707 Sjukgymnast 708 olycksfallsförsäkringsbolag bevilja sjukförsäkring med premier oberoende af den försäkrades ålder. Men först 1909 infördes rationell sjukförsäkring af Svenska lifförsäkringsbolaget, sedan bolaget först genom att bearbeta de registrerade svenska sjukkassornas statistik förvärfvat fast grund att bygga på. Andra bolag följde snart exemplet. De svenska lifbolagens sjukförsäkring är typisk för Sverige. Den medför nämligen ofta följande förmåner: befrielse vid inträffad sjukdom från att betala de premier, som den lifförsäkrade har att betala för sin lif- och sjukförsäkring; dagsersättning vid sjukdom samt befrielse helt eller delvis från all vidare premiebetalning samt dessutom, om så Önskas, en årligen utgående invaliditetsränta, därest den försäkrade till följd af sjukdom eller olycksfall förlor T, så vidt förutses kan för lifstiden, helt eller delvis förmågan att försörja sig genom sådant arbete, som motsvarar hans krafter och färdigheter. Litt.: K. Socialstyrelsen, "Registrerade sjukkassor. Åren 1911 och 1912" (1915), K. Heym, "Einige bemerkungen aus den akten der Leipziger krankenkasse etc." (tr. som manuskript, 1859), Fr. Neison jr., "L'assurance contre 1'invalidité. Troisiéme congrés international d'actuaires" (Paris, 1901), W. Sutton, "Sickness and mortality experience made by registered friendly societies for the years 1856-1880 etc." (London, 1896), Wächter, "Sächsiche knappschaftsstatistik" (1892), C. L. Landré och J. P. Janse, "L'assurance contre les risques d'invalidité d'origine morbide, sénile ou accidertelle aux Pays-Bas. Troisiéme congrés international d'actuaires" (1901), H. We-stergaard, "Die lehre von der mortalität und mor-bilität" (s. å.), A Månes, "Versicherungswesen" (1905), och J. Conrad m. fl., "Handwörterbuch der staatswissenschaften" (1910, bd VI). Fr. Sv-s. Sjukgymnast, person, som har meddelandet af sjukgymnastik och massagebehandling till yrke. I Sverige bilda sjukgymnasterna två grupper. Dels finnes det en särskild grupp af sjukgymnaster, de legitimerade sjukgymnasterna med titeln gymnastikdirektör dels utöfvas sjukgymnastyrket äfven af en stor mängd icke legitimerade sjukgymnaster. Legitimation att utöfva sjukgym-nastisk verksamhet meddelas af Medicinalstyrelsen åt de sjukgymnaster, som ha genomgått s. k. 2-årig lärokurs (ung. 17 mån.) och erforderliga examens-prof för gymnastikdirektörsexamen vid någon af de tre gymnastskolor, åt hvilka medgetts dylik examensrätt. Dessa äro K. Gymnastiska centralinstitutet, som ända till 1902 ensamt hade dylik rätt; J. Arvedsons gymnastikinstitut i Stockholm samt Sydsvenska gymnastikinstitutet i Lund, hvilka erhållit dylik examensrätt. Den sjukgymnastiska verksamhet, för hvilken staten sålunda meddelar sin legitimation, är reglerad genom K. M:ts stadga af 13 juli 1887. Motsättningen mellan denna legitimation, som af sjukgymnasterna naturligt nog från början ansågs innebära ett officiellt intygande af vederbörandes kompetens att själfständigt utöfva sjukgymnastisk verksamhet, och stadgans föreskrift, att sjukgymnast ej får utöfva dylik verksamhet utan skriftlig ordination af legitimerad läkare, är uppenbar, och stadgan i fråga har lika litet i detta afseende som i andra kom- mit att spela någon nämnvärd roll. Förutom dessa tre s. k. legitimerade gymnastutbildningsinstitut finnas åtskilliga såväl af läkare som af sjukgymnaster anordnade utbildningskurser för sjukgymnaster af högst olika kvalitet och olika utbildningstid ända till s. k. 1-åriga kurser (ung. 8 mån.). I motsats till de legitimerade skolorna meddela dessa privata institut ej undervisning i pedagogisk gymnastik. Då densamma upptar närmare hälften af undervisningstiden i de legitimerade instituten^ behöfver ingalunda finnas någon större skillnad i realkompetens för meddelandet af sjukgymnastik och massage mellan de legitimerade yrkesutöfvarna och de olegitimerade från de bästa af de af läkare ledda 1-åriga utbildningskurserna. I stort sedt stå emellertid de legitimerade sjukgymnasterna i socialt och fackligt hänseende på ett något högre plan än äfven de bäst utbildade olegitimerade, ty dessas ställning lider vida mera än de legitimerades däraf, att ej blott massage, utan äfven sjukgymnastik meddelas af en stor mängd föga eller alls ej för yrket kvalificerade personer, dels utbildade i sämre och kortare sjukgymnastkurser, dels utan någon som helst fackutbildning. En mängd förhållanden har gjort, att sjukgymnasterna f. n. befinna sig i en ogynnsam situation och med stor oro måste motse framtiden. En af hufvudorsakerna härtill, kanske den förnämsta, torde vara, att säkerligen f. n. och sedan många år i vårt land utbildats ett alltför stort antal sjukgymnaster. Tidigare spelade detta ej så stor roll, alldenstund ett mycket stort antal svenska sjukgymnaster utomlands fann en gifvande och värderad verksamhet. Med tiden ha emellertid läkarna, särskildt i de större kulturländerna, börjat alltmera direkt eller indirekt utöfva de mekanoterapeutiska läkemetoderna^ marknaden för svcLska sjukgymnaster har säkerligen härigenom begränsats betydligt, och det lider ej ringaste tvifvel, att de svenske sjukgymnasterna numera utomlands ses med ganska stor ovilja af läkarna och att positiva ansträngningar göras att utestänga dem. Under sådana förhållanden måste man med stor oro åse den massproduktion af sjukgymnaster, hvilken pågår i Sverige. Hvarje år utexamineras från de legitimerade instituten 90 stycken kvinnliga sjukgymnaster och ett mindre antal manliga, och i Sverige utöfva f. n. ungefär 600 legitimerade gymnaster sjukgymnastisk verksamhet. Huru många sjukgymnaster, som årligen utbildas i andra kurser, och huru många icke legitimerade sjukgymnaster, som f. n. i Sverige utöfva yrket, kan ej med säkerhet uppskattas, men de uppgå troligen till ett vida större antal. Då äfven här i Sverige läkare alltmera börja själfva eller genom assistenter handha dessa läkemetoder och i framtiden komma att göra det ännu mera, måste situationen med tiden bli särdeles svår för sjukgymnasterna, och man måste varmt önska, att dessa och andra missförhållanden i fråga om sjukgymnastyrkets utöfning skola kunna undanröjas i samband med den väntade omorganisationen af Gymnastiska centralinstitutet. Det är att hoppas, att det skall lyckas att genom närmare anslutning af sjukgymnastutbildningen och sjukgymnasternas yrkesutöfning till den öfriga sjukvården i landet förskaffa dessa yrkesutöfvare en mera tillfredsställande utbildning och en bättre ställning i