Nordsjön betraktas en linje från Hanstholm till Lindesnæs och mot Kattegatt en linje dragen från Skagens udde öfver Paternosterskären till ön Tjörn. Hafsbottnen är utanför Jylland jämnt uppstigande, och där följer djupkurvan för 100 m. kusten på ett afstånd af omkr. 50 km., men går n. om Skagen omkr. 5 km. nära stranden. Längs Jylländska kusten finnas flera sandreflar, högst 600 m. från land. Norska och svenska kusterna äro branta och jämförelsevis höga samt omges af en rad öar, klippor och skär, mellan hvilka farleder öppna sig mot djupa fjordar, af hvilka den största är Kristianiafjorden. Vid svenska kusten går 100 m.-kurvan omkr. 10 km. från yttre skären, medan samma och större djup vid den norska kusten på många ställen går in mellan öar och skär. Midt i S. går gränsen mellan den djupa norska rännan (största djupet, 810 m., 45 km. s. ö. om Arendal) och de flata grunda sträckor, som bilda den submarina fortsättningen af Jylland mot n. och v. Danska kusten saknar fullständigt naturliga hamnar. En stark västgående ström går i regel längs norska kusten, medan en östgående mindre stark ström följer den jylländska. Det från Östersjön utrinnande vattnet går norrut längs svenska kusten, och strömmen kan vid sydvästlig storm bli mycket stark. Wbg. Skagerakslaget, en stor sjödrabbning, som 31 maj-l juni 1916 egde rum mellan engelska och tyska flottorna. Den benämnes i Tyskland vanligen slaget utanför Skagerak, i England däremot slaget vid Hornsrev eller slaget vid Jylland. Den förstnämnda beteckningen synes vara riktigast. Ehuru förloppet af ifrågavarande slag - ett af de största, som världshistorien känner - icke torde bli fullt klargjordt förrän efter Världskrigets slut, känner man dock något om dess hufvuddrag och tillräckligt för att beteckna det som oafgjordt, d. v. s. att ingendera parten kunde tillskrifva sig fullständig seger, ehuruväl den engelska flottan led de största förlusterna. Striden inleddes 31 maj kl. 4,30 e. m. mellan avantgardenas spetsar, hvilka hvardera utgjordes af minst ett 10-tal lätta kryssare och åtskilliga jagarflottil-jer. Inom kort ingrep äfven det tyska avantgardets hufvudstyrka, 5 slagkryssare af modernaste konstruktion under befäl af viceamiralen Hipper, och nu tvungos de engelska lätta sjöstridskrafterna att vika undan. Men de fingo snart understöd af 6 stora slagkryssare, som under viceamiralen sir David Beattys ledning med högsta fart styrde emot fienden. Hipper upptog genast kampen mot dessa, men vek undan i sydlig riktning, där han visste, att han snart skulle få understöd af tyska slag-flottan. Något mer än en timme efter stridens början utspann sig sålunda en artilleriduell mellan de båda ungefär jäms^arka slagkryssareskadrarna, medan de lätta fartygen drogo sig bakom dessa. Härunder förlorade engelsmännen en slagkryssare. Omkr. kl. 6,20 fingo de emellertid en ytterst värdefull hjälp genom en från n. v. framilande division, bestående af 5 med 38 cm. kanoner bestyckade, snabbgående slagskepp af Queen-Elizabeth-typen. Engelsmännen kunde nu föra i elden mer än dubbelt öfverlägsna stridskrafter. För att söka något utjämna styrkeförhållandet sände Hipper nu fram sina jagare till anfall mot de fientliga slagkryssarna. Beatty svarade visserligen på liknande sätt, men led ytterligare en svår förlust, i det att 30,000-ton-slagkryssaren Queen Mary efter en svår explosion sjönk i djupet. Den sydliga kursen hade fört de stridande med stor hastighet mot den med högsta fart mötande tyska hufvudstyrkan, som räknade omkr. 24 nyare och äldre slagskepp under befäl af amiralen K. von Scheel. Något före kl. 7 e. m. vände de tyska slagkryssarna och satte sig i spetsen för hufvudstyrkan. Nu blefvo rollerna ånyo ombytta, och engelsmännen nödgades för andra gången vika. Beatty styrde sålunda med det engelska avantgardet nordlig kurs, förföljd af den nu vida öfverlägsna motståndaren, men sökte, gynnad af sina fartygs större snabbhet, att i en vid båge mot n. ö. och ö. komma framför den tyska hufvudstyr-kans tät. Under dessa manövrer förekommo förnyade jagaranfall. Sikten, i synnerhet mot n., hade efter hand blifvit allt sämre. Då engelsmännen omkr. kl. 7,45 återigen sände fram sina lätta fartyg och dessa möttes af tyska kryssare och jagare, skymtade de sistnämnda inom kort i disen mot n. ö. enstaka silhuetter af engelska slagskepp, och då de gingo till anfall mot dessa, upptäckte de hela den engelska hufvudstyrkan, omkr. 24 Dreadnought-slagskepp under amiral sir John Jellicoes befäl, styrande nordvästlig kurs, Beatty till mötes. En mängd lätta kryssare och jagare var emellertid invecklad i liflig närstrid ungefär midt emellan de båda hufvudstyrkorna. Tyska kryssaren "Wiesbaden" blef skjuten redlös; men då en division engelska pansarkryssare fram-sändts för att afgöra stride mellan de lätta fartygen, råkade den ut föl tyska hufvudstyrkans eld och förlorade tre fartyg, "Defence", "Black prince" och "Warrior", hvarjämte en pansar-däckskryssare bragtes att sjunka. Under tiden hade Jellicoe med engelska slagskeppsflottan girat styrbord hän till samma kurs som Beattys slagkryssare samt styrde efter hand sydöstlig och sydlig kurs mellan tyska flottan och danska landet. Så snart von Scheer fått rapport om engelska slagflottans närvaro, gick han till anfall mot denna och girade småningom till ungefär samma kurs, som fienden styrde. Under något mer än en timmes tid utkämpades därpå mellan dessa fruktansvärda motståndare, visserligen på ganska stort afstånd, en den häftigaste artillerield man gärna kan tänka sig, allt under det att torpedfartygen å ömse sidor gingo till anfall såväl mot de stora skeppen som mot hvarandra. I disen och det alltmer tilltagande mörkret upphörde dock elden omkr. kl. 9,30 e. m. Engelsmännens förluster under detta sista skede belöpte sig till ett slagskepp af Queen-Elizabeth-typen och en slagkryssare af Invincible-typ, hvarjämte minst 2 jagare blifvit sänkta och en del andra fartyg erhållit svåra skador. Å tyska sidan sänktes 2 jagare och sattes slagkryssaren "Liitzow" ur stridbart skick. Denna sjönk senare likasom "Wiesbaden". - Under den påföljande natten förekommo många sammandrabbningar, hvilkas resultat förnämligast utgjordes af förlusten å tysk sida af slagskeppet "Pommern" samt kryssarna "Frauenlob" och "Rostock" jämte ett par jagare och å engelska sidan af en pansarkryssare af Cressy-typen jämte åtskilliga jagare. Vid daggryningen l juni voro de stridande alldeles åtskilda och ur sikte af hvarandra. Tyskarna hade bärgat