Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sjevyrev ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Starkt te, kaffe och alla alkoholhaltiga drycker
böra undvikas i en dylik sjukdiet, såvida ej läkaren
särskildt ordinerat dylika. Är det fråga om en akut
sjukdom i digestionskanalen, bör en ännu strängare
diet hållas. Det är då vid det akuta insjuknandet
ofta tillrådligast att svälta med undantag af litet
vatten till dryck, till dess läkaren hunnit ge sina
föreskrifter. I. H.
Sjukdom kallas vissa rubbningar inom den normala
(fysiologiska) lifsverksamheten hos en lefvande
organisk varelse. Dylika rubbningar angripa således
både människor, djur och växter. Läran om sjukdomen
eller om den sjuka organismens i vissa afseenden
förändrade lifsfunktioner benämnes patologi till
skillnad från fysiologi, läran om det normala lifvets
funktioner. Läran om sjukdomens orsak
kallas dess etiologi, dess kännetecken benämnasdess symtom
och dess igenkännande, som grundar sig på
sammanfattning af dessa senare, sjukdomensdiagnos.
Omdömet om sjukdomens sannolika förlopp är dess
prognos, under det att dess behandling kallas
dess terapi. - Sjukdomar kunna vara begränsade
till något organ och benämnas då efter detta, t. ex.
hjärnsjukdom, hjärtsjukdom, tarmsjukdom. Mera
sällan äro de allmänna, d. v. s. vanligen medelst
blodvägarna angripande hela kroppen, t. ex. en
del allmäninfektioner, såsom allmän
blodförgiftning (sepsis), syfilis etc. — Med hänsyn till
långvarigheten uppdelar man sjukdomar i akuta och
kroniska. Med uttrycket kronisk sjukdom har man
sålunda endast yttrat sig om sjukdomens längd, ej om
dess botbarhet, prognos. Ett mellanting
mellan kort- och långvarig kallar man subakut
eller subkronisk. En mera speciell skildring af
de olika sjukdomarna träffas i detta arbete under
deras olika rubriker. I. H.
Sjukdomskonstitution. Se Konstitution 1.
Sjukfartyg. Se Lasarettsfartyg och
Sjukvård, sp. 729.
Sjukflagg 1. Karantänsflagg, en gul
eller, i brist däraf, en hvit flagg, som i vissa
hamnar ankommande fartyg med smittsamt sjuka
ombord måste hissa på förtoppen och hvilken
ej fick nedhalas, förrän "praktika" (se d. o.),
tillåtelse att kommunicera med land, erhållits.
Bestämmelsen om hissande af sjukflagg är numera
upphäfd. Jfr Genéveflagg i art. Flagga. R. N.*
Sjukförsäkring afser att lämna ersättning åt
den försäkrade vid inträffad sjukdom och stundom
vid inträffad invaliditet, ofta äfven att lämna
begrafningshjälp vid den försäkrades död.
Sjukförsäkring kan anses vara af två slag: social och
privat.
Social sjukförsäkring är antingen obligatorisk
eller frivillig. Tyskland införde först (1883) bland
alla länder obligatorisk sådan för arbetarklassen
och andra delar af befolkningen, som i ekonomiskt
afseende vore att jämföra med arbetarklassen.
Exemplet följdes af Österrike (1887), Ungern
(1891), Luxemburg (1901), Norge (1909), Serbien
(1910), England, Ryssland och Rumänien (1912)
samt Holland (1914). Enligt lag af 1911 kan i
Schweiz obligatorisk försäkring införas af hvarje
kanton. I de flesta andra länder är den sociala
sjukförsäkringen frivillig. Vid obligatorisk
sjukförsäkring inträder försäkringsplikten i flera fall
endast för dem, hvilkas arbetsförtjänst uppgår
Tryckt den 12/12 16
till visst i lagen angifvet belopp. Genomförandet af
såväl den obligatoriska som den frivilliga sociala
sjukförsäkringen är i allmänhet öfver-låtet
åt sjukkassor (se Sjukkassa). Den sociala
sjukförsäkringen medför för den försäkrade vanligen
fri läkarvård, fri medicin, fria glasögon, bråckband
och andra motsvarande billigare hjälpmedel allt under
viss tid. Dessutom lämnas kontant sjukhjälp, såvida
sjukdomen förorsakat arbetsoförmåga. I stället för
att erhålla ofvan angifna förmåner kan den sjuke i
många fall intagas å sjukhus, där han erhåller fri
vård och förplägnad. Slutligen lämnas i vissa fall
barnsängsunderstöd och begrafningshjälp. Medlen
för den obligatoriska sjukförsäkringen uppbringas
i allmänhet på det sätt, att de försäkrade
själfva betala större delen, ofta 2/s, af den
totala erforderliga afgiften för sjukförsäkringen
samt arbets-gifvarna återstoden Den erforderliga
totalafgiften vid den obligatoriska sjukförsäkringen
utgör vissa procent (i allmänhet mellan l*/2 och 6)
af den försäkrades lön, oberoende af åldern. Vid
den frivilliga sociala sjukförsäkringen betala de
försäkrade hela afgiften, som likaledes är oberoende
af åldern. Vid afgiftens bestämmande tages dock
hänsyn till det större eller mindre belopp, hvarmed
staten bidrar. 1885-1905 uppgingo de försäkrades
bidrag i Tyskland till omkr. 2,081,000,000 mark samt
arbetsgifvarnas till omkr. 911,900,000 mark. Vid 1908
års slut uppgick hela antalet medlemmar i de tyska
sjukkassorna till 11,775,000. Antalet sjukkassor i
verksamhet under s. å. var 23,240. Öm den sociala
sjukförsäkringen i Sverige se S j u k k a s s a. 31
dec. 1915 tillsattes socialförsäkringskommittén med
uppdrag bl. a. att verkställa utredning ang. införande
i vårt land af obligatorisk sjukförsäkring. Kommitténs
ordf. är And. Lindstedt, den egentlige skaparen äfven
af folkpensioneringslagen och af lagen om försäkring
för olycksfall i arbete.
Vid den privata, rent affärsmässiga sjukförsäkringen
erhåller den försäkrade vid öfvergående arbetsoförmåga
ersättning för mist arbetsförtjänst och för utgifter
för läkarvård, medicin o. d. Denna försäkring har
haft stor framgång i England, där den redan länge
bedrifvits fullt rationellt med särskilda premiesatser
iör personer i de olika åldersklasserna. I synnerhet
de stora understödsföreningarna Friendly societies
(se Hjälpkassor) ha lyckats sprida sjukförsäkringen
i vida kretsar. De första värdefulla statistiska
undersökningarna ang. sjukdomstidens längd härröra
från de engelske forskarna Ansell, F. G. P. Neison
sen. och A. G. Finlaison. I Tyskland infördes
rationell sjukförsäkring, d. v. s. med för
olika ålder bestämda särskilda premier, af det
1855 bildade ömsesidiga Leipziger kranken-,
invaliden- und lebensversicherungsgesellschajt
Ge-genseitigkeit. Behof vet af privat sjukförsäkring
har emellertid ej visat sig synnerligen stort
i Tyskland, där den sociala gjorts obligatorisk
för arbetarklassen. Af samma skäl har ej heller i
Österrike och Ungern något större intresse visats
för densamma. - I Sverige dröjde det länge, innan
den privata sjukförsäkringen infördes. Man hade
ingen statistik, hvarpå man kunde grunda några
beräkningar. 1907 började visserligen några
25 b. 23
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
