Sjöpenna.

gå genom stammen (axeln). Det mest kända af de vid Sveriges västkust förekommande släktena är Pennatula. Dithörande djur förekomma tvåsidigt anordnade i fjäderformig korallstock, med ofta vackert röd färg. Pennatula phosphorea utmärkes liksom många andra Alcyonaria genom stark fosforescens. På de stora hafsdjupen ha påträffats representanter för det egendomliga släktet Umbellula, hvars polyper äro få och samlade till ett knippe i spetsen af den långa stjälken. L-e. Sjöplankton, bot. zool. Se Plankton. Sjöplommon, bot. Se Nostoc. Sjöpoliti kallas den statliga verksamhet, som utöfvas på hafven till upprätthållande af den där gällande samfärdsrätten. Hvarje stat har ensamrätt och folkrättslig skyldighet till sådan politi inom sitt eget sjöterritorium, där alla andra staters fartyg måste underkasta sig densamma. På öppna hafvet däremot gälla olika regler för fred och för krig. I fred har hvarje stat sjöpolitirätt allenast öfver de fartyg, som föra statens flagga, såvida ej undantagsvis genom traktater annorlunda bestämts, t. ex. genom de i midten af 1800-talet vanliga traktaterna mot transport af negerslafvar till Amerika eller genom Nordsjöfisketraktaten af 1882. Under krig åter har sedvanerättsligt uppstått rätt för de krigförande att så till vida modifiera nyssnämnda regel, att de i förhållande till fienden ha en ovillkorlig politirätt, enär de kunna förhindra alla fientliga fartygs trafik, och i förhållande till de neutrala ha en villkorlig politirätt till kontrabands- och blockadbrytningsförsöks förhindrande. Om emellertid en neutral stat själf öfvertar denna kontroll genom konvoj eller på annat effektivt sätt, upphör de krigförandes sjöpoliti i detta afseende. Sjöpolitien utmynnar med afseende på fredssamfärdseln i anhållning af fartyg, som anses ha brutit mot gällande föreskrifter, och dess införande till någon hamn i samma fartygs hemland, där eventuellt en straffprocess af landets myndigheter inledes mot vederbörande. Med afseende på samfärdseln under krig ger däremot sjöpolitien anledning till uppbringning och fartygets införande till någon hamn i det politiutöfvande fartygets hemland, där en s. k. prisprocess af detta lands myndigheter då skall anordnas. Rld. Sjöpost. Se Postfartyg, Postverket, sp. 44--45, och Sjöpostexpeditioner. Sjöpostexpeditioner, postv., sjöledes befordrade postanstalter, som i afseende å verksamheten äro att jämställa med postkupéerna. Svenska postverket underhåller allenast två Sjöpostexpeditioner, båda å linjen Trälleborg--Sassnitz, men vissa af de postkupéer, som framföras å linjerna Nässjö--Malmö, resp. Göteborg--Hälsingborg, ha plägat vara i verksamhet äfven å sjöpostlinjerna Malmö--Köpenhamn, resp. Hälsingborg--Helsingör. R. L-n. Sjöpostföring. Se Postverket, sp. 44, och Sjöpostexpeditioner. Sjöprotest, jur., en af fartygsbefälhafvare inför offentlig myndighet gjord anmälan om timad sjöolycka. Benämningen härleder sig däraf, att befälhafvaren vanligen protesterar mot de anspråk, som på grund af händelsen kunna komma att mot honom eller redaren framställas, hvilket oftast utmärkes genom formen för anmälan. Protest är numera icke för något fall i svensk sjölag föreskrifven, utan en åtgärd, som befälhafvaren eger frihet att vidtaga, när det synes honom vara påkalladt (se Protest). I. Afz. Sjöpungar, zool. Se Tunicata. Sjöqvist, John August, läkare, akademisk lärare, f. 18 april 1863 i Stockholm, blef student 1884, med. licentiat 1893 och med. doktor 1895 på grund af en afh. Physiologisch-chemische beob-achtungen uber die salzsäure. Redan dessförinnan hade han offentliggjort sin metod att bestämma fri saltsyra i maginnehåll (1888), hvilken metod vunnit vidsträckt användning, samt i förening med K. A. H. Mörner utgett Eine harnstoffbestimmungs-methode (1890). S. förordnades 1895 till docent i medicinsk kemi vid Karolinska institutet och har därjämte utöfvat omfattande verksamhet som specialist i matsmältningsorganens sjukdomar. R- T-dt. Sjörappert, krigsv. Se Raperd. Sjöreda, sjöv., klargöra för sjöbruk. Så t. ex. sjöredes segel, rår etc. därigenom, att man förser dem med erforderliga bändslar, stroppar, block, klädslar m. m. Jfr Koj. R. N.* Sjöreglering, hvarje konstgjordt ingrepp i en sjös naturliga afloppsförhållanden i syfte att förändra antingen dess vattenstånd eller dess vattenafrinning. Där vattenståndsregleringen är hufvudändamålet, söker man vanligen minska de naturliga variationerna. En sänkning af högvattenståndet är alltid fördelaktig för strandegarna kring sjön, likaså sänkning af "vegetationsvattenståndet", som inträffar vid såningstiden. Däremot är det ofta olämpligt att sänka sommarlågvattnet, ty därigenom skadas fisk- och kräftyngel, bryggor och grundläggningar af trä, försämras båttrafiken, torrläggas osunda och fula strandpartier, o. s. v. Om sjön är långgrund och har en för odling lämplig botten, kan det emellertid löna sig att sänka äfven lågvattnet, och en mycket grund sjö kan t. o. m. fullständigt aftappas. Exempel på delvis sänkta svenska sjöar äro Hjälmaren och Kvismaren, Tämnaren, Hornborgasjön, Hästefjord, Ringsjön och Finjasjön. Sjöregleringar, där företrädesvis jordbrukets intressen befrämjas, kunna i allmänhet utan alltför stora svårigheter genomföras med stöd af den svenska dikningslagen af 20 juni 1879, som medger tvångssammanslutning och lagstadgar fördelning af kostnaderna mellan samtliga intresserade samt utrifning (mot ersättning) af nedanför sjön belägna vattenverk. -- Den andra typen af sjöregleringar omfattar sådana företag, som afse att minska vattenafrinningens variationer, d. v. s. att erhålla ett så konstant aflopp som möjligt. Detta mål kan vinnas endast genom ökning af vattenståndsvariationerna i sjön, så att ett tillräckligt utrymme bildas för magasinering af tillrinningen under regnperioder, hvilket vattenmagasin sedermera nyttjas för att täcka bristen under torkperioder. Därjämte erfordras vid sjöns utlopp en regleringsdamm med luckor, hvilka hållas öppna mer eller mindre, beroende af det i sjön rådande