Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Skarf ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
919
Skarstind-Skatsläktet
920
Han har författat flera afh. (däribland Om
straff-processuella tvångsmedel I, II, 1895,
1896) och öfversikter af utländsk lagstiftning (om
tjänste-hjonsaftal, 19CO; ang. vissa arbetsaftal,
1901) samt utgett kommenterade upplagor af lagarna
om försäkringsrörelse, arrende, hyra, aktiebolag,
ekonomiska föreningar m. m. Sedan 1910 är han
medutgifvare af "Nytt juridiskt arkiv" (se d. o.),
för hvars "Avd. I: tidskrift för lagskipniug" han
ansvarar. 1. E. M. 11. 2. O. A. L-r. 4. C. G. 13j.
Skarstind. 1. En 1,881 m. hög topp i Lesjefjeldene
("Lesjekjölen"), Kristians amt, Norge. – 2. En 1,509
m. hög topp i fjällkedjan Kvandalskjærringerne,
Romsdals amt, Norge.
K. V. H.
Skarsöen, en 54,87 kvkm. stor, bergrik, af fjordar
nästan söndersprängd ö s. om ön Hitteren, Romsdals
amt, Norge. 536 inv. (1910).
K. V. H.
Skartabellus (af scara, vapenför man, och tabella)
kallades i det gamla Polen den fattiga krigaradeln,
som ej hade vapensköld, men i krig kunde ersätta
de privilegierade adelsmännen. Genom en lag af 1736
stadgades, att denna krigstjänstadel först i tredje
led kunde komma i åtnjutande af högadelns rang och
förmåner.
A-d J.
Skartofta. Se Öved.
Skarvdalseggen, fjälltopp. Se Norge, sp. 1379.
Skarvene, fjälltopp. Se Norge, sp. 1378.
Skasaaen [-åen]. Se Skasen.
Skasen, en 13,8 kvkm. stor insjö (267 m. ö. h.) i
Hedemarkens amt, Norge, afflyter genom
Skasaaen (32,5 km. lång) till Glommen vid Nors
järnvägsstation 20 km. n. om Kongsvinger. Ett
mera betydande tillflöde är Skasvasdraget (300
kvkm. stort nederbördsdistrikt) med många fall.
K. V. H.
Skasvasdraget. Se Skasen.
Skat (af fnfr. escarter, lägga bort; jfr
Écarté), mycket omtyckt och spridt kortspel, som i
Tyskland motsvarar vira i Sverige. Det spelas af 3
personer, hvarvid den ene har spelet och de andra
båda förena sig mot honom. Leken består af endast 32
kort, af hvilka hvarje spelare har 10 på hand och de
återstående 2 bilda talong. Det finns ett stort antal
bud, och man kan afse att ta hem största möjliga
antal stick eller spela nollspel. Beräkningen af
vinsten sker dels efter budens, dels efter färgernas
rangordning o. s. v. – Skat utbildades vid 1800-talets
början ur ett spel med namn schafkopf, som tycks vara
afledt ur lomber liksom vira. Läroböcker i skat äro
utgifna af bl. a. Groth och Buhle; om dess historia
se ett arbete af Stein (1807); "Deutsche skatzeitung"
(1897 ff.) är organ för Deutscher skatverband.
Skatan, zool. Se Skatsläktet.
Skate, trädtopp, i Norrland kallad tull l. tulle. Vid
afverkningen af skog kvarlämnas det småvirke,
som ej med fördel kan tillgodogöras. Där virkets
upphuggning till ved ej lönar sig, utan blott timmer,
pappersved o. d. gröfre virke kan tillvaratagas,
kvarlämnas därför skatarna i skogen på torr mark,
där de liksom riset af grenar kunna göra nytta
som skydd för de uppspirande plantorna genom att
hindra markens uttorkning genom afdunstning.
H. J. Dft.
Skatelöf, socken i Kronobergs län, delad å Kinnevalds
härad med 7,567 har., 952 inv., och
Allbo härad med 7,517 har, 1,554 inv., tillsammans
15,084 har, 2,506 inv. (1915). S. utgör ett pastorat
i Växjö stift, Allbo kontrakt.
Skateströmmen, trångt sund mellan Bremangeröen
i s. och Rugsundöen i n., strax s. om Moldöen,
N. Bergenhus amt, Norge.
K. V. H.
Skating-rink [skei’tiŋ riŋk], eng. (af skate, åka
skridsko, och rink, täckt idrottsbana), skridskobana,
där man åker under tak; rullskridskobana (där man
åker rullskridsko).
Skatnegrer. Se Albinism.
Skatnäfva, bot. Se Erodium.
Skatol [-tål; af grek. skato’s, träck], kem., ett af
Brieger 1877 i människoexkrement funnet ämne, C9 H9 N,
som till en del orsakar den fekala lukten. Skatol,
som är en förruttnelseprodukt af ägg-hvita, bildar
färglösa, flyktiga kristallblad. Den har anträffats
äfven i ved af trädet Cellis reticu-losa. Till sin
kemiska konstitution är skatol: Cö H5 (CHS) NH eller
metylindol (se I n d o 1).
P. T. C. (K. A. V-g.)
Skatsläktet, Pica, zool., ett till fam. kråkfåglar
(Corvidce) och ordn. tättingar (Passeriformes)
hörande släkte. Den vanliga skatan, Pica caudata
:ata (Pica caudata).
(se fig.), skiljer sig från närstående former
förnämligast genom sin långa stjärt, som har vigglik
form. Näbb och fötter äro af grof byggnad. Fågeln
är svart i skulderfjädrarna, hvit på bröstets bakre
del och magen samt har blå och grön metallglans på
vingarna och stjärten. Kroppslängden är omkr. 46
cm. Skatan har mycket vidsträckt utbredning i hela
Europa, norra och västra delarna af Asien samt
nordöstra Afrika. I Sverige är den allmänt utbredd
öfver hela landet och är stannfågel. Merendels
bygger och bor den i närheten af hus och gårdar, mera
sällan i skogar. Flykten är tyngre och långsammare
än andra kråkfåglars, men i intelligens torde
skatan öfverträffa flertalet af dessa; den undviker
omsorgsfullt forsat och låter ej ofta jägaren komma
inom skotthåll. Egendomligt är skatans ideligen
upprepade skratt-lika läte. I likhet med många andra
kråkfåglar har den vunnit en viss ryktbarhet för sitt
begär att bortföra och gömma glänsande föremål. Den
är allätande och skadlig företrädesvis därigenom,
att den afäter knopparna på fruktträden samt förtär
fågelägg cch späda fågelungar; äfven kyck-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
