- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 25. Sekt - Slöjskifling /
739-740

(1917) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sjukvårdsafgift ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Sjung, sjung. Se Sångsällskapet "Sjung, sjung".

Sjunkbox, metall. Se Göt, sp. 882.

Sjunkfjorden, en arm af Sörfolden fjord, n. ö. från
Bodö, Norge. Bland de fjorden omgifvande fjällen
märkas v. om S. Sjunktind (1,078 m.) och
Sjunkhatten (öfver 1,200 m.).
K. V. H.

Sjunkhatten. Se Sjunkfjorden.

Sjunkhufvud kallas vid gjutning (t. ex. af järn
eller stål) den öfversta delen af götet, i hvilken
vid gjutmassans sjunkning de i massan bildade,
oundvikliga luftblåsorna pressas upp med den påföljd,
att ifrågavarande del blir porös och oduglig. Efter
götets afsvalning aflägsnas sjunkhufvudet. Jfr
Gjutning, sp. 1233–34, och Kanontillverkning,
sp. 795.
G. af Wdt.

Sjunktind. Se Sjunkfjorden.

Sjuntorp, bomullsspinneri och väfveri vid Göta älfs
tillflöde Lerumsån i Fors socken, Älfsborgs län, det
äldsta ännu befintliga i Sverige, anlades 1813 och
tillhör sedan 1855 A.-b. Sjuntorp (nuv. aktiekapital
400,000 kr.), som inom socknen eger 2¼ mtl
jordbruksfastighet (tax. till 119,200 kr., 1914)
samt annan fastighet (vattenfall, fabriksbyggnader,
kvarn, skolhus, Folkets hus), tax. till 1,076,600
kr. Spinneriet sysselsätter omkr. 500 arbetare,
har 19,740 spinnspindlar, 7,340 tvinnspindlar
och 400 väfstolar samt drifves af ång-, vatten- och
elektricitetskraft (1,000 hkr). Tillverkningen utgöres
af skofoder och stroppband, vekar (som specialitet)
samt oblekta, blekta och kulörta väfnader till
omkr. 2,8 mill. kr.

Sjuoje. Se Mytologi, sp. 174.

Sjurygg, zool. Se Sugfiskar.

Sju signaturer. Se Namnlösa (student-) samfundet.

Sjusja, stad och fordom fästning, belägen på en
bergsplatå i ryska guv. Jelizavetpol (Kaukasus)
i det armeniska höglandet, 1,180 m. ö. h. 42,687
inv. (1911). Tillverkning af mattor. Liflig
handel. S. var fordom kanatet Karabaghs hufvudstad och
annekterades af ryssarna 1822. (J. F. N.)

Sju smärtornas fest. Se Mariafester.

Sju socknars kyrka. Se Pemar.

Sjusofvardagen, af ålder benämning för 27 juli (nu
Martadagen), får sin förklaring i legenden om de
"sju sofvare". Denna är i korthet följande. Under
den allmänna förföljelse, som romerske kejsaren
Decius lät öfvergå de kristna, hade sju fromma
män, Maximianus, Malcus, Marcus (l. Martinianus),
Dionysius, Johannes, Serapion och Konstantinus, 249
tagit sin tillflykt till en bergshåla i närheten
af staden Efesos. Där skola de ha insomnat och ej
vaknat förr än år 447, då den milde kejsar Theodosius
regerade. Deras sömn hade alltså räckt i 198 år,
men själfva trodde de sig ha sofvit en enda natt. Som
vanligt sändes Malcus till staden att köpa bröd. Hans
dräkt och de föråldrade mynt han framlämnade väckte
förvåning hos folket, och han fördes till prokonsuln,
inför hvilken han fick berätta sin historia. Biskop
Martinus skyndar med kejsaren och allt folket till
grottan, där de återfinna Malcus’ kamrater vakna
och med "anleten strålande likt solen". Inför den
nya tidens representanter slumra de in på allvar,
för att ej mer vakna. Kejsaren betäckte dem med sin
purpurmantel och lät inlägga deras döda kroppar i
gyllene kistor. Den äldsta uppteckningen af legenden
om "sju sofvare" härrör från biskop Gregorius af Tours
(omkr. 570). Sedan dess har den på mångfaldigt sätt
bearbetats och tillhör sedan länge både den öster-
och västerländska litteraturen. Äfven i Sverige har
den länge utgjort en af folket omtyckt läsning och
många gånger omtryckts i s. k. skillingstryck (se
Folkböcker). Den äldsta kända svenska uppl. (1626)
har titeln: "Legenda eller een lijten historia om
the siusoffuare, ganska nyttigh at läsa". – Numera
används ordet "sjusofvare" (hvaraf t. o. m. bildats
ett kvinnligt motstycke, "sjusofverska") gemenligen
i bemärkelsen af en, som sofver efter kl. 7 eller i
allmänhet en, som sofver länge om morgnarna. Enligt
en allmän folktro skall den väderlek, som råder
på sjusofvardagen, fortfara i sju veckor. Se
arbeten af J. Koch (1883) och M. Huber (1900).
R. G.

Sjusofvaren, zool. Se Glis vulgaris.

Sjustjärnan. 1. Astron. Se Plejaderna 2.
- 2. Osmanernas sju förnämsta skalder.
Se Turkiska språket och litteraturen.

Sjustjärnorna. 1. Astron. Se Plejaderna 2.
- 2. (Fr. La pléiade.) Franska skalder.
Se Franska litteraturen, sp. 1200.

Sju strömmar kallas de sju kanaler, som strax
s. om Slite på Gottland bilda Bogevikens utlopp i
Östersjön. Landsvägen från Slite till Visby går öfver
S., där 1712 till försvar af Slite hamn ett batteri
för 2 haubitser och 4 kanoner byggdes. Sedermera
anlades vid S. flera verk, som funnos kvar ännu
1748, men nu äro i det närmaste jämnade med marken.
L. W:son M.

Sjuttio uttolkarna. Se Bibelöfversättningar,
sp. 244-245.

Sjuvalov [-låff], rysk adelssläkt från andra hälften
af 1500-talet, af kejsarinnan Elisabet upphöjd
i grefligt stånd. - 1. Ivan Maksimovitj S.,
d. 1736 som guvernör i Astrahan, tjänade under tsar
Peter I som kommendant i Viborg och medverkade vid
fredsunderhandlingarna i Nystad.
- 2. Ivan Ivanovitj S., statsman, f. 1727,
d. 1797, utnämndes af kejsarinnan Elisabet till
generaladjutant och medlem af "konferensen"
(det dåv. statsrådet)
och fick stort inflytande på statsärendena,
men afböjde grefvetiteln. Stor förtjänst inlade
han genom inrättandet af Moskvas universitet och
gymnasium 1755, hvars förste kurator han blef. På
hans initiativ grundlades ock kejs. konstakademien
(1757) och gymnasiet i Kazan (1758). Han gynnade
Lomonosovs vetenskapliga verksamhet och gaf
uppslag till Voltaires "Histoire de l’empire de
Russie sous Pierre le Grand". Efter Katarina II:s
tronbestigning vistades han i utlandet 14 år, blef
efter hemkomsten öfverkammarherre och samverkade med
furstinnan Dasjkova vid utarbetandet af "Sobesiednik
ljubitelej rossijskago slova". Hans biografi skrefs
af N. Bartenev 1857.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 19:01:43 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nfce/0392.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free