Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sjevyrev ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
707
Sjukgymnast
708
olycksfallsförsäkringsbolag bevilja sjukförsäkring
med premier oberoende af den försäkrades ålder. Men
först 1909 infördes rationell sjukförsäkring
af Svenska lifförsäkringsbolaget, sedan bolaget
först genom att bearbeta de registrerade svenska
sjukkassornas statistik förvärfvat fast grund att
bygga på. Andra bolag följde snart exemplet. De
svenska lifbolagens sjukförsäkring är typisk för
Sverige. Den medför nämligen ofta följande förmåner:
befrielse vid inträffad sjukdom från att betala de
premier, som den lifförsäkrade har att betala för
sin lif- och sjukförsäkring; dagsersättning vid
sjukdom samt befrielse helt eller delvis från all
vidare premiebetalning samt dessutom, om så Önskas,
en årligen utgående invaliditetsränta, därest den
försäkrade till följd af sjukdom eller olycksfall
förlor T, så vidt förutses kan för lifstiden, helt
eller delvis förmågan att försörja sig genom sådant
arbete, som motsvarar hans krafter och färdigheter.
Litt.: K. Socialstyrelsen, "Registrerade
sjukkassor. Åren 1911 och 1912" (1915), K. Heym,
"Einige bemerkungen aus den akten der Leipziger
krankenkasse etc." (tr. som manuskript,
1859), Fr. Neison jr., "L’assurance contre
1’invalidité. Troisiéme congrés international
d’actuaires" (Paris, 1901), W. Sutton, "Sickness and
mortality experience made by registered friendly
societies for the years 1856-1880 etc." (London,
1896), Wächter, "Sächsiche knappschaftsstatistik"
(1892), C. L. Landré och J. P. Janse, "L’assurance
contre les risques d’invalidité d’origine morbide,
sénile ou accidertelle aux Pays-Bas. Troisiéme
congrés international d’actuaires" (1901),
H. We-stergaard, "Die lehre von der mortalität und
mor-bilität" (s. å.), A Månes, "Versicherungswesen"
(1905), och J. Conrad m. fl., "Handwörterbuch der
staatswissenschaften" (1910, bd VI). Fr. Sv-s.
Sjukgymnast, person, som har meddelandet af
sjukgymnastik och massagebehandling till
yrke. I Sverige bilda sjukgymnasterna två
grupper. Dels finnes det en särskild grupp af
sjukgymnaster, de legitimerade sjukgymnasterna
med titeln gymnastikdirektör dels utöfvas
sjukgymnastyrket äfven af en stor mängd icke
legitimerade sjukgymnaster. Legitimation att
utöfva sjukgym-nastisk verksamhet meddelas af
Medicinalstyrelsen åt de sjukgymnaster, som ha
genomgått s. k. 2-årig lärokurs (ung. 17 mån.) och
erforderliga examens-prof för gymnastikdirektörsexamen
vid någon af de tre gymnastskolor, åt hvilka
medgetts dylik examensrätt. Dessa äro K. Gymnastiska
centralinstitutet, som ända till 1902 ensamt
hade dylik rätt; J. Arvedsons gymnastikinstitut
i Stockholm samt Sydsvenska gymnastikinstitutet
i Lund, hvilka erhållit dylik examensrätt. Den
sjukgymnastiska verksamhet, för hvilken staten sålunda
meddelar sin legitimation, är reglerad genom K. M:ts
stadga af 13 juli 1887. Motsättningen mellan denna
legitimation, som af sjukgymnasterna naturligt nog
från början ansågs innebära ett officiellt intygande
af vederbörandes kompetens att själfständigt utöfva
sjukgymnastisk verksamhet, och stadgans föreskrift,
att sjukgymnast ej får utöfva dylik verksamhet
utan skriftlig ordination af legitimerad läkare,
är uppenbar, och stadgan i fråga har lika litet i
detta afseende som i andra kom-
mit att spela någon nämnvärd roll. Förutom dessa tre
s. k. legitimerade gymnastutbildningsinstitut finnas
åtskilliga såväl af läkare som af sjukgymnaster
anordnade utbildningskurser för sjukgymnaster
af högst olika kvalitet och olika utbildningstid
ända till s. k. 1-åriga kurser (ung. 8 mån.). I
motsats till de legitimerade skolorna meddela
dessa privata institut ej undervisning i pedagogisk
gymnastik. Då densamma upptar närmare hälften af
undervisningstiden i de legitimerade instituten^
behöfver ingalunda finnas någon större skillnad
i realkompetens för meddelandet af sjukgymnastik
och massage mellan de legitimerade yrkesutöfvarna
och de olegitimerade från de bästa af de af läkare
ledda 1-åriga utbildningskurserna. I stort sedt
stå emellertid de legitimerade sjukgymnasterna i
socialt och fackligt hänseende på ett något högre
plan än äfven de bäst utbildade olegitimerade, ty
dessas ställning lider vida mera än de legitimerades
däraf, att ej blott massage, utan äfven sjukgymnastik
meddelas af en stor mängd föga eller alls ej för
yrket kvalificerade personer, dels utbildade i sämre
och kortare sjukgymnastkurser, dels utan någon som
helst fackutbildning. En mängd förhållanden har
gjort, att sjukgymnasterna f. n. befinna sig i en
ogynnsam situation och med stor oro måste motse
framtiden. En af hufvudorsakerna härtill, kanske
den förnämsta, torde vara, att säkerligen f. n. och
sedan många år i vårt land utbildats ett alltför
stort antal sjukgymnaster. Tidigare spelade detta
ej så stor roll, alldenstund ett mycket stort antal
svenska sjukgymnaster utomlands fann en gifvande och
värderad verksamhet. Med tiden ha emellertid läkarna,
särskildt i de större kulturländerna, börjat alltmera
direkt eller indirekt utöfva de mekanoterapeutiska
läkemetoderna^ marknaden för svcLska sjukgymnaster
har säkerligen härigenom begränsats betydligt,
och det lider ej ringaste tvifvel, att de svenske
sjukgymnasterna numera utomlands ses med ganska stor
ovilja af läkarna och att positiva ansträngningar
göras att utestänga dem. Under sådana förhållanden
måste man med stor oro åse den massproduktion af
sjukgymnaster, hvilken pågår i Sverige. Hvarje
år utexamineras från de legitimerade instituten
90 stycken kvinnliga sjukgymnaster och ett mindre
antal manliga, och i Sverige utöfva f. n. ungefär 600
legitimerade gymnaster sjukgymnastisk verksamhet. Huru
många sjukgymnaster, som årligen utbildas i
andra kurser, och huru många icke legitimerade
sjukgymnaster, som f. n. i Sverige utöfva yrket, kan
ej med säkerhet uppskattas, men de uppgå troligen
till ett vida större antal. Då äfven här i Sverige
läkare alltmera börja själfva eller genom assistenter
handha dessa läkemetoder och i framtiden komma att
göra det ännu mera, måste situationen med tiden bli
särdeles svår för sjukgymnasterna, och man måste
varmt önska, att dessa och andra missförhållanden
i fråga om sjukgymnastyrkets utöfning skola kunna
undanröjas i samband med den väntade omorganisationen
af Gymnastiska centralinstitutet. Det är att hoppas,
att det skall lyckas att genom närmare anslutning
af sjukgymnastutbildningen och sjukgymnasternas
yrkesutöfning till den öfriga sjukvården i
landet förskaffa dessa yrkesutöfvare en mera
tillfredsställande utbildning och en bättre
ställning i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
