925 Skattebonde-Skatteregleringskommittéer 926 mer eller mindre undandrog sig denna obligatoriska skattskyldighet, som sålunda hufvudsakligen kom att drabba den ofrälse befolkningen, och i feodalstaten betungades denna godtyckligt äfven med nya pålagor af såväl feodala som kungliga maktinnehafvare. I ståndsmonarkien, som framgick ur feodalstaten vid konungamaktens pånyttfödelse, sökte ständerförsamlingen tillförsäkra sig skattebevillningsrätt, men i Europas flesta stater fick ståndsförfattningen vid nya tidens början vika för ett kungligt envälde, och i detta ingick oinskränkt beskattningsmakt. Äfven i Sverige upp-stodo på ofvan angifna sätt stående skatter, som utan vidare fingo utkräfvas, men i landslagen erkändes, att för nya skatter fordrades samtycke på landskapstingen, och från dessa öfvergick skattebe-villningsrätten till riksdagen, som aldrig, ej ens under det karolinska enväldet, fullständigt mist den. Huru engelska parlamentet erhöll skattebevillningsrätt se Parlament, sp. 116-117. I de fria författningar, som under inverkan af engelska förebilder fr. o. m. den stora franska revolutionen kommit till stånd i alla västerländska stater, har folkrepresentationens skattebevillningsrätt varit en hörnsten. Där kommunal själfstyrelse finnes, förekommer också en kommunal skattebevillningsrätt, men denna regleras genom lagar, som stiftas af eller med samtycke af folkrepresentationen (jfr R. F. § 57). S. B. Skattebonde, jordbrukare, som innehar skattejord. Se Bonde, sp. 1087. Skattebref, kam., den skriftlisa handling, hvarigenom vid skatteköp köparen tillförsäkrades skatte-mannarätt till hemmanet. De äldre skattebrefven innehöllo i allmänhet förpliktelse för köparen att tiil kronan utgöra hemmanet åliggande räntor och utlagor samt, i händelse vid jordrefning hemmanet pröfvades kunna draga högre ränta än förut, skyldighet för honom att utgöra den förböjda räntan. Vid tiden för indelningsverkets upprättande ändrades ordalagen därhän, att kronan afhände sig kronohemmanet i fråga "att njutas, brukas och behållas under skattemannabörd och rätt till evärde-lig ego, som lag förmår". K^g. Skatteböl, Ole Larsen, norsk jurist, f. 2 mars 1844 på gården S. (Hallingdal), blef 1890 sorenskriver i Nes. 1899 skifteforvalter i Kristia-nia, 1904 t. f. och 1912 ord. assessor i Höjesteret. Han var medlem af civilprocesskommittén 1891- 1907 och har sedan 1911 varit led. af kommittén för utarbetande af civilprocesslagens bilagar. 1877 -82, 1889-91 och 1895-97 representerade S. Buskerud amt i stortinget och intog till sitt inträde i Höjesteret en ledande ställning inom högern. K. V. II. Skattefjäll, nedanför odlingsgränsen (se Kulturgräns) belägna områden i Lappland och Jämtland, som upplåtits åt lapparna till renbete. Se Lappar, sp. 1208-09. Skattefoged, benämning på norska statens uppbördskommissarie i Kristiania, Drammen, Trondhjem och Bergen. K. V. H. Skattefritt existensminimum. Se Existensminimum och Inkomstskatt, sp. 669. Skattefrälse, kam., en jordnatur, som uppkom i midten af 1600-talet därigenom, att kronan åt medlemmar af frälseståndet afstod egandcrätten till räntan af skattehemman, hvilka räntor därför kallas skattefrälseräntor. Skattefrälschemman ha urspr, varit rena skattehemman, liksom frälseskattehemmanen varit rena frälsehemman. Se vidare Frälseränta. Skattef rälseränta, kam. Se Frälseränt a. Skattehemman benämnes, till skillnad från krono- och frälsehemman, hvarje hemman af skattenatur. Jfr Jordnatur. SkattehÖparm, kam. Se H ö å m. Skattejor d, kam. Se Skatte. Skattejärn, kam. SeSkatte-ochosmunds-jä rn. Skatteköp, kam., det aftal, hvarigenom egande-rätten till kronojord öfvergick från kronan till enskild person och den sålda kronojorden ikläddes skattenatur. Johan III sålde till allmogen s. k. "bördsrätter", hvarmed visserligen följde besittningsrätt tiil evärdliga tider af de sålda kronohemmanen, men med vissa inskränkningar i dispositionsrätten och under förbehåll af rätt för kronan till återköp. På grur . af det trassel, som uppstod rörande dessa bördsrätter, återkallades de af Karl IX, som sålunda pålade allmogeklassen en hård reduktion. Köp af skatterätt omtalas först under Gustaf II Adolfs regeringstid. 1629 utfärdades fullmakter för 9 landsstatstjänstemän att skatteförsälja kronohemman, hvarvid åborna ej erhöllo någon företrädesrätt. Genom ett k. bref 1701 inträdde en betydelsefull förändring. Den uppfattningen uttalades däri, att skatteförsäljningen befordrar landets bättre odling genom jordens Öfvergång i själfegande jordbrukares händer. På samma gång medgafs åbon företrädesrätt vid skatteköp i allmänhet och uteslutande rätt till skatteköp af rusthåll. En fullständig skatteköpeförordning utfärdades 1723, upphäfdes sedermera, men återvann gällande kraft genom k. förordn. 21 febr. 1789 och k. kung. 24 jan. 1790. Den tillämpades i hufvudsakliga delar jämte k. kung. 15 dec. 1848, ända tills grundskatterna afskrefvos. Jfr F r ä l s e k ö p. K1)g- SkattekÖpeskilling, kam., det penningbelopp, som vid skatteköp (se d. o.) erlades af köparen. Det stod vanligen i viss proportion till grundräntans årliga belopp och fick enligt en k. resolution 1727 icke sättas lägre än 6 års räntor. Kbg. Skattelåda. Se Biskötsel, sp. 495. Skatteman, kam., innehafvare af skattejord. Skattemannarätt, kam. Se S k a t te r ä 11. Skattenatur, kam. Se J o r d n a t u r. Skatte- och osmundsjärn, kam., en under jorde-boksräntan införd skatt, som anses leda sitt ursprung från konung Magnus' stadga för bergsmännen i Närke 1340. Kbg. Skatteost, kam. Se Ostskatten. Skattepersedlar, kam. Se Jordeboksper-sedlar. Skatteregleringskommittéer, kommittéer, som haft i uppdrag att afge förslag till väsentligare om-reglering på beskattningsväsendets område. Bland dessa torde följande vara de viktigaste. 1) Den i nov. 1830 tillsatta kommittén för utredande af frågan, i hvilken mån och på hvilket sätt de utskylder, som befunnos mest tryckande eller ojämt fördelade, skulle kunna minskas, jämnas eller utbytas mot andra. Kommittén, i hvilken presidenten K. J. af Nordin var ordf., dåv. statssekretera-