Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Skabbdjur ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Nordsjön betraktas en linje från Hanstholm till
Lindesnæs och mot Kattegatt en linje dragen
från Skagens udde öfver Paternosterskären till
ön Tjörn. Hafsbottnen är utanför Jylland jämnt
uppstigande, och där följer djupkurvan för 100
m. kusten på ett afstånd af omkr. 50 km., men
går n. om Skagen omkr. 5 km. nära stranden. Längs
Jylländska kusten finnas flera sandreflar, högst
600 m. från land. Norska och svenska kusterna äro
branta och jämförelsevis höga samt omges af en
rad öar, klippor och skär, mellan hvilka farleder
öppna sig mot djupa fjordar, af hvilka den största
är Kristianiafjorden. Vid svenska kusten går 100
m.-kurvan omkr. 10 km. från yttre skären, medan
samma och större djup vid den norska kusten på
många ställen går in mellan öar och skär. Midt
i S. går gränsen mellan den djupa norska rännan
(största djupet, 810 m., 45 km. s. ö. om Arendal)
och de flata grunda sträckor, som bilda den submarina
fortsättningen af Jylland mot n. och v. Danska kusten
saknar fullständigt naturliga hamnar. En stark
västgående ström går i regel längs norska kusten,
medan en östgående mindre stark ström följer den
jylländska. Det från Östersjön utrinnande vattnet
går norrut längs svenska kusten, och strömmen kan
vid sydvästlig storm bli mycket stark. Wbg.
Skagerakslaget, en stor sjödrabbning, som 31
maj-l juni 1916 egde rum mellan engelska och tyska
flottorna. Den benämnes i Tyskland vanligen slaget
utanför Skagerak, i England däremot slaget vid
Hornsrev eller slaget vid Jylland. Den förstnämnda
beteckningen synes vara riktigast. Ehuru förloppet
af ifrågavarande slag - ett af de största, som
världshistorien känner - icke torde bli fullt
klargjordt förrän efter Världskrigets slut,
känner man dock något om dess hufvuddrag och
tillräckligt för att beteckna det som oafgjordt,
d. v. s. att ingendera parten kunde tillskrifva sig
fullständig seger, ehuruväl den engelska flottan
led de största förlusterna. Striden inleddes 31
maj kl. 4,30 e. m. mellan avantgardenas spetsar,
hvilka hvardera utgjordes af minst ett 10-tal lätta
kryssare och åtskilliga jagarflottil-jer. Inom kort
ingrep äfven det tyska avantgardets hufvudstyrka, 5
slagkryssare af modernaste konstruktion under befäl
af viceamiralen Hipper, och nu tvungos de engelska
lätta sjöstridskrafterna att vika undan. Men de fingo
snart understöd af 6 stora slagkryssare, som under
viceamiralen sir David Beattys ledning med högsta
fart styrde emot fienden. Hipper upptog genast kampen
mot dessa, men vek undan i sydlig riktning, där han
visste, att han snart skulle få understöd af tyska
slag-flottan. Något mer än en timme efter stridens
början utspann sig sålunda en artilleriduell mellan de
båda ungefär jäms^arka slagkryssareskadrarna, medan
de lätta fartygen drogo sig bakom dessa. Härunder
förlorade engelsmännen en slagkryssare. Omkr. kl. 6,20
fingo de emellertid en ytterst värdefull hjälp genom
en från n. v. framilande division, bestående af 5 med
38 cm. kanoner bestyckade, snabbgående slagskepp af
Queen-Elizabeth-typen. Engelsmännen kunde nu föra i
elden mer än dubbelt öfverlägsna stridskrafter. För
att söka något utjämna styrkeförhållandet sände Hipper
nu fram sina jagare till anfall mot de fientliga
slagkryssarna. Beatty svarade visserligen på liknande
sätt, men led ytterligare en svår förlust, i det att
30,000-ton-slagkryssaren Queen Mary efter en svår
explosion sjönk i djupet. Den sydliga kursen hade
fört de stridande med stor hastighet mot den med
högsta fart mötande tyska hufvudstyrkan, som räknade
omkr. 24 nyare och äldre slagskepp under befäl af
amiralen K. von Scheel. Något före kl. 7 e. m. vände
de tyska slagkryssarna och satte sig i spetsen för
hufvudstyrkan. Nu blefvo rollerna ånyo ombytta, och
engelsmännen nödgades för andra gången vika. Beatty
styrde sålunda med det engelska avantgardet
nordlig kurs, förföljd af den nu vida öfverlägsna
motståndaren, men sökte, gynnad af sina fartygs större
snabbhet, att i en vid båge mot n. ö. och ö. komma
framför den tyska hufvudstyr-kans tät. Under dessa
manövrer förekommo förnyade jagaranfall. Sikten,
i synnerhet mot n., hade efter hand blifvit allt
sämre. Då engelsmännen omkr. kl. 7,45 återigen
sände fram sina lätta fartyg och dessa möttes af
tyska kryssare och jagare, skymtade de sistnämnda
inom kort i disen mot n. ö. enstaka silhuetter af
engelska slagskepp, och då de gingo till anfall mot
dessa, upptäckte de hela den engelska hufvudstyrkan,
omkr. 24 Dreadnought-slagskepp under amiral sir John
Jellicoes befäl, styrande nordvästlig kurs, Beatty
till mötes. En mängd lätta kryssare och jagare var
emellertid invecklad i liflig närstrid ungefär midt
emellan de båda hufvudstyrkorna. Tyska kryssaren
"Wiesbaden" blef skjuten redlös; men då en division
engelska pansarkryssare fram-sändts för att afgöra
stride mellan de lätta fartygen, råkade den ut föl
tyska hufvudstyrkans eld och förlorade tre fartyg,
"Defence", "Black prince" och "Warrior", hvarjämte
en pansar-däckskryssare bragtes att sjunka. Under
tiden hade Jellicoe med engelska slagskeppsflottan
girat styrbord hän till samma kurs som Beattys
slagkryssare samt styrde efter hand sydöstlig
och sydlig kurs mellan tyska flottan och danska
landet. Så snart von Scheer fått rapport om engelska
slagflottans närvaro, gick han till anfall mot
denna och girade småningom till ungefär samma kurs,
som fienden styrde. Under något mer än en timmes
tid utkämpades därpå mellan dessa fruktansvärda
motståndare, visserligen på ganska stort afstånd,
en den häftigaste artillerield man gärna kan tänka
sig, allt under det att torpedfartygen å ömse sidor
gingo till anfall såväl mot de stora skeppen som mot
hvarandra. I disen och det alltmer tilltagande mörkret
upphörde dock elden omkr. kl. 9,30 e. m. Engelsmännens
förluster under detta sista skede belöpte sig till ett
slagskepp af Queen-Elizabeth-typen och en slagkryssare
af Invincible-typ, hvarjämte minst 2 jagare blifvit
sänkta och en del andra fartyg erhållit svåra
skador. Å tyska sidan sänktes 2 jagare och sattes
slagkryssaren "Liitzow" ur stridbart skick. Denna
sjönk senare likasom "Wiesbaden". - Under den
påföljande natten förekommo många sammandrabbningar,
hvilkas resultat förnämligast utgjordes af förlusten
å tysk sida af slagskeppet "Pommern" samt kryssarna
"Frauenlob" och "Rostock" jämte ett par jagare och å
engelska sidan af en pansarkryssare af Cressy-typen
jämte åtskilliga jagare. Vid daggryningen l juni
voro de stridande alldeles åtskilda och ur sikte af
hvarandra. Tyskarna hade bärgat
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
