919 Skarstind-Skatsläktet 920 Han har författat flera afh. (däribland Om straff-processuella tvångsmedel I, II, 1895, 1896) och öfversikter af utländsk lagstiftning (om tjänste-hjonsaftal, 19CO; ang. vissa arbetsaftal, 1901) samt utgett kommenterade upplagor af lagarna om försäkringsrörelse, arrende, hyra, aktiebolag, ekonomiska föreningar m. m. Sedan 1910 är han medutgifvare af "Nytt juridiskt arkiv" (se d. o.), för hvars "Avd. I: tidskrift för lagskipniug" han ansvarar. 1. E. M. 11. 2. O. A. L-r. 4. C. G. 13j. Skarstind. 1. En 1,881 m. hög topp i Lesjefjeldene ("Lesjekjölen"), Kristians amt, Norge. -- 2. En 1,509 m. hög topp i fjällkedjan Kvandalskjærringerne, Romsdals amt, Norge. K. V. H. Skarsöen, en 54,87 kvkm. stor, bergrik, af fjordar nästan söndersprängd ö s. om ön Hitteren, Romsdals amt, Norge. 536 inv. (1910). K. V. H. Skartabellus (af scara, vapenför man, och tabella) kallades i det gamla Polen den fattiga krigaradeln, som ej hade vapensköld, men i krig kunde ersätta de privilegierade adelsmännen. Genom en lag af 1736 stadgades, att denna krigstjänstadel först i tredje led kunde komma i åtnjutande af högadelns rang och förmåner. A-d J. Skartofta. Se Öved. Skarvdalseggen, fjälltopp. Se Norge, sp. 1379. Skarvene, fjälltopp. Se Norge, sp. 1378. Skasaaen [-åen]. Se Skasen. Skasen, en 13,8 kvkm. stor insjö (267 m. ö. h.) i Hedemarkens amt, Norge, afflyter genom Skasaaen (32,5 km. lång) till Glommen vid Nors järnvägsstation 20 km. n. om Kongsvinger. Ett mera betydande tillflöde är Skasvasdraget (300 kvkm. stort nederbördsdistrikt) med många fall. K. V. H. Skasvasdraget. Se Skasen. Skat (af fnfr. escarter, lägga bort; jfr Écarté), mycket omtyckt och spridt kortspel, som i Tyskland motsvarar vira i Sverige. Det spelas af 3 personer, hvarvid den ene har spelet och de andra båda förena sig mot honom. Leken består af endast 32 kort, af hvilka hvarje spelare har 10 på hand och de återstående 2 bilda talong. Det finns ett stort antal bud, och man kan afse att ta hem största möjliga antal stick eller spela nollspel. Beräkningen af vinsten sker dels efter budens, dels efter färgernas rangordning o. s. v. -- Skat utbildades vid 1800-talets början ur ett spel med namn schafkopf, som tycks vara afledt ur lomber liksom vira. Läroböcker i skat äro utgifna af bl. a. Groth och Buhle; om dess historia se ett arbete af Stein (1807); "Deutsche skatzeitung" (1897 ff.) är organ för Deutscher skatverband. Skatan, zool. Se Skatsläktet. Skate, trädtopp, i Norrland kallad tull l. tulle. Vid afverkningen af skog kvarlämnas det småvirke, som ej med fördel kan tillgodogöras. Där virkets upphuggning till ved ej lönar sig, utan blott timmer, pappersved o. d. gröfre virke kan tillvaratagas, kvarlämnas därför skatarna i skogen på torr mark, där de liksom riset af grenar kunna göra nytta som skydd för de uppspirande plantorna genom att hindra markens uttorkning genom afdunstning. H. J. Dft. Skatelöf, socken i Kronobergs län, delad å Kinnevalds härad med 7,567 har., 952 inv., och Allbo härad med 7,517 har, 1,554 inv., tillsammans 15,084 har, 2,506 inv. (1915). S. utgör ett pastorat i Växjö stift, Allbo kontrakt. Skateströmmen, trångt sund mellan Bremangeröen i s. och Rugsundöen i n., strax s. om Moldöen, N. Bergenhus amt, Norge. K. V. H. Skating-rink [skei'tiŋ riŋk], eng. (af skate, åka skridsko, och rink, täckt idrottsbana), skridskobana, där man åker under tak; rullskridskobana (där man åker rullskridsko). Skatnegrer. Se Albinism. Skatnäfva, bot. Se Erodium. Skatol [-tål; af grek. skato's, träck], kem., ett af Brieger 1877 i människoexkrement funnet ämne, C9 H9 N, som till en del orsakar den fekala lukten. Skatol, som är en förruttnelseprodukt af ägg-hvita, bildar färglösa, flyktiga kristallblad. Den har anträffats äfven i ved af trädet Cellis reticu-losa. Till sin kemiska konstitution är skatol: Cö H5 (CHS) NH eller metylindol (se I n d o 1). P. T. C. (K. A. V-g.) Skatsläktet, Pica, zool., ett till fam. kråkfåglar (Corvidce) och ordn. tättingar (Passeriformes) hörande släkte. Den vanliga skatan, Pica caudata :ata (Pica caudata). (se fig.), skiljer sig från närstående former förnämligast genom sin långa stjärt, som har vigglik form. Näbb och fötter äro af grof byggnad. Fågeln är svart i skulderfjädrarna, hvit på bröstets bakre del och magen samt har blå och grön metallglans på vingarna och stjärten. Kroppslängden är omkr. 46 cm. Skatan har mycket vidsträckt utbredning i hela Europa, norra och västra delarna af Asien samt nordöstra Afrika. I Sverige är den allmänt utbredd öfver hela landet och är stannfågel. Merendels bygger och bor den i närheten af hus och gårdar, mera sällan i skogar. Flykten är tyngre och långsammare än andra kråkfåglars, men i intelligens torde skatan öfverträffa flertalet af dessa; den undviker omsorgsfullt forsat och låter ej ofta jägaren komma inom skotthåll. Egendomligt är skatans ideligen upprepade skratt-lika läte. I likhet med många andra kråkfåglar har den vunnit en viss ryktbarhet för sitt begär att bortföra och gömma glänsande föremål. Den är allätande och skadlig företrädesvis därigenom, att den afäter knopparna på fruktträden samt förtär fågelägg cch späda fågelungar; äfven kyck-