Starkt te, kaffe och alla alkoholhaltiga drycker böra undvikas i en dylik sjukdiet, såvida ej läkaren särskildt ordinerat dylika. Är det fråga om en akut sjukdom i digestionskanalen, bör en ännu strängare diet hållas. Det är då vid det akuta insjuknandet ofta tillrådligast att svälta med undantag af litet vatten till dryck, till dess läkaren hunnit ge sina föreskrifter. I. H. Sjukdom kallas vissa rubbningar inom den normala (fysiologiska) lifsverksamheten hos en lefvande organisk varelse. Dylika rubbningar angripa således både människor, djur och växter. Läran om sjukdomen eller om den sjuka organismens i vissa afseenden förändrade lifsfunktioner benämnes patologi till skillnad från fysiologi, läran om det normala lifvets funktioner. Läran om sjukdomens orsak kallas dess etiologi, dess kännetecken benämnasdess symtom och dess igenkännande, som grundar sig på sammanfattning af dessa senare, sjukdomensdiagnos. Omdömet om sjukdomens sannolika förlopp är dess prognos, under det att dess behandling kallas dess terapi. - Sjukdomar kunna vara begränsade till något organ och benämnas då efter detta, t. ex. hjärnsjukdom, hjärtsjukdom, tarmsjukdom. Mera sällan äro de allmänna, d. v. s. vanligen medelst blodvägarna angripande hela kroppen, t. ex. en del allmäninfektioner, såsom allmän blodförgiftning (sepsis), syfilis etc. — Med hänsyn till långvarigheten uppdelar man sjukdomar i akuta och kroniska. Med uttrycket kronisk sjukdom har man sålunda endast yttrat sig om sjukdomens längd, ej om dess botbarhet, prognos. Ett mellanting mellan kort- och långvarig kallar man subakut eller subkronisk. En mera speciell skildring af de olika sjukdomarna träffas i detta arbete under deras olika rubriker.<tab><tab><tab><tab><tab>I. H. Sjukdomskonstitution. Se Konstitution 1. Sjukfartyg. Se Lasarettsfartyg och Sjukvård, sp. 729. Sjukflagg 1. Karantänsflagg, en gul eller, i brist däraf, en hvit flagg, som i vissa hamnar ankommande fartyg med smittsamt sjuka ombord måste hissa på förtoppen och hvilken ej fick nedhalas, förrän "praktika" (se d. o.), tillåtelse att kommunicera med land, erhållits. Bestämmelsen om hissande af sjukflagg är numera upphäfd. Jfr Genéveflagg i art. Flagga. R. N.* Sjukförsäkring afser att lämna ersättning åt den försäkrade vid inträffad sjukdom och stundom vid inträffad invaliditet, ofta äfven att lämna begrafningshjälp vid den försäkrades död. Sjukförsäkring kan anses vara af två slag: social och privat. Social sjukförsäkring är antingen obligatorisk eller frivillig. Tyskland införde först (1883) bland alla länder obligatorisk sådan för arbetarklassen och andra delar af befolkningen, som i ekonomiskt afseende vore att jämföra med arbetarklassen. Exemplet följdes af Österrike (1887), Ungern (1891), Luxemburg (1901), Norge (1909), Serbien (1910), England, Ryssland och Rumänien (1912) samt Holland (1914). Enligt lag af 1911 kan i Schweiz obligatorisk försäkring införas af hvarje kanton. I de flesta andra länder är den sociala sjukförsäkringen frivillig. Vid obligatorisk sjukförsäkring inträder försäkringsplikten i flera fall endast för dem, hvilkas arbetsförtjänst uppgår Tryckt den 12/12 16 till visst i lagen angifvet belopp. Genomförandet af såväl den obligatoriska som den frivilliga sociala sjukförsäkringen är i allmänhet öfver-låtet åt sjukkassor (se Sjukkassa). Den sociala sjukförsäkringen medför för den försäkrade vanligen fri läkarvård, fri medicin, fria glasögon, bråckband och andra motsvarande billigare hjälpmedel allt under viss tid. Dessutom lämnas kontant sjukhjälp, såvida sjukdomen förorsakat arbetsoförmåga. I stället för att erhålla ofvan angifna förmåner kan den sjuke i många fall intagas å sjukhus, där han erhåller fri vård och förplägnad. Slutligen lämnas i vissa fall barnsängsunderstöd och begrafningshjälp. Medlen för den obligatoriska sjukförsäkringen uppbringas i allmänhet på det sätt, att de försäkrade själfva betala större delen, ofta 2/s, af den totala erforderliga afgiften för sjukförsäkringen samt arbets-gifvarna återstoden Den erforderliga totalafgiften vid den obligatoriska sjukförsäkringen utgör vissa procent (i allmänhet mellan l*/2 och 6) af den försäkrades lön, oberoende af åldern. Vid den frivilliga sociala sjukförsäkringen betala de försäkrade hela afgiften, som likaledes är oberoende af åldern. Vid afgiftens bestämmande tages dock hänsyn till det större eller mindre belopp, hvarmed staten bidrar. 1885-1905 uppgingo de försäkrades bidrag i Tyskland till omkr. 2,081,000,000 mark samt arbetsgifvarnas till omkr. 911,900,000 mark. Vid 1908 års slut uppgick hela antalet medlemmar i de tyska sjukkassorna till 11,775,000. Antalet sjukkassor i verksamhet under s. å. var 23,240. Öm den sociala sjukförsäkringen i Sverige se S j u k k a s s a. 31 dec. 1915 tillsattes socialförsäkringskommittén med uppdrag bl. a. att verkställa utredning ang. införande i vårt land af obligatorisk sjukförsäkring. Kommitténs ordf. är And. Lindstedt, den egentlige skaparen äfven af folkpensioneringslagen och af lagen om försäkring för olycksfall i arbete. Vid den privata, rent affärsmässiga sjukförsäkringen erhåller den försäkrade vid öfvergående arbetsoförmåga ersättning för mist arbetsförtjänst och för utgifter för läkarvård, medicin o. d. Denna försäkring har haft stor framgång i England, där den redan länge bedrifvits fullt rationellt med särskilda premiesatser iör personer i de olika åldersklasserna. I synnerhet de stora understödsföreningarna Friendly societies (se Hjälpkassor) ha lyckats sprida sjukförsäkringen i vida kretsar. De första värdefulla statistiska undersökningarna ang. sjukdomstidens längd härröra från de engelske forskarna Ansell, F. G. P. Neison sen. och A. G. Finlaison. I Tyskland infördes rationell sjukförsäkring, d. v. s. med för olika ålder bestämda särskilda premier, af det 1855 bildade ömsesidiga Leipziger kranken-, invaliden- und lebensversicherungsgesellschajt Ge-genseitigkeit. Behof vet af privat sjukförsäkring har emellertid ej visat sig synnerligen stort i Tyskland, där den sociala gjorts obligatorisk för arbetarklassen. Af samma skäl har ej heller i Österrike och Ungern något större intresse visats för densamma. - I Sverige dröjde det länge, innan den privata sjukförsäkringen infördes. Man hade ingen statistik, hvarpå man kunde grunda några beräkningar. 1907 började visserligen några 25 b. 23