841 Sjösoldat-Sjöstrand ningarna fått korta, stumpformiga vinganlag, förvandlas omedelbart till den bevingade insekten. Märkligt är, att man hos Pteronarcys och andra större sjösländor iakttagit, att larvens trakégälar, fastän i hopskrumpnadt skick, finnas kvar äfven hos den bevingade insekten, som dock är utrustad med öppna andhål och uteslutande vistas i luften (jfr Jungfrusländor). Af denna grupp torde omkr. 300 arter vara beskrifna. Inom Sverige äro åtminstone 16 anträffade, tillhörande släktena Perla, Isopteryx och Nemura. &- A~z- Sjösoldat 1. Marinsoldat. Se Marinregemente t. Sjöspindeln, Maja, zool., ett till gruppen B r a c h y u r a (se d. o.) hörande kräftdjur. Huf-vud-bröstskölden är äggformig med starka taggar å sidoranden; pannhornet klufvet. Den vid Sveriges västkust och i Medelhafvet vanliga Maja squinado är rödaktig och försedd med en mängd spetsiga taggar samt uppnår en längd af 18 cm. Den ätes vid somliga kuster. Arten, hvilken de gamle till-skrefvo mycken klokhet, är efterbildad på antika grekiska mynt. L-e. Sjöst., vid djurnamn förkortning för zoologen Bror Yngve Sjöstedt (se denne). Sjöstedt, Gustaf Vilhelm, veterinär, f. 7 sept. 1824 i Stockholm, d. 12 mars 1894, aflade veterinärexamen vid veterinärinrättningen i Stockholm 1851, tjänstgjorde som regementshästläkare vid Vendes och Svea artilleriregementen under deras förläggning i Schleswig, tjänstgjorde som veterinär i Karlskoga och Borås, kallades 1855 till lärare vid Ultuna landtbruksinstitut och var 1861-89 professor i kirurgi via veterinärskolan i Stockholm. S. utgaf en mängd uppsatser i landt-bruks- och veterinärtidskrifter och några på sin tid allmänt använda läro- och handböcker, såsom Handbok i husdjursskötseln, Rådgivare för landt-män, Handbok i förlossningskonsten. E. T. N. Sjöstedt, Erik Valentin, tidningsman, f. 19 febr. 1866 i Lund, student i Uppsala 1883, bosatte sig 1888 i Paris och har där verkat som korrespondent till "Dagens nyheter" (till 1910) och från 1911 till "Stockholms dagblad" (pseudonymen Osborne), hvarjämte han ledt en fransk-svensk nyhetsbyrå "Agence Paris-Baltique" (sedan 1913) och medarbetat i franska tidningar och tidskrifter ("Temps", "Figaro", "Revue diplo-matique", "Revue de Paris" m. fl.). I bokform har S. utgett bl. a. Svenskarne i Paris (1900). - S. är sedan 1892 gift med författarinnan L é o n i e Bernardini-Douay (f. 1868; kallar sig Bernardini-Sjoestedt), hvilken utgett bl. a. Pages suédoises (1908), ett förtjänstfullt arbete om svensk natur och kultur. Sjöstedt, Bror Yngve, entomolog, ornitolog, f. 2 aug. 1866 i Hjo, blef student 1886, filos, kandidat i Uppsala 1890, filos, licentiat och doktor där 1896, assistent vid Statens entomologiska anstalt 1897 samt professor och intendent vid entomologiska afdelningen vid Naturhistoriska riksmuseum 1902. S. har äfven i utlandet idkat studier vid museer och zoologiska institutioner. Mest bekant är S. för sina vidsträckta och resultat-rika forskningsresor i fyra världsdelar. 1890-91 företog han för riksmuseet och Uppsala universitets zoologiska institution en forskningsfärd till Kame- run, hufvudsakligen till ogenomforskade trakter; från denna resa hemfördes öfver 23,000 djur; de rika samlingarna äro behandlade i mer än 50 afhandlingar. På offentligt uppdrag företog S. 1898 en resa till Nord-Amerikas förenta stater och Canada för att studera därvarande entomologiska försöksstationers organisation och arbetsmetoder. Särdeles fruktbringande blef hans zoologiska expedition 1905-06 till Afrikas högsta berg Kilima-ndjaro (se d. o.), det närliggande höga Meru (se d. o.) och masai-stäppen (se M as al). Därunder sammanbragtes mera än 59,000 djur, som i fem karavaner af 137 bärare fördes till kusten. Dessa resor ha gett upphof till både vetenskapliga och populära arbeten. Bland de förra böra nämnas Zur ornithologie Kameruns (i Vet. akad:s handlingar, 1896), Monographie der termiten Afrikas (ibid., 1900 och 1904) samt det stora och viktiga arbetet Wissenschaftliche ergeb-nisse der schwedischen expedition näck dem Kili-mandjaro, dem Meru o. s. v. 1905-06 (3 bd, 1907-10) med bidrag af omkr. 60 svenska och utländska forskare. Af populära skildringar må anföras I Västafrikas urskogar (1904) och Bland storvildt i Östafrika (1910). Sedan 1901 har S. redigerat "Entomologisk tidskrift". Han är led. af Vet. akad. (1909) och af flera utländska vetenskapliga samfund. Sjöstjärnor, zool. Se Tagghudingar. Sjöstrand. 1. Karl Johan S., målare, f. 1789, d. 1857, var elev af konstakademien och särskildt af Hasselgren, är egentligen märklig för sin högst omfattande alstring af historiemålningar, porträtt, landskap m. m.; han lär, enligt egen-händig förteckning, ha utfört öfver 3,000 dylika. De flesta af dessa arbeten finnas spridda i Stockholm och stå under medelmåttan. 2. Karl Eneas S., den föregåendes son, svensk-finsk bildhuggare, f. 11 sept. 1828 i Stockholm, d. där 14 febr. 1906, utbildade sig till ornamentsbildhuggare samt studerade vid konstakademien i Stockholm 1847-55, en kortare tid (1853) äfven i Köpenhamn vid konstakademien och i Bissens ateljé. Arbeten från denna tid äro Kristusstaty (i Trefaldighetskyrkan i Uppsala) och bronsbyst af prins Gustaf (i Hagaparken vid Stockholm). 1856 kom S. till Finland; där han utförde porträttbyster bl. a. af J. L. Runeberg och E. Lönnrot samt utkast till en minnesstod öfver H. G. Porthan, som var planerad att resas i Åbo. 1857-59 studerade han vid konstakademien i Munchen, delvis med medel, som han erhållit genom en beställning af Porthans byst i marmor för universitetet i Helsingfors. Här utförde han bl. a. Kullervo sliter sina lindor (gips i Finska konstföreningen). Efter ett kort besök i Sverige vistades S. 1859-61 i Rom, där han på beställning af Finska litteratursällskapet utförde Porthan-staty (restes i Åbo 1864). Därefter vistades han i Stockholm. 1863 öfverflyttade han till Helsingfors och var där lärare i Finska konstföreningens skola 1863-81 och därjämte vid Polytekniska institutet 1865-1904. Hans förnämsta arbeten i Finland äro Väinämöinens säng (fris i universitetets vestibul, 1865), Kullervo talar till sitt svärd (kolossalstaty i gips, 1868, Finska konstföreningen), Kantelespelande amor (1868), Sot-