liga direkt arbetande inhemska bolag och ömsesidighetsföreningar samt för de utländska anstalternas sjöförsäkringspremier i Sverige utvisar 1890 kr. 7,595,016, 1900 kr. 14,980,784, 1910 kr. 21,643,982, 1913 kr. 27,537,709, 1914 kr. 30,594,460 och 1915 kr. 60,232,916. Frö.* Sjöförsäkringsöfverrätten, en enligt K. M:ts försäkrings- och haveristadga 2 okt. 1750 tillsatt särskild domstol eller öfverrätt med uppgift att i sista instans (utan vad eller beneficium revisionis) afgöra tvister ang. försäkring af fartyg eller gods mot sjöskada, sedan parterna hvarken i godo sinsemellan kunnat komma öfverens eller velat åtnöja sig med sina å ömse sidor tillkallade gode mäns utlåtande. Rättens ledamöter, som förordnades af K. M:t, voro enligt anförda stadga 13, nämligen 2 af Svea hofrätt, 2 sjöofficerare, 3 af Kommerskollegium, 2 magistratspersoner samt 4 uti utrikes handel och sjöfart förfarna köpmän. Sedan rättegångssättet i sjörättsmål ändrats genom sjölagen 23 febr. 1864, förklarade K. M:t, enligt nådigt bref 13 mars 1866, Sjöförsäkringsöfverrätten upplöst. S. B-h. Sjögared, kronopark i Gullereds och Strängsereds socknar, Redvägs härad, Älfsborgs län, tillhör Ulricehamns revir af Smålands öfverjägmästar-distrikt. Kronoparken har enligt bestämmelserna i k. br. 7 okt. 1892 och 24 mars 1893 bildats genom inköp af diverse skogshemman i byarna Sjögared, Tissered, Hallen, Flärred och Strängsered. Arealen var vid 1910 års slut 2,148 har. S-r. Sjögast, sjöv., hvardaglig benämning på sjöman. Ombord å örlogsfarty? är ordet "gast" reglementeradt, men å handelsfartyg används det ej. Jfr Gast. R-N-* Sjögestad, socken i Östergötlands län, Valkebo härad. 2,030 har. 750 inv. (1915). Annex till Rappestad, Linköpings stift, Vifolka och Valkebo kontrakt. Sjögréen, Karl Erik, tonsättare, f. 5 mars 1799 i Hälleberga, Småland, d. 26 aug. 1877 på Strålsnäs, Östergötland, blef filos, magister i Uppsala 1821, juris kandidat s. å. och utexaminerades 1822 från Falu bergsskola, var 1825-31 geschworner vid Sala silfvergrufva (med bergmästares titel från 1827) och sedan 1830 godsegare på Strålsnäs. Han egnade sig med trofast böjelse åt tonkonsten och komponerade många intagande melodier, bland hvilka den till Tegnérs "Stjärnsången" blef mest spridd. S. blef 1869 led. af Mus. akad. Sjögren. 1. Håkan S., filolog, f. 26 jan. 1727 i Härlanda, Jönköpings län, d. 20 mars 1815 i Växjö, blef 1748 student i Uppsala, 1755 filos, magister samt 1757 pastorsadjunkt i Växjö stift och 1769 konrektor i Jönköping. Där utgaf han 1775, på uppdrag af biskop Osander, ett Lexicon manuale latino-svecanum et sveco-latinum, uppställdt efter härledningsprincipen, hvilket sedan allmänt användes ända till senaste tiden (4:e uppl. 1832) och förskaffade honom stort rykte. 1775 utnämndes S. till lektor i Växjö och 1802 till domprost. 1800 hade han blifvit teol. doktor. S. var en grundligt lärd man och utgaf åtskilliga smärre filologiska arbeten. Sin förmögenhet, som han hopsparat, använde han till välgörande ändamål. 2. Håkan S., af samma släkt som den föregående, klassisk filolog, f. 6 maj 1870 i Skärstad, Jönköpings län, blef student i Uppsala 1889, filos, doktor 1900 samt docent i latinska språket och litteraturen vid Uppsala universitet s. å. S. har inlagt betydande förtjänster på Ciceroforskningens område. Hans afh. Commentationes Tullianæ (1910) ger den slutgiltiga utredningen af förhållandet mellan handskrifterna till Ciceros bref, och hans edition af dessa bref (1910 ff.) torde, när den afslutats, bli vår tids standardupplaga. Hittills ha utkommit Epistolarum ad Brutum liber IX (1910) och Epist. ad Quintum fratrem (1911), bägge i den af V. Lindström redigerade "Collectio scriptorum veterum Upsaliensis". Samma bref jämte några andra har S. med något mindre textkritisk apparat utgett, äfvensom M. Tullii Ciceronis scripta Vol. XI (1914) i "Bibliotheca Teubneriana". Bland S:s öfriga arbeten märkas De particulis copulativis apud Plautum et Terentium qucestiones selectce (1900) och Zum gebrauch des futurums im altlateinischen (1906). S. har ock författat ett stort antal artiklar på den romerska filologiens område samt utvecklat en högt skattad verksamhet som populärföreläsare. 1. (J. C.) 2.E. N-n Sjögren, Andreas Johan, finländsk språkforskare, f. 8 maj 1794 i Iittis socken, Nylands län, d. 18 jan. 1855 i Petersburg, blef 1813 student, från Borgå gymnasium, 1819 filos, doktor och s. å. e. o amanuens vid universitetsbiblioteket i Åbo. De impulser, som utgått från danske språkforskaren Rasmus Rask under dennes vistelse i Åbo 1818, hade hos S. väckt tanken att egna sig åt den finska språkforskningen. Då honom erbjöds en informatorsplats i Petersburg, begaf han sig dit 1820 för att med större framgång kunna förbereda sig till studiet af de finska folkstammarna i Ryssland.

En afh. Ueber die finnische sprache und ihre literatur gjorde honom bemärkt af ryske mecenaten rikskansler Rumjantsev, som 1823 antog honom till privat bibliotekarie. 1824 anträdde S. med understöd ur finska statsmedel en resa till de nordöstra delarna af Europeiska Ryssland samt i Lappmarken. Under denna resa inskränkte han sig icke till språkforskningen, utan äfven historia, statistik, geografi, arkeologi, ja t. o. m. naturalhistoria utgjorde föremål för hans undersökningar. Det material, som han under sin femåriga resa samlade, publicerades af honom senare i flera arbeten, bl. a. Anteckningar om församlingarne i Kemi-Lappmark (1828), Ueber die älteren wohnsitze der jemen (1831), Ueber den grammatischen bau der syrjänischen sprache (1832), Wann und wie wurden Sawolotschje und die sawolotschen tschuden russisch? (s. å.) och Ueber die finnische bevölkerung des. S:t Petersburgischen gouvernements