ombyggnad. Äfven offrades för stilrenheten en del utbyggen och tillsatser, särskildt den efter Cronstedts ritning vid midten af 1700-talet tillkomna södra gafveln i barockstil. Vid bedömandet af denna fullständigt omdanande restaurering bör man taga hänsyn till det under tidernas lopp uppkomna förfall, hvari kyrkan förut befann sig och hvilket nödvändigt påkallade ingripande åtgärder. Genom bevarade äldre byggnadspartier i den nuv. kyrkan, genom tillvaratagna stenfragment och genom ritningar från äldre tider är det möjligt att bilda sig en föreställning om domkyrkans historia och stilkaraktär. Af en större stenkyrka från 1100-talet återstå stora delar af västfrontens dubbeltorn med kolonndelade fönster. Från denna kyrka torde äfven förskrifva sig tre stenreliefer, en af dem med Syndafallet, samt ett groft kapitäl, hvilket liksom skulpturerna eger motsvarighet i andra västgötska kyrkor från skedet, t. ex. Forshem. Före restaureringen visade domkyrkans plan -- frånsedt ändringar under 180O-talet -- ett rakt afslutadt enskeppigt kor med anslutande lägre rum på sidorna, hvilka utåt framkallade prägeln af en treskeppig basilikalanläggning, ett enskeppigt tvärhus och ett långhus med tre skepp, det mellersta af korets bredd. Koret täcktes af tre korshvalf på konsoler och fick enligt gamla ritningar sitt ljus genom trekopplade fönster i gafveln och öfvermuren. Bevarade detaljer ge, liksom planen, till känna en unggotisk stil af engelsk hållning. Dock torde planen röja något samband med Varnhems cistercienskyrka. Korets byggnadstid torde falla omkr. 1200-talets midt. Långhus och tvärskepp kännetecknas af höggotiska, närmast franska, former, knippepelare, fönsterrosverk, portaler o. s. v. Anmärkningsvärdt såsom det enda i vårt land är triforiet, hvaraf rester påträffades vid restaureringen, men som måhända aldrig blifvit fullständigt utfördt och under alla förhållanden vid slut t af medeltiden af konstruktiva skäl torde ha blifvit igenmuradt. I långhusets ornamentik kan man iakttaga olika stilskiftningar och växlande teknisk förmåga, tydande på afbrott i byggandet, möjligen till följd af digerdöden. Stilprägeln daterar långhuset till 1300-talets förra hälft. Efter ödeläggelse genom danskarna 1566 erhöll domkyrkan de tre stora stjärnhvalf, som intill restaureringen täckte långhuset. Bland de följande århundradenas mångfaldiga reparationer och ändringar är ombyggnaden af södra gafveln under 1760-talet den märkligaste. Den ingick som en del i ett stort förslag till hela exteriörens omdaning, hvilket 1759 uppgjordes af öfverintendenten grefve Karl Cronstedt. Stilen i denna vid restaureringen nedbrutna gafvel med sina kolonnställningar i två våningar anslöt sig till det romerska barockschemat för en kyrkofasad. Ännu ett ombyggnadsförslag, denna gång nyantikt och af Desprez, såg dagen under slutet af 1700-talet. Däraf utfördes korgafveln och västfasaden med sina rakt afstubbade torn. 1839 undergick domkyrkans inre en omgestaltning i hufvudsak bestående i korets förvandling till ett treskeppigt rum. Samtidigt undanfördes en del grafmonument m. m. 1884--96 restaurerades kyrkan för en totalkostnad af 525,882 kr. enligt ritningar af öfverintendenten H. Zetterwall. I kyrkan finnas många grafstenar från medeltiden och senare århundraden. Från det nu rifna Hästehufvudska grafkoret vid södra tvärskeppsarmens västra sida förskrifva sig två hällar med bilder och inskrifter öfver guvernören Anders Eriksson Hästehufvud, nu uppsatta på ett missvisande sätt i nyssnämnda tvärskeppsarm. Ett praktfullt monument (afbildadt i art. Grafmonument) i svart marmor och alabaster öfver öfversten Erik Soop är utfördt 1637 i Amsterdam af P. de Keyser. Det hade urspr. sin plats vid högkorets södra sida invid ingången till familjegrafven. Det flyttades 1839 till norra tvärskeppet, vid restaureringen till östra ändan af korets södra sidoskepp, där det står ytterst ogynnsamt uppställdt och bär spår af brutalt ingrepp. Framför Soops monument har man placerat hans kista, af tenn med graverade historiska bataljscener. Domkyrkan eger en guldkalk med emalj, gåfva af Erik Soop, och ett af Anders Hästehufvud skänkt silfverdopfat. Resterna af dess textilskatt och en hel del epitafier m. m. förvaras i Västergötlands fornminnesförenings museum i Skara, hvarest äfven många byggnadshistoriskt viktiga fragment från kyrkan blifvit utställda. Se H. Hildebrand, "Skara domkyrka" (i "Antiqv. tidskr." XV, 1894), A. L. Romdahl, "Stilstudier i Skara domkyrka" (i "Gammal konst", 1916) och uppsatser i "Västergötlands fornminnesförenings tidskr." A. L. R. Skara domprosteri, i Skara stift, omfattar de sex pastoraten Skara stad med landsförsamlingen, Härlunda, Bjärka och Händene; Synnerby med Skallmeja och Västra Gerum; Säfvare med Lindärfva och Hasslösa; Skånings-Åsaka; Norra Ving med Stenum och Skärf; Vinköl med Marum. 40,038 har. 15,833 inv. (1915). Skara--Kinnekulle--Vänerns järnväg, smalspårig (0,891 m.), 27 km. lång järnväg inom Skaraborgs län, hvilken 1904 uppgick i Västergötland--Göteborgs järnväg (se d. o.). A. d'A. Skarakollegiet. Se Främlingskollegier. Skara landsförsamling, i Skaraborgs län, Skånings härad. 1,760 har. 366 inv. (1915). Annex till Skara stad, Skara stift, Domprosteriet. Skara stift kan anses som det äldsta i Sverige, då där först nämnes någon biskop, redan i början af 1000-talet. Biskopsdömet omfattade under de äldsta tiderna Västergötland, Dalsland och Värmland. Vid upprättandet af superintendentian i Mariestad, 1580 (se Karlstads stift), frånskildes Värmland och den nordligaste delen af Västergötland, hvilken del 1658 lades åter till Skara stift mot afträdande af Dalsland. Då superintendentian i Göteborg 1620 bildades, frånskildes dit från S. södra delen af Västergötland, hvaraf dock Mö härad återförenades med stiftet 1658. Stiftet, hvars område sedan nämnda tid ej undergått några nämnvärda förändringar, omfattar nu hela Skaraborgs län, större delen af Älfsborgs läns Västgöta-del, eller de sju häraden Väne, Bjärke, Kulling, Ås, Gäsene, Veden och Redväg samt städerna Vänersborg, Trollhättan, Alingsås, Borås och Ulricehamn, samt af Jönköpings län Mö härad, med undantag af socknarna Bonstorp, Åsenhöga och Källeryd. Skara stift indelas i följande 16 kontrakt: Domprosteriet, Barne, Väne, Kinna, Vånga, Falköpings, Vartofta, Kållands, Kåkinds, Norra Vadsbo, Södra Vadsbo, Mariestads,