för stillandet af farliga blödningar eller för att möjliggöra deras transport. Två bårlag bilda en bårpatrull under en sjukvårdsbeställningsman (eller sjukvårdsman) som patrullförare och två bårpatruller en sjukbärargrupp under äldste patrullföraren, som på samma gång är gruppförare. Patrull- och gruppförare äro utrustade med sjukvårdsränsel, som utom förbandsmedel innehåller ett fåtal af de i fält oftast behöfliga läkemedlen, hufvudsakligen i form af s. k. tabletter, äfvensom stimulerande och smärtstillande medel (morfin) samt medel för framställande af antiseptiska lösningar (sublimatpastiller). Sjukvårdsränseln, som äfven ingår i utrustningen för de sjukvårdsbeställnings-män (sjukvårdsmän), hvilka stå till läkarnas omedelbara förfogande eller äro tilldelade vissa lägre truppförband, där läkare ej finnas, innehåller äfven de instrument, som erfordras för den första hjälpen vid enkla sårskador. Tre sjukbärargrupper utgöra tillsammans en sjukbärartropp, som står under befäl af en underofficer eller sjukvårdsfurir. 1 ett sjukvårdskompani ingå 4 sjukbärartroppar, och till hvarje infanteriregemente i fält hör en sjukbärartropp, som närmast står under befäl af regementets sjukvårdssergeant. Vid artilleriet äro bårlagen icke sammanförda i större afdelningar. Fältartilleriets sjukbärare, af hvilka två man bilda ett bårlag, åka under marsch på batteriernas fordon. A. W-dt. Sjukvårdsmän. Se Sjukvårdsmanskap. Sjukvårdsrustning. Se Fästningskrig, sp. 325. Sjukvårdsränsel. Se Sjukvårdsmanskap. Sjukvårdssoldat, Sjukvårdssoldatsskolor. Se Sjukvårdsmanskap. Sjukvårdsstyrelsen, ett af Arméförvaltningens departement, har om hand ärenden ang. Arméns sjukvårds- och veterinärväsen. Den står under chefskap af generalfältläkaren och är fördelad på 2 byråer: fältläkarbyrån och fältveterinärbyrån. Dess verksamhet är närmare angifven genom instruktionen för Arméförvaltningen 11 okt. 1907, i hvilken ändringar vidtagits 17 nov. 1911 och 29 okt. 1912. J. K. Sjukvårdstrupper, Frivilliga. Se Sjukvård, sp. 733-734. Sjukvårdsväska. Se Sjukvårdsmanskap. Sjuli, negerfolk. Se Schuli. Sjundedagsadventister, den rörligaste och mest framgångsrika gruppen bland adventisterna, räkna sin tillvaro från 1846, då en adventist, en f. d. sjökapten Joseph Bates i Amerika, under inflytande af sjundedagsbaptisterna, offentliggjorde en traktat, hvari han påyrkade firandet af den judiska sabbaten. Ledningen af det nya samfundet kom emellertid ej att utöfvas af Bates, utan af fru Ellen G. White och hennes make. Den förra, en strängt allvarlig, from kvinna, väckte genom sina visionära erfarenheter i extatiskt tillstånd stor uppmärksamhet och vann många anhängare. Rörelsens medelpunkt blef Battlecreek, i Michigan, och den erhöll fast ekonomisk grundval, sedan tionden 1858 införts. En mycket liflig agitation har utöfvats icke minst genom en omfattande förlagsverksamhet, och anhängare ha förvärf väts nästan öfver hela jordklotet. 1864 kom rörelsen till Schweiz och spred sig därifrån till de flesta europeiska länderna. 1907 räknade sekten unge- fär 90,000 medlemmar, hvaraf 66,000 i Amerika och 845 i Sverige. I läran om Kristus och försoningen står den på evangelisk ortodox ståndpunkt, i fråga om dopet, församlingarnas autonomi o. s. v. påminner den om baptismen. Karakteristiskt för sekten är sabbatsfirandet, vidare den speciella formen för den eskatologiska förkunnelsen, utläggningen af apokalypsens "tredje budskap" och dess utsagor om det tusenåriga riket. Själens odödlighet förnekas, odödligheten är en gåfva af Kristus i uppståndelsen, och de ogudaktige gå förintelsen till mötes. Sektens medlemmar afhålla sig från alkohol och tobak, äro ofta vegetarianer och syssla i stor utsträckning med religiös läkekonst. Stora sanatorier äro anlagda. Sjundedagsadventismen har på senare år fått en utgrening i den s. k. russelianismen, så benämnd efter professor C. T. Russel i Alleghany, U. S. A. Här föreligger en kombination af å ena sidan gammaladventistiska moment med noggrann beräkning af terminen för det tusenåriga riket - dess inträdande hade uträknats infalla hösten 1914, då i stället Världskriget bröt ut - å andra sidan unitarisk-rationalistiska tendenser, innebärande ett frångående af den ortodoxa uppfattningen af Kristi gudom. Russelianismen har spridt sig också till Sverige. Dess publikation "Vakttornet" distribueras från Örebro. E. M. R. Sjundeå (fi. Siuntio), socken i Nylands län, Lojo domsaga och härad, vid kusten, utgör ett imperiellt pastorat af 2:a kl., Borgå stift, Raseborgs kontrakt. 259 kvkm. 4,447 inv. (1914), hvaraf öfver 5/6 svensktalande. Genom socknen utfaller i Pikkalaviken ån Sjundeå. Bland egendomar inom socknen må nämnas Svidja, Flemingarnas forna stamsäte, som under 1700- och början af 1800-talet innehades af Reuterholmska ätten, bland dem G. A. Reuterholm, som skref sig friherre till Svidja. A. G. F. Sjunde året. Se Sabbatsåret. Sjungande båglampa, fys. Se Talande ljusbåge. Sjungande låga, fys., kallas det fenomen, att en gaslåga under vissa förhållanden ger ljud ifrån sig. En från en smal spets utströmmande luft- eller gasström har en viss tendens att råka i svängningar. Om en brännbar gas används och denna antänds, så att en spetsig låga uppkommer, har gasströmmen fortfarande samma tendens. Skjutes ett rör af 2-3 cm. vidd (se fig.) öfver en sådan låga, börjar den att ljuda, om den regleras till passande höjd. Tonhöjden beror uteslutande på luftpelarens längd. Lågan råkar själf i svängningar, hvilket lätt kan påvisas medelst en roterande spegel (se Königs manometriska lågor). Fenomenet, som först observerades af Higgins (1777) vid kemiska experiment med vätgas, omnämnes ofta under namnet kemiska harmonikan. T. E. A.