äldsta, som man känner till. Under senare delen af 1300-talet anbefalldes i Portugal inrättandet af en på ömsesidighet grundad försäkringsförening, i hvilken alla portugisiska fartyg öfver 50 ton skulle ingå och för hvilken bestämda föreskrifter lämnades. En i Barcelona 1435 utfärdad försäkringsstadga, som bl. a. innefattade ett förbud mot försäkringar med karaktär af vad, visar, att sjöförsäkring vid denna tid vunnit rätt stor användning. Vidare är det bekant, att man i Bruges, i Antwerpen och i England i början af 1500-talet afslutat sjöförsäkringar. I Sverige uppmärksammades denna försäkringsgren i 1667 års Sjölag. Nya och fullständigare föreskrifter i detta afseende gåfvos sedermera, först genom K. försäkrings- och haveristadgan af 1750 och därefter genom den 1864 utfärdade Sjölagen, som väsentligen är utarbetad efter tyskt mönster. I juni 1887 lät chefen för Civildepartementet till sjöförsäkringsbolagen i riket öfverlämna förslag till ny sjölag, som af tillsatta kommitterade då uppgjorts. Därvid fästes sjöförsäkringsbolagens uppmärksamhet särskildt på hvad kommitterade anfördt om åstadkommande genom vederbörande sjöförsäkringsbolags samverkan af en allmän sjöförsäkringsplan, som borde vara färdig samtidigt med, att Sjölagen trädde i kraft. I anledning häraf och då Sjölagen af 12 juni 1891 trädde i kraft l jan. 1892, utgafs "Allmän svensk sjöförsäkringsplan af oktober 1891". Till grund för densamma lades nyssberörda Sjölag, hvars bestämmelser i sjöförsäkringsafseende till största delen med planen införlifvades, hvarförutom öfrigt material hämtades dels från gamla Sjölagen, dels från hittills i Sverige, enligt de särskilda bolagens poliser, gällande försäkringsvillkor, dels från den af Repræsentantskabet för :"Det norske Veritas" utgifna "Almindelig norsk söforsikringsplan". Emellertid gaf erfarenheten anledning till vissa förtydliganden och ändringar i sagda plan såsom varande erforderliga eller önskvärda, hvarför en reviderad plan utarbetades och utgafs, under namn af "Allmän svensk sjöförsäkringsplan af november 1896". Sjöförsäkringen tyckes till en början ha bedrifvits uteslutande genom ömsesidighetsföreningar, inom hvilka årsförlusterna och förvaltningskostnaderna uttaxerades på medlemmarna. På senare tid har sådan försäkring likväl alltmer blifvit en själfständig affär med fasta premier, hvilken tagits om händer af kapitalstarka aktiebolag. 1668 bildades i Paris det första på aktier grundade sjöförsäkringsbolaget. Lagstiftningen lägger i de flesta länder intet hinder i vägen för, att enskilda affärsmän eller firmor idka dylik försäkringsrörelse, och detta förekommer också ofta i utlandet; den svenska försäkringslagen af 1903 medger däremot endast statsanstalt, försäkringsaktiebolag eller ömsesidigt försäkringsbolag att drifva försäkringsrörelse. Lloyd (se d. o.) i London är hufvudsakligen en association af enskilda personer, som själfständigt teckna försäkringar. Flera stora rederibolag (t. ex. de bekanta firmorna Peninsular & Oriental steamship co., Hamburg-Amerika Linie etc.) äro så att säga sina egna försäkringsgivare; de ega nämligen ett så stort antal fartyg, att risken blir utjämnad, och finna därför med sin fördel förenligt att låta dessa gå oförsäkrada, resp. att endast vid de allra största och dyraste fartygen försäkra en del af desamma, ömsesidighetsföreningarnas verksamhet i allmänhet och särskildt i Sverige omfattar numera så godt som uteslutande kaskoförsäkringar (d. v. s. försäkringar å själfva fartygen), under det att de flesta andra slag af sjöförsäkringar, såsom å varor, intresse o. d. tecknas mot fasta premier hos aktiebolagen. Sjöförsäkringsverksamheten är för handeln af särdeles stor betydelse och har i sin mån underlättat utvecklingen af vår nuvarande storartade internationella samfärdsel. I allmänhet öfvertar ej försäkringsgivaren all den risk, för hvilken det försäkrade föremålet kan bli utsatt under sjötransporten. Försäkringsbrefven utesluta t. ex. nästan alltid krigsfara, och skulle försäkringstagaren önska skydd äfven mot denna risk, måste i regel tilläggsprernie erläggas. Utbrottet af Världskriget 1914 medförde strax i början ett fullständigt lamslående af skeppsfarten, hvilket tvingade såväl krigförande som neutrala stater att grunda statliga krigsförsäkringsanstalter. Den svenska krigsförsäkringsanstaltens ekonomiska ställning efter de två första åren 17 aug. 1914 - 31 dec. 1916 framgår af följande uppgifter: kontant erlagda premier för kaskoförsäkringar kr. 17,221,022:34, kontant erlagda premier för lastförsäkringar kr. 18,449,900: 82, nettoprovenyer kasko kr. 407,322:80, nettoprovenyer last kr. 1,358,016:66, räntor kr. 634,299:88 samt reassuradörers bidrag kr. 877,239:82; utbetalda skador å kasko kr. 8,775,742: 17, utbetalda skador å last kr. 7,539,162: 76, utbetalda haveriförskott kr. 358,075:87, ristornerade premier kr. 886,743:87, reassuranspremier kr. 4,925,436: 83, omkostnader kr. 304,038: 94 samt kontant innestående i banker kr. 16,642,919:02. Uttryckligen måste dock betonas, att medel ej reserverats för oreglerade skador och event. kraf på grund af i krigförande länder beslagtagna eller kvarhållna varor till mycket betydande belopp. Äfven den privata företagsamheten har delvis - efter ett kortare uppehåll vid krigsutbrottet - upptagit sjökrigsförsäkringsverksamheten, och ett stort antal nya sjöförsäkringsbolag har grundats - särskildt i Norge och Danmark -, hvilka från första början hufvudsakligen koncentrerat sin verksamhet på försäkring mot krigsfara. Den privata krigsförsäkringsverksamheten har också fyllt ett stort behof, då den - frånsedt konkurrensen med statsanstalterna - utgjort ett nödvändigt supplement till dessa. Ett bland de vid varuförsäkringar oftast förekommande försäkringsvillkoren är: "fritt för enskild skada, utom i strandningsfall", hvarmed menas, att ersättning för partiell skada å försäkringsobjektet lämnas, endast om den uppkommit genom strandning eller därmed likställda olyckor, d. v. s. stötning mot fasta eller flytande föremål, sjunkning, eld och explosion. Vidare försäkras med ett visst antal proc. (vanligen 3, 5 eller 10) "franchise", hvilket innebär, att partiell skada å det försäkrade föremålet godtgöres, endast om den i omfång uppgår till eller öfverstiger det angifna procenttalet af värdet i sin helhet eller vissa serier däraf. Alltefter varuslaget beräknas nämligen denna "franchise" antingen för hela partiet eller för ett bestämdt antal kolli eller också för hvarje enskildt kolli. Vid varor i flytande form försäkrar