Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sjöfart ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
19,430,000 ton å 16,843 f., Buenos Aires med
19,052,000 ton å 39,254 f., Neapel med 18,744,000
ton å 20,138 f. o. s. v. För Stockholm äro siffrorna
5,989,000 ton å 68,138 f. Anmärkas bör härvid,
att såväl för Holland och Belgien som för Förenta
staterna offentliggöres icke någon statistik
öfver kustfraktfarten. New Yorks utomlandshandel
ensam omfattade emellertid 27,223,000 ton å 7,807
fartyg Antwerpens 27,479,000 ton å 7,062 fartyg
och Rotterdams 23,076,000 ton å 19,573 fartyg,
under det att Londons utländska sjöfart omfattade
24,050,000 ton å 18,013 fartyg och Stockholms
2,078,000 ton å 4,503 fartyg. Sueskanalen genomfors
1912 af fartyg med tills. 20,275,000 netto reg.-ton,
Kejsar-Vilhelms-kanalen kunde s. å. rapportera
9,924,000 ton. Jfr Handelsflotta. - Se I. Afzelius,
"Viktigaste författningar rörande sjöfarten" (8:e
uppl. 1916), och Malmen, "Sjöfartssäkerheten"
(1916). Om internationella sjöfartskongresser
se Internationella kongresser, sp. 787.
E.Sn. (II. W-l)
Sjöfartsbok, sjöv., bok, som utlämnas af sjömanshusets
ombudsman till hvar och en, som vid sjömanshuset
inskrifves och som skall innehafvas af hvarje
sjöman, som inmönstras å svenskt fartyg. Denna
bok, som har till ändamål att tjäna sjömannen som
legitimationshandling, skall uppta innehafvarens namn,
födelse- och kyrkoskrifnings-ort samt signalement
äfvensom hans egenhändiga namnteckning. Vid
afmönstring införas i sjöfartsboken anteckningar om
den afmönstrade sjömannens befattning å fartyget och
tjänstetid där, den fart, hvari fartyget under tiden
gått, samt den af honom till vederbörligt sjömanshus
erlagda hyresafgiften (l proc. af hans under tiden
från påmönstriugsdagen förtjänta lön eller hyra),
äfvensom på därom af den afmönstrade framställd önskan
summariskt vitsord af befälhafvaren om sjömannens
uppförande och tjänstbarhet.
R.N. (II.W-l)
Sjöfartsfonden. Se Handels- och sjöfartsfonden.
Sjöfartsinspektör benämnes i Finland en genom
förordning af 27 april 1899 tillsatt tjänsteman, som
har tillsyn öfver efterlefnaden af de föreskrifter,
som afse betryggande af lif och egendom vid sjöfart,
samt handhar inspektion af landets f. n. (1916) 6
navigations- och 8 sjömansskolor. Dessutom har han
inseende öfver sjömanshusen och för skeppskalendern
öfver finska fartyg Han bistås af en biträdande
sjöfartsinspektör och en jurist som sekreterare.
T.C.
Sjöfartskongresser. Se Internationella kongresser,
sp. 787.
Sjöfartsmuseum. Se Svenska sjöfartsmuseet. - Om
marinmuseer se Museum, sp. 1432.
Sjöfartsnämnd. Se Handels- och sjöfartsnämnd.
Sjöfartssäkerhetslagstiftning. Under det 1891 års
sjölag väsentligen lade uppsikten öfver fartygs
behöriga utrustning, bemanning och anordning i
öfrigt i befälhafvarens hand och endast för vissa
slags fartyg eller viss fart meddelades normerande
bestämmelser, har under de senaste åren, på grund af
internationella öfverenskommelser äfven i vårt land
införts en omfattande lagstiftning, afsedd att på
ett verksammare sätt betrygga sjöfartens säkerhet.
Detta har skett dels
genom åtskilliga tilläggsbestämmelser i Sjölagen,
dels genom lag om tillsyn å fartyg 16 okt. 1915
jämte närmare bestämmelser därom i förordning
31 dec. s. å., hvarigenom sjöfarten underkastas
statskontroll, utöfvad genom en särskildt inrättad
inspektionsmyndighet. Tillika ha genom förordn. 23
dec. 1915 ang. fartygs byggnad och utrustning samt
ang. vissa säkerhetsåtgärder vid nyttjande af fartyg
meddelats föreskrifter, hvilkas iakttagande skall
i olika afseenden betrygga sjöfartens säkerhet.
I.Afz.
Sjöfartstraktat. Se Handelsfördrag.
Sjöfartsumgälder. Se Skeppsumgälder.
Sjöfartyg 1. Sjöbåt, sjöv;., uttryck, som används
om ett fartyg i afseende på dess egenskaper
i sjögång. Ett godt sjöfartyg "arbetar väl",
d. v. s. vakar lätt utan att intaga brottsjöar,
är makligt, men eger dock tillräcklig styfhet,
länsar och ligger väl, utan benägenhet att
kasta sig tvärs för sjön, styr och manövrerar väl
o. s. v. Jfr Maklighet, Metacentrum och Styfhet.
R.N. (C.K.S.)
Sjö-Flandern, Se Flandern.
Sjöfordringar, jur., sådana af sjöfarten uppkommande
fordringar, för hvilka borgenären enligt lag
har att söka betalning endast ur
sjöförmögenheten (fartyg, frakt, i fartyg inlastadt
gods) Hit äro att hänföra bärgarlön, ersättning i
gemensamt haveri, ersättning för skada, som vållats
af befälhafvaren eller besättning i tjänsten"
(härföl svara endast redarens sjöförmögenhet,
fartyg och frakt), bodmerilån och andra fordringar
på grund af förbindelser, som befälhafvaren under
resa ingår för redares eller lastegares räkning,
samt slutligen alla sådana fordringar, som grunda
sig på uteblifvet, ofullständigt eller felaktigt
fullgörande af förbindelser, som redaren själf eller
annan på grund af hans fullmakt ingått, men hvilkas
fullgörande ankommit på befälhafvaren i denna hans
egenskap (också för sistnämnda fordringar svarar blott
redarens sjöförmögenhet). - Denna fordringsrättens
begränsning, som inom sjöfarten är urgammal, har
sin naturliga grund i omöjligheten för redare och
lastegare att under sjöresan öfvervaka befälhafvarens
åtgöranden; det är därför endast den åt befälhafvaren
anförtrodda förmögenheten, som vedervågas. Uteslutet
är naturligtvis icke, att af särskild anledning
- när t. ex. befälhafvaren tillika är redare -
personlig ansvarighet kan tillkomma (se Sjöpanträtt).
I.Afz.
Sjöfort. Se Kustfort.
Sjöfossen, ett 1,44 m. högt vattenfall
i Norge, i Rösaaen (se d. o.).
K.V.H.
Sjöfront, krigsv., kallas den del af en kustfästning,
från hvilken försvaret mot anfall öfver vattnet
skall utgå. So vidare Fästning, sp. 319.
L. W:son M.
Sjöfynd, föremål, som utgjort del af eller tillbehör
till ett fartyg eller varit inlastadt i fartyg och
som anträffas flytande på vattnet eller uppkastadt
på stranden (strandvrak) eller upptages från bottnen
(bottenfynd). Ang. hvad den, som gjort dylikt fynd,
har att iakttaga med afseende på fyndets kungörande
m. m. stadgas i lag innefattande vissa bestämmelser om
sjöfynd 12 juni 1891. Se Fynd och Strandrätt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
