Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sjöfart ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
äldsta, som man känner till. Under senare delen af
1300-talet anbefalldes i Portugal inrättandet af en på
ömsesidighet grundad försäkringsförening, i hvilken
alla portugisiska fartyg öfver 50 ton skulle ingå
och för hvilken bestämda föreskrifter lämnades. En
i Barcelona 1435 utfärdad försäkringsstadga, som
bl. a. innefattade ett förbud mot försäkringar med
karaktär af vad, visar, att sjöförsäkring vid denna
tid vunnit rätt stor användning. Vidare är det bekant,
att man i Bruges, i Antwerpen och i England i början
af 1500-talet afslutat sjöförsäkringar. I Sverige
uppmärksammades denna försäkringsgren i 1667 års
Sjölag. Nya och fullständigare föreskrifter i detta
afseende gåfvos sedermera, först genom K. försäkrings-
och haveristadgan af 1750 och därefter genom den 1864
utfärdade Sjölagen, som väsentligen är utarbetad
efter tyskt mönster. I juni 1887 lät chefen för
Civildepartementet till sjöförsäkringsbolagen i
riket öfverlämna förslag till ny sjölag, som af
tillsatta kommitterade då uppgjorts. Därvid fästes
sjöförsäkringsbolagens uppmärksamhet särskildt på
hvad kommitterade anfördt om åstadkommande genom
vederbörande sjöförsäkringsbolags samverkan af en
allmän sjöförsäkringsplan, som borde vara färdig
samtidigt med, att Sjölagen trädde i kraft. I
anledning häraf och då Sjölagen af 12 juni 1891
trädde i kraft l jan. 1892, utgafs "Allmän svensk
sjöförsäkringsplan af oktober 1891". Till grund
för densamma lades nyssberörda Sjölag, hvars
bestämmelser i sjöförsäkringsafseende till största
delen med planen införlifvades, hvarförutom öfrigt
material hämtades dels från gamla Sjölagen, dels
från hittills i Sverige, enligt de särskilda bolagens
poliser, gällande försäkringsvillkor, dels från den af
Repræsentantskabet för :"Det norske Veritas" utgifna
"Almindelig norsk söforsikringsplan". Emellertid gaf
erfarenheten anledning till vissa förtydliganden och
ändringar i sagda plan såsom varande erforderliga
eller önskvärda, hvarför en reviderad plan
utarbetades och utgafs, under namn af "Allmän svensk
sjöförsäkringsplan af november 1896". Sjöförsäkringen
tyckes till en början ha bedrifvits uteslutande
genom ömsesidighetsföreningar, inom hvilka
årsförlusterna och förvaltningskostnaderna uttaxerades
på medlemmarna. På senare tid har sådan försäkring
likväl alltmer blifvit en själfständig affär med fasta
premier, hvilken tagits om händer af kapitalstarka
aktiebolag. 1668 bildades i Paris det första på
aktier grundade sjöförsäkringsbolaget. Lagstiftningen
lägger i de flesta länder intet hinder i vägen
för, att enskilda affärsmän eller firmor idka dylik
försäkringsrörelse, och detta förekommer också ofta i
utlandet; den svenska försäkringslagen af 1903 medger
däremot endast statsanstalt, försäkringsaktiebolag
eller ömsesidigt försäkringsbolag att drifva
försäkringsrörelse. Lloyd (se d. o.) i London är
hufvudsakligen en association af enskilda personer,
som själfständigt teckna försäkringar. Flera stora
rederibolag (t. ex. de bekanta firmorna Peninsular
& Oriental steamship co., Hamburg-Amerika Linie
etc.) äro så att säga sina egna försäkringsgivare; de
ega nämligen ett så stort antal fartyg, att risken
blir utjämnad, och finna därför med sin fördel
förenligt att låta dessa gå oförsäkrada, resp. att
endast vid de allra största och dyraste fartygen
försäkra en del af desamma, ömsesidighetsföreningarnas verksamhet
i allmänhet och särskildt i Sverige omfattar
numera så godt som uteslutande kaskoförsäkringar
(d. v. s. försäkringar å själfva fartygen), under det
att de flesta andra slag af sjöförsäkringar, såsom
å varor, intresse o. d. tecknas mot fasta premier
hos aktiebolagen. Sjöförsäkringsverksamheten är för
handeln af särdeles stor betydelse och har i sin mån
underlättat utvecklingen af vår nuvarande storartade
internationella samfärdsel.
I allmänhet öfvertar ej försäkringsgivaren all den
risk, för hvilken det försäkrade föremålet kan bli
utsatt under sjötransporten. Försäkringsbrefven
utesluta t. ex. nästan alltid krigsfara, och skulle
försäkringstagaren önska skydd äfven mot denna risk,
måste i regel tilläggsprernie erläggas. Utbrottet
af Världskriget 1914 medförde strax i början ett
fullständigt lamslående af skeppsfarten, hvilket
tvingade såväl krigförande som neutrala stater att
grunda statliga krigsförsäkringsanstalter.
Den svenska krigsförsäkringsanstaltens ekonomiska
ställning efter de två första åren 17 aug. 1914 - 31
dec. 1916 framgår af följande uppgifter:
kontant erlagda premier för kaskoförsäkringar
kr. 17,221,022:34, kontant erlagda premier
för lastförsäkringar kr. 18,449,900: 82,
nettoprovenyer kasko kr. 407,322:80, nettoprovenyer
last kr. 1,358,016:66, räntor kr. 634,299:88 samt
reassuradörers bidrag kr. 877,239:82; utbetalda
skador å kasko kr. 8,775,742: 17, utbetalda skador
å last kr. 7,539,162: 76, utbetalda haveriförskott
kr. 358,075:87, ristornerade premier kr. 886,743:87,
reassuranspremier kr. 4,925,436: 83, omkostnader
kr. 304,038: 94 samt kontant innestående i banker
kr. 16,642,919:02. Uttryckligen måste dock betonas,
att medel ej reserverats för oreglerade skador
och event. kraf på grund af i krigförande länder
beslagtagna eller kvarhållna varor till mycket
betydande belopp.
Äfven den privata företagsamheten har delvis -
efter ett kortare uppehåll vid krigsutbrottet -
upptagit sjökrigsförsäkringsverksamheten, och ett
stort antal nya sjöförsäkringsbolag har grundats
- särskildt i Norge och Danmark -, hvilka från
första början hufvudsakligen koncentrerat sin
verksamhet på försäkring mot krigsfara. Den privata
krigsförsäkringsverksamheten har också fyllt ett
stort behof, då den - frånsedt konkurrensen med
statsanstalterna - utgjort ett nödvändigt supplement
till dessa.
Ett bland de vid varuförsäkringar oftast förekommande
försäkringsvillkoren är: "fritt för enskild skada,
utom i strandningsfall", hvarmed menas, att ersättning
för partiell skada å försäkringsobjektet lämnas,
endast om den uppkommit genom strandning eller
därmed likställda olyckor, d. v. s. stötning mot
fasta eller flytande föremål, sjunkning, eld och
explosion. Vidare försäkras med ett visst antal
proc. (vanligen 3, 5 eller 10) "franchise", hvilket
innebär, att partiell skada å det försäkrade föremålet
godtgöres, endast om den i omfång uppgår till eller
öfverstiger det angifna procenttalet af värdet i sin
helhet eller vissa serier däraf. Alltefter varuslaget
beräknas nämligen denna "franchise" antingen för
hela partiet eller för ett bestämdt antal kolli eller
också för hvarje enskildt kolli. Vid varor i flytande
form försäkrar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
