697 Sjeremetiev-Sjevtsjenko 698 ringen, buren af musikalisk stämning. Särskildt är han uppburen som kvinnornas skald, och många af hans erotiska dikter ha funnit ryska kompositörer ; af Goethe och Heine blef han starkt påverkad, dock utan den senares "världssmärta" och bittra sarkasm. Hans versifierade genrebilder af rysk natui och idealiseradt ryskt landtlif äro i sitt slag icke öfverträffade, ej ens af Tiutjev. Hans sociala diktning är däremot betydligt svagare, och hans versifierade tolkningskonst är ganska ojämn. Som enskild människa var S. en originell, god-hjärtad hedersman af den gamla godsegartypen i Ryssland, men stod främmande för 1860-talets reformrörelser både i sitt lif och sin diktning. Hans samlade dikter utgåfvos 1894 (med biografi af K. R., d. v. s. storfurst Konstantin Konstantinovitj) och 1901 i 3 dlr. A-d J. Sjereme'tiev [-ieff], rysk adelssläkt af preussiskt eller tatariskt ursprung. Se A. Barsukovs skildring och handlingar om släkten S. (5 bd, 1881--88). - 1. Ivan Vasiljevitj S., bojar, d. 1577, utmärkte sig i krigen mot de krimske tatarerna och vid eröfringen af Kazan 1552. - 2. Boris Petrovitj S., generalfältmarskalk, en af den moderna ryska härens skapare, f. 1652, d. 1719, var först page hos tsar Aleksej och kom sedan in i hären; han deltog, bl. a. tillsammans med Mazepa, i kriget mot Turkiet under 1690-talet. Yid moderniserandet af ryska hären inlade han stora förtjänster. 1700 var han med vid anfallet mot Narva, men blef från en framskjuten post i Estland tillbakadrifven af Karl XII vid dennes frammarsch. S. förde sedermera befäl mot de svenska arméerna i östersjöprovinserna, blef till att börja med slagen af W. A. Schlippenbach vid Rauge (1701), men segrade sedermera vid Erastfer (s. å.), för hvilken seger han fick fältmarskalkstiteln, och vid Hum-melshof (1702) samt eröfrade 1703 Nöteborg och Nyenskans samt 1704 Dorpat och Narva. 1705 sändes han till Astrahan för att betvinga det stora upproret där och lyckades fullständigt häri. Han kommenderade sedermera mot A. L. Lewenhaupt, som slog honom vid Gemäuerthof (1705), mot Karl XII under det stora ryska fälttåget samt deltog därunder i slagen vid Holowczin och Poltava; han deltog sedermera äf^en i det turkiska fälttåget 1711, då ryska armén instängdes vid Prut, och i det tyska fälttåget. S. hade inga större fältherregåfvor, men var försiktig och klok samt hade i sin mån tillegnat sig något af västerländsk krigskonst; han var säkerligen som krigare underlägsen sin vapenbroder Mensjikov, men stod, oegennyttig och anspråkslös som han var, vida öfver denne i moraliskt afseende. S. sympatiserade med tsarens "europeiserande ' sträfvanden, men stod ej särskildt nära Peter och var ej särskildt förtrolig med honom. Han skall f. ö. ha i viss mån haft sympati för tsarevitj Aleksej och deltog icke i domen öfver denne. S:s korrespondens med tsar Peter utgafs 1774-79 af sonen PeterBorisovitjS. En annan son, M i c h a i l, var med vid Prut och sändes, utnämnd till generalmajor, som gisslan jämte vicekansleren Sjafirov till Konstantinopel; han af-led 1714 under hemresan från Turkiet. - 3. N i-kolaj Petrovitj S., son till den ofvannämnde Peter Borisovitj S., öfverkammarherre, f. 1751, d. 1809, grundlade i Moskva ett efter honom uppkalladt hospital för främlingar och nödlidande. 2. A. S. Sjernerö, härad och socken i Ryfylke, Stavanger amt, Norge, består uteslutande af låga, sparsamt skogklädda öar i mellersta delen af Buknfjor-den, bl. a. Ombo (58,28 kvkm., hvaraf dock endast 19,73 kvkm. tillhöra S.), Bergöen (6,74 kvkm. 142 inv.) och Kirkeöen (5,15 kvkm., 238 inv.). 37,4i kvkm. 835 inv. (1910). K. V. H. Sjerov [-åff], Serov, S e r o f f, mindre goda transkriptioner i st. f. S i er o v [si'eråff]. 1. Alek-sandr Nikolajevitj Sierov, rysk musiker, f. 1820 i Petersburg, d. där 1871, idkade tidigt musikstudier, men egnade sig ända till 1868 åt ämbetsmannabanan. Samtidigt återgick han på allvar till musiken, verkade från 1850 som kritiker och blef den förste förkämpen i Ryssland för R. V/agners reformidéer. 1863 uppträdde han som tonsättare med operan Judith (med text af S. själf), och 1866 med Rogneda, bägge uppförda med afgjord framgång, då man där jämte Wagner-stilen spårade nationella drag. Hans sista opera, Vrazjia sila ("Onda makter"), med scener af folklig friskhet, fullbordades af Solovjev och gafs med lycka 1871. S. skref äfven några kyrkliga tonverk, orkesterstycken och körer. Ett urval af hans uppsatser utgafs i 4 bd 1892-96. Biogr, af Baskin (1889), Basunov (1893) och Findeisen (2:a uppl. 1904). 2. Valentin Aleksejevitj Sierov, rysk målare, f. 1865 i Petersburg, d. 1911 i Moskva, studerade vid akademien i Petersburg, för Repin och för tyske gravören Köpping. S. målade historiska bilder, såsom Peter den store med sin gemål till häst (1901), Peter den store på jakt i ett snölandskap^ (1902), Peter i Monplaisir. Men ypperst är han i sina porträtt, där personen ofta är framställd i friluft eller i en interiör. Bland hans porträtt märkas Nikolaus II (1900), storfurst Paul, prinsessan Lieven och många andra dambilder, bland dem fru von Dervise med sitt barn (förekom 1914 på Baltiska utställningen, där S. var representerad af 39 nummer). S:s uppfattning var omedelbar och dristig, karakteristiken träffsäker, koloriten förfinad och delikat, utförandet bredt och kraftfullt. Han inålade äfven djur och landskapsstämningar. S. är representerad i Alexander III-museet i Petersburg och Tretiakovs galleri i Moskva. Monogr. af J. Grabar (Moskva. 1913). 1. A. L.* 2. G-gN. Sjersmin, bot., detsamma som schersmin. Se Philadelphus. Sjestov f-tå'ff], eg. Lev Isaakovitj Sjvartsman, *ysk författare, f. 1868 i guv. Kiev, har författat många filosofiska och litteraturhistoriska studier, hvaribland en märklig Shak-spere-studie (Shakspere och hans kritiker Brändes, 1898) samt jämförelser mellan Nietzsche och Dostojevskij-Tolstoj (1900, 1903). A-d J. 8jevtsje'nko, mindre riktigt Sjevtjenko [-ka; tysk transkription Schewtschenko, i numera vanlig transkription Sevcenko]. Taras Grigorjevitj, Ukrainas nationalskald, f. 1814 i guv Kiev, d. 1861 i Petersburg, var son till en lif egen bonde och uppväxte i nöd, men hans konstnärliga anlag gjorde honom bemärkt af godsegaren Engelhart, som tog