, 1881–88). -
1. Ivan Vasiljevitj S., bojar, d. 1577, utmärkte
sig i krigen mot de krimske tatarerna och vid
eröfringen af Kazan 1552. - 2. Boris Petrovitj
S., generalfältmarskalk, en af den moderna ryska
härens skapare, f. 1652, d. 1719, var först page hos
tsar Aleksej och kom sedan in i hären; han deltog,
bl. a. tillsammans med Mazepa, i kriget mot Turkiet
under 1690-talet. Yid moderniserandet af ryska hären
inlade han stora förtjänster. 1700 var han med vid
anfallet mot Narva, men blef från en framskjuten
post i Estland tillbakadrifven af Karl XII vid
dennes frammarsch. S. förde sedermera befäl mot de
svenska arméerna i östersjöprovinserna, blef till
att börja med slagen af W. A. Schlippenbach vid Rauge
(1701), men segrade sedermera vid Erastfer (s. å.),
för hvilken seger han fick fältmarskalkstiteln, och
vid Hum-melshof (1702) samt eröfrade 1703 Nöteborg
och Nyenskans samt 1704 Dorpat och Narva. 1705 sändes
han till Astrahan för att betvinga det stora upproret
där och lyckades fullständigt häri. Han kommenderade
sedermera mot A. L. Lewenhaupt, som slog honom vid
Gemäuerthof (1705), mot Karl XII under det stora ryska
fälttåget samt deltog därunder i slagen vid Holowczin
och Poltava; han deltog sedermera äf^en i det turkiska
fälttåget 1711, då ryska armén instängdes vid Prut,
och i det tyska fälttåget. S. hade inga större
fältherregåfvor, men var försiktig och klok samt
hade i sin mån tillegnat sig något af västerländsk
krigskonst; han var säkerligen som krigare underlägsen
sin vapenbroder Mensjikov, men stod, oegennyttig och
anspråkslös som han var, vida öfver denne i moraliskt
afseende. S. sympatiserade med tsarens "europeiserande
’ sträfvanden, men stod ej särskildt nära Peter och
var ej särskildt förtrolig med honom. Han skall
f. ö. ha i viss mån haft sympati för tsarevitj
Aleksej och deltog icke i domen öfver denne. S:s
korrespondens med tsar Peter utgafs 1774-79 af sonen
PeterBorisovitjS. En annan son, M i c h a i l, var
med vid Prut och sändes, utnämnd till generalmajor,
som gisslan jämte vicekansleren Sjafirov till
Konstantinopel; han af-led 1714 under hemresan från
Turkiet. - 3. N i-kolaj Petrovitj S., son till den
ofvannämnde Peter Borisovitj S., öfverkammarherre,
f. 1751, d. 1809, grundlade i Moskva ett efter honom
uppkalladt hospital för främlingar och nödlidande.
2. A. S.
Sjernerö, härad och socken i Ryfylke, Stavanger amt,
Norge, består uteslutande af låga, sparsamt skogklädda
öar i mellersta delen af Buknfjor-den, bl. a. Ombo
(58,28 kvkm., hvaraf dock endast 19,73 kvkm. tillhöra
S.), Bergöen (6,74 kvkm. 142 inv.) och Kirkeöen
(5,15 kvkm., 238 inv.). 37,4i kvkm. 835 inv. (1910).
K. V. H.
Sjerov [-åff], Serov, S e r o f f, mindre
goda transkriptioner i st. f. S i er o v
[si’eråff]. 1. Alek-sandr Nikolajevitj Sierov, rysk
musiker, f. 1820 i Petersburg, d. där 1871, idkade
tidigt musikstudier, men egnade sig ända till 1868 åt
ämbetsmannabanan. Samtidigt återgick han på allvar
till musiken, verkade från 1850 som kritiker och
blef den förste förkämpen i Ryssland för R. V/agners
reformidéer. 1863 uppträdde han som tonsättare med
operan Judith (med text af S. själf), och 1866 med
Rogneda, bägge uppförda med afgjord framgång, då man
där jämte Wagner-stilen spårade nationella drag. Hans
sista opera, Vrazjia sila ("Onda makter"), med scener
af folklig friskhet, fullbordades af Solovjev och
gafs med lycka 1871. S. skref äfven några kyrkliga
tonverk, orkesterstycken och körer. Ett urval af hans
uppsatser utgafs i 4 bd 1892-96. Biogr, af Baskin
(1889), Basunov (1893) och Findeisen (2:a uppl. 1904).
2. Valentin Aleksejevitj Sierov, rysk målare,
f. 1865 i Petersburg, d. 1911 i Moskva, studerade
vid akademien i Petersburg, för Repin och för tyske
gravören Köpping. S. målade historiska bilder, såsom
Peter den store med sin gemål till häst (1901), Peter
den store på jakt i ett snölandskap^ (1902), Peter
i Monplaisir. Men ypperst är han i sina porträtt,
där personen ofta är framställd i friluft eller i
en interiör. Bland hans porträtt märkas Nikolaus II
(1900), storfurst Paul, prinsessan Lieven och många
andra dambilder, bland dem fru von Dervise med sitt
barn (förekom 1914 på Baltiska utställningen, där
S. var representerad af 39 nummer). S:s uppfattning
var omedelbar och dristig, karakteristiken
träffsäker, koloriten förfinad och delikat,
utförandet bredt och kraftfullt. Han inålade äfven
djur och landskapsstämningar. S. är representerad
i Alexander III-museet i Petersburg och Tretiakovs
galleri i Moskva. Monogr. af J. Grabar (Moskva. 1913).
1. A. L.* 2. G-gN.
Sjersmin, bot., detsamma som schersmin. Se
Philadelphus.
Sjestov f-tå’ff], eg. Lev Isaakovitj Sjvartsman,
*ysk författare, f. 1868 i guv. Kiev, har författat
många filosofiska och litteraturhistoriska studier,
hvaribland en märklig Shak-spere-studie (Shakspere och
hans kritiker Brändes, 1898) samt jämförelser mellan
Nietzsche och Dostojevskij-Tolstoj (1900, 1903).
A-d J.
8jevtsje’nko, mindre riktigt Sjevtjenko [-ka;
tysk transkription Schewtschenko, i numera vanlig
transkription Sevcenko]. Taras Grigorjevitj,
Ukrainas nationalskald, f. 1814 i guv Kiev, d. 1861
i Petersburg, var son till en lif egen bonde och
uppväxte i nöd, men hans konstnärliga anlag gjorde
honom bemärkt af godsegaren Engelhart, som tog
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
